Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Oberoende organ för bedömning av personskador

Interpellation 2013/14:514 av Hillevi Larsson (S)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Överlämnad
2014-05-28
Inlämnad
2014-05-28
Anmäld
2014-06-02
Sista svarsdatum
2014-06-13
Besvarad
2014-06-25

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF
Oberoende organ för bedömning av personskador (pdf, 81 KB)

Interpellationen

till Socialminister Göran Hägglund (KD)

 

Det finns stora brister vad gäller rättssäkerheten för personer som drabbas av trafikskador, arbetsskador, vårdskador och andra skador.

Bland annat är ordningen för att få sin skada objektivt prövad och att få korrekt ekonomisk ersättning för främst inkomstbortfall i dag mycket otillfredsställande och rättsosäker. Likartade fall kan i dagens system bedömas helt olika.

När det gäller de trafikskadade är ett allvarligt problem försäkringsbolagens medicinska rådgivare som utan att ens träffa patienterna överprövar behandlande läkares utlåtande och gör sina bedömningar på endast skriftligt material.

De medicinska rådgivarna arbetar på uppdrag av försäkringsbolagen och förnekar påfallande ofta att samband föreligger mellan en trafikolycka och de besvär som den skadade uppvisar. De medicinska rådgivarna har genom sin ställning ett avgörande inflytande över försäkringsbolagets beslut, Trafikskadenämndens ställningstagande och domstolarnas utslag. De medicinska rådgivarna är dock allt annat än opartiska, eftersom de är betalda av försäkringsbolagen.

När det gäller sjukskrivningar så har regeringen ändrat regelverket. Konsekvensen är hårdare bedömningar och fler utförsäkringar. Även inom den allmänna försäkringen finns försäkringsmedicinska rådgivare, som arbetar på uppdrag av Försäkringskassan. När direktiv utgår om hårdare bedömningar så följer Försäkringskassans läkare dessa direktiv. Även dessa läkare kan överpröva behandlande läkare utan att ens träffa patienten.

Det som nu nämnts gäller även för arbetsskadade som har stora problem med att få sina skador klassade som arbetsskador och att få ekonomisk ersättning för inkomstbortfall.

När det gäller vårdskador är det betydligt färre än hälften av dem som har anmält en skada till Patientförsäkringen som får skadorna godkända som vårdskador enligt patientskadelagen och som får ekonomisk ersättning. Det finns dessutom inom detta område ett stort mörkertal av skador som aldrig rapporteras.

Det är nu hög tid för ett helt oberoende organ, där läkare på ett opartiskt och objektivt sätt arbetar med att bedöma olika typer av skador: trafikskador, arbetsskador, vårdskador med mera. Det bör inte vara möjligt för försäkringsbolagen eller någon annan att välja eller anvisa läkare inom detta oberoende organ. Läkarna bör vara helt oberoende. Patienterna bör – i rättssäkerhetens intresse – ges möjlighet att träffa den läkare som gör bedömningen. Utrymme för en second opinion bör finnas, så att patienten får en bedömning från två oberoende läkare. Detta oberoende organ bör alltid anlitas när skador ska bedömas, i stället för det nuvarande systemet med försäkringsläkare av olika slag.

Mina frågor till socialministern är:

Tänker socialministern verka för ett oberoende organ för bedömning av personskador?

Vad gör socialministern för att öka rättssäkerheten för de skadade – i första hand när det gäller försäkringsmedicinska bedömningar?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2013/14:514, Oberoende organ för bedömning av personskador

Interpellationsdebatt 2013/14:514

Webb-tv: Oberoende organ för bedömning av personskador

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Göran Hägglund (KD)
Anf. 92 Socialminister Göran Hägglund (KD)
Herr talman! Hillevi Larsson har frågat mig om jag tänker verka för ett oberoende organ för bedömning av personskador och vad jag avser att göra för att öka rättssäkerheten för skadade - i första hand när det gäller försäkringsmedicinska bedömningar. Inledningsvis vill jag säga att ansvaret för de frågor som Hillevi Larsson lyfter fram i sin interpellation spänner över flera departementet och ministrars ansvarsområden. Frågan om rättssäkerheten i samband med försäkringsmedicinska bedömningar vid försäkringsbolagen bör i första hand riktas till Peter Norman. När det gäller försäkringsmedicinska bedömningar vid Försäkringskassan bör dessa frågor riktas till Ulf Kristersson. Patientsäkerhet och möjligheten att komma till rätta med vårdskador är en central fråga för mig som socialminister. Inriktningen på regeringens politik är att stärka patienternas ställning i hälso- och sjukvården och att långsiktigt förebygga och förhindra att vårdskador uppstår. Den 1 januari 2011 trädde patientsäkerhetslagen i kraft. Syftet med lagen var att stärka patientsäkerheten och därigenom minska antalet vårdskador. I lagen har vårdgivarnas ansvar för det systematiska patientsäkerhetsarbetet och patienternas möjligheter att delta i detta arbete stärkts. För att stödja vårdgivarna i patientsäkerhetsarbete har regeringen ingått en överenskommelse med Sveriges Kommuner och Landsting om förbättrad patientsäkerhet. Regeringen har satsat totalt 2,5 miljarder kronor under åren 2011-2014 på arbetet med patientsäkerhetsreformen. Av Socialstyrelsens lägesrapport inom patientsäkerhetsområdet 2014 framgår att det har skett en påtaglig utveckling när det gäller spridning och användning av flera befintliga och nya metoder för patientsäkerhetsarbetet och att utvecklingen till stor del beror på den överenskommelse som regeringen har ingått med Sveriges Kommuner och Landsting. Tillsyn av hälso- och sjukvårdens verksamheter ska se till att vårdgivarna bedriver ett systematiskt patientsäkerhetsarbete. För att stärka tillsynen har regeringen den 1 juni 2013 inrättat en ny myndighet, Inspektionen för vård och omsorg. Under 2014 har regeringen också skjutit till 175 miljoner kronor med syfte att tillsynen ska bli mer effektiv och strategisk. Regeringen har vidare genomfört flera insatser för att stärka patienternas ställning i vården. Den 12 juni i år beslutade riksdagen om regeringens proposition med förslag till en ny patientlag med bestämmelser som bland annat stärker patientens rätt till adekvat information och till en andra medicinsk bedömning samt rätt att välja vård inom det egna landstinget eller inom annat landsting. Den 12 juni beslutade regeringen också om ett direktiv om en mer ändamålsenlig hantering av klagomål mot hälso- och sjukvården. Syftet är att skapa ett system för klagomålshantering som i högre grad ger patienter och deras närstående svar på frågor om varför en vårdskada har inträffat och vilka åtgärder vårdgivaren avser att vidta för att förhindra liknande händelser. Det ska också i högre grad ta till vara synpunkter från patienter i utvecklingen av hälso- och sjukvården. I patientskadelagen finns det tydliga regler för patienters rätt till ersättning i samband med vårdskador. Lagen infördes för att underlätta för patienter att få ersättning i samband med en vårdskada. Det är även möjligt att kräva skadestånd enligt skadeståndslagen. Enligt den ordning som gäller i dag för försäkringsärenden har försäkringstagaren möjlighet att få sitt ärende omprövat. Försäkringstagaren kan hos försäkringsbolaget begära en andra medicinsk bedömning, en så kallad second opinion, och därmed få en försäkringsmedicinsk bedömning omprövad. Den enskilde har också rätt att väcka talan mot försäkringsbolag i allmän domstol. Jag bedömer att det långsiktiga arbetet med att förebygga och förhindra vårdskador är mycket viktigt. Patienternas roll i detta arbete är central. Regeringen har därför genomfört flera insatser i denna riktning.
Hillevi Larsson (S)
Anf. 93 Hillevi Larsson (S)
Herr talman! Problemet i dag är att det finns medicinska rådgivare som inte är objektiva som bedömer människors personskador. Det är ingen oberoende bedömning av skadorna. Det värsta området där vi ser det gäller trafikskador. Det är näst intill omöjligt att få en trafikskada godkänd. Ju mer invalidiserande trafikskadan är desto svårare är det att få den godkänd, eftersom det då handlar om stora summor för att kompensera för inkomstbortfall, kanske resten av den skadades liv. Därför tar försäkringsbolagen till den bästa expertis de har. Det är läkare som blir betalda av försäkringsbolagen. Om patienten protesterar mot att han eller hon inte får någonting eller bara får en symbolisk summa går det till Patientskadenämnden och sedan vidare till domstol. Konsekvensen brukar vara att patienten blir utan ekonomisk ersättning trots trafikskadan som lett till invaliditet. Dessutom blir patienten ruinerad eftersom rättsprocessen är dyr för den enskilde. När man förlorar får man betala både sina egna och motpartens rättegångskostnader. Rättsskyddet ligger på 200 000, vilket brukar vara en bråkdel av vad kostnaden blir efter långa förhandlingar i domstol. Det handlar ofta om miljonbelopp. För att komma till rätta med problemet föreslår jag att det inrättas ett oberoende organ för bedömning av personskador. Där ska finnas läkare, men de ska inte vara direkt knutna till ett försäkringsbolag. Läkarna är oberoende, och försäkringsbolagen kan inte själva välja vilken av läkarna i det oberoende organet som ska bedöma personskadan. Jag vill utvidga det till att även gälla andra typer av personskador, alltså inte bara trafikskador. Det kan handla om arbetsskador där samma typ av resonemang ofta förs när man nekar någon ersättning för arbetsskada eller att över huvud taget få arbetsskadan godkänd. Till exempel talar man om degenerativa förändringar hos 30-åringar. Man säger alltså att de blivit så gamla att kroppen förändrats och att de därför ändå skulle ha fått skadan, trots det som hände på arbetet. Det handlar framför allt om förslitningsskador där ju sambandet mellan skadan och arbetet är tydligt. Det här gäller även Försäkringskassans bedömning av skador. Det finns medicinska rådgivare knutna även till Försäkringskassan. Det innebär att när regelverket för Försäkringskassan blir hårdare - vilket skett under åren med nuvarande regering - måste läkarna följa det. Ofta träffar de inte ens patienten. Det är samma problem som när det gäller försäkringsbolagens läkare. De träffar inte patienten men kan ändå överpröva behandlande läkares bedömning beträffande skador, vilket ofta är till nackdel för patienten. Det gäller också vårdskador där betydligt färre än hälften av dem som ansöker om ersättning för vårdskada får det. Då är det patientförsäkringen som går in, och de läkare som finns där gör sin bedömning. Dessutom är mörkertalet stort, vilket innebär att många skador aldrig blir anmälda. Det jag vill komma till är att det behövs ett oberoende organ där oberoende läkare gör bedömningen. Det ska vara läkare som varken är knutna till försäkringsbolag eller till några andra som utifrån sin medicinska kunskap gör en bedömning på samma sätt som behandlande läkare. Inom ramen för det systemet skulle man också kunna ha en second opinion där ytterligare en oberoende läkare gör en bedömning. Dessutom ska man ha möjlighet att träffa läkarna. Det är mitt förslag.
Göran Hägglund (KD)
Anf. 94 Socialminister Göran Hägglund (KD)
Herr talman! Det har med all önskvärd tydlighet framgått av de diskussioner vi haft i samband med flera interpellationsdebatter att Hillevi Larsson inte är nöjd med sakernas tillstånd och att hon vill ha en annan ordning. Jag vet inte om Hillevi Larsson har sitt parti med sig i de förslag hon har. Det tycks som att Hillevi Larsson, enligt mycket av argumentationen, är nöjd först när hundra procent av dem som av någon anledning har en skada får den godkänd som skada som inträffat till exempel på grund av vårdens försumlighet och att skadestånd därmed ska utgå. Det ligger i sakens natur att det sker en prövning, och prövning sker inte bara på en nivå utan på åtminstone två nivåer. Om man ändå inte skulle vara nöjd finns sedan möjlighet att gå den civilrättsliga vägen. När det gäller patientförsäkringen kan man när man lyssnar på Hillevi Larsson få intrycket att ingen någonsin får rätt. År 2012 inkom till Landstingens Ömsesidiga Försäkringsbolag ungefär 12 000 anmälningar. Omkring 40 procent av patienternas ersättningskrav beviljas. Under 2012 betalades det ut 476 miljoner kronor till patienter och efterlevande. Jag är den förste att säga att vi med alla tänkbara metoder ska undvika att det blir fel. Är det så att det blir fel ska vi i efterhand kunna se vad det var som hände, och om vården har gjort fel ska den drabbade ha rätt till ersättning och upprättelse så långt det över huvud taget är möjligt att kompensera för det som redan har hänt. Misstag kommer att förekomma. Det gäller att ha en så bra ordning som möjligt, men det innebär förstås inte att alla som av något skäl är missnöjda med någonting i vården har rätt till ersättning. Man kan alltså inte ta andelen som ett bevis för att det är fel när man har försökt göra den objektiva bedömning som måste till i varje enskilt fall. I samband med Patientsäkerhetsutredningen gjordes en noggrann prövning av hur patientförsäkringen fungerade. Man kom fram till att det är svårt att tänka sig någon annan och bättre ordning. Man gjorde noggranna överväganden och kom fram till att den ordning vi har, med sakkunniga läkare och tandläkare, är den bästa vi kan tänka ut. Det är en rättssäker ordning för den som har drabbats eller som upplever sig drabbad. Det är de svar jag har att lämna på de frågor som Hillevi Larsson ställt.
Hillevi Larsson (S)
Anf. 95 Hillevi Larsson (S)
Herr talman! Grundproblemet kvarstår: Det finns medicinska rådgivare som inte är oberoende. Det är det som är dilemmat. Självklart kan man som skadad inte räkna med att man automatiskt ska få sin skada godkänd och få ersättning. Det blir en prövning från fall till fall. Däremot borde man som patient kunna räkna med att man får en oberoende bedömning, så att inte försäkringsbolag kan köpa läkare som gör en bedömning utifrån vad som gynnar bolaget, vilket är det värsta exemplet. Det är den situationen som råder i dag. Även i den rättsliga prövningen när man går vidare i processen väger deras ord tyngre än behandlande läkares. De kan alltså överpröva behandlande läkares utlåtande. Ministern nämnde i sitt svar tidigare att man kan få second opinion till exempel inom ett försäkringsbolag. Men då är det en medicinsk rådgivare betald av försäkringsbolaget som gör second opinion. Det är det som är grundproblemet. Det är framför allt trafikskadorna jag hänger upp mig på. Stora försäkringsbolag med stora ekonomiska resurser kan överpröva behandlande läkare. Människors liv slås fullständigt i spillror. När en människa efter en trafikolycka knappt kan röra sig och är så stel i nacken att personen i fråga inte ens kan vrida på huvudet, när det är uppenbart att skadan uppkom i samband med trafikolyckan och när flera behandlande läkare kan intyga detta, då kan försäkringsbolagets läkare ändå säga att det inte finns något samband mellan trafikolyckan och den skada som uppstått. Det blir som en fars. Jag har träffat många av de här människorna. Du är inte nackskadad, du har inte blivit skadad i någon trafikolycka, har de fått höra. Men man kan till och med se på dem att de knappt kan gå och knappt kan röra sig. Det är framför allt detta jag vill komma åt med ett oberoende organ. Men jag tycker också att det finns anledning att lägga in andra personskador i detta. När det gäller till exempel arbetsskador och vårdskador och över huvud taget när det gäller Försäkringskassans bedömning av sjukskrivningar kan man överpröva behandlande läkare utan att träffa patienten. Även om det inte är de här områdena som är allra värst - trafikförsäkringen anser jag är det värsta - tycker jag att man kan lägga in de här personskadorna. Det här påverkar dessutom vartannat. När någon inte får bli sjukskriven trots invaliditet efter trafikolycka kan försäkringsbolaget använda detta som ett argument för att skadan inte har med trafikolyckan att göra eller för att det är en så lindrig skada att man inte kan bli sjukskriven. Hårda bedömningar i andra system påverkar också möjligheten att få ersättning för trafikskada. Ett problem i sammanhanget är att fallen går vidare till domstol. Försäkringsbolaget säger som regel nej till ersättning, och då måste man gå vidare till domstol. I det läget är det många som blir bortskrämda. Man har inte de ekonomiska resurserna att fullfölja en rättsprocess. Man blir skrämd till tystnad. Om man fullföljer är risken att man blir ruinerad på kuppen. Det kan sluta med att man inte får sin skada godkänd och inte får någon ekonomisk ersättning. Att dessutom behöva betala motpartens rättegångskostnader leder till ekonomisk ruin. Det är det här som är grundproblemet. Man skulle kunna komma åt det genom ett oberoende organ med oberoende läkare som inte lyder under försäkringsbolagen eller någon annan.
Göran Hägglund (KD)
Anf. 96 Socialminister Göran Hägglund (KD)
Herr talman! Hillevi Larsson är inte nöjd med tingens ordning. Min uppfattning är att den ordning som vi har är den bästa som vi för närvarande kan åstadkomma. Det är en ordning där man har en möjlighet till överprövning om man inte är nöjd med beslut i tidigare instans. Grunden för Hillevi Larssons synpunkter är i stor utsträckning ett ifrågasättande av försäkringsläkarnas kompetens i sammanhanget, eller kanske snarare deras förmåga att behålla läkaretiken i den roll som de har när de avgör dessa fall eller gör sina diagnoser: Har man rollen som anställd för att pröva medicinen och är betald av försäkringsbolag slänger man läkaretiken över bord. Jag vill inte tro att så är fallet. Vi ser också genom utslagen i prövningarna att man gör en noggrann granskning. Jag utesluter inte att det från tid till annan kan begås misstag i den verksamheten, precis som i all annan verksamhet. Men jag tycker att vi har en ordning som fungerar väl och uppfyller alla de krav vi har på en rättssäker ordning, herr talman.
Hillevi Larsson (S)
Anf. 97 Hillevi Larsson (S)
Herr talman! Jag ifrågasätter inte försäkringsbolagens läkares kompetens. Ofta har de hög kompetens och jobbar även inom den offentliga vården. Det jag ifrågasätter är deras lojalitet eftersom de är betalda av försäkringsbolagen. Och det är inga små summor de får, utan det handlar om miljonbelopp. Det är någonting grundläggande fel i systemet när läkare som är köpta av försäkringsbolagen har så stort inflytande över om den skadade får sin skada erkänd som trafikskada och framför allt över om man får ekonomisk ersättning för sin skada. Därför föreslår jag ett oberoende organ, och det jag undrar är: Vad är det som är så farligt med att skadade människor skulle ha rätt till en oberoende bedömning av sina skador? Det innebär inte en automatisk rättighet till ersättning. Det kommer att ske en prövning i varje enskilt fall, och det finns beviskrav som i dag är väldigt högt ställda - till och med för högt ställda, tycker jag. Att man med utgångspunkt i det regelverk som finns skulle få rätt till en oberoende bedömning tycker inte jag är speciellt långtgående. I dag är det ju så att de som vill ha en egen bedömning får betala för den själva, och det kostar flera tusen. Dessutom finns det risk att den bedömningen blir överkörd i rättsprocessen, där försäkringsläkarna har ett orimligt stort inflytande över utgången. Därför tycker jag att det är en rimlig idé att man skulle ha rätt till en oberoende bedömning. Det borde gälla alla personskador. Eftersom det här är Jan Ertsborns kanske sista pass som talman i en debatt vill jag tacka honom för ett fantastiskt arbete. Jag känner honom väl från civilutskottet. Han har varit mycket bra som talman. Han har stått bakom en mycket bra utredning när det gäller de överskuldsattas situation. Om jag blir omvald kommer jag att fortsätta driva de frågorna och kämpa för att utredningen förverkligas. Tack så mycket!
Göran Hägglund (KD)
Anf. 98 Socialminister Göran Hägglund (KD)
Herr talman! Hillevi Larsson använder starka ord som att läkarna är "köpta", att det handlar om "miljonbelopp" och så vidare. Jag tror - jag vill tro; jag är övertygad om - att läkarna gör sitt bästa utifrån den medicinska kompetens de har och att de diagnoser de ställer och de slutsatser de drar när det gäller undersökningar och underlag de tar del av görs efter bästa kunnande. Så tycker inte Hillevi Larsson, och det leder henne fram till slutsatsen att det behövs en annan tingens ordning i sammanhanget. Jag antar att frågan inte är död utan att Hillevi Larsson kommer att komma tillbaka med den, både i sitt eget parti för att övertyga där och i andra sammanhang när det handlar om vilken ordning vi ska ha. Den ordning vi har nu har gällt under lång tid i Sverige och ger en väl fungerande ordning.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.