Åtgärder mot hög arbetslöshet

Interpellation 2024/25:285 av Serkan Köse (S)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2024-12-17
Överlämnad
2024-12-18
Anmäld
2024-12-19
Svarsdatum
2025-01-14
Besvarad
2025-01-14
Sista svarsdatum
2025-01-21

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF

Interpellationen

till Arbetsmarknads- och integrationsminister Mats Persson (L)

 

Arbetsförmedlingens senaste rapport, Arbetsmarknadsutsikterna hösten 2024, visar att arbetslösheten i Sverige fortsatt ligger på en hög nivå. Prognosen för 2025 pekar på att över 365 000 personer kommer att vara utan arbete. Samtidigt lyfter rapporten fram utmaningar för långtidsarbetslösa, där nära nio av tio har svårt att konkurrera om jobben.

Med anledning av detta vill jag fråga arbetsmarknads- och integrationsminister Mats Persson:

 

Vilka åtgärder avser ministern och regeringen att vidta för att minska arbetslösheten och förbättra situationen för de långtidsarbetslösa?

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2024/25:285, Åtgärder mot hög arbetslöshet

Interpellationsdebatt 2024/25:285

Webb-tv: Åtgärder mot hög arbetslöshet

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 62 Arbetsmarknads- och integrationsminister Mats Persson (L)

Fru talman! Serkan Köse har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att minska arbetslösheten och förbättra situationen för de långtidsarbetslösa.

Svensk ekonomi befinner sig i en utdragen lågkonjunktur, men under 2025 väntas en gradvis återhämtning på arbetsmarknaden. Den sammantagna bilden är att lågkonjunkturen dröjer sig kvar men att den ekonomiska återhämtningen är i sikte. Regeringen vill stötta ekonomins återhämtning och prioriterar reformer inom framför allt tre områden. Det handlar om att fortsätta stärka hushållens köpkraft, reformer för en ökad tillväxt och att återupprätta arbetslinjen så att fler kommer i arbete.

Regeringens strategi för att få fler i sysselsättning är inriktad på att aktivera arbetslösa och att prioritera kostnadseffektiva åtgärder, insatser som ger kunskaper i svenska språket och utbildningar som gynnar kompetensförsörjningen. I 2025 års budgetproposition gör regeringen satsningar som innebär sänkt skatt på arbete samt omfattande satsningar på utbildning. Regeringen har också ökat Arbetsförmedlingens resurser för att förbättra matchningen på arbetsmarknaden och ge bättre stöd till arbetssökande. Regeringen har en bra grund för att möta arbetslösheten och följer och analyserar hela tiden utvecklingen på arbetsmarknaden för att kunna föra en effektiv arbetsmarknadspolitik, vars insatser ska bidra till en väl fungerande arbetsmarknad.


Anf. 63 Serkan Köse (S)

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Sverige befinner sig i en arbetsmarknadskris som saknar motstycke. Vi har den högsta arbetslösheten på tio år, om vi bortser från pandemin. Vi har över 400 000 människor som är arbetslösa, och fler än 45 000 av dem är ungdomar. Vi ser i dag att varslen ökar, byggprojekt stoppas och industrin bromsar in. Bara i november varslades över 5 700 personer om uppsägning.

Fru talman! Antalet arbetslösa har ökat med 70 000 sedan regeringen tillträdde. Vad har då regeringen och Sverigedemokraterna gjort för att möta denna kris? Det korta svaret är tyvärr: ingenting.

Konsekvenserna av detta märks nu över hela landet i hem där oron växer, på arbetsplatser där framtiden känns oviss och i ett samhälle där klyftorna riskerar att fördjupas och där segregationen ökar. Att skylla på lågkonjunkturen är inte att ta ansvar. Det råder ingen tvekan om att lågkonjunkturen har påverkat Sverige, men den kan aldrig vara en ursäkt för passivitet. Tvärtom borde det vara en signal för regeringen att agera och sätta in kraftfulla åtgärder för att stötta människor, skapa jobb och rusta arbetsmarknaden inför framtiden. Men i stället ser vi en regering som lutar sig tillbaka och är väldigt passiv.

Fru talman! Statsrådet talar ofta om arbetslinjen, men låt oss ställa frågan om denna regering verkligen står för en arbetslinje när nästan en halv miljon människor är arbetslösa och resurserna till den aktiva arbetsmarknadspolitiken har skurits ned. Vad vi ser är snarare en arbetslöshetslinje - en politik som saknar konkreta åtgärder för att få människor i arbete och som i stället förlitar sig på skattesänkningar för de rikaste.

Fru talman! Det handlar om prioriteringar. En regering som konsekvent har nedprioriterat Arbetsförmedlingen, arbetsmarknadsutbildningar och stöd till långtidsarbetslösa kan inte påstå sig värna arbetslinjen. Det är tydligt att denna regering har övergett dem som behöver politiken mest: ungdomarna, de långtidsarbetslösa och de som står längst från arbetsmarknaden.

Fru talman! Regeringen har ett ansvar att skapa förutsättningar för att de som står längst från arbetsmarknaden ska få en ärlig chans och för att se till att ingen lämnas utan stöd. Men när jag läser regeringens regleringsbrev för Arbetsförmedlingen 2025, fru talman, möts jag av en oroande brist på ambitioner och konkreta åtgärder. Vad säger regleringsbrevet egentligen om att rusta människor för arbete på riktigt? Vad säger regleringsbrevet om att ge ungdomar en verklig chans att börja sina vuxenliv med trygghet och hopp? Vad säger regleringsbrevet om att prioritera socioekonomiskt utsatta områden eller säkerställa att fler kvinnor får ta del av arbetsmarknadsutbildningar? Vad säger regleringsbrevet om att minska långtidsarbetslösheten med konkreta mål och tydliga insatser?

Fru talman! Svaret på dessa frågor, som vi socialdemokrater prioriterade, har fått lämna plats för vaga skrivningar och en politik som stänger dörrar snarare än öppnar dem. Regeringens regleringsbrev är lika tomt som deras reformlista.

Fru talman! Vi socialdemokrater vet att arbetslösheten inte kan bekämpas med tomma ord. Under tidigare kriser har vi visat att en aktiv arbetsmarknadspolitik i form av att investera i utbildning och reformer som rustar människor för framtiden kan göra skillnad.

Fru talman! Ansvaret att bryta denna arbetsmarknadskris ligger på Mats Persson. Sverige har inte råd med passivitet. Därför vill jag fråga statsrådet när han och regeringen tänker ta sitt ansvar. När tänker statsrådet presentera reformer för att bryta arbetslösheten? Eller är det fortsatta skattesänkningar för de rikaste som ska lösa Sveriges arbetsmarknadskris?


Anf. 64 Jonathan Svensson (S)

Fru talman! Tack till min kollega Serkan Köse för att han har tagit initiativ till den här väldigt viktiga och angelägna debatten!

Precis som Serkan Köse, och säkert också statsrådet, har jag tagit del av Arbetsförmedlingens senast släppta siffror avseende läget på arbetsmarknaden, och det är med viss bestörtning man läser siffrorna i den rapport som har lagts fram.

De otillräckliga åtgärder som regeringen vidtar på arbetsmarknadsområdet för att försöka hantera den stigande arbetslösheten verkar inte alls ha avsedd effekt. Av allt att döma fortsätter arbetslösheten att öka den kommande tiden samtidigt som långtidsarbetslösheten biter sig fast i vårt samhälle.

Det är en skadlig utveckling som vi kan se i vårt land. En långtidsarbetslöshet som redan är på tok för hög fortsätter att öka. Särskilt långtidsarbetslösheten är extra skadlig. Den för med sig stora konsekvenser både för samhället i stort och för enskilda individer.

Nivån av långtidsarbetslöshet och arbetslöshet skiljer sig givetvis mellan olika grupper. En grupp som är överrepresenterad i arbetslöshetsstatistiken är människor som har en funktionsnedsättning som medför en nedsatt arbetsförmåga. Av Arbetsförmedlingens siffror kan vi utläsa hur den här gruppen har ökat i storlek och nu är så stor att över en fjärdedel av alla långtidsarbetslösa som är inskrivna hos myndigheten har en funktionshinderskod.

Det här är en grupp som ofta är i behov av mer individanpassat stöd för att kunna ta sig in på eller stärka sin ställning på arbetsmarknaden. Målet för samhället måste ju vara att varje individ får den hjälp den behöver för att kunna ta ett arbete eller komma in på en utbildning utan att falla mellan stolarna.

I dagsläget klarar inte samhället av att leverera på det här målet fullt ut. Arbetslösa människor med funktionsnedsättning går ofta på tok för länge utan att rätt stödinsatser sätts in, och det är helt klart ett underkänt betyg. Även om Arbetsförmedlingen har påbörjat ett arbete med att korta tiden för att få en funktionshinderskod finns det fortfarande mycket mer att göra.

Utifrån det svar som statsrådet precis redogjort för här i kväll kan jag tyvärr konstatera att det ekar ganska tomt för den här gruppen. I statsrådets svar nämns i praktiken inga åtgärder som riktar sig till över en fjärdedel av dessa långtidsarbetslösa.

I stället tar statsrådet upp skattesänkningar som någon form av idé för att få folk i arbete. Hur skattesänkningar som framför allt går till dem som redan har mest ska underlätta för folk som inte har ett arbete att få ett arbete är någonting som jag inte förstår fullt ut. Det får statsrådet gärna utveckla.

Statsrådet beskriver också hur man ger mer resurser till Arbetsförmedlingen och arbetsmarknadspolitiken. Myndigheten får ju mer pengar i absoluta kronor, men vi kan ändå konstatera att Arbetsförmedlingen säger upp personal. Det tycker inte jag är en förstärkning av myndighetens resurser, och det är givetvis också någonting som kommer att påverka den grupp som jag har valt att lyfta fram i dagens debatt.

Jag vill därför fråga statsrådet om han utöver skattesänkningarna som går till dem som redan har mest och nedskärningar på Arbetsförmedlingen och den aktiva arbetsmarknadspolitiken har några konkreta politiska förslag som faktiskt kan hjälpa den här gruppen.


Anf. 65 Arbetsmarknads- och integrationsminister Mats Persson (L)

Fru talman! Tack, Jonathan Svensson och Serkan Köse, för era utmärkta inlägg och för ert engagemang i den här typen av frågor!

Det är uppenbart att det finns en tydlig ideologisk skillnad i synen på vad som bygger Sverige starkt. Vi må ha samma engagemang för att trycka tillbaka arbetslösheten och få fler människor i jobb; jag tvivlar inte på att Socialdemokraterna har ett starkt engagemang för detta. Men våra vägar för att nå dit är väldigt olika.

När jag lyssnar på Socialdemokraterna blir det väldigt tydligt att ni inte ser de stora reformer som vi gör just nu när det handlar om att ställa högre krav på människor. Vi vill att människor ska ta ett större eget ansvar för att hitta arbete, och vi ger stora möjligheter genom att se till att det finns många olika utbildningsmöjligheter runt om i vårt land.

En väldigt hög andel av dem som inte har ett jobb är födda i ett annat land och har invandrat till Sverige. Därför är det viktigt att vi de kommande åren för en stram invandringspolitik där vi får färre asylsökande till Sverige - gärna mer högutbildad och högkvalificerad arbetskraft, men vi vill ha färre asylsökande som kommer just till Sverige. Sverige kan inte ta lika många som andra länder i Europa kan göra. Vi behöver också ha en kravbaserad integrationspolitik, där vi ställer krav på att man lär sig svenska språket. Man ska heller inte kunna leva på bidrag år efter år.

Jag noterar att Socialdemokraterna inte tycker om den politiken, och det är inte så förvånande eftersom vi under åtta år såg dem fortsätta i samma invanda hjulspår med förödande effekter, det vill säga stora integrationsproblem och en arbetsmarknad som lämnade väldigt många människor utanför.

Regeringen vänder nu den utvecklingen. Vi lägger fram förslag efter förslag som handlar om fler utbildningsplatser, att se till att arbetslinjen fungerar bättre och att ställa högre krav på människor. Det är rimligt att man lär sig svenska om man bor i Sverige, och det är orimligt att man kan leva på bidrag år efter år utan att göra en motprestation.

Vi ändrar allt detta, och det är en viktig reform för att pressa tillbaka arbetslösheten.


Anf. 66 Serkan Köse (S)

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

När Sverige står mitt i en arbetsmarknadskris med nästan en halv miljon arbetslösa, vilket är den högsta arbetslösheten på tio år, och den näst högsta ungdomsarbetslösheten i Europa hade jag förväntat mig att statsrådet skulle vara lite mer krismedveten i sitt svar. Att jämföra med den förra regeringens politik kommer inte att hjälpa den halva miljon människor som i dag väntar på ett svar från statsrådet.

Jag håller med statsrådet om att vi ska ställa högre krav på människor. Socialdemokratins svar är tydligt: Alla som kan arbeta ska arbeta. Detta är vi överens om.

Det vi inte är överens om är statsrådets definition av arbetslinjen. Om regeringen och statsrådet verkligen vill stärka arbetslinjen krävs nämligen mer än retorik. Det krävs handling. Det handlar om att satsa på den aktiva arbetsmarknadspolitiken, inte om att sänka eller dra ned på resurserna till den aktiva arbetsmarknadspolitiken.

Det krävs reformer. Vi efterfrågar konkreta reformer som skulle kunna göra skillnad. Men dessa reformer lyser med sin frånvaro.

Frågan är: Står regeringen verkligen för arbetslinjen? Som jag har påpekat tidigare ser vi snarare en arbetslöshetslinje, med en politik som saknar konkreta åtgärder för att skapa jobb och rusta människor för arbetsmarknadens krav.

Fru talman! Regeringen talar gärna om tillväxt som en lösning på arbetslösheten. Men låt oss vara ärliga: Sverige har i dag den svagaste tillväxten i hela EU. Det är ett alarmerande tecken på att regeringens politik inte levererar de resultat som krävs för att skapa fler jobb och stärka ekonomin. Ord som "tillväxt" och "stärka köpkraften" låter bra i debatten, men utan konkreta reformer och satsningar blir de tomma löften.

Fru talman! Låt oss också tala om Arbetsförmedlingen. Det är en central del av vår arbetsmarknadspolitik, en myndighet som ska matcha arbetslösa med jobb och ge stöd till dem som står längst ifrån arbetsmarknaden. Men för att Arbetsförmedlingen ska kunna klara av detta är det viktigt att myndigheten har de resurser som behövs. Det ska inte vara några nedskärningar.

Under Mats Perssons tid har förvaltningsanslagen minskats, lokala kontor stängts och personalstyrkan reducerats. Frågan är: Hur ska Arbetsförmedlingen kunna hjälpa tusentals människor när det inte finns verktyg och när myndigheten inte har de resurser som behövs?

Vi anser att Arbetsförmedlingen är viktig och avgörande för att vi ska kunna möta arbetsmarknadens utmaningar. Men i stället för att stärka myndigheten har regeringen valt att urholka dess resurser; det har man gjort varje gång man har haft möjlighet.

Fru talman! Mats Persson pratar lite grann om att vi socialdemokrater inte lyckades med så mycket under våra åtta år. Låt oss konstatera att vi under dessa år bedrev en aktiv arbetsmarknadspolitik. Vi investerade i utbildning och i reformer som rustar människor för framtiden och som kan göra skillnad. När vi fick makten införde vi en massa reformer. Vi adresserade arbetslösheten på flera fronter. Vi införde utbildningskontrakt och 90-dagarsgarantin, vilket hjälpte tusentals unga människor att komma ut på arbetsmarknaden. Vi satsade på vuxenutbildningen. Komvux rustades upp. Vi skapade snabbspår för nyanlända. Vi lanserade traineejobb och andra insatser för människor som stod längst ifrån arbetsmarknaden.

Jag kan hålla med om att alla reformer inte blev framgångsrika eller permanenta, men vi försökte. Vi tog ansvar, och vi levererade reformer.

Min fråga till Mats Persson är: Var är Mats Perssons reformer?


Anf. 67 Jonathan Svensson (S)

Fru talman! Statsrådet sa just i sitt inlägg att regeringen presenterar förslag efter förslag. Tidigare i dag landade ett informationsmaterial i min mejlbox som Regeringskansliet hade skickat ut. Där fanns en förteckning över de förslag som avsågs presenteras från Arbetsmarknadsdepartementet under våren. Det var ett förslag. Så har det varit; det har ekat förhållandevis tomt på den listan under hela mandatperioden. Statsrådet får därför gärna redogöra för vilka "förslag efter förslag" det är som landar på riksdagens bord. De förslagen ser i alla fall inte vi socialdemokrater.

Jag tycker att det är ganska tydligt att de insatser som statsrådet beskriver inte är tillräckliga. Det är uppenbart att den politik som regeringen driver för att få fler människor med funktionsnedsättning i arbete inte är tillräcklig. Min övertygelse stärks ytterligare när jag läser Arbetsförmedlingens siffror, som verkligen visar hur saker pekar i fel riktning med en stigande arbetslöshet och långtidsarbetslöshet.

Hela den stora grupp som faller inom den kategori som jag vill diskutera och lyfta här i dag hade förtjänat en politik som såg dem och deras behov - en politik som hade gett ett individanpassat stöd och som hade hjälpt folk till arbete eller till utbildning. Som utvecklingen ser ut i dag klarar inte regeringens arbetsmarknadspolitik av att leverera detta. Det är jättebeklagligt med tanke på att den situation som vi befinner oss i både är hemsk för de enskilda individer som befinner sig i den och kostar samhället extremt mycket pengar.

Det är tydligt att jag inte är helt nöjd med den politik som regeringen för på området. Jag vill därför ge statsrådet ytterligare en chans att svara på hur regeringens politik rent konkret bidrar till att fler människor som har en funktionsnedsättning kan komma ut på arbetsmarknaden och ta ett arbete.


Anf. 68 Arbetsmarknads- och integrationsminister Mats Persson (L)

Fru talman! Jag noterar ett mönster i den här debatten som i så många andra debatter: När den som lyssnar inte får höra det som hen önskar få höra är svaret att det inte kommer några förslag.

Sanningen är den att det är de förslag som den borgerliga regeringen lägger fram som Socialdemokraterna inte tycker om. När vi nu sänker skatten kommer de som jobbar i Sverige vid nästa löneutbetalning i slutet av januari att få behålla mer pengar i plånboken. Vi sänker skatten för alla människor som jobbar i Sverige. Det är att stärka arbetslinjen, och det röstar Socialdemokraterna nej till.

Vi höjer kraven på människor som är arbetslösa. Det röstar Socialdemokraterna nej till. Vi ser till att fler människor får en möjlighet att gå en yrkesutbildning som leder till ett riktigt jobb. Det kritiserar Socialdemokraterna.

På punkt efter punkt lägger vi nu om politiken, där vi har en utgångspunkt som är icke-socialistisk. Vi tror att det är enskilda människor och enskilda företag och företagare som skapar jobb i Sverige. Det är när vi ser till att vi har en ekonomisk politik med låga räntor och en växande ekonomi där man känner framtidstro som man vågar anställa människor. Det är hårt arbetande människor som försörjer sig själva genom ett arbete som får en skattesänkning, för det ska alltid löna sig bättre att jobba än att leva på bidrag.

Detta är en inriktning som Socialdemokraterna alltid är emot, i varje läge. Det är inte konstigt. Vi har olika uppfattningar. Men det är tydligt att vi nu har en ny politik i Sverige som steg för steg kommer att se till att vi pressar tillbaka arbetslösheten.


Anf. 69 Serkan Köse (S)

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Återigen visar debatten att vi står vid ett vägskäl. På den ena sidan har vi en nyliberal politik med Mats Persson som sätter sin tro till skattesänkningar som en universallösning. Det är en politik som accepterar ojämlikhet som priset för tillväxt. På den andra sidan finns vi socialdemokrater, som står för en politik som vet att ett starkt samhälle byggs genom att investera i människor.

Arbetslöshet är inte bara siffror i en rapport. Det är livsöden, det är förlorade möjligheter och det är framtidstro som vi måste återupprätta.

Fru talman! Historien lär oss att passivitet och blind tro på marknaden leder till ökade klyftor och förlorade chanser. Det var genom reformer, investeringar och solidaritet som vi byggde Sverige starkt. Och det är så vi kommer att göra det igen. Vi vet att varje människa förtjänar en chans. Vi vet att framtiden byggs tillsammans genom gemensamma ansträngningar och en politisk vilja.

Fru talman! Det handlar om vilka val vi gör som samhälle. Regeringen och Sverigedemokraterna har valt passivitet och skattesänkningar för de rikaste. Vi socialdemokrater väljer att investera i människor, i solidaritet och i en framtid där ingen lämnas bakom.

Tack, statsrådet, för debatten!


Anf. 70 Arbetsmarknads- och integrationsminister Mats Persson (L)

Fru talman! Tack till Serkan Köse för initiativet till debatten! Det är tydligt att det finns ett vägval i svensk politik, och det handlar om den socialdemokratiska bidragslinjen mot den borgerliga regeringens arbetslinje. Det finns ett vägskäl som handlar om att tro på storskaliga socialistiska lösningar där man alltid tror på det statliga kontra att man, som undertecknad, tror på att det är småföretagare och hårt arbetande människor som bygger vårt samhälle starkt och att det är genom arbete vi lägger grunden till välfärd.

Det finns en stor ideologisk skiljelinje mellan dem som tror på olika typer av påhittade utbildningsformer eller arbetsmarknadspolitiska program och dem som tror på riktiga yrkesutbildningar som leder till riktiga jobb i bristyrken. Det är det sistnämnda som regeringen driver och tror på. Det finns en tydlig skiljelinje i svensk politik, och den blir väldigt tydlig också för väljarna.

Det viktigaste är dock att regeringen är beslutsam om att vi ska trycka tillbaka arbetslösheten och att fler människor ska kunna försörja sig själva. Det bygger på att vi ställer höga krav på människor. Man ska lära sig svenska språket, och man ska göra allt man kan för att försörja sig. Man får många utbildningsmöjligheter i vårt land, inte minst genom yrkesutbildningar. Vi ser till att den som jobbar och sliter får sänkt skatt så att det alltid lönar sig bättre att jobba än att leva på bidrag.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.