Slutna digitala nätverk som sprider hat och uppmanar till våldshandlingar

Interpellation 2024/25:598 av Heléne Björklund (S)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2025-04-10
Överlämnad
2025-04-11
Anmäld
2025-04-15
Svarsdatum
2025-04-25
Besvarad
2025-04-25
Sista svarsdatum
2025-04-30

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF

Interpellationen

till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)

 

Uppdrag gransknings reportage Dödens chattrum har skakat om många, liksom Netflixserien Adolescence, som förvisso är fiktiv men som många ändå menar ger en bild av vår samtid. De ger en skrämmande inblick i hur unga i Sverige radikaliseras i slutna digitala miljöer – ofta utan att vuxenvärlden hinner ingripa.

Reportaget om grupperingen 764 visar hur dessa nätforum inte bara sprider hat och våldsromantik utan också leder till direkta våldshandlingar och i värsta fall självmord.

Vi ser hur näthat, desinformation och extrema ideologier frodas i anonyma chattrum på plattformar som ibland står helt utanför svensk lagstiftning. Dessa miljöer lockar unga som mår psykiskt dåligt och erbjuder dem tillhörighet – men med ett högt och farligt pris.

Det är tydligt att samhället måste bli bättre på att förebygga, upptäcka och ingripa. Föräldrar, skola, socialtjänst och civilsamhälle behöver bättre stöd och verktyg. Men det kräver också ett tydligt ansvarstagande från regeringen och att lagstiftningen hänger med i den digitala utvecklingen.

Mot denna bakgrund vill jag ställa följande fråga till justitieminister Gunnar Strömmer:

 

Vad gör ministern och regeringen konkret för att upptäcka och stoppa slutna digitala nätverk där unga radikaliseras, som i fallet med grupperingen 764?

Debatt

(10 Anföranden)

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 92 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)

Herr talman! Heléne Björklund har frågat mig vad jag och regeringen gör konkret för att upptäcka och stoppa slutna digitala nätverk där unga radikaliseras, som i fallet med grupperingen 764. Mattias Vepsä har för sin del frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen kommer att vidta för att bekämpa extremism i onlinemiljöer. Jag tackar för möjligheten att få diskutera dessa viktiga frågor i dag.

Jag delar Heléne Björklunds och Mattias Vepsäs oro för hur barn och unga radikaliseras i slutna digitala nätverk som använder internet för att rekrytera medlemmar, hitta utpressningsoffer och sprida destruktiva budskap.

I januari förra året beslutade regeringen om en ny nationell strategi mot våldsbejakande extremism och terrorism. Brottsförebyggande rådet, Brå, tillsammans med Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, Polismyndigheten och Säkerhetspolisen har i uppdrag att vidta åtgärder för att införliva den nationella strategin i sina respektive verksamheter. Polisen har även fått i uppdrag att redovisa vilka åtgärder som myndigheten har vidtagit för att motverka rekrytering i onlinemiljö av barn och unga till kriminalitet.

Regeringen har dessutom nyligen gett Brottsförebyggande rådet, Brå, och Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, i uppdrag att öka kunskapen om hur kriminella nätverk rekryterar och påverkar barn och unga i digitala miljöer. Myndigheterna ska också föreslå åtgärder mot sådan rekrytering och påverkan.

Brå ska bland annat undersöka vilken roll digitala plattformar spelar vid rekrytering av barn och unga och också studera ärenden i rättsprocessen med barn och unga som rekryterats i digitala miljöer.

FOI ska för sin del öka kunskapen om hur en kriminell livsstil marknadsförs i sociala medier och andra digitala miljöer. Den ska också se på hur det kan påverka barns och ungas attityder till våld och kriminalitet.

Till det kommer att Mediemyndigheten har fått medel för att ytterligare stärka sitt redan pågående arbete med att öka motståndskraften hos bland andra barn och unga mot desinformation och påverkan genom stärkt medie- och informationskunnighet.

Vad gäller ytterligare konkreta åtgärder har vi under vintern aviserat från regeringens sida att vi nu i ett snabbspår kommer ta fram förslag till utökade möjligheter för polisen att agera mot olagligt innehåll på nätet, till exempel genom att utfärda så kallade avlägsnandeordrar.

Det är någonting som i dag är möjligt för att få bort terrorisminnehåll från bland annat sociala nätverkstjänster. Nu vill vi utvidga användningsområdet till sådant innehåll som är olagligt men som inte nödvändigtvis kan klassas som terrorism.

Regeringen har även tillsatt en utredning med uppdrag att göra en översyn av reglerna om hemliga och preventiva tvångsmedel. Utredningen ska analysera om det behöver införas en möjlighet att kunna störa och avbryta pågående brott eller brottslig verksamhet i cybermiljö.

Jag ska också säga någonting om de så kallade onlineplattformarna eller sociala medieplattformarna. De har naturligtvis själva en nyckelroll för att motverka den här typen av verksamhet. Regeringen har också haft återkommande dialoger med plattformarna om de frågorna på egen hand eller i samspel med nordiska kollegor.

Sedan är det en realitet att internets gränsöverskridande karaktär också kräver internationellt samarbete. Därför driver vi också på inom EU för att stärka arbetet mot radikalisering och rekrytering av barn och unga till kriminalitet och våldsbrott.

Flera viktiga åtgärder har också vidtagits för att värna tryggheten online. En av dem är EU-förordningen om en inre marknad för digitala tjänster som gäller sedan februari förra året. Förordningen ställer tydliga krav på de sociala medieplattformarna för att skapa en tryggare onlinemiljö inte minst för barn.

Kommissionen, som har tillsynsansvaret för de väldigt stora plattformarna, har också aviserat ett arbete med nya riktlinjer för plattformarna senare under detta år i syfte att säkerställa en hög nivå av integritet, säkerhet och trygghet för minderåriga på deras tjänster.

Tillsammans med EU-förordningen om åtgärder mot spridning av terrorisminnehåll online, som gäller sedan juni 2022, möjliggör dessa verktyg sammantaget bättre möjligheter att förebygga och motverka spridning av olagligt hat och våldsförhärligande budskap i digitala miljöer.

Det är också mot den bakgrunden som polisen har inrättat en så kallad Internet Referral Unit, som bland annat anmäler olagligt innehåll till plattformarna. Myndigheten samarbetar även med en lång rad plattformar för att de ska utveckla och stärka sina egna åtgärder mot problemet.

Sammantaget agerar regeringen på flera fronter. Vi följer utvecklingen väldigt noggrant, och vi överväger förstås löpande nya åtgärder och insatser allt i syfte att bryta rekryteringen online och radikaliseringen online av barn och unga.


Anf. 93 Heléne Björklund (S)

Herr talman! Tack till justitieministern för svaret!

Det är väldigt välkommet och angeläget att regeringen gör och vidtar alla de insatser och åtgärder som Gunnar Strömmer lyfter här i kammaren. Det är både nödvändigt och brådskande.

För varje dag riskerar fler och fler barn och unga att dras in i de destruktiva miljöerna. Jag måste säga att det var chockerande att se både SVT:s och TV4:s dokumentärer om dödens chattrum där svenska barn hamnar och radikaliseras till att begå fruktansvärda våldsbrott både mot sig själva och mot andra i samhället i något slags poängsystem. Personligen känner jag nog att hur många åtgärder Gunnar Strömmer än räknar upp här ligger vi hela tiden efter den här typen av radikaliseringar och nätbrott, som vi väl får kalla det.

Det som de här granskningarna visade och som också den uppmärksammade Netflixserien har visat är att vi missar varningssignalerna i samhället. Det gäller inte minst att de som är föräldrar inte ser varningssignalerna eller, om de gör det, inte riktigt vet vad de ska göra.

Jag vill därför ställa en fråga till justitieministern, för i svaret nämns inte ett ord om föräldrarna. Det sägs inget om föräldrarnas ansvar men inte heller om hur samhället skulle kunna stötta de föräldrar som vill göra mer. De vill kanske förstå de här symbolerna som nämns och som de flesta av oss inte har en susning om vad de egentligen betyder. Men det handlar också om resten av civilsamhället som jobbar med barn och unga, som fritidsledare och föreningsledare.

Jag tror verkligen att det är en allvarlig brist om vi inte involverar hela samhället mycket starkare i de här frågorna, för det är en riktigt brådskande och avgörande fråga för att få ett tryggare samhälle framöver att vi räddar våra barn från de här miljöerna.

Jag skulle vilja upprepa frågan och det medskick som jag hade häromdagen till justitieministern om att inkludera civilsamhället i både det brottsbekämpande, det förebyggande och det utbildande arbetet riktat till föräldrar och familjer. Där skulle man kunna använda folkbildningen, som har en lång och stark tradition av att jobba med föräldrar. Det gäller både studieförbunden, folkhögskolorna och hela föreningslivet.


Anf. 94 Mattias Vepsä (S)

Herr talman! Tack, ministern, för svaret!

Låt mig sätta in frågan i en kontext. Vi oroas över den utveckling som vi ser i onlinemiljöer, framför allt när det kommer till barn och unga. Expo, Sverok och Bris säger i olika rapporter att 96 procent av alla barn mellan 8 och 19 år är online i stort sett varje dag. Hälften spelar spel varje dag eller några gånger i veckan. Och här kommer det mest skrämmande: Enligt Expos Fulspel möter 64 procent en hemsk verklighet där man blir utsatt för hat, hot och rekryteringsförsök.

Vi har haft den här debatten tidigare, jag och justitieministern, när det var aktuellt med de här rapporterna och när regeringens strategi för att motverka våldsbejakande extremism och terrorism hade presenterats.

Jag tycker fortsatt att det är dags att markera allvaret, för sedan dess har bland annat Adolescence på Netflix gjort väldigt många uppmärksammade på vad som händer i barns och ungas uppväxtmiljö online och framför allt på hur svårt det är att upptäcka radikalisering. Uppdrag granskning: Dödens chattrum på SVT visar hur dolda hemliga nätverk online går helt under radarn, inte bara för föräldrar utan också för myndigheter och vuxenvärlden i stort.

Det behövs fler verktyg för polisen. Precis som min kollega Heléne pekade på behövs det också en vuxenvärld som ges möjligheter att hänga med i den allt snabbare utveckling som sker online.

I svaret pekar ministern på några nya verktyg framför allt för polisen för att kunna jobba med hemliga tvångsmedel i de här miljöerna. Vi välkomnar också avlägsnandeorderna och möjligheten att titta på om det går att använda ungefär samma verktyg som för bekämpande av terrorism när det kommer till att jobba för att få bort exempelvis gängens rekryteringsannonser i onlinemiljö. Men det vore också bra om polisen kunde ge order om att stänga ned hemliga chattrum där exempelvis nätverk som 764 sprider sitt hat och gör unga människor till både brottsoffer och förövare.

I en tidigare debatt i våras berättade Erik Slottner att det inte finns några planerade initiativ om förbud mot anonyma konton. För ett år sedan stod jag och Gunnar Strömmer i den här kammaren och diskuterade effekten av de hemliga trollfabriker som då hade avslöjats. Vi visade på hur allvarligt det är för demokratin när politiska partier organiserar hemliga kampanjer och piskar upp hat, hot och stämningar online.

Det är klart att det här hör samman – anonymitet när det kommer till hur vuxna beter sig och anonymitet när det kommer till att barn och unga gromas in i dessa extrema miljöer.

Justitieministern sa i den debatten: Jag ser för egen del inget utrymme för denna typ av anonyma konton eller anonymiserade sätt att driva opinion.

Jag skulle vilja börja i den änden och ställa en fråga som nämndes även på det seminarium justitieutskottet hade i veckan med plattformarna. Polisen öppnade då upp för att det skulle kunna behövas mer skarp lagstiftning kopplat till bland annat möjligheten att plocka ned material.

Ser ministern, likt oss socialdemokrater, ett behov av en begränsning när det gäller att kunna starta konton anonymt utan att bli spårad? Vore det inte på sin plats med id-kontroller för att kunna verka online?


Anf. 95 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)

Herr talman! Tack till båda interpellanterna för möjligheten att diskutera dessa utomordentligt angelägna frågor här i dag!

Låt mig ta fasta på påståendet, analysen eller uppfattningen att vi ligger efter som samhälle. Ja, det gör vi i allra högsta grad. Det finns en enorm innovationskraft, inte minst bland de kriminella i den organiserade brottsligheten men också bland dem som ägnar sig åt annan kriminell verksamhet digitalt, alltså den våldsbejakande extremismen och terrorismen.

Men jag vill understryka att vi nu gör allt vi kan för att komma i kapp och också helst komma förbi i kurvan. Hur gör vi då det? Jag nämnde en lång rad olika åtgärder som vidtas både nationellt och i samspel med andra länder, inte minst på EU-nivå. Jag vill dock gärna fästa extra uppmärksamhet vid den digitala offensiv som vi aviserade i februari i år, då i hög grad i ljuset av den pågående våldsvågen med sprängningar. Men det är klart att den har en mycket bredare verkan.

En av de möjligheter vi nu ser på är ett snabbspår – att polisen ska kunna agera mot olagligt innehåll på nätet, till exempel genom avlägsnandeorderna, på motsvarande sätt som är möjligt när det gäller innehåll som rör terrorism och annat.

Men det handlar också, som jag sa, om att bredare analysera om det bör införas en möjlighet att störa, avbryta och på andra sätt ge sig på pågående brott eller brottslig verksamhet i cybermiljön. Då är det en bredare verktygslåda som vi talar om.

Regeringen går nog till botten med att utreda alla lagliga möjligheter, om jag får uttrycka mig så. Vi styr mycket över egen lagstiftning, men vi är ju bundna av våra grundlagar, och Europakonventionen sätter gränser. Det gör även våra EU-rättsliga åtaganden. Men vi kan ändå inom den ramen uttömma möjligheterna när det gäller att kunna ge sig på den här typen av både kriminell och väldigt destruktiv verksamhet online.

När det gäller den andra delen tar jag verkligen fasta på vikten av att lyfta fram allt det som inte är politik och myndighet utan som samhället i övrigt kan bidra med. Vi har ett annat pågående Bråuppdrag som handlar just om civilsamhällets betydelse, inte minst i det brottspreventiva arbetet, och om att inventera vilka möjligheter som finns. Det uppdraget har ett ganska lokalt perspektiv – hur man på kommunal nivå kan involvera civilsamhället på ett mer strategiskt och operativt kraftfullt sätt i det brottspreventiva arbetet. Här ser jag att både civilsamhället och andra aktörer, säkert även näringslivet, kan bli mycket mer delaktiga.

När det gäller relationen mellan föräldrar och familjer och civilsamhället håller jag också med om att exempelvis kunskapshöjande informationsinsatser på området mycket väl kan bäras av olika aktörer i civilsamhället. Sedan tror jag, eftersom det refererades till ett seminarium här i riksdagen som vi alla deltog i häromdagen om just rekrytering av barn till de kriminella nätverken, att offentliga aktörer kan göra väldigt mycket mer i det kunskapshöjande arbetet i relation till föräldrar.

Trots allt sker detta i telefonen i barnens sovrum i hemmet. Det går inte att tänka bort föräldrarna i det här. Det är inte enkelt att vara förälder, men vi ska bidra på olika sätt, från det offentliga och från civilsamhället, för att i varje fall göra det enklare att göra rätt och få en bättre förståelse av vad som förekommer i barnens telefoner.


Anf. 96 Heléne Björklund (S)

Herr talman! Ja, det känns väldigt angeläget, som sagt. Det handlar inte bara om nuläget utan om hela vår framtid när det gäller att rädda våra barn från dessa destruktiva miljöer. Detta finns inte bara i miljöer som lockar till sig ungdomar med psykisk ohälsa utan också i gejmingmiljöer och många andra slutna digitala miljöer.

Vi har i dag en verklighet där barn och ungdomar rekryteras till våldsbejakande miljöer via dessa plattformar. På det seminarium som redan har lyfts två gånger här pratade en av techjättarna om att man nu skapar ett forum bara för tonåringar, ett tonårs-Facebook, och att det skulle vara något slags trygghet. Jag kände personligen att vi där skulle ha ytterligare en rekryteringsmiljö. Det känns alltså ännu mer angeläget att verkligen ha koll på dessa plattformar och vad som händer där.

Då blir min fråga: Hur ser justitieministern att svensk polis ska kunna klara det? Vi pratade om att poliser som patrullerar nätet kommer att bli ännu viktigare och att det kommer att behövas fler sådana. Det kräver operativ närvaro, språklig och kulturell förståelse, tekniska system och väldigt mycket annat, men också att man förstår de här miljöerna. Gör svensk polis det? Finns den kompetensen?

Detta säger jag inte för att på något vis ringakta svensk polis. Men har man med sig det i utbildningen? Utvecklingen har ju gått väldigt snabbt, och jag förstår inte hur man skulle kunna ha utbildat sig till den kunskap man kanske får i gejmingmiljöerna.

Har Polismyndigheten i dag specialutbildade poliser som förstår koderna och ungdomspreferenserna? Om inte, hur kan vi snabba på den utvecklingen? Eller är det kanske andra civila aktörer som ska få befogenhet att jobba med detta? Hur ser justitieministern och regeringen på detta?


Anf. 97 Mattias Vepsä (S)

Herr talman! Jag tror inte riktigt att jag uppfattade ett rakt svar på frågan om det finns möjlighet att titta på den socialdemokratiska idén om att knyta ett konto till en fysisk person via ett bank-id eller i alla fall någon form av identifikation. Jag väljer därför att upprepa frågan om detta inte skulle kunna vara ett sätt att komma åt både hemliga konton och gängens rekryteringsgrund. I det här fallet handlar det också om möjligheten att kontrollera vilka som öppnar konton och rör sig i sociala medier, för att komma till rätta med den exponering för extremism, hat och hot som unga möter online.

Jag skulle också vilja bredda diskussionen. Det har i debatten också lyfts att det finns en nationell strategi mot våldsbejakande extremism och terrorism. Den del i denna som handlar om att förebygga avslutas med att ett antal viktiga aktörer radas upp. Tidigare hörde vi att civilsamhället är en viktig del, men också skolan och socialtjänsten har viktiga roller att spela för att kunna förebygga att hat, hot och extremism växer i onlinemiljöer.

Mot den bakgrunden blir det intressant att granska regeringen på punkten vilka förutsättningar svensk skola har. En uppmärksammad rapport från Sveriges Lärare visar att skolan just nu går igenom den värsta besparingsvågen sedan 90-talet. Det handlar inte om att Sverige har brist på resurser utan om att Sverige har råkat ut för en högerregering. Nu som då styrs landet av en högerregering. Den gången gick vi igenom ett ekonomiskt stålbad, men den här gången handlar det om felprioriteringar. Skattesänkningar för de allra rikaste har gått före att investera i vår skola.

Tittar man på Sveriges Lärares analys av vad som händer ser man att det är de stödfunktioner som krävs för att kunna bryta rekryteringen av elever till dessa grupperingar som drabbas hårdast, alltså runtomkringpersonalen. Det kan vara skolpsykiatrin. Det kan vara de vuxna som finns som stödfunktioner i klassrummet.

När det gäller fritidsverksamheter ser vi att barnens idrotter har blivit dubbelt så dyra som för 15 år sedan. Vi ser hur allt fler i ekonomiskt utsatta hushåll inte längre har råd att delta i fritidsaktiviteter, också något som regeringen i strategin pekar ut som viktigt för att motverka och förebygga att fler barn och unga ska hamna i de här extrema miljöerna.

Vi ser hur socialtjänsten i kommun efter kommun larmar om svårigheten att behålla sin personal eller att kunna växa och förverkliga den nya socialtjänstlag som alla i den här kammaren välkomnar och som kommer att göra det möjligt att jobba mer förebyggande och komma in tidigare i ungdomarnas liv för att kunna bryta destruktiva livs- och vägval. Men då krävs det också att det finns socionomer, fältarbetare och vuxna som har möjlighet att anställas i de här verksamheterna.

Det är ofta så, när det handlar om regeringens politik på rättsområdet, att vi kan vara överens om de straffskärpningar som genomförs eller de verktyg som polisen ska ges. När det kommer till att stänga rekryteringskranen står dock regeringen svarslös.

Jag har två frågor. Jag hoppar tillbaka till detta med anonymiteten och skulle vilja veta om regeringen tänker gå vidare med den frågan. Kommer vi också att se pengar avsatta för att kunna stärka de främjande åtgärder som det talas om i strategin för att bryta våldsbejakande extremism och terrorism kopplat till skola, socialtjänst och fritid?


Anf. 98 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)

Herr talman! Det är helt riktigt att våra diskussioner börjar följa ett visst mönster. S säger att vi är överens om allting vi gör på det kommunalpolitiska området, och sedan kommer det en ganska slarvig ekonomisk debatt efter det.

Låt oss titta på resurserna till skolan. Statens bidrag till skolan under förra året, 2024, var det största på 20 år mätt i löpande priser och det tredje största mätt i fasta priser. Mätt som andel av bnp var det ett av de största någonsin.

Jag vill bara börja i den änden. Det är ett falsarium att säga att det nu skulle pågå något slags statlig dränering av resurserna till den svenska skolan. Låt oss diskutera en i och för sig väldigt komplicerad verklighet – det råder det ingen tvekan om – men låt oss åtminstone göra det utifrån rimligt sanna premisser.

Om vi sedan talar om de frågor som inte minst är relevanta när det gäller skolans roll i det brottsförebyggande perspektivet gör regeringen de största satsningarna någonsin på skolsociala team. Med den nya socialtjänstlag som nu äntligen kommer på plats i sommar och som kommer att ge socialtjänsten helt andra möjligheter att samspela med skolan i det brottsförebyggande arbetet kommer också en historisk investering på 10 miljarder kronor till socialtjänsten kommunalt.

Dessutom säger jag som jag brukar säga: För det första är det viktigaste för kommunernas ekonomi att värdet på pengarna inte går förlorat. Inflationsbekämpningen har varit A och O. För det andra ser jag fram emot att någon gång under den här mandatperioden få höra en socialdemokrat tala om arbetslinjens betydelse för att öka de offentliga resurserna. Det är en otroligt central fråga för att vi långsiktigt ska kunna finansiera välfärden, inklusive skolan.

Sedan var det frågorna om bank-id och sociala medier. Min tveksamhet handlar mer om personlig integritet och oberoende. I realiteten är anonymitet också ett viktigt värde i ett öppet och fritt samhälle. Därför tycker jag kort sagt att den frågan är svår.

Sedan är det naturligtvis rimligt att vi skulle vilja ha bättre sätt att komma åt identiteterna på dem som driver den typen av konton. Frågan är bara med vilka kostnader det kommer för öppenheten och integriteten i stort. Därför har jag hittills varit avvaktande i frågan. Det innebär inte att de problem som Mattias Vepsä lyfter upp på något skulle vara små – tvärtom.

All-in-all är min uppfattning att de problem vi nu talar om är utomordentligt allvarliga. Jag ser att samhället ligger i baktakt. Det finns en enorm innovationskraft hos de olika aktörerna, och det finns ett stort behov av att utrusta brottskämparna med nya och kraftfulla verktyg för att komma i kapp. Det arbetet pågår, och en del är redan på gång.

Låt mig lägga till ytterligare något som inte har nämnts, nämligen möjligheten för polisen att använda hemliga tvångsmedel också mot barn under 15 år. Det är helt avgörande för att polisen ska få full access in i barnens mobiltelefoner och därmed komma åt dem som ligger bakom, som beställer, organiserar och radikaliserar. Allt detta är nu på gång. Det jag nu nämnde kommer i höst, och det kommer att vara otroligt betydelsefullt på området.

Jag återkommer gärna till frågorna om hur vi kan höja kunskapsnivån och hjälpa föräldrar oavsett om det är med hjälp av offentliga aktörer eller med stöd av civilsamhället.


Anf. 99 Heléne Björklund (S)

Herr talman! Jag tackar justitieministern för en viktig och angelägen diskussion.

Jag vill avsluta med att understryka det som har framkommit i debatten, nämligen att det här är en fråga som verkligen inte kan vänta. Vi pratar om barn och unga som ofta mår psykiskt dåligt, men inte alltid. De isoleras från vuxenvärlden och från samhällets trygghet, och i de slutna digitala rummen matas de med hat och våldsromantik. De radikaliseras snabbt, i vissa fall med rent dödligt allvarliga idéer.

Det råder en helt ny typ av radikaliseringsmiljö som jag har stor förståelse för att man inte vare sig politiskt eller i andra organisationer har full kunskap om hur den fungerar eller hur man ska bemöta den. Det är också därför vi behöver använda hela samhällets samlade kraft för att förebygga och avbryta pågående radikalisering.

Vi får aldrig vänja oss vid att unga människor radikaliseras i hemlighet och sedan kommer in på brottets bana. Det gläder mig särskilt att justitieministern – jag uppfattar det som ett löfte – kommer att återkomma i frågan om att hela civilsamhället är viktigt i utbildnings- och informationskampanjen. Jag vill uppmana till att fortsätta diskussionen om att driva på techplattformarna. Det är där man kan se och göra mer.

Vi måste såklart fortsätta samarbetet inom EU och med övriga länder så att vi gör arbetet gemensamt.

Jag tackar för diskussionen.


Anf. 100 Mattias Vepsä (S)

Herr talman! ”Falsarium” säger justitieministern om vår verklighetsbeskrivning av hur landets kommuner drabbas av regeringens ekonomiska politik. Det är ett kraftfullt uttryck med tanke på att jag hänvisade till en rapport från Sveriges Lärare. Många larmar om att det blir svårt att upprätthålla den lärartäthet och de möjligheter som krävs i svensk skola för att ge alla barn och unga en trygg uppväxt. Skolan är en av de viktigaste skyddsfaktorerna inte bara för att öka motståndskraften mot extremism och terrorism utan också för att hålla eleverna på en linje som kan ge en sjyst framtid och möjlighet till en högre utbildning, till att komma ut på arbetsmarknaden och till att hålla sig undan kriminalitet och negativa miljöer. Jag tror att vi har behov av att återkomma till just den debatten.

Jag noterar att det skiljer ungefär 15 miljarder mellan Socialdemokraternas och regeringens välfärdsfinansiering. Det kan vi prata vidare om.

Men den här debatten har handlat om hur vi ska få bukt med extrema miljöer online och skydda barn och unga från att hamna i dessa miljöer. Vi har från Socialdemokraternas sida lyft upp ett förslag om anonymitet. Vi fick halvt bekräftat att förslaget skulle kunna vara något men att det finns en oro för integriteten. En id-kontroll för att starta ett konto handlar inte om att någon inte ska kunna ha en gejmertag eller ett alias. Det kan du ha när du skriver en insändare i vilken tidning som helst. Då finns en chefredaktör, och det finns ett redaktionellt ansvar att se till att den som skickar in insändaren faktiskt är en riktig person.

Under valrörelsen var 20 procent av alla inlägg på X anonyma. Vi såg hur en trollfabrik förpestade EU-valrörelsen, och vi ser hur kriminella och extrema krafter gromar in barn och unga online i dessa miljöer. Det är dags att sätta stopp för den möjligheten.


Anf. 101 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)

Herr talman! Det är helt riktigt att det är dags att sätta stopp för de krafter på nätet, och för all del på andra håll, som inte minst ägnar sig åt en mycket cynisk rekrytering och radikalisering av barn och unga på ett sätt som är otroligt destruktivt för de barn som berörs och påverkas. Deras liv blir kanske förstörda på grund av detta, och det har en otroligt negativ påverkan på hela vårt samhälle. I förlängningen är detta en del av en organiserad brottslighet som äventyrar hela vårt fria och öppna samhälle.

Det är också i det ljuset regeringen vidtar en lång rad mycket långtgående åtgärder. De borde naturligtvis ha varit på plats för fem eller tio år sedan. Det hade gjort att vi hade varit i ett mycket bättre läge i dag när det gäller att angripa problemen.

Nu i veckan hade Uppdrag granskning i SVT ett långt reportage om gängens cyniska rekrytering och hantering av barn och unga i skolan. Flera säger att vi inte är rustade för att möta detta. Det är dessvärre helt sant. Men utöver det jag nu har talat om gör vi så oerhört mycket mer för att åstadkomma en vändning på området, nämligen att ge polisen helt andra verktyg att verka i de digitala miljöerna, agera preventivt, plocka ned olagligt innehåll, själva vara verksamma inne i forumen eller på andra sätt avbryta pågående brottslighet.

Den 1 april kom den stora breda reformen som bryter sekretesshinder. Det är stora skolsäkerhetssatsningar och ny lagstiftning på området i sommar. Jag har nämnt vikten av att hemliga tvångsmedel kan användas även mot barn under 15 år i preventivt syfte för att komma åt dem som är inne i barnens telefoner och ställer till det rejält. Allt detta är på gång, och även om kampen kommer att vara lång och svår kommer det att bli avgjort mycket bättre förutsättningar att komma till rätta med de problem som vi alla rätteligen lyfter fram så fort vi får chansen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.