Ett modernare socialförsäkringsskydd för gravida
Interpellation 2024/25:499 av Arber Gashi (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2025-03-06
- Överlämnad
- 2025-03-07
- Anmäld
- 2025-03-11
- Sista svarsdatum
- 2025-03-25
- Svarsdatum
- 2025-04-08
- Besvarad
- 2025-04-08
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Anna Tenje (M)
Gravida i Sverige har i dag ett bristfälligt ekonomiskt skydd, och många vittnar om hur de tvingas arbeta trots hälsoproblem eftersom de inte beviljas graviditetspenning.
För att förbättra situationen tillsatte den tidigare, socialdemokratiskt ledda regeringen en utredning, SOU 2023:23 – Ett modernare socialförsäkringsskydd för gravida, som presenterades i maj 2023. Utredningen föreslår flera viktiga förstärkningar, bland annat:
- Att gravida ska kunna få graviditetspenning utan behovsprövning den sista veckan innan beräknad förlossning fram till förlossningen.
- Att taket för sjukpenninggrundande inkomst i graviditetspenningen höjs till 10 prisbasbelopp för att ge bättre ekonomisk trygghet.
Nu har det gått snart ett och ett halvt år sedan utredningen presenterades, men regeringen har fortfarande inte agerat. Trots att vi lyft frågan i interpellationsdebatter har vi ännu inte fått tydliga svar på om eller när regeringen tänker gå vidare med utredningens förslag. Under tiden fortsätter gravida kvinnor att hamna mellan stolarna i socialförsäkringssystemet. Det är inte acceptabelt.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga statsrådet Anna Tenje:
- Avser statsrådet och regeringen att lägga fram förslag baserade på utredningen SOU 2023:23 – Ett modernare socialförsäkringsskydd för gravida?
- Om ja, när kan riksdagen förvänta sig en proposition?
- Om nej, varför prioriterar statsrådet och regeringen inte att stärka det sociala trygghetssystemet för gravida?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2024/25:499
Webb-tv: Ett modernare socialförsäkringsskydd för gravida
Dokument från debatten
- Tisdag den 8 april 2025Kammarens föredragningslistor 2024/25:97
- Protokoll 2024/25:97 Tisdagen den 8 aprilProtokoll 2024/25:97 Svar på interpellation 2024/25:499 om ett modernare socialförsäkringsskydd för gravida
Protokoll från debatten
Anf. 57 Statsrådet Anna Tenje (M)
Herr talman! Arber Gashi har frågat mig om jag och regeringen avser att lägga fram förslag baserade på utredningen Ett modernare socialförsäkringsskydd för gravida. Om svaret är ja är Arber Gashis fråga när riksdagen kan förvänta sig en proposition. Om svaret är nej är Arber Gashis fråga varför jag och regeringen inte prioriterar att stärka det sociala trygghetssystemet för gravida.
I Sverige har kvinnor ett högt arbetskraftsdeltagande, vilket ger goda möjligheter till egen försörjning och ekonomisk trygghet på kort och lång sikt. Det är därför väsentligt att kvinnor ges goda förutsättningar att fortsätta arbeta även under graviditeten.
Arbetsgivaren har ett ansvar att göra anpassningar och även pröva möjligheten till omplaceringar av gravida som inte kan fortsätta arbeta med fysiskt påfrestande arbetsuppgifter eller där det finns risker i arbetsmiljön. Arbetsgivaren har även ett ansvar för att förebygga ohälsa och långa sjukskrivningar.
Betänkandet Ett modernare socialförsäkringsskydd för gravida (SOU 2023:23) innehåller förslag till utvidgningar av socialförsäkringsskyddet. Flera av förslagen innebär att kvinnor ska kunna få ersättning från socialförsäkringen under längre tid än i dag. De förslagen kan förlänga den totala frånvaron från arbetsmarknaden snarare än stärka möjligheterna att fortsätta att arbeta. Andra förslag innebär kostnadsökningar. Samtliga förslag bereds just nu i Regeringskansliet.
Att socialförsäkringsskyddet är förutsägbart och tryggt för gravida som trots insatser inte kan fortsätta att arbeta är prioriterat för regeringen. Det är även viktigt för jämställdheten och för kvinnors hälsa. Regeringen prioriterar kvinnors hälsa, inklusive gravidas hälsa. För 2024 och 2025 har regeringen avsatt 1,6 miljarder kronor per år till området förlossningsvård och kvinnors hälsa.
Anf. 58 Arber Gashi (S)
Herr talman! Jag tackar ministern för svaret.
Jag har försökt debattera det här ämnet med statsrådet en gång tidigare. Nu står vi återigen här i kammaren eftersom jag vill ställa en enkel men avgörande fråga till socialförsäkringsministern: Vad är det regeringen väntar på? Utredningen Ett modernare socialförsäkringsskydd för gravida har varit klar i snart två år. Den är tydlig, den är genomarbetad och den är efterfrågad av både profession och de kvinnor som berörs av frågan. Men det vi möts av från ministern och regeringen är tystnad.
Den här gången fick vi i alla fall ett svar. Vad var det då för svar som ministern nyss gav? Jo, det var att vissa av förslagen skulle kunna innebära att kvinnor får ersättning från socialförsäkringen under längre tid än i dag och att detta i sin tur riskerar att förlänga frånvaron från arbetsmarknaden.
Herr talman! Jag tycker att det är ett märkligt sätt att se på graviditet och arbete. Det låter som om regeringen tror att kvinnor vill vara borta från jobbet längre än nödvändigt. Det är inte min bild. Det är inte den bild jag får när jag träffar undersköterskor, förskollärare, vårdbiträden, busschaufförer eller andra kvinnor i tunga yrken. De vill jobba, och de är stolta över sina jobb.
De behöver dock ett skyddsnät som fungerar när kroppen säger ifrån. Att skydda gravida från skador, ohälsa och press är inte ett hinder för det som statsrådet många gånger kallar arbetslinjen; det borde vara ett villkor för ett hållbart arbetsliv.
Ministern lyfte också att utredningens förslag skulle medföra kostnadsökningar. Det är ju möjligt, men den fråga vi bör ställa oss i den här kammaren är vad det kostar att låta bli. Vad kostar det samhället när kvinnor pressas att jobba tills de blir sjukskrivna? Vad kostar det i vårdkostnader, i sjukpenning och i förlorad arbetsförmåga? Vad kostar det att signalera till kvinnor att deras trygghet inte prioriteras? Vad kostar det kvinnan själv, herr talman, när hon känner att hon är ensam, oskyddad och något bortglömd just när stödet är som allra viktigast?
På ett skolbesök i Halland nyligen träffade jag en kvinna som arbetar som lokalvårdare och är gravid i vecka 24. Hon hade fått besked från sin chef att det inte fanns några lättare arbetsuppgifter att ta. Hon kunde exempelvis inte stå på knä längre, men hon kunde inte heller vara sjukskriven eftersom hon inte var tillräckligt sjuk. Hon tvingas i stället ta ut föräldrapenning flera veckor innan barnet ens är fött och förlorar därmed dyrbar tid med sitt barn. Så ser verkligheten ut i dag.
Det är därför vi socialdemokrater i vår budgetmotion har föreslagit en förstärkning av graviditetspenningen. Vi vill se nya ersättningsformer för riskfyllda arbetsmiljöer. Vi vill att kvinnor oavsett yrke ska ha rätt till ett socialförsäkringsskydd som är rättvist, träffsäkert och tryggt. Vi behöver därför tala klarspråk.
Att regeringen inte prioriterar detta handlar inte om att man inte kan. Det handlar om att man inte vill. Att skjuta frågan framför sig med hänvisning till kostnader eller risker för längre ledighet är att blunda för det som verkligen kostar. Det handlar om kvinnors hälsa, kvinnors tillit till trygghetssystemet och kvinnors plats på arbetsmarknaden över tid.
Jag ställer därför frågan igen, herr talman: Vad är det regeringen väntar på?
Anf. 59 Statsrådet Anna Tenje (M)
Herr talman! Ett tryggt och förutsägbart socialförsäkringsskydd för gravida som arbetar är en viktig jämställdhetsfråga. Möjligheten till egen försörjning ska vara stark, liksom möjligheten att kombinera arbetsliv och familjeliv. Det är även viktigt för det jämställdhetspolitiska delmålet om jämställd hälsa.
Det finns flera olika åtgärder som kan vidtas för att minska medicinska besvär och öka jämställdheten. Att ge förutsättningar för gravida att fortsätta arbeta under graviditeten är mycket prioriterat. Det är därför viktigt att arbetsgivarna gör anpassningar av arbetet för gravida medarbetare.
Det är också viktigt att förlossningsvården och kvinnors hälsa är ett prioriterat område, och där har satsningar gjorts i flera olika steg. Regeringen prioriterar gradvis tryggheten, och för 2024 och 2025 har regeringen avsatt 1,6 miljarder kronor per år till området förlossningsvård och kvinnors hälsa.
En annan aspekt som man bör beakta i den här diskussionen är hög belastning från det obetalda hem- och omsorgsarbetet, vilket också kan vara en bidragande orsak till kvinnors höga sjukfrånvaro, liksom belastningen under en graviditet. Både kvinnor och män ska ha goda förutsättningar att dela lika på det obetalda hem- och omsorgsarbetet och även på föräldraledigheten. Bland annat i syfte att främja ett mer jämställt föräldraskap har regeringen nyligen reformerat föräldrapenningen och gjort den mer flexibel.
Därtill har regeringen i budgetpropositionen för 2023 och 2024 permanent infört 16 miljarder kronor i generella statsbidrag till kommuner och regioner. Förutom satsningen på kvinnors hälsa och förlossningsvården kan dessa satsningar stärka välfärden och förbättra inte minst arbetsvillkoren inom dessa sektorer, där många kvinnor arbetar och där sjukskrivningarna också är höga.
Anf. 60 Arber Gashi (S)
Herr talman! Vi hörde statsrådet tala om många viktiga saker, bland annat om kvinnors hälsa och om arbetsgivarens ansvar. Hon tog bland annat upp att arbetsgivaren ska omplacera gravida, eller göra anpassningar, och förebygga risker. Det är sant och låter bra, men verkligheten ser inte alltid ut riktigt så. Det är inte så när man jobbar som undersköterska i hemtjänsten och lyfter människor varje dag. Det är inte så när man jobbar i handeln och i princip står upp åtta timmar i sträck. Det är inte heller så när man jobbar i förskolan och måste bära barn, springa efter dem och stå på golvet.
I verkligheten händer ungefär det här när en kvinna berättar för sin chef att hon har ont på grund av sin graviditet: Chefen säger att det inte finns något annat jobb att ge henne. Försäkringskassan säger att hon inte är tillräckligt sjuk, för graviditet är inte per definition ett sjukdomstillstånd. Hon tvingas i stället ta ut sin föräldrapenning för att överleva ekonomiskt. Då förlorar hon tid med sitt barn när det väl är fött.
Det är detta vi socialdemokrater vill ändra på. Vi har lagt fram tydliga förslag, bland annat om att stärka möjligheten att få graviditetspenning och om att införa ett nytt stöd till kvinnor i riskfyllda arbetsmiljöer. Vi vill att alla gravida ska ha rätt till graviditetspenning sista veckan före beräknad förlossning och fram till den faktiska förlossningsdagen utan att behöva visa upp en massa intyg. Vi vill skapa ett tryggt och jämlikt socialförsäkringssystem som faktiskt fungerar även för arbetarkvinnor.
Herr talman! Ministern talade tidigare om att förslagen riskerar att förlänga frånvaron från arbetsmarknaden. Då måste vi ställa oss frågan: Från vems perspektiv? Från den gravida kvinnans perspektiv handlar det inte om ledighet utan om nödvändig vila för att inte gå sönder. Om vi menar allvar med att kvinnor ska orka jobba längre och vara friska och trygga måste vi börja i verkligheten, inte i något kalkylblad.
Ministern nämnde i sitt svar att regeringen satsar 1,6 miljarder på förlossningsvård och kvinnors hälsa. Vi hörde också fler förslag. Många av dem är bra, och vi stöder dem. Jag vill dock påstå att det ena inte måste utesluta det andra. Kvinnors hälsa börjar nämligen inte på BB, utan den börjar på jobbet i vecka 20 eller 30 – i den vardag som formar graviditeten.
Om vi menar allvar med jämställdhet räcker det inte med fina ord. Då måste vi våga investera i trygghet – inte bara i vård när det har gått snett utan också i stöd innan det gör det. Det handlar om ett trygghetssystem som är byggt för verkligheten, inte för skrivbordet.
Situationen är dessutom sådan att allt färre barn föds i Sverige; barnafödandet är på historiskt låga nivåer. När man möter småbarnsföräldrar i dag måste man fråga sig vad de har att ta ställning till innan de börjar bilda familj. Vi lever i en enorm kostnadskris. Världen, liksom Sverige, känns alltmer otrygg. Matpriserna rusar. Hyrorna fortsätter att öka. Räntorna ser ut att vända uppåt igen. Tio års reallöneökningar har försvunnit. Vi har dessutom en regering som har passat på att sänka skatten för dem som har mest i stället för att säkra barnfamiljernas ekonomi.
Incitamenten att bilda familj har väl i princip aldrig varit svagare. Ska då även detta vara en del där regeringen har färdiga och tydligt uppspaltade förslag på vad man skulle kunna göra för att förbättra förutsättningarna för gravida men ändå inte vågar plocka de lågt hängande frukterna? Här borde regeringen kunna leverera. Jag tycker att det är tråkigt att vi hittills inte har fått några sådana tydliga besked.
Anf. 61 Statsrådet Anna Tenje (M)
Herr talman! Låt mig vara tydlig: Mitt perspektiv och min utgångspunkt är alltid människan – i det här fallet den gravida kvinnan. Just därför är det viktigt att ha ett helhetsperspektiv. Vissa åtgärder kan ge icke önskvärda konsekvenser, och därför gäller det att ha en sammanvägd bild med många olika åtgärder för att stärka helheten.
Jag tycker att det är bra att den här utredningen är gjord; den utgör ett väldigt viktigt kunskapsunderlag. Regeringen arbetar nu aktivt med att föräldrar ska få fler verktyg och mer utrymme för flexibilitet för att kunna kombinera ett högt arbetsmarknadsdeltagande med familjeliv. Därför var det bra att vi gick vidare med dubbeldagarna och utökade dem samt att det infördes en möjlighet att överföra föräldrapenningdagarna till en annan försäkrad för att möjliggöra denna kombination och öka flexibiliteten.
Möjligheten för båda föräldrarna att, genom dubbeldagarna, tidigt vara lediga tillsammans med barnen innebär ett delat ansvar som kanske också gör att föräldrarna delar på det oavlönade hemarbetet i större utsträckning. Vad vi vet ger detta väldigt positiva effekter på kvinnors hälsa.
Förslagen från utredningen skulle bland annat innebära att fler kvinnor kan få ersättning från socialförsäkringen och att de kan få det under längre tid än i dag. Utredningens förslag riskerar, precis som jag sa tidigare, att öka kvinnors totala frånvaro från arbetsmarknaden. Det här är frågor som vi brukar diskutera och problematisera. Vi vet ju att längre frånvaro från arbetsmarknaden under graviditeten tillsammans med en lång föräldraledighet, som är vanligare för kvinnor än för män, kan ha negativa effekter både för kvinnors arbetsmarknadssituation och för deras livsinkomster, för att inte tala om pensionen.
Detta är ett allvarligt problem, och det är därför viktigt att kvinnor ges förutsättningar att arbeta så länge som möjligt under graviditeten. Om sådana förutsättningar inte finns ska det finnas trygga och förutsägbara stöd. Vi ska dock inte kompensera för arbetsgivare som inte gör det de faktiskt är skyldiga att göra.
En nedsättning av arbetsförmågan som beror på sjukdom ger ju inte rätt till graviditetspenning, utan den ersättning som då är aktuell är sjukpenning. Det finns emellertid inte någon tydlig gräns mellan nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom och nedsatt arbetsförmåga på grund av graviditet. Det finns alltså en gränsdragningsproblematik, vilket belyses i utredningen. Utredningen har lämnat förslag på hur man skulle kunna förbättra denna situation, och det är just dessa förslag vi nu tittar på i Regeringskansliet. Det är dock inte helt enkelt.
Precis som ledamoten var inne på kan man konstatera följande: Politik är att vilja men också att kunna. Det är klart att man kan vilja förstärka dessa delar. Den som tittar på Socialdemokraternas budget ser dock att de inte kan det. De har nämligen inte gått hela vägen och faktiskt tagit ansvar för att finansiera de förslag som ledamoten står här i talarstolen och talar sig varm för. Därför måste jag konstatera att ledamotens kritik mot regeringen för att regeringen inte vidtar åtgärder för att genomföra de förslag som ligger på mitt bord och som just nu bereds faller väldigt platt. Ledamoten själv har ju inte en krona med sig för att finansiera den fantastiska förstärkning som han talar om.
Vi jobbar med dessa frågor. Jag ser det ur ett helhetsperspektiv. Det är alltid människan som står i centrum när jag gör mina bedömningar.
Anf. 62 Arber Gashi (S)
Herr talman! Vem som står i centrum för den moderata politiken kan man faktiskt ifrågasätta. Jag tror att det är ganska många där ute som ställer sig den frågan när de står i kön till kassan och ska betala sina varor. Jag tror också att det var ganska många som ställde sig den frågan när de inför det här året öppnade lönespecifikationen och såg att det inte var någon vidare skattesänkning de fick. De som tjänar allra bäst har nog däremot känt sig väldigt prioriterade när de sett den här regeringens olika förslag.
Utredningen har ju legat klar i snart två år, så man arbetar uppenbarligen med den genom att konstatera att den finns. Det har statsrådet gjort även tidigare, så det är inget nytt. Det finns inga beslut. Det finns ingen proposition. Det finns bara fördröjningar och försvarstal.
Statsrådet var inne på ett par fakta. Låt mig nämna några andra! Nästan hälften av alla kvinnor som söker graviditetspenning får avslag. En av tre tvingas använda föräldrapenning innan barnet är fött. I kvinnodominerade LO-yrken är det betydligt vanligare att kroppen säger ifrån, men stödet uteblir.
Regeringen säger att utredningens förslag kostar. Ja, det är klart att de gör det. Men det verkar faktiskt kosta mer att låta kvinnor gå sönder, vilket sker i dag.
Vi socialdemokrater är väldigt tydliga i den här frågan. Vi har velat se verkstad i detta länge. Därför har vi också skrivit in det i vår budgetmotion. Det är dock ett svar som sällan passar denna regering. Den här regeringen säger ofta om förslag som är fullt ut finansierade att de bara är på låtsas.
Jag tycker att den som är statsråd är svaret skyldig. Avser ni att gå vidare med de här förslagen, och när kan man i så fall förvänta sig att det sker? Det var den absolut första fråga jag ställde när jag skickade in interpellationen. Det vore bra om vi kunde få ett svar, herr talman.
I detta anförande instämde Åsa Eriksson (S).
Anf. 63 Statsrådet Anna Tenje (M)
Herr talman! Jag tackar för interpellationen och för vad jag ändå bedömer som en givande debatt och diskussion.
Jag kan konstatera att vi båda anser att det är viktigt att ha rätt stöd och ett tryggt socialförsäkringssystem för gravida, att det är viktigt att satsa på kvinnors hälsa och på förlossningsvård och att det är viktigt att långsiktigt stärka och förbättra arbetsmiljöförhållandena för de många kvinnor som i dag har ett tufft arbete och där arbetsgivarna kanske inte alltid gör det vi förväntar oss av dem när det gäller omplacering och anpassning för att kvinnor ska kunna arbeta ända fram till förlossningen.
Jag kan också konstatera att alldeles oavsett vilka förslag vi går fram med är det viktigt att de är noga övervägda och inte ger fler negativa konsekvenser än de berikar och är positiva.
Det är också viktigt att man finansierar sina förslag. Man kan tala sig varm för precis allting och lova allt till alla, men sedan blir det bistert om man inte har finansierat sina förslag. Den dag Arber Gashi har fått med dessa förändringar i den socialdemokratiska budgeten kan vi prata på allvar. Men innan dess faller kritiken ganska platt.
(Applåder)
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.