Kronofogdens samordning
Interpellation 2024/25:469 av Malcolm Momodou Jallow (V)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2025-02-26
- Överlämnad
- 2025-02-27
- Anmäld
- 2025-02-28
- Sista svarsdatum
- 2025-03-21
- Svarsdatum
- 2025-04-08
- Besvarad
- 2025-04-08
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
För fjärde året i rad ökar antalet vräkningar i Sverige. Under förra året genomfördes 3 042 vräkningar, vilket är en ökning med 10 procent jämfört med föregående år och hela 21 procent sedan 2022. Antalet barn som påverkades av vräkningarna var 711, vilket även det var en ökning jämfört med förra året.
En ny studie av socionomen Ida Nilsson vid Stockholms universitet (Factors associated with self-initiated moves during the formal eviction process) visar dessvärre att den officiella statistiken egentligen bara är toppen av ett isberg. I studien inkluderas även självinitierade flyttar, det vill säga fall där personer lämnar sitt boende självmant för att undgå en formell avhysning. Dessa personer registreras inte i vräkningsstatistiken, men om de hade funnits med pekar studien på att det verkliga antalet hushåll som förlorar sina hem är upp till fyra gånger högre än vad som officiellt redovisas. Ekonomiska svårigheter är den huvudsakliga riskfaktorn, och konsekvensen blir ofta otrygga boendesituationer och i värsta fall hemlöshet även för dessa individer.
Sveriges ekonomiska kris har drabbat de mest utsatta hårdast. Matpriserna har ökat med 25 procent, och hyrorna fortsätter skena år efter år – så pass mycket att just hyror uppgavs vara en av de starkast bidragande orsakerna till den senaste inflationsökningen. Men medan räntor för ägda boenden sjunker och staten fortsätter stödja dessa hushåll genom ränte- och rotavdrag lämnas de fattigaste hushållen i hyresrätter utan motsvarande hjälp.
Enligt Statistiska centralbyrån lever i dag mer än en halv miljon människor i Sverige i social och materiell fattigdom. Hyresgästföreningen har rapporterat att mer än var femte hyresgäst och nästan en tredjedel av barnfamiljerna tvingades låna pengar för att klara sig över jul och nyår. Samtidigt rapporterar välgörenhetsorganisationer om allt längre matköer. Kronofogdens vräkningsstatistik är det tydligaste kvittot på samhällets totala misslyckande.
Konsekvenserna för de barn som drabbas av vräkning är särskilt allvarliga. Vräkta hushåll har mycket svårt att få ett stadigvarande boende igen, och risken för utanförskap och utsatthet följer ofta barnen in i vuxenlivet. Stadsmissionen rapporterar att de numera möter vuxna barn till tidigare deltagare i deras verksamheter för hemlösa. Det är ett sorgligt faktum att hemlöshet alltså går i arv.
Allt detta sker trots att barnkonventionen är lag i Sverige och alltså borde skydda barns rätt till ett hem. Hyresgästföreningen har dock granskat ett trettiotal vräkningsfall där barn är inblandade och funnit att domstolar nästan uteslutande dömer till hyresvärdens fördel, trots att barnets bästa enligt barnkonventionen ska sättas i första rummet.
FN kritiserar återkommande Sverige för att barn vräks. Det i sig är en skam för Sverige. Men det värsta är självklart att det bakom all denna statistik finns verkliga människor: barn, familjer och andra individer som lever i svår ekonomisk utsatthet och hemlöshet.
Kronofogden har ett uppdrag att stärka den lokala samverkan mellan hyresvärdar och socialtjänsten för att förebygga vräkningar. Det är bra. Men samverkan är frivillig och sker ofta för sent eller inte alls. Även Socialstyrelsen har nu fått ett uppdrag att kartlägga och analysera vräkningar av barnfamiljer. Uppdraget ska redovisas i maj 2027. Det är mindre bra. Fram till dess riskerar ytterligare tusentals barn att förlora sina hem.
Jag anser att det är oacceptabelt att människor i Sverige vräks på grund av fattigdom. Regeringens uppdrag till Socialstyrelsen – att kartlägga och analysera orsakerna bakom den ökande vräkningsstatistiken – är inte tillräckligt. Vi vet redan i dag att orsaken är att fattigdomen ökar i takt med att priset på mat och för hyra skenar. Människor har helt enkelt inte längre råd att betala sin hyra. Och regeringen gör ingenting åt det. Tvärtom väljer man att fasa ut det tillfälliga bostadsbidraget till barnfamiljer i en tid när de skulle behöva den hjälpen som allra mest. Svårare än så här är det inte att förstå orsakerna bakom den ökande vräkningsstatistiken.
Nu behöver vi handling, inte fler utredningar. Jag anser att den samverkan som Kronofogden på frivillig basis har mellan hyresvärdar och socialtjänsten för att förebygga vräkningar bör bli obligatorisk.
Jag vill därför ställa följande fråga till finansminister Elisabeth Svantesson:
Kan ministern tänka sig att ändra lagstiftningen så att den i dag frivilliga samverkan mellan Kronofogden, hyresvärd och socialtjänst bli obligatorisk i syfte att förhindra vräkningar där barn är inblandade?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2024/25:469
Webb-tv: Kronofogdens samordning
Dokument från debatten
- Tisdag den 8 april 2025Kammarens föredragningslistor 2024/25:97
Protokoll från debatten
Anf. 25 Statsrådet Camilla Waltersson Grönvall (M)
Herr talman! Malcolm Momodou Jallow har frågat finansministern om hon kan tänka sig att ändra lagstiftningen så att den i dag frivilliga samverkan mellan Kronofogden, hyresvärd och socialtjänst blir obligatorisk i syfte att förhindra vräkningar där barn är inblandade. Malcolm Momodou Jallow har även frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta så att barnkonventionen faktiskt följs i de fall då barn är involverade i en vräkning. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på båda interpellationerna.
Jag vill inleda med att tacka Malcolm Momodou Jallow för möjligheten att diskutera dessa viktiga frågor. Jag och regeringen ser allvarligt på förekomsten av avhysningar, eller i dagligt tal vräkningar, inte minst bland barnfamiljer.
Alla barn har rätt till en trygg uppväxt och en ljus framtid, och inget barn i Sverige ska behöva stå utan ett tryggt hem. När barnfamiljer vräks äventyras barnens hälsa, trygghet och skolgång. Barn har, i enlighet med artikel 27 i Förenta nationernas konvention för barnets rättigheter, alltså barnkonventionen, rätt till den levnadsstandard som krävs för barnets fysiska, psykiska, moraliska och sociala utveckling. Här utgör rätten till bostad en väsentlig grund.
Hemlöshet och osäkra boendeförhållanden skapar otrygghet, sociala problem och ohälsa, inte minst för barn. Vid alla åtgärder som rör barn, till exempel i samband med intresseavvägningar vid vräkning av barnfamiljer, ska man i första hand beakta vad som bedöms vara barnets bästa. Vid en vräkning ska kompensatoriska åtgärder vidtas. Barnfamiljen ska också få information och erbjudas det stöd som familjen har rätt till.
Inom ramen för den nuvarande hemlöshetsstrategin för 2022–2026 har bland andra Socialstyrelsen, Kronofogdemyndigheten och länsstyrelserna i uppdrag att stödja kommunernas arbete med att förebygga vräkningar. Uppdraget till Kronofogdemyndigheten har varit särskilt inriktat mot att förebygga vräkningar av barnfamiljer.
Precis som Malcolm Momodou Jallow framförde gav regeringen nyligen Socialstyrelsen i uppdrag att förstärka arbetet mot vräkningar av barnfamiljer. Uppdraget är centralt för att öka kunskapen om varför antalet vräkningar har ökat under senare år. Socialstyrelsen ska bland annat kartlägga och analysera orsaken till vräkningarna. Socialstyrelsen ska även lämna förslag på åtgärder för att minska antalet vräkningar av barnfamiljer. Dessa kan även innefatta författningsförslag. Myndigheten ska dessutom redovisa hur olika kommuner arbetar för att förebygga vräkningar och vilka åtgärder som vidtas efter en genomförd vräkning, med särskild hänsyn till ett barnperspektiv.
Vidare ska Socialstyrelsen i nära dialog med kommunerna stötta dem i deras arbete för att minska antalet vräkningar av barnfamiljer samt sprida kunskap om uppdragets resultat. En utgångspunkt i genomförandet av uppdraget är barnkonventionen. Uppdraget ska slutredovisas senast den 31 maj 2027 och ska delredovisas den 2 december i år.
Kronofogdemyndighetens statistik visar att det finns tecken på att förebyggande insatser kan fungera väl lokalt. Hela 59 procent av de ansökningar om avhysning som myndigheten tog emot från hyresvärdar under 2024 drogs tillbaka. En del återkallelser beror på att hyresgästen och hyresvärden har träffat en överenskommelse eller på att socialtjänsten och hyresvärden har samverkat. Socialtjänsten har en viktig och självklar roll när det gäller insatser för att förebygga vräkningar. Detta är en angelägen fråga i den utveckling av socialtjänsten som regeringen kraftfullt verkar för.
Regeringen har lämnat förslag till en ny socialtjänstlag, där ett stärkt barnrättsligt perspektiv är i fokus. Utöver ett permanent tillskott till kommunerna på 186 miljoner kronor har regeringen avsatt 1,2 miljarder kronor i år och beräknar även att avsätta 2,2 miljarder kronor 2026–2028 för att stödja omställningen till en mer kunskapsbaserad, tillgänglig och förebyggande socialtjänst.
Anf. 26 Malcolm Momodou Jallow (V)
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret, men låt mig vara tydlig: Det är inte tillräckligt. Det är inte acceptabelt att vi i dag har barn i Sverige som inte har ett hem.
För fjärde året i rad ökar antalet vräkningar i Sverige. Förra året förlorade 3 042 hushåll sina hem; det är en ökning med 21 procent sedan 2022. Mitt bland dessa siffror – mitt bland dessa utdrivna människor – finns 711 barn. De rycks upp med rötterna och tvingas lämna sitt hem, sin trygghet och sin vardag. Det är inte en naturkatastrof som har orsakat detta, utan det är politiska beslut och politisk passivitet. Det är regeringens politik som är orsaken till detta.
Herr talman! En ny studie visar att den officiella statistiken bara är toppen av ett isberg. För varje registrerad vräkning sker upp till fyra självpåtagna flyttar där familjer lämnar hemmet innan dörren sparkas in av kronofogden. Människor flyr innan de kastas ut. Deras berättelser saknas i statistiken, precis som deras barn saknas i regeringens politik.
Vad gör då regeringen medan detta pågår? Jo, man väljer att fasa ut det tillfälliga bostadsbidraget för barnfamiljer när de behöver det som mest. Det här är en tid då matpriserna har ökat med 25 procent, då hyrorna fortsätter att skena och då välgörenhetsköerna växer snabbare än bnp. I denna tid prioriteras rotavdrag för villaägare och ränteavdrag för bostadsrättsägare, men för hyresgäster i fattigdom finns det inget. Man tar bort det enda stödet till dem.
Vi har i dag hört många formuleringar från statsrådet om barnets bästa, om barnkonventionen och om förebyggande arbete. Jag håller helt med om det hon säger, men medan regeringen upprepar vackra ord fortsätter barn att vräkas i Sverige – år 2025. De som vräks i dag, herr talman, har inte tid att vänta till 2027 på en slutredovisning eller en kartläggning av Kronofogden. Det är två år dit. Vad ska hända med alla de barn som vräks i dag fram till dess?
Att regeringen ännu en gång svarar på ett akut socialt problem med att tillsätta ytterligare en utredning är ett tydligt uttryck för den oförmåga eller ovilja som präglar regeringens socialpolitik. Vi vet redan varför vräkningar sker. Det handlar om fattigdom.
För en vecka sedan var jag på ett seminarium där jag träffade representanter för Kronofogden. De sa väldigt tydligt att de vet vad problemet är.
Enligt artikel 27 i barnkonventionen, som statsrådet också nämnde, har barn rätt till skälig levnadsstandard, och enligt artikel 3 ska barns rätt alltid komma i främsta rummet. Även i andra artiklar talas om barns rätt till ett hem. Men vi bryter mot detta.
Det här handlar om barnfamiljer som inte längre har råd med hyran för att hyrorna rusar i höjden samtidigt som matpriser, el och räntor tränger undan allt annat. Regeringens svar är att fasa ut bostadsbidraget till barnfamiljer. Regeringen ger inte heller socialtjänsten några verktyg så att man kan agera i tid. Regeringen gör inget för att stoppa de vräkningar som driver barnfamiljer ut på gatan.
Herr talman! Det cyniska i detta är att regeringen själv erkänner att samverkan fungerar när den sker. Men eftersom den är frivillig sker den för sent och ibland inte alls. Därför vräks barn. Varför gör regeringen inte denna samverkan obligatorisk så som vi har föreslagit? Varför har barn i Sverige inte samma rättssäkerhet som fastighetsägare?
Anf. 27 Statsrådet Camilla Waltersson Grönvall (M)
Herr talman! Jag tackar ledamoten för inlägget och frågorna.
Låt mig försäkra ledamoten om att regeringen ser oerhört allvarligt på vräkningar, framför allt av barnfamiljer. Precis som ledamoten beskriver riskerar barn att ryckas upp med rötterna från skola, kamrater och allt som är tryggt i livet. Det är därför viktigt att göra en rad insatser för att motverka vräkningar.
Vi ser att det finns kommuner som arbetar på ett positivt sätt med detta, och av dessa kommuner måste vi lära. Under förra året drogs 59 procent av vräkningsansökningarna tillbaka. Vi önskar förstås att det vore 100 procent, men 59 procent är en intressant siffra eftersom man tillsammans med socialtjänsten, som ofta sedan länge är med i processen för att hjälpa och stödja, hittade sätt som gjorde att dessa ansökningar kunde dras tillbaka. Därför har vi gett detta uppdrag, men tyvärr tar det tid. Jag önskar att det inte gjorde det, men det tar tid att grundligt gå igenom hur arbetet kan förbättras ytterligare. Det handlar om att stötta kommunerna och se till att ha de kommuner som lyckas väl som goda förebilder.
Min stora förhoppning och kunskap utifrån de många diskussioner jag har med socialtjänstens medarbetare är att den nya socialtjänstlagen kommer att ge helt andra förutsättningar att jobba förebyggande, uppsökande och tillsammans med en rad andra aktörer på ett sätt som tidigare inte har varit möjligt. Det kommer att spela roll för många människor i utsatta situationer, bland annat för barn och unga kopplat till deras bostadssituation.
Låt mig också lyfta fram att regeringen har dubblat summan till hemlöshetsstrategin från 40 till 80 miljoner. Denna fördubbling visar att vi har en hög ambition i frågan. Jag utgår från att ledamoten och jag är överens om att ingen ska hamna i bostadslöshet. Men Bostad först är en strategi för att arbeta med människor som ändå har hamnat där, och denna strategi har bevisat stor och långvarig effekt. Regeringen har här ökat sin satsning från 30 till 70 miljoner. Vi lägger alltså mycket resurser på att motverka hemlöshet och vräkningar. De siffror och den situation ledamoten hänvisar till uppstod under den förra regeringen, och nu arbetar regeringen för att motverka dem.
Anf. 28 Malcolm Momodou Jallow (V)
Herr talman! Jag instämmer i det statsrådet säger. Men jag vill att man går från ord till handling, för trots allt som görs vräks barn – 711 bara i år. Statsrådet tar stolt upp att 59 procent av vräkningsansökningarna dras tillbaka, men för mig är det inget kvitto på framgång. Det är ett kvitto på hur nära avgrunden tusentals hushåll lever. Det är en varningssignal, inte ett argument för fortsatt passivitet. Vi måste se detta problem.
Det är lätt att tala om barnets bästa, men det är handling, inte ord, som avgör om Sverige följer barnkonventionen. I dag bryter staten mot sina åtaganden varje gång ett barn förlorar sitt hem. Därför frågar jag igen: Var finns regeringens akuta åtgärdsplan för att stoppa vräkningarna av barn? Vi måste stoppa dem. Vi kan inte vänta två år, för då blir ännu fler barn hemlösa.
Det är inte bara siffror; det är barns liv. Stadsmissionen möter vuxna barn till hemlösa och ser att hemlösheten går i arv i Sverige 2025. Detta händer trots att barnkonventionen är svensk lag. I över 30 fall där barn har vräkts har Hyresgästföreningen granskat domstolsbeslut och funnit att det i nästan alla fall döms till hyresvärdens fördel. Barnets bästa har inte satts främst utan sist, trots att artikel 3 i barnkonventionen slår fast att barnets bästa alltid ska komma i främsta rummet.
FN har återkommande kritiserat Sverige för att barn vräks. Regeringens svar är en kartläggning som ska vara klar 2027. Det är inte rimligt. Ska vi vänta på fler rapporter medan fler barn förlorar sina hem?
Herr talman! Senast jag träffade Kronofogden var beskedet att man vet vilka de skuldsatta är, var de bor och vilka som riskerar vräkning. Man vet alltså allt detta. Ändå agerar ingen och stoppar det. Vad är det mer som ska kartläggas?
Vi är uppe i 437 000 skuldsatta privatpersoner hos Kronofogden, och deras skuld är på 138 miljarder. Under ministerns tid i regeringen har denna summa ökat med 37 procent, och den fortsätter att öka med 50 miljoner varje dag.
Herr talman! Vi behöver inte fler kartläggningar eller utredningar. Vi behöver handling för att dessa barn ska ha ett hem i enlighet med svensk lag. Kronofogden har ett uppdrag att samverka med socialtjänsten. Men det är frivilligt, och vi vet att det ofta sker för sent eller inte alls.
Därför frågar jag statsrådet: Kommer regeringen att göra denna samverkan obligatorisk, särskilt i de fall där barn är inblandade? Vilka kompletterande åtgärder avser statsrådet att vidta för att säkerställa att barnkonventionen efterlevs när barn hotas av vräkning?
Det är inte acceptabelt att barn i Sverige 2025 vräks på grund av fattigdom. Det är ett moraliskt haveri, ett politiskt svek och ett brott mot framtiden. I framtiden kommer man att döma oss, inte för att vi gjorde för lite utan för att vi visste och ändå valde att inte agera. Jag hoppas att man agerar, och jag hoppas att statsrådet är enig med mig när jag säger att läget är akut. Även om föräldrarna är fattiga har barnen inte gjort något; de är bara offer. Därför har vi ett ansvar att se till att de får en trygg uppväxt och ett tryggt hem.
Anf. 29 Statsrådet Camilla Waltersson Grönvall (M)
Herr talman! Än en gång tack till ledamoten för ett engagemang som jag kan försäkra ledamoten om att jag delar! Vi måste arbeta intensivt tillsammans för samhällets mest utsatta barn. Som ledamoten säkert känner till har jag en mångårig bakgrund i kammaren och socialutskottet och har med bland andra Vänsterpartiet arbetat med en rad olika förslag som stärker utsatta barns situation. Det är viktigt att på olika sätt hitta lösningar som är långsiktigt hållbara.
För att först gå tillbaka till ledamotens fråga kopplad till Kronofogdemyndigheten: Myndigheten har sedan 2022 haft i uppdrag att verka för att ett avhysningsförebyggande samarbete etableras mellan socialtjänst och hyresvärdar i samtliga kommuner. Det gäller alltså inte bara i några kommuner utan i samtliga kommuner. Detta arbete har särskilt inriktats på att förebygga avhysningar som berör barn. Detta myndighetsuppdrag ligger fast och omfattar tydligt ett arbete gentemot 290 kommuner i Sverige i dag.
Därtill har Socialstyrelsen och Boverket fått i uppdrag att under 2024−2026 ta fram ett metodstöd för att socialtjänsten ska kunna utveckla det sociala perspektivet i samhällsplaneringen med fokus på hemlöshet. Socialstyrelsen har också fått i uppdrag att ta fram sådant stöd till socialtjänsten utifrån den bredare inriktningen i den proposition om en ny socialtjänstlag som jag precis nämnde.
I oktober 2024 gav vi Socialstyrelsen det uppdrag som vi har beskrivit. Det stämmer att det ska slutredovisas den 31 maj 2027, men vi får en viktig första delredovisning den 2 december i år. Jag ser naturligtvis fram emot att på olika sätt få diskutera det resultat som vi får i december.
Det vi vet är att det absolut bästa sättet att förstärka ett barns situation är att barnet får se sina föräldrar gå till ett arbete varje dag. Därför är regeringens arbete med att öka stödet för att man ska få ett arbete eller en utbildning för att kunna komma i arbete viktiga incitament.
Vi vet vad som kan hända när arbetslösheten, och den hopplöshet som ofta följer med den, riskerar att gå i arv. Arbetslinjen är alltså en stor del i att kunna stödja människor att gå från bidrag till egen försörjning så att de kan stå på egna ben och också få den frihet och det manöverutrymme som den som är fast i ett bidragsberoende inte har. Det kommer också att vara en oerhört viktig del i att vända situationen för de utsatta barnen.
(Applåder)
Anf. 30 Malcolm Momodou Jallow (V)
Herr talman! Låt mig börja med arbetslinjen, som det talas om. I dag är över 600 000 människor arbetslösa. Som statsrådet kanske vet är jag ordförande i civilutskottet och jobbar med bostäder. Över 2 000 bostadsbolag har gått i konkurs.
Människor är inte arbetslösa för att de vill vara arbetslösa. De är inte fattiga för att de vill vara fattiga. Det är regeringens politik som gjort att människor har blivit av med arbetet, precis som pandemin ledde till att många blev av med arbetet. Det handlar inte om bidragsberoende utan om en politik där beslut fattas som gör att människor i dag inte har ett arbete att gå till, vilket påverkar hushållens ekonomi, skapar fattigdom och så vidare.
När barnfamiljer hamnar i en situation som delvis orsakats av politiken eller av politiska beslut kan inte det bästa vara att ta bort det stöd som finns för att hjälpa dem när de har hamnat i en sådan situation. Att säga att de inte får vara bidragsberoende utan måste arbeta är inte rättvist. Så kan man inte tänka.
Det handlar om människor, såsom alla som jobbar i byggbranschen och som har jobbat och byggt det här samhället. Jag har träffat många byggnadsarbetare som har jobbat hela livet men som i dag inte har ett jobb att gå till. De har familjer som kan behöva stöd från staten, men då säger staten: Det är inte det bästa sättet att fixa det här, utan ni måste gå och jobba. Om man har en politik som skapar jobb kommer folk att gå och jobba.
När det gäller samverkan tycker jag att det är viktigt. Precis som statsrådet säger finns det ett system, men systemet funkar inte eftersom det inte är obligatoriskt utan frivilligt. I vissa kommuner funkar det, men i vissa kommuner funkar det inte. Varför är det inte obligatoriskt? Då kan samverkan ske varje gång ett barn riskerar att vräkas. Då kan man finnas där för att hjälpa och plocka upp barnen. Det tycker jag är viktigt, och det är också i enlighet med barnkonventionen, som är lag i Sverige.
Anf. 31 Statsrådet Camilla Waltersson Grönvall (M)
Herr talman! Tack så mycket, Malcolm Momodou Jallow, för interpellationen, som rör ett ämne som är viktigt och angeläget för oss båda.
I dag finns ett uppdrag som omfattar varje kommun. Kronofogden är alltså skyldig att ha ett uppdrag kopplat till varenda kommun när det handlar om risken för avhysning eller vräkning. I den bemärkelsen är det inte en frivillighet, utan uppdraget omfattar varenda kommun.
Passivitet är nog det sista ord som jag skulle förknippa med den här regeringens politik. Den inflation som vi ärvde och fick ta över vid maktskiftet har varit i fokus för regeringens arbete, för vi vet att det är de som har det tuffast som drabbas hårdast när det blir tuffare ekonomiska villkor. Där har inflationen varit en av våra starkaste fiender, men den har vi kunnat besegra. Därför finns det förutsättningar för att få hjulen att snurra igen. Där är till exempel jobbskatteavdraget för låg- och medelinkomsttagare en viktig del för att sätta fart på hjulen och öka tillväxten.
Avslutningsvis vill jag säga att det för mig absolut är viktigt att man kan få bidrag när livet slår till och det blir extra tufft. Det finns inget skuldbeläggande i detta, men det viktigaste fokuset för mig är att man inte blir fast i bidragsberoende. Vi ser att det är när man blir fast i bidragsberoende som alla andra negativa parametrar också kickar in.
Låt oss därför tillsammans fortsätta att arbeta för att människor ska komma i egen försörjning, för därigenom stöttar och hjälper vi våra utsatta barn allra bäst.
(Applåder)
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.