EU:s överträdelseärende om moderna miljötillstånd för vattenkraft
Interpellation 2024/25:540 av Joakim Järrebring (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2025-03-20
- Överlämnad
- 2025-03-20
- Anmäld
- 2025-03-21
- Sista svarsdatum
- 2025-04-04
- Svarsdatum
- 2025-04-08
- Besvarad
- 2025-04-08
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
EU-kommissionen riktade nyligen skarp kritik mot Sverige för att regeringen pausat den nationella planen (NAP) för moderna miljötillstånd för vattenkraften. Sverige riskerar nu ett överträdelseärende med hot om böter. Pausen har inneburit uteblivna miljöåtgärder och skapat osäkerhet för både miljön och energiproduktionen.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Romina Pourmokhtari:
Avser statsrådet att skyndsamt säkerställa att Sverige uppfyller EU:s krav, och hur ämnar statsrådet och regeringen agera för att undvika kostsamma sanktioner från EU-kommissionen?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2024/25:540
Webb-tv: EU:s överträdelseärende om moderna miljötillstånd för vattenkraft
Dokument från debatten
- Tisdag den 8 april 2025Kammarens föredragningslistor 2024/25:97
- Protokoll 2024/25:97 Tisdagen den 8 aprilProtokoll 2024/25:97 Svar på interpellation 2024/25:540 om EU:s överträdelseärende om moderna miljötillstånd för vattenkraft
Protokoll från debatten
Anf. 94 Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
Fru talman! Joakim Järrebring har frågat mig om jag avser att skyndsamt säkerställa att Sverige uppfyller EU:s krav och hur jag och regeringen ämnar agera för att undvika kostsamma sanktioner från EU-kommissionen.
EU-kommissionen har i en formell underrättelse daterad den 16 december 2024 framfört att Sverige har underlåtit att uppfylla vissa skyldigheter enligt ramdirektivet för vatten. Kommissionen framför bland annat att den svenska lagstiftningen inte säkerställer att tillstånden till vattenkraftverk och dammar ses över tillräckligt regelbundet och uppdateras när så är nödvändigt, vilket enligt kommissionens mening innebär att vattenkraftens negativa konsekvenser för vattenmiljön inte fångas upp tillräckligt snabbt.
Fru talman! I sitt svar på den formella underrättelsen den 31 mars 2025 bemöter regeringen kommissionens invändningar och beskriver hur direktivets krav på regelbunden översyn och nödvändiga uppdateringar av tillstånd till vattenkraftverk och dammar införlivas i svensk rätt. Detta görs dels genom de bestämmelser om omprövning för moderna miljövillkor för vattenkraften som trädde i kraft den 1 januari 2019, dels genom bestämmelser om tillsynsmyndighetens skyldighet att bedriva tillsyn över vattenverksamheter och möjligheterna att under vissa omständigheter ompröva och återkalla tillstånd till vattenkraftverk och dammar tidigare än vid den tidpunkt som framgår av den nationella planen för omprövning av vattenkraft.
Direktivets krav införlivas även genom regelverket om åtgärdsprogram och miljökvalitetsnormer. Exempel på det är kommuners och myndigheters skyldighet att vidta åtgärder enligt ett åtgärdsprogram och deras ansvar för att miljökvalitetsnormerna följs, tillsammans med de verktyg som finns i form av tillsynsmyndighetens möjlighet att vid tillsyn rikta ett föreläggande mot verksamhetsutövare av vattenkraftverk och dammar om att vidta åtgärder om rättelse samt rätten att besluta om generella föreskrifter.
Regeringen anser med andra ord att det svenska regelverket utgör ett fullständigt införlivande av direktivets krav på regelbundna översyner och nödvändiga uppdateringar av tillstånd till vattenkraftverk och dammar, vilket säkerställer att miljömålen i ramdirektivet för vatten uppnås.
Anf. 95 Joakim Järrebring (S)
Fru talman! Jag tackar ministern för svaret.
Vi har diskuterat det här med vattenkraften och miljötillstånd flera gånger tidigare i kammaren, men utgångspunkten för den här interpellationen var just EU-kommissionens överträdelseärende.
Jag har tagit del av ministerns svar, där ett starkt fokus låg på hur väl vi har implementerat direktivet i svensk lagstiftning. Min bild är att vi har införlivat direktivet väl i svensk lagstiftning, och jag tycker inte heller att den kritik som kommissionen lyfter fram träffar speciellt rätt när det gäller införlivandet. Jag upplever dock att den skarpa kritiken från kommissionen gäller pausandet av prövningen av vattenkraften.
Vi har diskuterat frågan om just pausandet av prövningen och vilka konsekvenser det får. Det får konsekvenser både för miljön och för de små vattenkraftsägare som hamnar i ett osäkert läge, och det får även stora effekter för större vattenkraftsägare som står i begrepp att göra stora investeringar för att öka effekten och förbättra vattenkraften på olika sätt. Det vågar man liksom inte göra innan man har ett nytt, modernt miljötillstånd på plats.
Jag vet att jag och ministern är överens om att allt detta är negativa effekter av pausen. Men jag tycker att det blir extra pikant när kommissionen drar igång ett överträdelseärende eftersom det då finns en risk att vi skulle kunna hamna i en situation där vi behöver betala pengar för att vi inte sköter oss som vi ska. Det är egentligen med utgångspunkt i det som jag ställer min följdfråga till det svar jag har fått från ministern.
Jag vet att vi hade en diskussion om detta under valrörelsen och att det fanns väldigt mycket oro, inte minst bland små vattenkraftsägare men också gällande boendemiljöer, kulturmiljöer och så vidare. När regeringen och statsrådet gjorde sitt övervägande kring pausandet, hur vägde man risken för ett överträdelseärende och de negativa miljökonsekvenser som pausen har mot de eventuella fördelar som man kunde se med pausen? Det är min följdfråga.
Anf. 96 Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
Fru talman! Låt mig börja med att tydliggöra det som ledamoten själv lyfter fram, nämligen att den formella underrättelse från kommissionen som regeringen nyligen har besvarat inte handlar om kritik mot att regeringen har pausat genomförandet av den nationella planen för moderna miljövillkor.
Det kommissionen hävdar är i stället att kravet i ramdirektivet för vatten regelbundet behöver ses över och att tillstånd som har införlivats på ett felaktigt sätt i svensk rätt behöver uppdateras när så är nödvändigt. Kommissionen menar alltså att en 40-årig omprövningscykel av vattenkraftverk och dammar inte säkerställer tillräckligt regelbundna översyner och att omprövningarna inte säkerställer att vattenkraftens negativa konsekvenser fångas upp tillräckligt snabbt.
Detta har regeringen bemött i ett svar till kommissionen. Vi menar att det svenska regelverket utgör ett fullständigt införlivande av direktivets krav på regelbundna översyner och nödvändiga uppdateringar. Låt mig därför säga att det är mycket positivt att ledamoten delar bilden att Sverige inte brister i den delen av arbetet, för det vill vi verkligen tydliggöra både här i kammaren och i vårt svar till kommissionen.
Låt oss gå över till frågan om pausandet. I bakgrundsbeskrivningen av tillståndskravet för vattenkraftsverksamhet enligt svensk lag konstaterar kommissionen upprepade gånger att regeringen har skjutit på sin tidsplan för att slutföra instruktionerna för sammanjämkning av miljömål och målen för vattenkraftsproduktionen. Kommissionen konstaterar också att tidsfristerna för ansökan om prövning av tillstånd i nuvarande version av tidsplanen är fördelade mellan 2025 och 2039. Eftersom omprövningsförfarandena tar tid i första instans och efter eventuella överklaganden förväntas de sista omprövningarna enligt den här tidsplanen vara slutförda i början av 2040-talet.
Kommissionen konstaterar vidare att regeringen i förslaget till ett av dessa uppskov medgav att Sverige bryter mot ramdirektivet för vatten på grund av föråldrade vattenkraftstillstånd och att de vattenkraftverk och dammar som innebär att Sverige inte lever upp till de krav som följer av ramdirektivet för vatten behöver åtgärdas.
Slutligen konstaterar kommissionen att regeringen färdigställde sitt förslag till instruktion för att förena miljömål och mål för vattenkraftsproduktion, det vill säga den promemoria med förslag till författningsändringar som vi remitterade.
Dessa skrivningar i den formella underrättelsen utgör alltså enbart en bakgrundsbeskrivning; de ingår inte i den kritik som kommissionen riktar mot regeringen. Det finns från kommissionens sida ingen uttrycklig kritik mot pausen, utan den nämns endast som grund för den påstådda överträdelsen av ärendet i den del jag redogjorde för tidigare.
Svaret på ledamotens fråga hur regeringen har resonerat kring eventuella hot om böter eller kostsamma sanktioner är alltså att det inte är kopplat till den kritik som kommissionen riktar eftersom kommissionens kritik gäller en annan del av hur vi tillämpar vattendirektivet. Vårt pausande av processerna tas alltså inte upp som uttrycklig kritik av hur vi tillämpar direktivet utan endast som grund för en separat påstådd överträdelse av direktivet, vilket gäller en annan del. Därmed har vi inte resonerat kring det när det gäller vårt pausande, och som vi märker är det inte heller det kommissionen riktar kritik mot.
Anf. 97 Joakim Järrebring (S)
Fru talman! Jag tackar ministern för redogörelsen. Jag kanske lärde mig någonting nytt.
Jag vill fördjupa mig lite här. Min tolkning är högst amatörmässig eftersom jag inte är jurist, men jag har ändå följt de här frågorna under ganska lång tid. Även om pausandet inte är i fokus för den formella kritiken är ju effekten av pausandet negativ när det gäller att klara tidsplanen. Den tidsplan som det fattades beslut om när vi satt i regeringsställning var i och för sig alltför långsträckt redan från början, men pausandet har inte förbättrat situationen.
Hela idén med vattendirektivet är ju att skydda vattenmiljön. Vi vet att pausandet av prövningarna har negativa effekter på vattenmiljön, så nog kan man säga att pausandet strider mot intentionerna i vattendirektivet, oavsett om det är detta som kommissionens kritik fokuserar på eller inte. Jag noterar att statsrådet nickar instämmande, så vi är i alla fall överens om detta.
Jag var tidigare inne på hur man resonerade om risken för överträdelser och risken för att pausandet skulle få miljökonsekvenser. Jag vill också lyfta in en aspekt som jag tog upp i avslutningen av mitt förra anförande.
Under valrörelsen, och egentligen även under slutet av den förra mandatperioden, fanns det väldigt mycket diskussion och kritik gällande kulturmiljöer och utrivning av dammar som över huvud taget inte hade någon koppling till svensk vattenkraftsproduktion. Jag ska inte säga för mycket om ministern eller hennes parti; det var framför allt andra partier i den nuvarande regeringen som var väldigt högljudda och ville att den förra regeringen skulle göra någonting för att rädda dessa kulturmiljöer. De ropade på en paus.
Efter valet bildade Tidöpartierna regering och motiverade pausen med att effekterna för elsystemet skulle ses över. Det var ett annat argument än i den kritik som framfördes under valrörelsen. Min bild är att väldigt få av de belackare som var arga på den omprövning som pågick är speciellt nöjda med de förändringar som regeringen nu går fram med. Det fanns förväntningar på att den här regeringen skulle göra någonting åt utrivningen av dammar som kanske inte i första hand har koppling till elproduktion.
Det är också så att ganska många av de små vattenkraftsdammarna, som alltså ändå är kopplade till vattenkraft, har väldigt marginell betydelse för elsystemet. Det gör att pausandet och de förändringar som regeringen går fram med inte hjälper dessa vattenkraftsägare eller de boende kring dammarna.
Jag tycker att det finns en diskrepans mellan regeringens argumentation om elsystemet och det underlag som fanns från ansvariga myndigheter. De ansvariga myndigheterna var ganska tydliga med att det skulle gå att göra omprövningar och miljöanpassningar inom ramen för ett välfungerande elsystem. Det känns som att beslutet inte grundade sig på sakliga fakta utan att det snarare var politiska överväganden som låg bakom pausandet. Därför skulle jag vilja höra ministern redogöra för varför man bortsåg från det underlag från expertmyndigheterna som ändå fanns.
Anf. 98 Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
Fru talman! Ledamoten ställde ett flertal frågor. Jag ska svara efter bästa förmåga.
Det här är ju ganska komplexa frågor som rör vattendirektivet, vilka villkor som gäller enligt detta ganska omfattande direktiv och hur de påverkar våra vattenkraftverk, som levererar till vårt elsystem, samt små dammar och kraftverk som har mer av en kulturmiljömässig funktion i vårt samhälle.
När vi från regeringen har motiverat de pauser som görs har vi, precis som ledamoten redogjorde för, främst framhållit att elsystemet är i behov av avlastning. Det finns självklart även andra effekter av detta.
Även vad gäller kulturmiljöer har regeringen tagit initiativ. Exempelvis fick länsstyrelserna i regleringsbrevet för 2024 ett återrapporteringskrav enligt vilket de skulle redovisa hur de hade bidragit till och använt olika kunskapsunderlag om kulturmiljöer. Av redovisningen framgår att länsstyrelserna arbetar aktivt med att ta fram kulturmiljöunderlag som ska kunna användas vid översynen av miljökvalitetsnormer. Det har också inrättats en nationell arbetsgrupp som har arbetat för att samordna hur kulturvärden hanteras inom ramen för vattenförvaltning, vilket förväntas bidra till ett bättre fokus i dessa frågor när prövningen sedan sker. Detta verktyg har regeringen försökt att tillämpa för att verka för en avlastning för de vattenkraftverk som finns till mer av kulturmiljöskäl och inte nödvändigtvis är till för elsystemets nytta.
Vad gäller de vattenkraftverk och dammar vars utformning och drift medför att vi i Sverige inte lever upp till de krav som följer av ramdirektivet för vatten är det angeläget att nödvändiga omprövningar kan genomföras och att vi miljöanpassar våra verksamheter så snart som möjligt. Regeringen har detta som en tydlig linje, men vi är i ett läge där man behöver väga olika allmänintressen mot varandra. Avlastningen för elsystemet är en fråga som av många olika skäl har varit högst aktuell för Sveriges del.
Vi är angelägna om att miljöanpassa dessa verksamheter så snart som möjligt. I remisspromemorian finns föreslagna förtydliganden om vilken kravnivå som ska gälla. Vi vill också säkerställa en mer effektiv samverkan inför utformningen av ansökningar. Vi vet ju att verksamheterna möter många svårigheter och att utformningen av ansökningar om omprövning kraftigt kan förbättra förutsättningarna för en mer tidseffektiv och högkvalitativ process som också kan bidra till att Sverige säkerställer sin efterlevnad av kraven i EU-rätten.
Anf. 99 Joakim Järrebring (S)
Fru talman! Jag tackar ministern för svaret.
Låt mig bli lite mer framåtblickande, precis som ministern var i avslutningen av sitt svar. Av många olika anledningar är det otroligt viktigt att vi lyckas förena höga miljökrav med fortsatt elproduktion i Sverige. Vattenkraften är avgörande för det svenska elsystemet; jag vet att ministern och jag är helt överens om detta.
En av de stora utmaningarna har varit den här processens utsträckning i tid. Det handlar ju om resurser och om hur mycket man klarar av att pröva. Resurserna är alltid begränsade, men det blir ju inte bättre av att regeringen har dragit ned anslagen till ansvariga myndigheter.
Jag talade tidigare om att investeringarna står och väntar eftersom man behöver vara säker på att man har ett nytt och modernt miljötillstånd innan man gör stora investeringar för att till exempel öka effekten på sin vattenkraft. Är det då inte viktigt att vi ser till att de resurser som krävs för att hantera dessa ärenden snabbt kommer på plats?
Jag har också en sista fråga, som jag vet går lite utanför vad ministern har haft möjlighet att förbereda sig på. Jag ställer frågan, så får ministern välja om hon vill svara eller inte.
En förutsättning för att man ska leva upp till kraven för att få ett modernt miljötillstånd är ju att man har en omsättning och ett överskott som man kan använda för att betala sin del av kostnaderna för att göra miljöanpassningar. I kulturmiljöområden, med dammar som inte har någon koppling till elproduktion, finns det oftast ingen omsättning att använda. Hur ska vi hantera den finansiella situationen? Jag tror att detta är en fråga som vi behöver ta tag i på riktigt.
Anf. 100 Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
Fru talman! Vad gäller tidslinjen delar jag helt bilden ledamoten redogör för, nämligen att dessa prövningsprocesser behöver komma igång snarast möjligt. Men vi måste också se till att de när de väl kommer igång är mer välfungerande än de har varit tidigare så att vi verkligen har dragit nytta av pausen. Vi ville ju inte att detta skulle vara bara ett förlängande och ett uppskjutande av processerna, utan vi ville nyttja pausen till att förbättra hur processerna går till. Här vill jag inte minst rikta ett stort tack till det engagemang industrin har visat i dialog med Regeringskansliet och andra berörda om hur vi kan förbättra processerna.
Denna förbättring leder förhoppningsvis till mindre kostnader och större effektivitet sett till kostnaderna för dessa prövningar. Vi vet att många av dessa vattenkraftsverksamheter anlitar dyra konsulter för att klara av dessa processer, och precis som ledamoten nämner är det många som har svårt att få ihop detta sett till finansieringen. Vad gäller finansieringen är den form industrin själv har verkat för med en fond man kan söka medel ur för prövningarna ett väldigt effektivt system där det är privata pengar i rullning. Vi hoppas att vi kan verka för att denna fond fortsätter att arbeta på detta sätt.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.