Kommuners arbete med civilförsvar och beredskap
Interpellation 2024/25:752 av Patrik Lundqvist (S)
Interpellationen är inlämnad
Händelser
- Inlämnad
- 2025-09-04
- Överlämnad
- 2025-09-05
- Anmäld
- 2025-09-09
- Svarsdatum
- 2025-09-18
- Besvarad
- 2025-09-18
- Sista svarsdatum
- 2025-09-19
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Carl-Oskar Bohlin (M)
Jag ställde för en dryg vecka sedan, med anledning av statsrådets debattartikel där han och Lars Beckman hoppade på enskilda kommuner och anklagade dem för att misslyckas med arbetet med civilförsvar och beredskap, en fråga om vad minstern egentligen avsåg.
Till svar fick jag en förvisso rimlig redogörelse för vad regeringen gjort och en redogörelse för hur viktigt arbetet är och att det eftersatts sedan kalla krigets upphörande. Gott så såklart – jag delar i stora drag ministerns uppfattning om att det finns en underhållsskuld och om att hela samhället, både det offentliga och även andra delar, har ett arbete att göra med att komma ikapp och att det är viktigt att det görs så snabbt som möjligt.
Men nu var det ju inte det frågan handlade om. Ministern och hans partikamrat pekade enskilt ut fyra kommuner i min valkrets och sa att de misslyckats. Man får då anta att det som avses är ett misslyckande jämfört med andra kommuner som klarat av det bättre, men varken i debattartikeln eller i svaret på min skriftliga fråga sägs det något alls om att så skulle vara fallet.
Jag har också nåtts av informationen att samma debattartikel ska ha publicerats på andra håll i landet. Då får man ju fråga sig själv om det här ens stämmer. Eller är det så att ministern svartmålar kommuner runt om i Sverige i stället för att arbeta tillsammans med dem för att säkra och trygga Sverige i sin helhet, oavsett vilka som styr i de olika delarna av landet?
Vi har här gemensamma intressen av att så snabbt som möjligt och i samsyn arbeta för Sveriges bästa, men det verkar som att det finns andra mål för regeringen här.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Carl-Oskar Bohlin:
Vilka skäl ligger till grund för att statsrådet pekar ut enskilda kommuner på det sätt som beskrivs ovan?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2024/25:752
Webb-tv: Kommuners arbete med civilförsvar och beredskap
Dokument från debatten
- Torsdag den 18 september 2025Kammarens föredragningslistor 2025/26:8
Protokoll från debatten
Anf. 17 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Fru talman! Patrik Lundqvist har frågat mig vilka skäl som ligger till grund för att jag pekar ut enskilda kommuner i en debattartikel. Bakgrunden till Patrik Lundqvists fråga är att jag i en debattartikel har lyft kommunernas ansvar i arbetet med att stärka robustheten i samhället.
Låt mig börja med att säga att jag har förståelse för att tonen i debattartikeln kan framstå som väl hård, och det kan säkert finnas anledning att kalibrera formuleringarna på ett annat sätt i framtiden. Det är också viktigt och värt att framhålla att många av landets kommuner som är styrda av olika politiska konstellationer kämpar med en stor underhållsskuld på detta område. Det finns mycket kvar att göra för att ställa om och växla upp från krisberedskap till krigets krav, och i detta arbete har olika kommuner kommit olika långt.
Jag har under mina resor i Sverige besökt ett flertal kommuner som bedriver ett framåtlutat beredskapsarbete. Som exempel kan nämnas Västerås och Linköping. Linköpings kommun har bland annat börjat producera frystorkad mat inom den egna verksamheten för att på sikt kunna klara 100 dagar av samhällsstörningar. I Västerås arbetar kommunen på ett genomgripande sätt med beredskap som spänner över de olika förvaltningarna. I båda kommunerna finns också ett flertal trygghetspunkter och ett nära samarbete med frivilliga resursgrupper.
Vi befinner oss mitt i ett paradigmskifte då fokus förflyttats från krisberedskap till civilt försvar. I många kommuner är det dock fortfarande samhällsstörningar och kriser som ligger i den yttersta delen av hotskalan.
Kommunerna har också ett långtgående, lagstadgat ansvar vad gäller krisberedskap, men problemet är att krisberedskapen inte tar höjd för att hantera en antagonist som kommer att ta varje tillfälle i akt att exploatera sårbarheter för att skapa kaskadeffekter. Därför är regeringen tydlig med att det är krigets krav som är den dimensionerande hotbilden, och genom att förbereda oss för krig kan vi också hantera samhällsstörningar och kriser.
För att invånarna i en kommun ska kunna känna sig trygga i att de vet vad som gäller om kriget kommer till deras kommun krävs till att börja med en god hemberedskap och tydlig information. Det går naturligtvis inte att berätta öppet om allt arbete som bedrivs inom civilt försvar, men som kommuninvånare är det viktigt att få övergripande information om hur kommunen arbetar med civilt försvar. Står det lite eller ingenting på kommunens hemsida är det mycket svårt att kunna eftersöka information.
Anf. 18 Patrik Lundqvist (S)
Fru talman! Tack till ministern för att han är här!
Det råder ingen tvekan om att det finns en hel del gemensamma viktiga intressen i de här frågorna. Både staten, kommunerna, andra offentliga aktörer och även privata sådana har olika ansvar att ta i händelse av kris eller i värsta fall krig. Vi borde alla vara besjälade av att gemensamt göra det här så bra som möjligt, stötta varandra och agera med tilltro till varandra för att säkerställa att vi inte i onödan bygger in motsättningar eller skapar situationer där prestige går före målen.
Mot den bakgrunden är det allvarligt att en av regeringens ministrar offentligt pekar ut att vissa kommuner misslyckas. I stället för att leda väljer man att peka finger.
När jag först läste den aktuella debattartikeln var jag övertygad om att det var en miss att peka ut särskilda kommuner och göra det här till en partipolitisk fråga i stället för att partiövergripande och gemensamt ta itu med frågorna. Att slå in kilar mellan de olika aktörerna i den här frågan är inte okej. Det blir också lite anmärkningsvärt när till exempel Gävle samtidigt hyllas för sitt arbete med beredskapen för översvämningar, något som visar sig oerhört viktigt till exempel med det som hände i Västernorrland alldeles nyss när ett tåg med ammunition spårade ur på grund av översvämningar.
Som ministern påpekar är detta ett arbete som har pågått under en längre tid, och vi känner alla till bakgrunden till att det i dag är så bråttom och viktigt att höja beredskapen. Vi vet hur det såg ut för 10–20 år sedan, när neddragningar ledde till att en moderat försvarsminister som inte kunde stå för det som skedde avgick och när värnplikten avskaffades av den borgerliga regeringen trots varningar från både Försvarsmakten och oss socialdemokrater. Tack och lov rullades det beslutet tillbaka av den regering som tillträdde 2014, och arbetet med att återigen höja anslagen och stärka både försvaret och den civila beredskapen kom upp på agendan ordentligt.
Därifrån har det, vad jag kan se, funnits en gemensam insikt om att vi måste prioritera upp frågorna om både militär och civil beredskap. Regeringen gör i fråga om detta många bra saker, vilket också påpekades i debattartikeln och i svaret här. Frågan här gäller dock inte åtgärderna utan hur man i nästa andetag anklagar enskilda kommuner som självklart och precis som andra gör så mycket de kan, och som även ministern var inne på är inte en fråga om vilka som styr.
Med tanke på att det finns ett par Hälsingekommuner som styrs av även moderater kan man inte låta bli att fundera över varför just Gästrikekommunerna användes i en debattartikel i Gästrikland. Det går väl rakt in i åtminstone Lars Beckmans modus operandi att peka ut framför allt Socialdemokraterna för alla fel som finns. Så enkelt är det dock inte, och som ministern också själv påpekar i svaret finns det antagonister som kommer att ta varje tillfälle i akt och exploatera sårbarheter i den svenska beredskapen och arbetet för att höja den. Därför är det också extra allvarligt när man gör sig till nyttiga individer för dessa krafter i deras försök till hybridkrigföring.
Jag anar på svaret att det här sättet att uttrycka sig kanske inte var så genomtänkt. Jag hoppas helt enkelt att det inte upprepas utan att andan av gemensamma ansträngningar i framtiden är vad som lyfts för hela Sveriges bästa.
Anf. 19 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Fru talman! Jag uppfattar kanske inte någon jättetydlig fråga i interpellantens inlägg. Men jag ska passa på att säga några ord.
Låt mig återkomma till det jag började med att säga: Jag är den första att hålla med om att en del av formuleringarna i de här debattartiklarna är onödigt hårda, och det är naturligtvis en fråga som vi tar med oss tillbaka. Vi har, precis som interpellanten säger, ett ansvar för att driva det här arbetet gemensamt.
Med det sagt får man tyvärr säga att frågan inte är tillräckligt prioriterad på kommunal nivå på många håll i landet. Jag tycker bättre om att lyfta fram goda exempel än att peka ut mindre goda exempel, men med det sagt får man konstatera att väldigt många kommuner – jag tror att det i det här fallet rör sig om tre av fyra kommuner i Gästrikland – var bland de drabbade i den senaste cyberattacken som drabbade Miljödata, där data och personuppgifter hamnade i orätta händer.
Det här sätter fingret på att vi generellt måste höja garden, och i förrgår presenterade regeringen en historisk satsning också på kommunerna för arbetet med det civila försvaret. Vi går fram med mer pengar till kommunerna, och vi har också presenterat en särskild cybersäkerhetssatsning som kommer att ge kommunerna bättre förutsättningar att arbeta med de här frågorna.
Detta kräver dock politiska prioriteringar på den lokala nivån. Vi har ett mycket vidsträckt kommunalt självstyre i det här landet, och som jag brukar säga ställer det ett högt anspråk på kommunpolitiker att också prioritera det här – ibland i konflikt med andra legitima intressen.
Precis det gör regeringen nu på nationell nivå: Vi prioriterar försvar och säkerhet och är naturligtvis medvetna om att det finns andra intresseavvägningar som ibland kanske får stå tillbaka. Läget är ändå sådant att de här frågorna behöver prioriteras, och de behöver hållas mot en högre standard.
Det här är inte bara fritt valt arbete, utan regeringen kommer också att gå fram med skärpt lagstiftning där vi ställer högre krav på kommunerna när det kommer till exempelvis arbetet med cybersäkerhet. Vi ger mer pengar, men vi ställer också upp kraven. Jag tror att det är så vi måste fortsätta att jobba.
Tillsammans behöver vi inom våra respektive partier också opinionsbilda gentemot kommunpolitiker och säga att de här frågorna måste prioriteras – ibland i konflikt med andra saker.
Det är jättebra, som interpellanten nämnde, att man i Gävle tar frågan om översvämningar på stort allvar. Men det räcker inte. Man måste även dimensionera för krigets krav. Gör man det kommer man också att kunna gå baklänges i hotskalan och hantera fredstida kriser på ett annat sätt.
Parallellt med det här försöker staten göra sin del när vi aktiverar till exempel civilplikten inom räddningstjänsten. Vi bygger en krigsorganisation för räddningstjänsten som blir ett tillskott till den kommunala räddningstjänsten i händelse av höjd beredskap eller i värsta fall väpnat angrepp. Så kommer vi naturligtvis att fortsätta.
Jag kan inte låta bli att notera att interpellanten Patrik Lundqvist ändå väljer att ägna sig åt fingerpekande när han pratar om hur historien har sett ut på det här området. Låt mig bara konstatera att från 2015, när det civila försvaret skulle återuppstå, hände nästan ingenting fram till 2022. Nu ser vi på bara några år hur anslagen till det civila försvaret sjudubblas. Det är naturligtvis bra på den nationella nivån, men det ger också kommunerna bättre förutsättningar att arbeta med de här frågorna.
Anf. 20 Patrik Lundqvist (S)
Fru talman! Det är ingen tvekan om att det här har varit en underprioriterad fråga alldeles för länge. Redan under Tjetjenienkriget var det många som insåg att risken fanns att vi skulle hamna i den situation där vi är i dag, där Ryssland bedriver renodlad krigföring i Ukraina. Det gjorde man nämligen också i Tjetjenien. Ända sedan dess har det funnits starka röster för att stärka såväl försvaret som den civila beredskapen och andra viktiga delar.
Det är naturligtvis helt korrekt att kommunerna har ett långtgående ansvar, men vi ser ju hur den kommunala ekonomin urholkas och ansvaret för alla olika frågor blir svårare och svårare att ta. Därför är det bra att det tillskjuts medel som kommunerna kan använda till att steppa upp i de här frågorna. Men därmed kan man inte släppa allt annat.
Kommunerna har som sagt varit hårt trängda under lång tid, och det behövs mer resurser inom alla möjliga områden. Man kan nämna sjukvården, som har gått på knäna under ganska lång tid. Den är också en del av vår beredskapsorganisation. De frågorna ligger visserligen utanför ministerns ansvarsområde, men helheten måste ju beaktas. Det är därför jag tycker att den här debatten är oerhört viktig.
Vi kan inte slå in kilar mellan de olika aktörerna, peka på varandra och säga: ”Vad gör ni för dåligt? Vi gör minsann allting bra.” Dessutom är det svårt för de kommuner som pekas ut att förstå vad de ska göra. Den dialogen behöver naturligtvis ske på andra sätt än genom debattartiklar.
Jag ska ärligt säga att jag först misstänkte det i grund och botten var en debattartikel om vad regeringen gör som sedan skickats ut i landet och att Lars Beckman hade lagt till delen om Gästrikekommunerna helt själv. Men så visade sig inte vara fallet, och det tycker jag är beklagligt. Jag hör att ministern håller med om det, och det är jag tacksam för.
Jag hoppas verkligen att vi i framtiden kan gå hand i hand, jobba tillsammans med detta och göra varandra bättre i stället för att göra på det viset. Jag tackar alltså återigen för svaret och för möjligheten att få prata om de här frågorna.
Anf. 21 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Fru talman! Vi ska inte förlänga debatten i onödan. Jag tror att ledamoten och jag i grunden är ganska överens om ett antal delar. Låt mig bara säga att även om staten naturligtvis ska göra en betydande del av arbetet med det civila försvaret kräver det också att kommunala företrädare prioriterar de frågorna. Har man till exempel inte på sin hemsida ens medborgarinformation om det civila försvaret och arbetet med det signalerar det förstås någonting – nämligen att de här frågorna kanske inte har hög prioritet på det lokala planet.
Jag tror att vi alla har ett ansvar för att ta med oss de frågorna hem till våra respektive kommunföreträdare, oavsett vad de har för partipolitisk beteckning, och betona att ett mycket omfattande ansvar också vilar på kommunerna. Det förutsätter att man gör politiska prioriteringar.
Det är fint att Patrik Lundqvist vill gå hand i hand, men jag kan konstatera att det ändå är bra att regeringen har tagit ut steglängden i de här frågorna. Promenadtakten var inte särskilt övertygande under perioden 2015–2022.
När riksdagen i försvarsbeslutet 2015 sa att det var dags att återupprätta totalförsvaret – det civila försvaret var då helt nedlagt – tillfördes noll kronor till att det civila försvaret skulle kunna återuppstå. Det definierades som en uppgift som skulle lösas inom ramen för det befintliga myndighetsuppdraget. Ger man inga pengar och ingen styrning händer tyvärr inte mycket. Sedan höll det på så.
År 2018 började det komma lite pengar, typ 400 miljoner kronor årligen, för arbetet i hela Sverige. När vi tog över regeringsmakten var den nivån uppe på 2,7 miljarder. På bara några år nu sjudubblar vi anslaget till nästan 20 miljarder. Jag vill påstå att det är en konsekvens av att regeringen gjort frågan om återuppbyggnaden av det civila försvaret till en strategisk prioritering. Det har ett eget ministeransvar som inte fanns tidigare. Mycket händer på det här området, och kommunerna måste hänga med.
Vi kan absolut gå hand i hand. Men det kommer att bli en rask promenad, så jag hoppas att ni hänger med i tempot.
Anf. 22 Patrik Lundqvist (S)
Fru talman! Det gör vi naturligtvis. Jag är oerhört glad över att vi lyckades se till att de 300 miljarder som nu ska lånas upp till försvaret också används till det civila försvaret, till exempel, för att prata om någonting i närtid. Det är jag jätteglad för, och det var ett tydligt krav från vår sida i den förhandlingen.
Det finns en enorm skuld, men den kom inte 2014 utan började byggas upp mycket tidigare. Där har flera regeringar ett ansvar. Men man kan också konstatera att de här frågorna har blivit mer och mer akuta för i stort sett alla över tid. Även om många såg redan runt 2000 och fram till 2009, när kriget i Tjetjenien pågick, vartåt det skulle kunna barka var det väldigt många som inte tog till sig det. Det gäller såväl medborgare som kommunpolitiker och politiker som fanns här i kammaren på den tiden.
Jag är jättenöjd med att vi har kommit hit och med att vi när vi inledde Natointrädet kunde manifestera den gemensamma strategin och inriktningen genom att Magdalena Andersson bjöd in Ulf Kristersson på många träffar och gav möjligheter att visa enighet. Jag hoppas att vi ska kunna fortsätta visa den enigheten, oavsett vilka aktörer vi pratar om när det gäller dessa frågor i framtiden.
Tack för den här debatten, samtalsstunden eller vad man nu vill kalla det!
Anf. 23 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Fru talman! Tack, Patrik Lundqvist, för inlägget!
Det är naturligtvis en styrka för Sverige att vi har kunnat samla ett mycket brett stöd för det svenska medlemskapet under Natoanslutningsprocessen. Sedan kan man tycka att det är synd att det breda stödet inte råkade finnas i det regeringsunderlag som då styrde Sverige, men jag är glad över att den regering som nu sitter kunde ta över stafettpinnen och ta Sverige in i Natomedlemskapet på ett stabilt och tryggt sätt.
Låt mig avslutningsvis komma tillbaka till kommunerna, som den här diskussionen handlade om i början. De kommuner som upplever att de inte vet vad de ska göra – ibland hör man ju det, och det tycker jag inte längre är ett giltigt skäl att låta bli att agera, eftersom debatten pågått ganska länge – kan höra av sig till MSB eller länsstyrelserna. De har handledningar för snart sagt allting.
I går presenterade Försvarsmakten och MSB gemensamt planeringsförutsättningar och det man kallar utgångspunkter för totalförsvaret. Det handlar om hur alla myndigheter och alla aktörer i totalförsvaret ska omsätta det gällande försvarsbeslutet i praktiken i sin verksamhet. Vad är planeringsförutsättningarna? Vad är dimensioneringsgrunderna? Vad är typfallssituationerna? Läs manualerna, alla kommuner där ute, om ni känner att ni inte vet vad ni ska göra! Det finns gott om sådana.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.