Försäljning av sälprodukter
Interpellation 2018/19:274 av Runar Filper (SD)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2019-06-04
- Överlämnad
- 2019-06-05
- Anmäld
- 2019-06-10
- Sista svarsdatum
- 2019-06-25
- Svarsdatum
- 2019-09-27
- Besvarad
- 2019-09-27
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Jennie Nilsson (S)
De senaste åren har antalet sälar ökat dramatiskt utmed Sveriges kustlinje, och de vållar allvarliga skador och en stor ekonomisk börda för kustfisket, då det kustnära fisket har problem både med svaga fiskbestånd och med parasiter som sprids av sälarna.
En licensjakt som utformas på liknande sätt som dagens regionala skyddsjakt hotar inte sälbestånden. Snarare kan detta vara ett sätt att minska konflikten mellan sälarna och fiskenäringen, som känner av ökade skador på fiskeredskap och fångster. Kustfisket är en näringsgren med långa anor som är viktigt att bevara.
Riksdagen beslutade den 4 april i år, i enlighet med Sverigedemokraternas ställningstagande, att rikta ett tillkännagivande till regeringen angående licensjakt på säl. Ärendet kommer att beredas i Regeringskansliet och vi har att avvakta den beredningen.
För att skydds- och licensjakt ska bli effektiv på riktigt krävs incitament för att verkligen vilja jaga säl. Dagens EU-lagstiftning förhindrar handel med svenska sälprodukter, både vad gäller kött- och skinnprodukter, vilket betyder att man först skjuter en säl och sedan bara dumpar eller bränner den, trots att den har hur många fina produkter som helst som man kan använda.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Jennie Nilsson:
Tänker regeringen inleda ett svenskt påverkansarbete med mål att förändra dagens EU-lagstiftning eller få till stånd ett undantag för försäljning av sälprodukter från skyddsjakten inom EU?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2018/19:274
Webb-tv: Försäljning av sälprodukter
Dokument från debatten
- Fredag den 27 september 2019Kammarens föredragningslistor 2019/20:11
Protokoll från debatten
Anf. 10 Statsrådet Jennie Nilsson (S)
Herr talman! har frågat mig om regeringen tänker inleda ett svenskt påverkansarbete med mål att förändra dagens EU-lagstiftning eller få till stånd ett undantag för försäljning av sälprodukter från skyddsjakten inom EU.
Det svenska småskaliga och kustnära fisket har stora problem med skador av säl på redskap och fångst. Skyddsjakt är ett viktigt verktyg i arbetet med att förhindra sådana skador, tillsammans med utveckling av alternativa redskap.
År 2018 meddelade Naturvårdsverket tillstånd till jakt efter närmare 1 400 sälar längs den svenska kusten i syfte att skydda fiskarnas redskap mot sälskador. Inom ramen för dessa tillstånd fälldes nästan tusen sälar.
Regeringen har genom beslut om förordningsändring den 18 juli 2019 möjliggjort för Naturvårdsverket att besluta om licensjakt efter gråsäl. Förändringen träder i kraft den 29 november i år.
År 2009 infördes ett import- och försäljningsförbud för sälprodukter inom EU. Som ett resultat av bland annat svenskt påverkansarbete tillkom dock ett undantag för fortsatt försäljning av sälprodukter från skyddsjakten inom EU.
Efter en tvist i Världshandelsorganisationen, WTO, togs det svenska undantaget bort 2015, trots en aktiv insats från regeringen och andra aktörer för att kunna behålla det. Sverige framhöll att säljakten i Sverige bedrevs som skyddsjakt med begränsat kommersiellt intresse. En grundläggande princip i WTO:s regelverk är att medlemmarna inte får behandla inhemska produkter och importerade produkter olika.
Det är viktigt att påpeka att det inte har riktats någon kritik från EU-håll mot skyddsjakten som sådan, vilken är en nationell angelägenhet. Skyddsjakten ger dessutom forskningen och miljöövervakningen viktiga fakta när det gäller bland annat Östersjöns miljötillstånd och vad sälarna äter. De som skickar in hela eller delar av skjutna sälar kan få ersättning för detta.
Frågan om handel med sälprodukter har behandlats flera gånger i näringsutskottet, senast i betänkande 2017/18:NU11. Näringsutskottet avstyrkte då den aktuella motionen i berörd del och anförde i sitt ställningstagande bland annat att det finns ett stort motstånd mot säljakt inom EU, att frågan har spelat ut sin roll i närtid och att möjligheterna att i nuläget driva frågan bedömdes som mycket små. Miljö- och jordbruksutskottet lyfte fram detta i betänkande 2018/19:MJU9 och delade näringsutskottets bedömning.
Sverige måste rätta sig efter gällande lagstiftning och är således förhindrat enligt EU-rättens nuvarande utformning att sälja sälprodukter inom EU. Regeringen instämmer i utskottens bedömning att möjligheterna att i nuläget driva frågan är mycket små.
Anf. 11 Runar Filper (SD)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret på interpellationen!
Jag har förstått regeringens syn på frågan, och inte minst fick jag ett liknande svar tidigare på en skriftlig fråga som jag ställde här i våras. Men antalet sälar i södra Sverige har ökat dramatiskt, och detta märks för kustfiskarna, som blir allt färre. Förutom att sälen konkurrerar med yrkesfiskarna sprider den så kallad sälmask till torsken, vilket i sig har visat sig vara ett otyg.
Sveriges Fiskares Producentorganisation vill att EU-förbudet mot att handla med sälprodukter ska rivas upp så att fler ska vilja jaga säl, men det saknas incitament för att nå upp till kvoterna för skyddsjakt, som i sig är bra. Det ska skjutas 1 500 gråsälar, 305 vikare och 440 knubbsälar, men när man inte får någon lön för mödan är det svårt att känna entusiasm för att jaga.
Att riksdagen gav regeringen i uppdrag att införa licensjakt på säl och att regeringen nu har hörsammat detta och äntligen kommit dithän är jättebra, men frågan är om det är tillräckligt. Enligt internationella regler är det, som vi vet, förbjudet att sälja sälens kött eller päls. Det är därför jag har ställt denna interpellation.
Förbudet infördes för att skydda sälarna mot tjuvjakt, men nu när Sverige ska införa licensjakt borde förbudet ses över och i förlängningen tas bort. Att sälarnas kött och päls inte får säljas kan medföra att säljägare inte tar hand om kropparna från de skjutna sälarna, som sjunker till botten. Det blir ganska svårt, och man har inga incitament för att ta till vara dem. Detta är också en etisk fråga. Att skjuta djur utan att ta till vara kroppen är inte försvarbart och inte god viltvård över huvud taget.
Troligtvis kommer det att krävas andra stimulansåtgärder om vi ska lyckas minska sälbestånden. Vi måste skjuta tusentals fler sälar än i dag om det ska göra någon skillnad. Det handlar om självförsörjningsgrad av livsmedel med fisk från havet. Vi ser nu att röster höjs för denna fråga. Det finns ett stort intresse för den, och det kan inte vara omöjligt att förändra detta om man bara vill.
Att skjuta djur utan att ta till vara kroppen är som sagt inte försvarbart och inte god viltvård. Historiskt sett har kött, skinn och fett varit en handelsvara. Norrbotten har lyft upp frågan vidare inom regionnätverket Östersjökommissionen, där regioner runt Östersjön samlas. Anledningen är att man hoppas kunna få ett större gensvar från EU om det hela kommer via regionsamverkan. Även Jägareförbundet lovordar initiativet.
Det är som sagt bra att licensjakt nu införts, men det kommer knappast att bli lättare att uppnå den avskjutning som skyddsjakterna misslyckats med då incitament saknas för att ge sig ut på jakt. Framför allt måste det skjutas betydligt fler.
Hur tänker regeringen agera här? Anser statsrådet att licensjakten kan bidra till att frågan om handel med sälprodukter åter kan väckas på EU-nivå?
Anf. 12 Statsrådet Jennie Nilsson (S)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Herr talman! Tack, Runar Filper, för att du lyfter upp denna viktiga fråga!
Jag håller med om mycket av den problembeskrivning som interpellanten ger uttryck för. Vi har problem med stora och växande sälpopulationer som orsakar skador på både redskap och fiskar och sprider parasiter, och detta är skälet till de omfattande tal vi haft för skyddsjakt. Det är också skälet till att vi, inte minst i ljuset av rapporten från Ices om hur dåligt torsken i Östersjön mår, fattade beslut om och gick vidare med förslag om licensjakt, som kommer att införas från och med den 29 november i år.
Detta är viktiga steg i syfte att få till en ordnad förvaltning också på detta område. Jag kan absolut se problematiken som uppstår när det gäller de åtgärder som vi vidtar för att förmå jägare att vara intresserade av att skjuta säl. Det är dessutom inte helt enkelt att skjuta säl, utan det krävs duktiga jägare för att över huvud taget kunna åstadkomma det. Detta är en problematik som vi kommer att behöva hantera framgent.
När det gäller steget därifrån till att aktivt driva frågan om undantag i EU i nuläget gör jag dock bedömningen att frågan är för tidigt väckt. Min bild, givetvis utifrån att vi bevakar frågan kontinuerligt, är att motståndet mot detta i EU-kretsar är stort. Det finns inget ifrågasättande av att vi har skyddsjakt eller hur vi hanterar dessa frågor nationellt, men när det kommer till handelsfrågorna är motståndet kompakt, skulle jag vilja säga. Sverige och Finland står ganska ensamma i sin position här.
Vi väljer, trots detta, att rapportera in effekterna av att vi inte kan hantera dessa frågor. Jordbruksverket gör sammanställningar och rapporterar in till EU kontinuerligt för att hela tiden visa på det som vi, precis som interpellanten, tycker är ett dåligt sätt att hantera frågan. Men det pågår inga regelrätta förhandlingar, för vi har inte kunnat identifiera några nya vänner på detta område så här långt.
Frågan kompliceras av skälet till att det svenska och finska undantag som vi hade mellan 2009 och 2015 försvann, nämligen att Norge och Kanada väckte en tvisteförhandling inom ramen för WTO. Det innebar att vi blev av med vårt undantag, för vi förlorade tvisteförhandlingen.
WTO är för Sverige ett ohyggligt viktigt organ. Vi är ett litet handelsberoende land som är helt beroende av att det finns en fungerande tvistlösningsorganisation i världen. Vi är djupt oroade över utvecklingen på andra sätt för WTO och att de inte fullt ut respekteras av alla länder och fråntas verktyg. Att Sverige skulle obstruera mot WTO är därför för mig helt främmande.
I nuläget är min bedömning att vi vidtar alla nationella åtgärder vi kan. Vi bedriver ett påverkansarbete såtillvida att vi ständigt informerar om hur utvecklingen ser ut och vad vi tycker om frågan, men jag har inte identifierat någon framkomlig väg att försöka lyfta upp frågan på ett aktivt sätt på EU-nivå.
Anf. 13 Runar Filper (SD)
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Vi ser i dag kritiskt låga nivåer på siklöja i Bottenviken. En stor anledning till att bestånden har minskat är säl som där tar upp till åtta gånger mer än vad fisket gör. Här handlar det inte bara om gråsäl, alltså den säl som nu får jagas genom licensjakt. Nej, här handlar det framför allt om vår minsta säl - vikaren - som man har stora problem med uppe i norra Västerbotten.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Vilket problem anser ni att det är att det finns fler sälar än bara gråsälen som ställer till skador? Vilket ekosystem vill man ha i Bottenviken? Vill man ha ett fiske, eller vill man ha säl? Om det är fiske man vill ha måste sälpopulationen förvaltas på ett annat sätt än i dag. Det är uppenbart.
En sänkning av fiskekvoten kan få stora konsekvenser för kustfisket i Norrbotten. En stor del av kustfiskarnas årsinkomst kommer från försäljning av Kalixlöjrommen. Om kvoten sänks med 80 procent, som forskare från SLU föreslår, är produkten mycket hotad. Siklöjans nedgång kan medföra att den kända Kalixlöjrommen försvinner från marknaden. Det var den löjrom som först av alla certifierades.
Licensjakt på gråsäl i Östersjön är som sagt bra, inte minst för exempelvis torsken. Men forskare hävdar att behovet är ännu större i Skagerrak, eftersom torsken är ännu mer hotad där. Därför vill forskare och fiskare på västkusten att licensjakt införs även på knubbsäl. Syftet är att man vill försöka rädda det hårt ansatta torskbeståndet. Bedömningen är att knubbsälar äter 15 000 ton fisk i Skagerrak och Kattegatt på ett år. År 2002 rörde det sig om ca 5 000 ton.
De senaste årens ökning av sälarnas konsumtion är ett allvarligt hot mot torsken. Därför vill fiskare och forskare att licensjakt ska kunna införas även längs den svenska västkusten, främst längs Bohuskusten.
I Norge har man en helt annan politik vad gäller detta. Där har man bestämt att det inte får finnas mer än 10 000 sälar längs hela den norska kusten. Det är ungefär så många knubbsälar som det finns vid Bohuskusten.
Grannparken till Koster är nationalparken Hvaler på den norska sidan. Där ökas avskjutningen, medan sälarna är skyddade på den svenska sidan.
Har regeringen i åtanke att förändra jaktförordningen gällande knubbsälen för att möjliggöra licensjakt även på västkusten och gällande vikaren i Bottenviken i norra Västerbotten och på den finska sidan? Tror statsrådet ändå inte att den svenska regeringen har stora möjligheter att få undantag från handelsförbudet i fråga om detta om man nu går på offensiven och driver frågan ordentligt i EU? Det tror åtminstone många forskare. Och varför är man så duktig i Norge men inte i Sverige på viltvård i fråga om sälarnas påverkan på fångster och så vidare?
Anf. 14 Statsrådet Jennie Nilsson (S)
Herr talman! Jag tackar för följdfrågorna och det utvecklade resonemanget i fråga om denna interpellation.
Det är mycket bra att det finns ivriga politiker som vill gå långt och gå fort fram. I någon mening är det det som driver utvecklingen av politiken framåt. Samtidigt behöver vi ha pragmatiska politiker som funderar på tajmning och på avvägningar mellan olika intressen och olika storheter och försöker fatta avvägda beslut.
När det gäller den senare delen av Runar Filpers anförande kan jag konstatera att han lyfte fram många olika delar när det gäller både olika fiskar och olika sälsorter. Jag kommer inte att gå igenom alla och ge svar på var och en av dem, eftersom tiden inte medger det.
Rent generellt och övergripande kan jag konstatera att vi förhandlar om svensk fiskepolitik. Men vi gör inte det nationellt, utan vi gör det inom ramen för Baltfish och inom ramen för EU. Vi går just nu in i en period då vi ska börja förhandla om fiskekvoter för nästa år. Det arbetet påbörjas i oktober. För Sveriges del har det varit ohyggligt viktigt att vi kan lita på samlade vetenskapliga bedömningar för att fastställa dem. Jag tror inte att politiken är väl skickad att fastställa fiskekvoter.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Då är det väldigt viktigt att medlemsstaterna har ett förtroende för det som är det vetenskapliga rådet, alltså Ices. Sverige har generellt sett stått bakom det som har varit Ices råd när det gäller kvoter. I förhandlingsrundor blir det dock sällan exakt Ices rekommendationer som blir utslaget på totalen.
Men med detta sagt, alltså att vi står bakom och stöder dem, är det klart att vi också lyssnar på synpunkter som kommer in från den svenska näringen om att man av olika skäl inte delar dessa råd. Runar Filper lyfte fram något exempel på frågor som finns i den svenska debatten som vi tittar på, som vi lyssnar in och som vi försöker värdera inför att vi ska ha en förhandlingsrunda.
Runar Filper lyfte också fram det beslut som har tagits om licensjakt kopplad till gråsäl. Det är gråsälen som är identifierad som det mest akuta problemet att hantera givet det som var utgångsläget för beslutet, nämligen Ices rapport om tillståndet för torsken i Östersjön. Då är det gråsälen som är det stora bekymret. Men jag är mycket mån om att vi ska ha en god förvaltning av alla viltbestånd i Sverige, alltså oavsett om vi talar om säl eller andra sorters djur. Det är en grannlaga uppgift som måste tas mycket seriöst. Det tar ibland tid att komma fram till vad som är en rimlig avvägning.
Jag tycker att det är bra att det har tagits ett steg som innebär att vi nu faktiskt diskuterar licensjakt som ett alternativ till bara skyddsjakt när det gäller de olika sälarterna. Att vi inte har licensjakt betyder dock inte att man inte jagar på de andra sorterna, som ledamoten förträffligt redogjorde för i sin interpellation. Vi har fortfarande skyddsjakt som instrument när det gäller knubbsäl och vikare. Vikare anses inte ha gynnsam bevarandestatus på det sätt som de andra arterna numera har i Sverige. Det gör att den frågan är betydligt mer komplicerad.
Min ambition är att man ska ha en fortsatt god dialog med näringen, med forskningen och med andra berörda för att säkerställa en god viltvårdsförvaltning över tid.
Anf. 15 Runar Filper (SD)
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.
Vi tar också stor hänsyn till både näring och forskning. Som jag sa är det flera forskare som har hävdat att vi måste få större incitament för att kunna jaga säl, eftersom många tusen fler än i dag behöver skjutas.
Runt om i landet höjs nu röster mot EU:s förbud mot handel med sälprodukter. Det är ett faktum. Förbudet är märkligt och verkar vara följden av ett slags politiskt spel.
Sedan 2015 råder det alltså totalförbud mot handel med sälprodukter, vilket statsrådet har redogjort för. EU-reglerna gör undantag för vissa inuitsamhällen och ursprungsbefolkningar. Men en svensk säljägare får inte sälja någonting från sälen. Det är ett märkligt förbud. Att skjuta djur utan att ta till vara kroppen är inte försvarbart och inte god viltvård. Historiskt sett har skinn, päls, kött och fett varit en handelsvara. Sälkött kan också vara en gastronomisk upplevelse om det tillagas på rätt sätt.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Lokala politiker och jägarföreträdare kämpar för att riva upp handelsförbudet. Så är det. Intresset hos jägare att gå ut och skjuta en säl som man inte får ta till vara kan inte vara alltför entusiasmerande. Om inte licensjakten, som träder i kraft den 29 november i år, faller väl ut och om inte avskjutningen ökar nämnvärt jämfört med tidigare skyddsjakt måste det till incitament. Det förstår vem som helst.
Ett hävande av handelsförbud kan dock ta många år att verkställa. Det är vi medvetna om. Skulle en ersättning per skjuten säl kunna vara ett sätt att locka fler att jaga? Förr kallades det skottpengar. Det förordas faktiskt av både forskare och säljägare. Tusentals fler sälar behöver skjutas runt om i Sverige om det ska få någon effekt. Men denna skyddsjakt är inte så enkel som att bara gå ut och skjuta en säl. Det får bara göras 200 meter från den plats där man fiskar och där redskap eller fångster har förstörts. Det gör det mycket mer komplicerat än vad det låter.
Kan statsrådet svara på hur säljakten ska kunna nå önskvärd effekt utan dessa nämnda incitament?
Anf. 16 Statsrådet Jennie Nilsson (S)
Herr talman! För att det inte ska finnas några oklarheter kring det vill jag först understryka att jag anser att frågan om att möjliggöra kommersialisering av sälprodukter är viktig. Däremot ser jag problem med att hantera frågan på ett sådant sätt att man i nuläget driver den i EU som stor, och det är för att vi i någon mening gör det hela tiden. Vi har en ständig inrapportering av hur vi ser på frågan, vilka effekter vi bedömer att vi ser och så vidare. Så här långt gör vi inte bedömningen att det finns fler länder som är beredda att gå Sverige till mötes på den här punkten. Frågan kompliceras även av att WTO har synpunkter i frågan.
Samtidigt behöver vi, precis som ledamoten säger, jobba med incitament. Vi kommer att behöva jobba med kunskapshöjning när det gäller jägare, för att de över huvud taget ska kunna skjuta sälar. Vi kommer att behöva jobba med andra typer av incitament när det gäller hur man tar till vara kött, päls och fett för eget bruk i första läget, annars går den kunskapen förlorad. Det är också fullt möjligt att ta vara på detta - ibland i debatten kan det låta som att man över huvud taget inte får äta köttet, och så är inte fallet. Man får ta hand om det för eget bruk. Redan i dag finns också möjlighet att få ersättning för sälkött; mellan 600 och 2 630 kronor kan man få om man lämnar in sina sälar. Detta tror jag dock är ganska okänt.
Jag tror alltså att vi gemensamt har ett stort ansvar att jobba med att både beskriva de problem som finns på området och vara konstruktiva i att försöka hitta lösningar som ger praktiska vägar framåt. Vi behöver även jobba med att sprida kunskap om det som trots allt är möjligt här och nu.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.