Formkrav för fullmakter
Interpellation 2024/25:660 av Anna-Belle Strömberg (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2025-05-11
- Överlämnad
- 2025-05-12
- Anmäld
- 2025-05-13
- Svarsdatum
- 2025-06-02
- Besvarad
- 2025-06-02
- Sista svarsdatum
- 2025-06-02
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Ekonomiskt våld är en allvarlig form av förtryck som ofta förekommer i nära relationer. Det kan innebära att en person tar kontroll över sin partners ekonomi, skuldsätter denne genom att ta lån i dennes namn eller begränsar möjligheten till arbete och försörjning. Sådana handlingar försvårar för den utsatta att bryta sig loss från en destruktiv relation och kan leda till långvariga ekonomiska och psykiska konsekvenser.
En särskilt problematisk aspekt är frånvaron av formkrav för fullmakter. Det har rapporterats om fall där våldsutövare har använt sig av muntliga eller bristfälliga fullmakter för att skuldsätta sin partner, ibland med hjälp av felaktiga personuppgifter. Detta har möjliggjort att stora lån tagits i offrets namn utan dennes vetskap eller samtycke, vilket ytterligare binder den utsatta ekonomiskt till förövaren.
Riksdagen har erkänt detta problem och i betänkandet 2023/24:CU11 tillkännagett att regeringen bör se över möjligheterna att införa särskilda formkrav för fullmakter som gäller större ekonomiska åtaganden, såsom stora lån. Utskottet framhåller att sådan formkrav liknande de som finns för testamenten och framtidsfullmakter skulle kunna vara ett effektivt verkyg att förebygga ekonomiskt våld och skydda utsatta personer.
Trots detta har regeringen ännu inte återkommit med något lagförslag i frågan. Samtidigt har Riksrevisionen i sin granskning mot ekonomiskt våld i nära relationer kommit till slutsatsen att det finns väsentliga brister i statens arbete. Regeringen och myndigheterna har inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att motverka det ekonomiska våldet.
Rapporten visar att propositionerna genomgående saknar perspektivet ekonomiskt våld, och man har inte tagit upp problemen med till exempel formkrav för fullmakter, otillräckliga kreditprövningar eller svårigheten att bli av med skulder till följd av ekonomiskt våld.
Mot denna bakgrund vill jag ställa följande frågor till justitieminister Gunnar Strömmer:
- Varför har ministern och regeringen ännu inte återkommit till riksdagen med ett lagförslag om formkrav för fullmakter?
- Hur avser ministern och regeringen att beakta Riksrevisionens granskning av statens insatser mot ekonomiskt våld i nära relationer?
- Vilka åtgärder avser ministern och regeringen att vidta för att säkerställa att fullmakter inte kan användas som ett verktyg för ekonomiskt våld i nära relationer?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2024/25:660
Webb-tv: Formkrav för fullmakter
Dokument från debatten
- Måndag den 2 juni 2025Kammarens föredragningslistor 2024/25:124
- Protokoll 2024/25:124 Måndagen den 2 juniProtokoll 2024/25:124 Svar på interpellation 2024/25:660 om formkrav för fullmakter
Protokoll från debatten
Anf. 17 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Fru talman! Anna-Belle Strömberg har frågat mig varför jag och regeringen ännu inte har återkommit till riksdagen med ett lagförslag om formkrav för fullmakter, hur jag och regeringen avser att beakta Riksrevisionens granskning av statens insatser mot ekonomiskt våld i nära relationer och vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att säkerställa att fullmakter inte kan användas som ett verktyg för ekonomiskt våld i nära relationer.
Jag vill först understryka att mäns våld mot kvinnor utgör ett mycket allvarligt samhällsproblem som aldrig kan accepteras. Regeringens ståndpunkt i den delen är glasklar: Mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer ska bekämpas med samma kraft som gängbrottsligheten.
Regeringen har tagit del av Riksrevisionens rapport. Vi välkomnar granskningen, som bidrar till att belysa arbetet för att motverka ekonomiskt våld. Regeringen kommer att svara på rekommendationerna i en skrivelse till riksdagen senast den 10 oktober i år. Jag vill i dag inte föregripa den skrivelsen, men jag vill ändå understryka att den naturligtvis kommer och att den kommer att vara väl genomarbetad.
I Riksrevisionens rapport lyfts frågan om formkrav för fullmakter och riksdagens tillkännagivande om den frågan. Regeringskansliet analyserar för närvarande vilka olika åtgärder som bör vidtas med anledning av tillkännagivandet. Det behöver bland annat övervägas hur en reglering kan utformas för att vara effektiv samtidigt som den inte medför ett omotiverat hinder för legitima transaktioner. Det finns flera aspekter att beakta, och regeringen kommer att återkomma till riksdagen när analysen är klar.
Regeringen har ända sedan den tillträdde agerat kraftfullt för att motverka just det ekonomiska våldet. Nyligen remitterades ett utkast till lagrådsremiss som innehåller förslag på en särskild straffbestämmelse för psykiskt våld. Den ska vara tillämplig på upprepade kränkningar mot en person om kränkningarna sammantaget har varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla. Enligt utkastet till förslaget kan sådana kränkningar bland annat utgöras av vissa fall av övervakning av ekonomiska förehavanden, exempelvis ett bankkonto.
Regeringen har också tillsatt en utredning som ser över regelverket kring bodelningsprocessen och betänketiden vid äktenskapsskillnad i syfte att säkerställa en effektiv ordning för den som vill separera och på det sättet motverka ekonomiskt våld. Till det kommer att flera myndigheter har fått i uppdrag att sammanställa och sprida information om ekonomiskt våld till sina respektive målgrupper.
Anf. 18 Anna-Belle Strömberg (S)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka justitieministern för svaret. Vi är rörande överens om att mäns våld mot kvinnor utgör ett allvarligt samhällsproblem som aldrig kan accepteras.
Justitieministern säger också i sitt svar att mäns våld mot kvinnor i nära relationer ska bekämpas med samma kraft som gängbrottsligheten, men när det gäller det ekonomiska våldet känns det inte riktigt som att regeringen har agerat eller kommer att agera med precis samma kraft som mot gängbrottsligheten.
Ekonomiskt våld är en allvarlig form av förtryck som ofta förekommer i nära relationer. Det kan innebära att en person tar kontroll över sin partners ekonomi, skuldsätter partnern genom att ta lån i dennes namn eller begränsar möjligheten till arbete och försörjning. Sådana handlingar försvårar för den utsatta att bryta sig loss från en destruktiv relation och kan leda till långvariga ekonomiska och psykiska konsekvenser.
Ett särskilt problem är då frånvaron av formkrav för fullmakter. Det har rapporterats om fall där våldsutövare har använt sig av muntliga eller bristfälliga fullmakter för att skuldsätta sin partner – ibland med hjälp av felaktiga personnummer. Det har gjort att stora lån har kunnat tas i offrets namn utan vetskap eller samtycke, vilket ytterligare binder den utsatta till förövaren.
Riksdagen har erkänt det här problemet, och för ett år sedan riktade vi ett tillkännagivande till regeringen om att se över möjligheterna att införa särskilda formkrav för fullmakter som gäller större ekonomiska åtaganden, såsom stora lån. Civilutskottet framhåller att sådana formkrav, liknande dem som finns för testamenten och framtidsfullmakter, skulle kunna vara ett effektivt verktyg för att förebygga ekonomiskt våld och skydda utsatta personer.
Trots att det har gått över ett år har regeringen inte återkommit med något förslag. Nu har Riksrevisionen i sin granskning av arbetet mot ekonomiskt våld kritiserat regeringen gällande att det finns väsentliga brister i statens arbete och att regeringen och myndigheterna inte har vidtagit tillräckliga åtgärder för att motverka det ekonomiska våldet.
Justitieministerns svar är att regeringen kommer att svara på rekommendationerna i en skrivelse till riksdagen senast den 10 oktober 2025, vilket för mig betyder att det inte blir några kraftfulla åtgärder inom den närmaste tiden.
Riksrevisionens rapport visar också att propositionerna saknar ett genomgående perspektiv på ekonomiskt våld och att man inte har tagit upp problemen med formkrav för fullmakter. Mot bakgrund av tillkännagivandet och Riksrevisionens rapport anser vi socialdemokrater att det är oerhört angeläget att regeringen snarast återkommer med åtgärder i frågan om just formkrav för fullmakter.
Fru talman! Därför vill jag nog ändå ha lite mer besked från justitieministern. Är man beredd att inte bara tala om att analysera vilka åtgärder som bör vidtas med anledning av tillkännagivandet och som svar på rekommendationerna från Riksrevisionen utan faktiskt gå från ord till handling?
Anf. 19 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Fru talman! Tack till Anna-Belle Strömberg för möjligheten att diskutera de här väldigt viktiga frågorna i dag!
Man kan väl säga att det inte var förmågan att gå från ord till handling som var kännetecknande på det här området under de gångna åtta åren, då det var en socialdemokratisk regering. Inte heller på det här området kom vi till ett dukat bord, utan vi kom till ett rent bord och har fått påbörja det här arbetet parallellt med annat angeläget arbete som pågår, exempelvis för att bekämpa den ekonomiska brottsligheten.
Jag har lyft fram tre väldigt centrala processer som alla är ett resultat av insatser från regeringen. Först och främst: Vad gäller tillkännagivandet – som jag välkomnar – liksom Riksrevisionens rapport har jag sagt att vi avser att återkomma i höst. Det kommer självklart inte bara att vara ett svar med breda penseldrag, utan det kommer i praktiken att vara ett sätt för oss att formulera den konkreta handlingsplanen framåt i de delar som lyfts både i tillkännagivandet och i granskningen – inte minst vad gäller fullmakterna. När vi kommer tillbaka kommer vi alltså med precision och kraft.
Analys är inte en förskönande omskrivning för passivitet. Det är ett uttryck för att frågorna tas på stort allvar. Och när vi väl sätter ned fötterna vill vi veta att vi gör det på rätt sätt och kan gå framåt på ett effektivt sätt.
Jag lyfte också upp det ekonomiska våld som vi erfarenhetsmässigt vet kan utövas i samband med bodelningsprocesserna. Inte heller där fanns det någonting att hugga tag i när vi tillträdde, men vi har säkerställt att de frågorna nu för första gången utreds på allvar, trots att de aktualiserades första gången redan 2005 eller något sådant i samband med en statlig utredning. Det är väldigt betydelsefullt. Vi vet nämligen att det är ett potentiellt sett kraftfullt verktyg i ett sårbart läge för den ekonomiskt svagare parten, som regelmässigt är just kvinnor.
Det tredje jag lyfte upp var psykiskt våld. Där ärvde vi förvisso en lagstiftningsprodukt som initierades under förra mandatperioden men som fick förödande remisskritik, framför allt från rättstillämpningen. Man menade att förslaget på det sätt det var utformat skulle vara rättsosäkert, att det inte hade precision och att det stod i strid med legalitetsprincipen och annat. Det lade vi inte åt sidan, utan vi har internt i departementet tagit ett omtag om frågan.
Frågan är betydelsefull i detta sammanhang eftersom mycket av det ekonomiska våld som exempelvis utspelas inom ramen för en destruktiv relation är svårt att komma åt med dagens lagstiftning. Men genom att få till en reglering om psykiskt våld, med precision, kommer man exempelvis att kunna ta sikte på en man som tar kontroll över ett bankkonto, ett bank-id eller en mobiltelefon, som lånar pengar på sin sambos eller frus bekostnad mot hennes uttryckliga samtycke och så vidare.
Lägger man ihop alla de här delarna, i synnerhet när vi kommer att få den tredje delen i den här serien – det som vi ska återkomma med i höst – vågar jag påstå att vi under den här mandatperioden gör mer mot det ekonomiska våldet än vad regeringar och den här kammaren har åstadkommit på flera decennier.
Jag är väldigt glad för att det finns ett offensivt och konstruktivt samspel med riksdagen i de här frågorna, inte minst i civilutskottet. Jag ser som sagt fram emot att komma tillbaka med konklusionen under hösten.
Anf. 20 Anna-Belle Strömberg (S)
Fru talman! Jag tackar för svaret.
Justitieministern säger både i sitt svar och nu att regeringen ända sedan den tillträdde har agerat kraftfullt för att motverka det ekonomiska våldet. Jag undrar fortfarande vad man har gjort. Det är nämligen trots det relativt enkelt i dag att bygga upp skulder i en närståendes namn genom att tvinga en närstående att ta lån eller genom att förfalska signaturer eller beställa varor och tjänster i den utsattes namn.
Cirka 6,1 procent av alla kvinnor i Sverige uppger att de har blivit tvingade att ta lån eller att skriva under ett kontrakt eller på annat sätt har utnyttjats av en tidigare partner. Skuldsättningen får ofta långvariga konsekvenser i form av svårigheter att försörja sig och få nya hyreskontrakt. Skulderna får konsekvenser för våldsutsatta även vid vårdnadstvister.
Kvinnoorganisationerna har larmat om att frånvaron av formkrav för fullmakter har använts av våldsamma män för att utöva makt och kontroll över kvinnorna. Det är alltför vanligt förekommande att fullmakter förfalskas avseende lånehandlingar eller fastighetstransaktioner. Konsekvenserna slår hårt mot de drabbade genom långt utdragna juridiska processer, höga kostnader och omfattande mental påfrestning under den långa tiden.
Även Kronofogden och Polismyndigheten vittnar om att ekonomiskt våld är ett stort problem.
I riksdagen har vi haft seminarium där kvinnor berättat hur de har utsatts för ekonomiskt våld, hur det har påverkat deras förmåga att försörja sig själva och sina barn och att det har lett till isolering. Fullmakter för bankärenden har varken innehållit datum eller varit bevittnade och har dessutom haft felaktigt personnummer. Ändå har de kunnat användas för att ta stora lån som kvinnan sedan ensam fått stå helt ansvarig för.
Det saknas krav på hur fullmakter för bankärenden ska utformas. Fullmakter behöver, till skillnad från testamenten och framtidsfullmakter, inte bevittnas. Jag vet att det finns banker som trots avsaknad av lagkrav kräver bevittnade fullmakter. Men när en våldsutövare ändå kan söka sig till en bank som saknar sådana krav och ta ett lån i en närståendes namn genom att förfalska eller tvinga fram en underskrift bör vi få till ett formkrav.
Fru talman! Justitieministern säger i sitt svar att Regeringskansliet analyserar vilka åtgärder som bör vidtas med anledning av tillkännagivandet och att det bland annat behöver övervägas hur en reglering kan utformas för att vara effektiv samtidigt som den inte medför ett omotiverat hinder för legitima transaktioner. Jag förstår verkligen poängen med att det kan finnas fördelar med att inte ha formkrav på fullmakter. Men statens goda intentioner för att förenkla transaktionerna kan inte ske på bekostnad av våldsutsatta kvinnor, som kan hamna i sådana situationer som det har larmats om till oss i riksdagen.
Fru talman! Vad har regeringen gjort sedan man tillträdde? Man säger att man har agerat kraftfullt för att motverka det ekonomiska våldet. Man säger också att flera myndigheter har fått i uppdrag att sammanställa och sprida information om ekonomiskt våld till sina målgrupper. Vad är det de ska sammanställa, och vilka är målgrupperna?
Anf. 21 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Fru talman! Jag instämmer helt och hållet i den problembeskrivning som Anna-Belle Strömberg ger uttryck för. Jag önskar naturligtvis att många av de åtgärder som efterlyses hade varit på plats, helst för två, fyra, åtta eller tio år sedan. Så var nu inte fallet.
Nu hugger vi tag i de här uppgifterna, kraftfullt eller inte – det är väl ett värderingsord. Men under de föregående åtta åren med socialdemokratiskt styre tillsattes inga utredningar om till exempel bodelningsförfarandet, vilket vi vet är en central del av det ekonomiska våldet. Det har vi gjort.
När det gäller psykiskt våld var det enda som kom ur de åtta åren ett lagstiftningsförslag som visade sig vara oanvändbart. Det har vi tagit itu med internt i Regeringskansliet, också för att säkerställa att det tar sikte på många av de problem som Anna-Belle Strömberg av väldigt goda skäl lyfter fram när det gäller det ekonomiska våldet i praktiken och hur det kan kriminaliseras och straffas på ett effektivare sätt.
Jag håller med om att det som tillkännagivandet tar sikte på och som Riksrevisionen också lyfter upp är hur man kan agera preventivt för att förhindra att det här överhuvudtaget äger rum. Straffen kommer ju att aktualiseras först när övergreppet har skett. Vi vill vidta åtgärder för att reducera antalet övergrepp och minska utrymmet för en ekonomiskt starkare part, ofta en man, att utöva detta förtryck mot sin partner. Där kommer bland annat fullmakterna in. Och jag välkomnar tillkännagivandet.
Jag tycker att det bara är en realitet att om det ska utformas på ett sätt som får avsedd effekt utan att innebära kostnader i helt andra sammanhang, där transaktioner av olika slag är helt legitima, är det klart att vi är angelägna om att göra det på ett grundligt och precist sätt. Det arbetet pågår, och jag har lovat att vi ska återkomma till riksdagen när det är klart. Jag har också sagt att vi i oktober, för att vara väldigt exakt, ska återkomma till alla de delar som Riksrevisionen lyfte fram.
Sammantaget: Det är ett stort samhällsproblem. Det är utomordentligt fint att vi har ett tillkännagivande från riksdagen i frågan och en grundlig granskning från Riksrevisionen. Och det är värt all respekt att Anna-Belle Strömberg och andra ledamöter i den här kammaren lyfter upp frågorna. Det är bra att ni jagar på regeringen. Jag vill bara understryka att vi har gjort mer på det här området på 2 år än vad som har gjorts på 8, 12, kanske 16 år, och mycket mer är på gång. Det är precis i linje med den efterfrågan som kommer till uttryck här i kammaren i dag.
Anf. 22 Anna-Belle Strömberg (S)
Fru talman! Jag tackar för svaret.
Riksdagen har, precis som justitieministern, varit väldigt tydlig med att det behövs ett formkrav för fullmakter vid större ekonomiska åtaganden. Remissinstanserna har ställt sig positiva, forskningen varnar för juridiska verktyg som kan användas som maktmedel och Riksrevisionen pekar på att vårt samhälle fortfarande saknar ett sammanhållet arbete mot det ekonomiska våldet.
Därför, fru talman, vill jag uttrycka en förhoppning att justitieministern nu går från ord till handling och att han ser de människor som drabbas. Det är inte bara siffror, statistik och analyser, utan det är kvinnor i behov av skydd och rättvisa. Jag hoppas verkligen att regeringen återkommer med förslag som gör det tydligt att fullmakter aldrig ska få användas för att ta makt över någon annans liv.
Det här är en fråga om rättssäkerhet men framför allt en fråga om människovärde. Jag tackar justitieministern för debatten.
Anf. 23 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Fru talman! Även jag tackar för en mycket angelägen diskussion. Jag tycker att det är utmärkt att de frågor som vi nu talar om lyfts löpande här i riksdagen och att vi i regeringen får möjlighet att diskutera dem med ledamöter i riksdagen och för den delen också med civilutskottet, som hanterar dem.
Jag vill understryka att jag inte har någon annan uppfattning i sak vad gäller fullmakterna. Jag tycker att riksdagen och andra pekar på ett reellt problem när det gäller vilka konsekvenser avsaknaden av formkrav kan få, inte minst avseende våldshot mot ekonomiskt utsatta kvinnor som är den svagare parten i en destruktiv relation. Vi måste på olika sätt komma åt den problematiken.
Nu är vi i nästa fas och ska utforma ett sådant krav på ett sätt som blir effektivt. Man ska få den avsedda effekten utan att för den skull skapa problem i helt andra sammanhang, där det förekommer legitima transaktioner. Jag är övertygad om att det kommer att gå att ta det i mål, och jag lovar att vi ska återkomma till riksdagen så snart vi är klara med det.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.