Regelverk kring fiskodlingar
Interpellation 2013/14:47 av Sonidsson, Eva (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2013-10-17
- Anmäld
- 2013-10-17
- Besvarad
- 2013-11-05
- Sista svarsdatum
- 2013-11-07
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 17 oktober
Interpellation
2013/14:47 Regelverk kring fiskodlingar
av Eva Sonidsson (S)
till miljöminister Lena Ek (C)
Fiskodlingar i öppna kassar ger stora utsläpp av kväve och fosfor, vilket bidrar till övergödning av vatten. Det finns fyra stora fiskodlingar efter Västernorrlands kust och där har man kunnat konstatera att havsbottnen under kassarna är syrefria.
I dag producerar odlingarna omkring 2 300 ton fisk årligen, men företagen vill utöka produktionen till att omfatta 3 800 ton per år. Det skulle innebära utsläpp av ytterligare 200–245 ton kväve och 25–30 ton fosfor ute i vattnet. Att öka utsläpp av kväve och fosfor i havet skulle vara förödande för Höga kusten. Det skulle allvarligt skada miljön och områdets kulturvärden.
I Finland är det förbjudet att bedriva verksamhet som ökar kväve- och fosforhalten i vattnet efter kusten. I Sverige saknas en sådan lag, i stället är det länsstyrelsen som ger tillstånd att bedriva verksamheten.
Övergödning av Östersjön är ett allvarligt problem med död botten och kraftig algblomning, och det beror på utsläpp av just kväve och fosfor. Trots att Östersjöländerna 2007 kom överens om att minska dessa utsläpp har inget land hittills nått sin del av målet.
Det är angeläget att minska belastningen i Östersjön och inte minst i det känsliga Höga kusten-området. Därför borde gällande regelverk för tillståndsgivning ses över så att verksamheter som leder till ökade utsläpp av kväve och fosfor kan förbjudas. Regelverket måste rimligen vara likadant för hela landet och inte överlämnas till bedömningar hos en enskild länsstyrelse.
Jag har följande fråga:
Avser miljöministern att vidta åtgärder för att förbjuda verksamheter som ökar utsläpp av kväve och fosfor efter våra kuster?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2013/14:47
Webb-tv: Regelverk kring fiskodlingar
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2013/14:21 Tisdagen den 5 novemberProtokoll 2013/14:21 9 § Svar på interpellation 2013/14:47 om regelverk kring fiskodlingar
Protokoll från debatten
Anf. 30 Miljöminister Lena Ek (C)
Fru talman, ärade ledamöter och ärade åhörare! Eva Sonidsson har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att förbjuda verksamheter som ökar utsläpp av kväve och fosfor efter våra kuster.
Jag vill inledningsvis säga att jag inte kan kommentera enskilda tillståndsärenden gällande utökning av fiskodlingarna i Höga kusten som nämns i interpellationen.
Övergödning är ett allvarligt problem, och att motverka denna är högt prioriterat av regeringen. Regeringens inriktning är att alla sektorer behöver bidra till att reducera utsläppen av fosfor och kväve inom ramen för en hållbar utveckling.
Alla verksamheter, även fiskodling, måste kunna visa att man inte överskrider de normer och krav som lagstiftningen ställer. Tillstånd till fiskodlingar regleras inom ramen för miljöbalkens prövningssystem, och alla befintliga fiskodlingar i Sverige har också fått ett sådant - antingen från länsstyrelsen eller från kommunen, beroende på odlingens storlek.
Fisk är nyttig mat, men många vilda fiskbestånd är hotade av utfiskning. För att vi ska kunna äta fisk även i framtiden behöver vattenbruket växa. Vid såväl utökning av befintliga anläggningar för vattenbruk som eventuella nya etableringar är det viktigt att minimera de negativa miljöeffekterna.
Starka åtgärder behöver vidtas för att reducera utsläppen av fosfor och kväve för en långsiktigt hållbar matproduktion.
Det är samma lagstiftning som tillämpas, oavsett var i Sverige verksamheten är belägen. För att skapa mer enhetliga handläggningsrutiner genomfördes 2012 en reform som innebar att prövningsverksamheten koncentrerades till färre länsstyrelser. Lagstiftningen är också tydlig med att delegationerna ska samverka och samråda med varandra i frågor om handläggning som är gemensamma för deras verksamheter.
Miljöprövningsdelegationen i Västernorrlands län har ansvar för att pröva ansökningar om fiskodling längs Höga kusten för anläggningar som använder mer än 40 ton fiskfoder per år. Jag förutsätter att prövningen sker på det sätt som regelverket föreskriver.
Havs- och vattenmyndigheten arbetar just nu med att ta fram en ny vägledning för prövning och tillsyn av vattenbruk med anledning av att de gamla allmänna råden är sedan 80-talet och därmed föråldrade.
Sverige har stor potential för att utveckla ett hållbart vattenbruk. För att ta till vara denna potential har Statens jordbruksverk tillsammans med forskare, myndigheter, intresseorganisationer och näringen tagit fram en strategi för svenskt vattenbruk. Strategin ska konkretiseras genom en handlingsplan med ett antal åtgärder som beräknas vara klar under första halvåret 2014.
Slutligen är det viktigt att utveckla tekniken för att samla upp foderrester och fekalier från fiskodlingar för att minimera utsläppen av kväve och fosfor till omgivande vatten.
Anf. 31 Eva Sonidsson (S)
Fru talman! Den bild som jag visar upp här publicerades i Dagens Nyheter i somras. Den visar hur det såg ut då vid Höga kusten. Ministern nämnde att hon inte kan kommentera enskilda ärenden, men det kan inte ha varit speciellt intressant att ta ett bad där.
Jag har besökt föreningen Rädda Höga kusten. Fotot som jag visade togs i somras och visar hur tillståndet är där.
Vi bor i ett världsarv, och vi vill kunna locka folk att besöka oss eller att flytta dit, men hur ska vi kunna göra det när Höga kusten ser ut på detta sätt? Det är många som ställer sig den frågan. Det finns en stor oro bland befolkningen och även bland de turister som besöker Höga kusten.
Det finns åtskilliga iakttagelser av de effekter som det här problemet har fört med sig. Man måste stanna sina båtar för att rengöra propellrarna. Det växer slam och smuts ända ned till fyra meters djup, vilket försämrar sikten. Där man tidigare kunde se tolv meter ned i vattnet, ser man nu bara en halv meter.
Slamlagret utmed stränderna på utsatta lägen är en till fyra decimeter tjockt. Fiske med nät är i stort sett omöjligt eftersom näten blir så tunga för att man ska orka dra upp dem. Notdragning är i princip omöjligt.
Allt detta sammantaget på en central del av Höga kusten, från Omnefjärden upp till Nätrafjärden, medförde i somras att turister reagerade. Där de väntat sig att finna ren och oförstörd natur har de upplevt motsatsen. Det innebär att affischnamnet Höga kusten är lite hotat, trots att området är både ett världsarv och ett BSPA-område.
Ministern säger att hon inte kan kommentera enskilda ärenden såsom utvecklingen av fiskodling vid Höga kusten. Men debatten handlar egentligen inte om det, utan den
handlar egentligen om regelverket för skadlig verksamhet och enhetlig hantering av den tillståndsgivning som sker.
Ministern säger vidare att tillstånd för fiskodling regleras inom ramen för tillståndsprövningen enligt miljöbalken. Alla befintliga fiskodlingar i Sverige har också fått ett sådant tillstånd, antingen från länsstyrelsen eller från kommunen beroende på odlingens storlek. Detta förstärker ju kraven på behovet av enhetlig hantering genom lag i stället för att det är olika tjänstemän i kommuner eller i länsstyrelser som kan ge tillstånd.
I dagsläget odlas det 2 300 årston i våra tre kustkommuner. Kramfors har den största odlingen på 1 600 årston. Avfallet från dessa motsvarar årligen orenat utsläpp från 23 000 människor. Men eftersom regnbågen får 75 procent av sitt årsbehov under de tre varmaste sommarmånaderna juli, augusti och september ger det samma utsläpp som från en stad på 69 000 människor - utan reningsverk. Och detta har vi utanför vår kust som är ett världsarv!
Det här sker under den period då det växer som mest i vattnet, vilket har orsakat stora skador på fjärdar, vikar och sund i den centrala delen av Höga kusten.
Övergödning i kustnära områden försvårar och gör det omöjligt för bad, fiske och friluftsliv. Turister reagerar negativt, och det är inte bra om man ska göra Höga kusten till ett besöksmål.
Anf. 32 Helena Leander (MP)
Fru talman! Eva Sonidsson har beskrivit vilka problem som kan uppstå med fiskodlingar. Jag hade inte tänkt att diskutera det enskilda fallet. Jag tror precis som miljöministern att ansvarig myndighet gör sin prövning utifrån det regelverk som gäller. Frågan är vilket regelverk vi ska ha. Det har framkommit uppgifter i samband med de planerade odlingarna utanför Höga kusten att åländska fiskare söker sig till Sverige eftersom de tycker att vi har mycket slappare regler. Om det är så behöver man nog ta sig en funderare.
Det är också intressant att fundera över balansen mellan de krav som ställs på andra sektorer som bidrar till övergödning av Östersjön. När det gäller till exempel jordbruket förväntar vi oss att varje bonde ska ta ett stort ansvar för att inte släppa ut övergödande ämnen. Ställer man motsvarande höga krav på fiskodlingar? Det kan diskuteras.
Jag skulle vilja höra lite grann om hur miljöministern ser på dels balansen mellan fiskodling och andra näringar, dels hur det svenska regelverket förhåller sig till reglerna i andra länder kring Östersjön. Östersjön är ju ett gemensamt innanhav. Det hjälps inte om Åland har strikta regler för då flyttar fiskodlingarna hit i stället.
Anf. 33 Miljöminister Lena Ek (C)
Fru talman! Enligt den havsmiljöstrategi som gäller i Sverige ska vi minska våra utsläpp av kväve och fosfor. Det gäller alla sorters verksamheter.
Den här frågan handlar om pågående ärenden, vilka jag som minister inte kan uttala mig om. Det får jag inte göra. Det är ministerstyre, och då får man redogöra i konstitutionsutskottet varför man har lagt sig i fristående myndigheters verksamhet.
Generellt kan jag säga att fiskodling faller under miljöbalkens 9 kap. Miljöfarlig verksamhet. Andra bestämmelser som också gäller är fiskerilagstiftning, smittskyddslagstiftning, djurskyddslagstiftning, lagstiftning om animaliska biprodukter och livsmedelslagstiftning.
Miljöprövning vid en fiskodlingsverksamhet ska ske om det är mer än 40 ton foder per år som används. Det är miljöprövningsdelegationen som fattar beslut. Jag har redogjort för hur vi förra året förstärkte den organisationen.
Miljöprövningsdelegationen är en särskild, fristående delegation vid länsstyrelsen som fattar beslut om tillstånd enligt miljöbalken. Ärenden bereds av en handläggare på länsstyrelsens miljöskyddsenhet i samråd med ordförande och sakkunnig i miljöprövningsdelegationen. Därefter fattas beslut av miljöprövningsdelegationens ordförande och sakkunnig. Beslut av en miljöprövningsdelegation kan överklagas till mark- och miljödomstolen.
För att man ska få miljötillstånd föreskrivs ett antal villkor för verksamheten. Denna typ av verksamheter har på senare tid fått tidsbegränsade tillstånd. I tillstånden regleras till exempel mängden växtnäringsämnen i fodret, mängden utsläpp av växtnäringsämnen till vattenmiljön, mängden foder samt att det ska finnas kontrollprogram. I tillstånden kan också regleras mängden avfall, kemikalier, buller etcetera.
Vid bedömning av tillståndsgivningen ska det i enlighet med miljöbalken göras en bedömning av hänsynsreglerna, hushållning med mark- och vattenområden, skyddade områden, miljökvalitetsmål och miljökvalitetsnormer.
Vid bedömning av lokalisering av en verksamhet ska man också ta hänsyn till vattenområdets vattenomsättning, djupförhållande, vind- och vågpåverkan etcetera.
Det är alltså ett väldigt stort antal kriterier som generellt ska beaktas i en miljöprövning också i fråga om fiskodlingar.
Anf. 34 Eva Sonidsson (S)
Fru talman! Om jag har förstått det hela rätt är målsättningen för alliansregeringen att odla 80 000 årston före 2020. I Jämtland och Västernorrland är målsättningen 50 000 ton, och i Bottenviken och Bottenhavet 10 000 ton. Sedan är det ytterligare 10 000 ton fördelat på mindre odlingar i nämnda län.
Det här ska enligt Jordbruksverket ske med öppna nätkassar - en som många anser föråldrad metod där det släpps ut orenat kväve, fosfor och biomassa längs kuster och i sjöar, vattenmagasin och vattendrag. I Jämtland och i Västernorrland och Västerbotten blir då utsläppen gigantiska.
Jag tycker att en stor del av denna gödning som släpps ut i våra stora älvar är helt oacceptabel.
Jag vet inte om ministern tycker att det är ett sätt att minimera negativa miljöeffekter att utöka verksamheten och odla mycket mer fisk än vad som görs i dag.
Ministern deltog på Helcoms ministermöte den 3 oktober där det talades om hur viktigt det är att minska fosfor- och kväveutsläpp för att minska övergödningen. Beslutet blev än en gång att minska utsläppen i framtiden. Höga kusten har utsetts av Helcom som ett extraordinärt skyddsområde, ett BSPA-område. Då känns det inte riktigt rätt att man får släppa ut fosfor och kväve i så stora mängder och än mer i framtiden.
I en debattartikel den 1 november säger ministern att vi i Sverige inte duckar för vår del av ansvaret, tvärtom. I Helcom och i EU är vårt tydliga besked till grannländer och andra EU-medlemsstater att Sverige tänker fortsätta ansträngningarna för att göra våra gemensamma hav renare.
Det låter bra, men hur märker vi som bor vid kusten det?
Ministern säger att vattenbruket behöver öka i framtiden och att det är viktigt att minimera negativa miljöeffekter när vattenbruket ökar. Regeringens målsättning är, som vi vet, att framför allt i Jämtland och Västerbotten odla 80 000 årston fisk före 2020. Det känns inte riktigt bra för oss som bor utefter kusten med tanke på den effekt det får. Jag skulle vilja att ministern utvecklar hur man tänker förhindra och minimera effekten av utsläppen i framtiden.
Anf. 35 Helena Leander (MP)
Fru talman! Effekterna av fiskodling skiljer sig naturligtvis åt beroende på vad odlingen äger rum, om den är i reglerdammar, ute i öppna havet, i öppna kassar eller i slutna system. Givetvis ska man inte dra alla fiskodlingar över en kam. Däremot kan vi konstatera att fiskodling i öppna kassar förekommer redan i dag vid Höga kusten, för att ta det exemplet, med det regelverk som vi har. Då är frågan egentligen om det regelverk vi har är till fyllest.
Jag frågade tidigare om jämförelsen med andra Östersjöländers och Ålands regelverk. Jag förstår att ministern inte hann svara, men jag hoppas att det finns möjlighet till det nu.
Anf. 36 Miljöminister Lena Ek (C)
Fru talman! Jag ska börja med att säga att det pågår en översyn av lokaliseringsstyrning för vattenbruk i Finland just nu under hösten. Vad den leder till kan jag inte svara på, men man håller på att titta på sina regler där.
Ja, vi har ett gemensamt ansvar för att göra våra hav renare. Jag förstår väldigt väl om människor blir oroliga. Jag förstår den diskussionen och har största respekt för den. Det är just för att skydda människor och miljö som vi har en väldigt tuff miljölagstiftning i Sverige. Vi har ett antal tuffa kriterier. Det gäller också utsläpp av kväve och fosfor från alla olika utsläppskällor.
Nu är inte Bottenhavet lika utsatt som andra delar av Östersjön när det gäller övergödning, men det hindrar inte att det kan vara väldigt svårt lokalt. Det finns naturligtvis lokala skillnader. Vi har enligt Helcom inga beting som rör just det området. Vi har däremot nationella regler för att se till att vi inte släpper ut kväve och fosfor därför att det påverkar alla våra ekosystem, som vi alla väl vet.
Jag har redogjort för de regler som finns och för de kriterier och områden som ska beaktas i en miljöprövning när det gäller just vattenbruk. Rätt använt tror jag att det är en möjlighet - rätt använt. Fisk är nyttig mat, och vi har möjlighet för fiskodling i Sverige. Men då ska den ske precis som all annan verksamhet i enlighet med miljöbalken och enligt de stränga kriterier som vi har på plats för även annan matproduktion, som har nämnts i debatten.
Jag har sett i annat sammanhang att teknikutvecklingen är ganska snabb. Det är någonting som man tar i beaktande generellt sett i olika tillståndsförfaranden.
Anf. 37 Eva Sonidsson (S)
Fru talman! Lokalt är det väldigt svårt när man ser effekterna av den här verksamheten. Det går inte att bada där man alltid tidigare har kunnat bada. Det går inte att promenera ens efter stränderna därför att det är så halt och slipprigt på grund av övergödning och avfall. Det har visat sig att när odlingar av det här slaget har startat är det efter tre fyra år som man har kunnat se effekter av det här slaget på stränder, något som har blivit besvärligt att hantera.
Jag förstår mycket väl att det är nationella regler som gäller för hela systemet och för hur det ska fungera. Men jag tycker ändå att vi kanske borde se över regelverket inför framtiden för att kunna förändra framför allt odlingen av fisk så att man gör det på ett annat sätt och använder sig av den nya teknik som finns. Det finns faktiskt odlingar i dag som inte alls har den här påverkan på miljön. Det är ett slutet system där man odlar fisk på land och så vidare.
Jag hoppas verkligen att det blir någon förändring här, och jag ser fram emot att ministern tar tag i och jobbar med frågan. Jag kommer att följa den. Jag har föreningen bakom mig som verkligen vill att vi ska få en förändring till stånd. I föreningen är man rädd om vår miljö och våra kuster och den ort som man är uppvuxen i och vill fortsätta att leva där. Samtidigt vill vi se en inflyttning till länet och kommunerna. Då är det viktigt att vi har en bra natur som vi fortsättningsvis ska förvalta åt våra barn i framtiden.
Anf. 38 Miljöminister Lena Ek (C)
Fru talman! Höga kusten är ett fantastiskt vackert område, och jag förstår att de som bor i det området vill värna utvecklingen av Höga kusten.
Varje fiskodlare har ansvar för egenkontroll och ska genomföra provtagningar i recipienten eller området där fiskodlingen finns. Kontrollprogrammet fastställs i samråd med tillsynsmyndigheten, och varje år ska det lämnas in en miljörapport som granskas och godkänns av tillsynsmyndigheten. Utförda kontroller och resultaten redovisas utöver i miljörapporten även i samband med miljöansökningar och är ett viktigt underlag för bedömning av verksamhetens påverkan på vattenmiljön.
Kontroll i recipienten eller området för fiskodlingsverksamhet kan till exempel omfatta inventering av vegetationssamhället, vilket har nämnts av Eva Sonidsson, mjukbottenfauna, fysikaliska analyser av vattenkvalitet som fosfor-, kväve- och syrehalt, klorofyll-, växtplankton- och sedimentanalyser. Det är ett väldigt viktigt underlag för miljöansökan och för ställningstagande inför de beslut som ska tas och som ska ske enligt 9 kap. miljöbalken.
Vi utvecklar hela tider våra regler och våra standarder. Det sker också en teknikutveckling. Jag hoppas verkligen att det ska bli möjligt att ha en utökad fiskodling i Sverige men med mindre miljöpåverkan. Det skulle vi alla tjäna på.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.