Kommunal förköpsrätt till strategiska fastigheter
Interpellation 2024/25:645 av Mattias Vepsä (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2025-04-29
- Överlämnad
- 2025-05-02
- Anmäld
- 2025-05-06
- Svarsdatum
- 2025-05-16
- Besvarad
- 2025-05-16
- Sista svarsdatum
- 2025-05-16
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Andreas Carlson (KD)
För några dagar sedan förlorade Stockholms stad en auktion om att köpa tillbaka Sätra centrum. Boende i området hade önskat en trygg och långsiktig lösning, och nu kan kommunen och Sätraborna bara sätta sitt hopp till den nya ägaren.
De senaste åren har ljuset satts på vikten av en ny lag som ger kommuner och det offentliga en möjlighet att köpa tillbaka strategiska fastigheter. Det handlar om att kriminella äger domstolsbyggnader eller häkten, det kan vara oseriösa företag som inte sköter sina hyresfastigheter och lämnar de boende att leva i mycket skitiga och stökiga miljöer och det handlar om att hela förstadscentrum köps upp och missköts.
Poängen med kommunalt förköp är att det offentliga ska stärka sina chanser att ta ett långsiktigt grepp när det kommer till utveckling och förvaltning. Det handlar också om att säkerställa att samhället har kontroll på vem och vilka som äger strategiska fastigheter. I dag saknas dessa verktyg, och SD-regeringen har valt att inte gå vidare efter att den tidigare socialdemokratiska regeringen tillsatte en utredning för att lösa problemen.
Jag vill med anledning av ovanstående fråga statsrådet Andreas Carlson:
Varför händer inget, och vad avser statsrådet och regeringen att göra för att stärka det offentligas möjligheter att ta tillbaka strategiska fastigheter vid försäljning och misskötsel?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2024/25:645
Webb-tv: Kommunal förköpsrätt till strategiska fastigheter
Dokument från debatten
- Fredag den 16 maj 2025Kammarens föredragningslistor 2024/25:117
- Protokoll 2024/25:117 Fredagen den 16 majProtokoll 2024/25:117 Svar på interpellation 2024/25:645 om kommunal förköpsrätt till strategiska fastigheter
Protokoll från debatten
Anf. 60 Statsrådet Andreas Carlson (KD)
Fru talman! Mattias Vepsä har frågat mig vad jag och regeringen avser att göra för att stärka det offentligas möjligheter att ta tillbaka strategiska fastigheter vid försäljning och misskötsel.
Jag vill inleda med att betona att återupprättandet av tryggheten i Sverige är vår tids stora frihetsfråga och en högprioriterad fråga för regeringen. Alla människor ska ha möjlighet att bo och leva i ett samhälle som är tryggt och attraktivt.
Den 2 juni 2022 gav den dåvarande regeringen en särskild utredare i uppdrag att lämna förslag till en ny förköpslag (dir. 2022:48). Det övergripande syftet var då att ge kommunerna verktyg att bedriva en aktiv markpolitik.
Regeringen ändrade i maj 2023 inriktningen på utredningens uppdrag till att lämna förslag på åtgärder för att motverka den organiserade brottsligheten och underlätta för det civila försvarets och det militära försvarets skydd (dir. 2023:67). Att stärka kommunernas förmåga att motverka den organiserade brottsligheten kräver flera verktyg. Möjligheten till förköp vid överlåtelser av fastigheter kan vara ett av dessa.
Utredningen om en ny förköpslag lämnade i maj 2024 betänkandet Digitala fastighetsköp & Förköpsrätt vid fastighetstransaktioner (SOU 2024:38) där utredningen bland annat föreslår att kommunerna ska få förköpsrätt för motverkande av organiserad brottslighet. Betänkandet har varit på remiss, och beredning av förslagen pågår nu inom Regeringskansliet.
Regeringen har förutom det ändrade direktivet till utredningen om en ny förköpslag genomfört flera initiativ för att stärka kommunernas trygghetsskapande arbete. Genom lagen (2023:196) om kommuners ansvar för brottsförebyggande arbete har kommunerna fått ett lagstadgat ansvar för att kartlägga brottsligheten inom sitt geografiska område och ta fram en lägesbild. Utifrån lägesbilden ska de sedan ta ställning till behovet av åtgärder och besluta om en åtgärdsplan för att förebygga brott. Kommunerna ska också ta visst ansvar för samordningen av det lokala brottsförebyggande arbetet.
Den 12 mars 2025 antog riksdagen regeringens lagförslag om utökade möjligheter och ett enklare förfarande vid kamerabevakning i offentlig verksamhet. Förslaget innebär bland annat att kravet på tillstånd för kamerabevakning tas bort och att kommuner får bedriva kamerabevakning i syfte att verka för att platser i kommunen dit allmänheten har tillträde är trygga och säkra. Lagändringen trädde i kraft den 1 april 2025.
Utredningen om åtgärder för stärkt trygghet i den byggda miljön har på regeringens uppdrag analyserat och föreslagit samverkansformer mellan det offentliga och fastighetsägare i syfte att stärka tryggheten i den byggda miljön. Utredningens betänkande Avgift för områdessamverkan – och andra åtgärder för trygghet i byggd miljö (SOU 2025:5) har varit ute på remiss och bereds nu inom Regeringskansliet.
Regeringen har också gett Boverket ett fortsatt uppdrag att utveckla och sprida kunskapsstöd och vägledningar för brottsförebyggande och trygghetsskapande åtgärder inom samhällsbyggnadsprocessen riktat till bland andra kommunala och privata aktörer på bostadsmarknaden.
Anf. 61 Mattias Vepsä (S)
Fru talman! Jag tackar ministern Andreas Carlson för svaret.
Den här debatten och den här frågan väcktes för någon vecka sedan. Här i Stockholm har Sätra centrum precis varit föremål för en exekutiv auktion. Staden ville köpa tillbaka Sätra centrum och gjorde vad staden kunde för att vinna inom ramen för auktionen men förlorade dessvärre. Efter det har en ny ägare fått ta över, och man kan bara hoppas på att kommunen – staden, i det här avseendet – kommer att kunna samarbeta med den nya förvaltaren. Det får vi se. Det får vi utvärdera sedan. Signalerna är så här långt positiva.
Fru talman! Detta är effekterna av att Moderaterna sålde ut Sätra Centrum år 1999. I dag ser vi hur det kan gå med en oseriös förvaltare. År av eftersatt underhåll av en miljö där otryggheten får växa och kriminalitet kan bita sig fast visar på vikten av att vi förvaltar – i det här fallet en centrumfastighet – på ett gott sätt.
Det var en del av frågeställningen här: om regeringen ser ett behov av att ha en bredare ansats när det gäller förköpsrätt. Jag är medveten om att den föregående regeringen tillsatte en utredning för att titta på en ny förköpslag. Som vi fick höra i svaret avskaffades den förra förköpslagen under alliansregeringen.
Tidigare debattörer i den här kammaren har såklart också haft diskussioner med ministern. Man kan tycka att det krävdes ett förtydligande av direktiven. Det är mycket möjligt. Men det är också så att många remissinstanser pekar på att de direktiv som ligger till grund för den här utredningen kanske var i snävaste laget.
När det gäller det kommunala ansvaret för brottsbekämpning vet vi att brottsbekämpning är mer än att titta på vem som äger eller förvaltar en fastighet. Det kan ju vara så att brottsbekämpning lokalt, alltså mycket lokalt, kan handla om att upprätthålla en trygg plats. Då blir ju förvaltandet av en plats, eller i det här fallet en centrumfastighet, avgörande om man ska kunna trycka tillbaka kriminalitet, kriminella grupper och oseriösa aktörer som gör bostadsområdet eller centrumfastigheten otrygg.
Stockholms stad skriver i sitt remissvar på den utredning som det pekas på i interpellationssvaret: ”En starkare kommunal förköpsrätt hade varit ett viktigt instrument för att stärka kommunens förmåga att bedriva en aktiv och långsiktig markpolitik som tar tag i de segregationsproblem som sedan länge är inbyggda i stadsbilden.”
En del av de problem vi ser handlar om grov organiserad brottslighet, men en annan del – som samverkar med den otrygghet som har vuxit fram – är alltså segregationen, det vill säga den ojämlikhet vi ser i våra städer. Den första fråga som är på sin plats är väl därför om ministern trots allt inte ser ett behov av ett bredare tag när det gäller möjligheten för kommunerna att ha en tydligare förköpsrätt till strategiska fastigheter.
Anf. 62 Statsrådet Andreas Carlson (KD)
Fru talman! Först vill jag tacka Mattias Vepsä för interpellationen. Jag tycker att ledamoten sätter fingret på en omständighet som är viktig när det kommer till att bekämpa grov brottslighet och att bygga bort otrygghet och bygga in trygghet i samhället.
Regeringen gör många olika förstärkningar av strafflagstiftningen och av svensk polis. Vi vidtar flera åtgärder i det förebyggande arbetet, inte minst på den sociala sidan av det brottsförebyggande arbetet i form av föräldrastödsprogram och när det gäller sekretessen mellan olika myndigheter så att de ska kunna medverka till brottsförebyggande åtgärder värda namnet. Allt det där är viktigt, och det är förstås någonting som behöver komma på plats i hög hastighet.
När det kommer till flera av de områden som exempelvis är på polisens lista över utsatta områden eller där vi vet att det behövs åtgärder för att vända utvecklingen räcker det dock inte. Hela idén med flera av de åtgärder som jag tog upp i mitt interpellationssvar handlar om att, som jag sa, bygga in trygghet och bygga bort otrygghet – det som ibland beskrivs som situationell brottsprevention.
I det sammanhanget är det förstås viktigt att ha ögonen på det som Mattias Vepsä beskriver som oseriösa förvaltare. Det är viktigt att se hur olika fastighetsägare är med och bidrar till en positiv utveckling i områden. Jag ska komma till svaret på den konkreta frågan, men jag vill i sammanhanget ändå lyfta fram åtgärder för stärkt trygghet i den byggda miljön.
Det finns många goda exempel på frivillig samverkan där fastighetsägare går ihop med andra aktörer – som civilsamhället, polisen och andra myndigheter – för att arbeta med just trygghetsskapande åtgärder. Men i många delar av landet där jag har besökt den typen av positiva exempel – även under den tiden då jag satt i riksdagens justitieutskott, fru talman – har man kunnat peka på ett antal fastigheter där ägarna inte medverkar till det positiva arbetet. Det är det som uppdraget i den här utredningen syftar till: att få in fler, för att inte säga alla, fastighetsägare i arbetet med att bygga in trygghet.
När det gäller den specifika frågan om förköpsrätt är det mycket riktigt så att regeringen för att få ett starkt fokus på den organiserade brottsligheten – och även för det civila och militära försvarets skydd – avgränsade uppdraget i ett tilläggsdirektiv. Det handlade om att ha mer träffsäkerhet i de delarna och nå effekt i arbetet med att motverka organiserad brottslighet.
Många remissinstanser har svarat på remissen och gett sina synpunkter på de förslag som utredaren har lämnat, och jag vill inte föregripa beredningen av dem. Jag konstaterar i stället att vi ser väldigt positivt på engagemanget och förstås bereder förslaget från utredningen tillsammans med de synpunkter som har kommit in från remissinstanserna. Det är klart att vi tittar igenom och läser de här remissvaren med utgångspunkten att vi ska få till så bra åtgärder som möjligt för att kunna bygga in trygghet och motverka den organiserade brottsligheten.
Jag vill avsluta med att säga att det ändå är positivt att höra de positiva signaler som Mattias Vepsä har uppfattat i det konkreta fallet. Det är förstås någonting vi följer.
Anf. 63 Mattias Vepsä (S)
Fru talman! När det gäller utredningen om ökad samverkan får vi nog alla säga att det är positivt om vi kan öka samverkan, frivilligheten och allas ansvar för att jobba brottsförebyggande och trygghetsskapande. Vi stod också bakom och var med och förberedde lagstiftningen för att ge kommunerna ett tydligare ansvar för det brottsförebyggande arbetet, vilket också finns med. Det handlar om lägesbilder och insatser för att öka tryggheten och bekämpa brottsligheten.
Det jag efterfrågar här och det som Stockholms kommun har efterfrågat kring både försäljningen och köpet av Sätra centrum är tydligare verktyg, det vill säga tydligare möjligheter för kommunen att agera proaktivt. Man vill inte bara vara hänvisad till samarbeten eller analyser. När det väl finns risk för oseriösa fastighetsförvaltare eller ökad kriminalitet och det inte räcker med samarbetsavtal – när det krävs att det offentliga går in med muskler – krävs det tydligare lagstiftning.
Det känns lite som att Sverigedemokraterna och regeringen har svårt att ge sig på privata intressen. Det här är en stor blind fläck för regeringen. De senaste månaderna har det blivit glasklart för alla oss andra som jobbar med brottsbekämpning att de privata intressena – vinstintressena i olika sektorer – gång på gång får gå före det allmännas intresse av ordning och reda eller trygghet. Vi ser HVB-hem som drivs av gängkriminella och vårdbolag som drivs av mc-klubbsföreträdare. Inte minst minns vi hur ett stort fastighetsförvaltningsbolag för ett år sedan lämnade tingsrätten i Södertälje och det i stället kom in en ägargruppering som rapporterades ha kopplingar till Södertäljenätverket.
Det är mot den bakgrunden som vi socialdemokrater säger att det absolut är viktigt att vi får en lagstiftning på plats som ger konkreta verktyg när det kommer till brottsbekämpning men att det ibland också är lite luddigare. Ibland det viktigt att ha en bredare lagstiftning som gör det möjligt för kommunerna att ta det ansvar som krävs för att inte bara upprätthålla trygghet utan också bygga hela städer. Det handlar om att bygga bort segregationen och öka jämlikheten. Vi vet att det skapar trygghet. Det skapar hela städer, och det skapar en möjlighet för de boende att känna: ”Det här är en stadsdel som jag vill bo i och som jag känner för.” Då växer motståndskraften mot både kriminalitet och annat ont.
I Dagens Samhälle för ett år sedan, precis när regeringen fick ta emot utredningen, uttalade sig ministern. Inledningen på artikeln var: ”Regeringen stoppar utredningen om en ny kommunal förköpsrätt vid fastighetsaffärer.” Bakgrunden till att regeringen hade gett det smalare direktivet var att det gavs en alldeles för bred möjlighet till kommunala förköp.
Det ska då också vägas in, vilket jag inledde mitt anförande med att säga, att de som var mest kritiska var just privata fastighetsägare och kanske en och annan centrumägare. Då är frågan vem man ska lyssna på. Ska vi lyssna på alla de kommuner och alla de myndigheter – Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten och andra – som har lyft behovet av skarpare verktyg, eller ska vi lyssna på enskilda vinstintressen? Det är den första frågan: Vem lyssnar regeringen på när det gäller den här viktiga frågan?
Den andra frågan är: Finns det en tidsplan för när det kommer en kommunal förköpsrätt? Det är trots allt ett år sedan utredningen landade på ministerns bord.
Anf. 64 Statsrådet Andreas Carlson (KD)
Fru talman! Flera av de synpunkter som Mattias Vepsä lyfter i debatten är sådana som finns i remissvaren, och de bereds som sagt i Regeringskansliet tillsammans med utredningens förslag. Betänkandet var ute på remiss, och jag tror att vi hade fått in alla remissvar i oktober, alltså i höstas. Sedan dess har vi berett dem. Det är ett ganska omfattande material, och för att svara på ledamotens fråga har jag ingen tidsplan som jag kan kommunicera här i kammaren.
Det är ju viktigt att lyssna på de olika remissinstanser som har gett sin syn, och en ny lagstiftning på området kräver förstås noggranna avvägningar. Man ska vara medveten om att detta är ett komplicerat rättsområde. En ny lagstiftning måste vara rättssäker och proportionerlig och ta hänsyn till motstående intressen. Den får inte bidra till alltför stora negativa konsekvenser och störningar för fastighetsmarknadens funktionssätt och måste vara träffsäker för de intressen som den är avsedd att skydda.
Det är viktigt, fru talman, att också se de andra delarna av trygghetsskapande åtgärder som regeringen har sjösatt, inte minst på fastighetssidan. Betänkandet Avgift för områdessamverkan – och andra åtgärder för trygghet i byggd miljö handlar om att inte enbart bygga på frivillighet utan också på ett obligatorium; det var ju det som var uppdraget till utredaren. När det gäller de andra åtgärder för trygghet som nämns i rubriken framgår det i utredningen att det också handlar om att utreda förbättringar i tillsynen av den byggda miljön och ett krav på tillstånd för att ta ut hyra samt om att inrätta ett nationellt kunskapscentrum. Det är alltså fler förslag än just det som handlar om områdessamverkan, fru talman, som är aktuella i detta fall.
Jag hoppas att jag har svarat på frågorna. Vem ska vi lyssna på? Det är ju viktigt att lyssna på dem som har lämnat in synpunkter på förslaget. Jag har i dagsläget inte någon tidsplan som jag kan kommunicera i kammaren, men frågan bereds i Regeringskansliet.
Anf. 65 Mattias Vepsä (S)
Fru talman! Tack, Andreas Carlson, för svaret!
Det är klart att jag förstår vikten av att lyssna på remissinstanserna och ta in alla de synpunkter som finns, men det fanns ju skäl till att man gjorde en avgränsning av det bredare uppdrag som den socialdemokratiska regeringen hade givit. Till det första utredningsuppdraget fogades ett förtydligande direktiv som inte hade med det brottsbekämpande så tydligt, men det fanns en trygghetsdel och skrivningar om att kunna få bort oseriösa fastighetsägare samt om risken för kriminella organisationer som använder BRF:er, centrumbildningar och annat för att tvätta pengar. Det fanns – och finns nog – ett beredningsunderlag som är viktigt att analysera. Det gäller också att förstå att det är viktigt med en bredare ansats.
I andra delar av regeringens brottsbekämpande politik brukar vi få höra att det finns både snabbspår och möjligheter att sätta fart på tunga utredningar och processer. Den organiserade brottsligheten i det här landet har ju ätit sig in i allt fler delar av olika verksamheter. Här i dag pekar jag på att det kan handla om att genom olika brottsupplägg komma över centrumbildningar eller fastigheter för att kunna bedriva sin kriminella verksamhet, men ibland kan det också vara så att dåligt ägande indirekt leder till att kommuner runt om i landet får problem att öka tryggheten i bostadsområdena.
Det är anmärkningsvärt att vi inte kan få en tidsplan för just den här utredningen eller en väg framåt från regeringen när det gäller en så angelägen fråga. Från Stockholms kommun lyfte man bara för någon vecka sedan fram att man ser ett väldigt stort värde i att den här lagstiftningen kommer på plats.
Anf. 66 Statsrådet Andreas Carlson (KD)
Fru talman! Syftet med den snabbspårsutredning som ledamoten hänvisade till var ju att få fram ett beredningsunderlag. Nu har vi en utredning som har lämnat förslag. Dessa har remitterats, och vi bereder dem i Regeringskansliet.
När det gäller de andra delar som ledamoten har tagit upp under debatten, fru talman, är det ju inte så att regeringen på något sätt ser mellan fingrarna. Vi lägger heller inte några fingrar emellan; man kan välja vilket uttryck man vill. Vi tar väldigt allvarligt på alla uppgifter om att kriminella på olika sätt har tagit sig in i samhällssystemet. När det gäller HVB-hem, som ledamoten nämnde, har regeringen gett Ivo i uppdrag att skärpa tillsynen. Min kollega socialtjänstministern har slagit fast att alla HVB-hem ska granskas. Även när det gäller ägande av samhällsviktig infrastruktur har det vidtagits åtgärder.
Det är viktigt att se att den grova organiserade brottsligheten är systemhotande. Den tar sig in på en lång rad olika områden i samhället. Det var det som låg till grund för att vi såg ett behov av att tydliggöra detta gällande förköpsrätt och förköpslagstiftning, vilket vi också gjorde i det tilläggsdirektiv som vi sedan fick ett utredningsunderlag för. Det har remitterats, och detta kommer att ligga till grund för det fortsatta arbetet.
Mitt besked är att det här bereds i Regeringskansliet. Mitt besked under den här debatten är att vi går fram med många andra åtgärder på bred front för att trycka tillbaka den grova organiserade brottsligheten, bygga in trygghet och bygga bort otrygghet.
Tack för debatten!
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.