Exploatering av migrantarbetare
Interpellation 2012/13:58 av Brink, Josefin (V)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2012-10-25
- Anmäld
- 2012-10-25
- Sista svarsdatum
- 2012-11-15
- Besvarad
- 2012-11-15
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 25 oktober
Interpellation
2012/13:58 Exploatering av migrantarbetare
av Josefin Brink (V)
till arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
Nyligen avslöjades omfattande exploatering av utländsk arbetskraft vid ombyggnationen av Skatteverkets lokaler i Sundbyberg. När fackförbundet Byggnads och arbetsgivarorganisationen Sveriges Byggindustrier granskade villkoren för de anställda hos en av underentreprenörerna på bygget uppdagades ett antal flagranta brott mot både lagar och avtal. 17 arbetare saknade arbetstillstånd, ytterligare andra hade falska tillstånd. Lönen, som betalades ut i kontanter, låg på 70 kronor i timmen, vilket är långt under avtalsenliga löner.
Detta är bara ännu ett i raden av exempel på hur utländsk arbetskraft exploateras på den svenska arbetsmarknaden. Liknande skandaler har uppdagats i samband med andra stora bygg- och anläggningsprojekt som Citytunneln i Malmö och Norra länken i Stockholm.
Liknande problem återfinns i flera yrken och branscher. Hotell- och restaurangfackets granskningar av krogar i Stockholm tyder på att arbetskraftsinvandrare systematiskt utnyttjas till löner och arbetsvillkor som strider mot lagar och avtal samt att handel med arbetstillstånd förekommer. Åkerier, städfirmor och jordbruk är andra sektorer där liknande förhållanden uppdagats vid upprepade tillfällen.
Det är tydligt att varken befintlig lagstiftning eller myndigheternas kontroller förmår säkerställa att utländsk arbetskraft inte exploateras på den svenska arbetsmarknaden.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga arbetsmarknadsminister Hillevi Engström:
Vilka åtgärder avser arbetsmarknadsministern att vidta för att stärka migrantarbetares rättigheter på den svenska arbetsmarknaden?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2012/13:58
Webb-tv: Exploatering av migrantarbetare
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2012/13:25 Torsdagen den 15 novemberProtokoll 2012/13:25 8 § Svar på interpellation 2012/13:58 om exploatering av migrantarbetare
Protokoll från debatten
Anf. 22 Statsrådet Tobias Billström (M)
Herr talman! Josefin Brink har frågat arbetsmarknadsminister Hillevi Engström om hon avser att vidta några åtgärder för att stärka migrantarbetares rättigheter på den svenska arbetsmarknaden. Interpellationen har överlämnats till mig för besvarande.
Inledningsvis vill jag poängtera att i Sverige gäller den svenska arbetsmarknadsmodellen. Modellen bygger på ansvarstagande parter som i kollektivavtal kommer överens om rimliga villkor och vakar över villkorens efterlevnad. När det gäller efterlevnaden av arbetsmiljö- och arbetstidslagstiftningen är det Arbetsmiljöverket som ansvarar för tillsynen.
Det är en huvudregel att tredjelandsmedborgare som arbetar i Sverige ska ha arbetstillstånd. Det är arbetsgivarens ansvar att kontrollera att samtliga anställda har rätt att arbeta här. Den som har en utlänning som saknar föreskrivet arbetstillstånd i sin tjänst kan dömas till böter eller fängelse. Både arbetsgivare och arbetstagare är naturligtvis skyldiga att följa svensk lagstiftning.
Det svenska systemet för arbetskraftsinvandring ställer upp tydliga krav och villkor för när arbetstillstånd får beviljas. Anställningsvillkoren för den tredjelandsmedborgare som kommer hit för att arbeta får inte vara sämre än vad som följer av kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen. Innan tillstånd beviljas ska Migrationsverket pröva om anställningsvillkoren ligger på rätt nivå, och berörd arbetstagarorganisation ska i regel ges tillfälle att yttra sig.
Reglerna för arbetskraftsinvandring är utformade på ett sätt som syftar till att underlätta för arbetskraftsinvandring till Sverige. Det är samtidigt oerhört viktigt att vi förhindrar missbruk av regelverket. Migrationsverket har skärpt sina kontroller inom branscher där det visat sig förekomma missbruk i syfte att förhindra att människor utnyttjas på den svenska arbetsmarknaden.
Kontrollerna innebär att företag inom bland annat byggbranschen och restaurangbranschen ska visa att de kan garantera arbetstagaren lön och att företaget i förekommande fall tidigare betalat ut löner och tecknat försäkringar för arbetskraftsinvandrare.
Enligt Migrationsverket har deras arbete med att förhindra att utländska arbetstagare far illa på den svenska arbetsmarknaden gett goda resultat. De skärpta kraven inom vissa branscher har, enligt verket, haft avsedd effekt.
Det finns arbetsgivare som anställer personer som inte har rätt att arbeta i Sverige. Dessa arbetsgivare tar inte sitt arbetsgivaransvar, och det ser jag givetvis mycket allvarligt på. Det är inte acceptabelt att det finns arbetsgivare som utnyttjar migranter utan arbetstillstånd.
Det finns redan i dag sanktioner mot arbetsgivare som anställer personer som saknar arbetstillstånd. Sverige är för närvarande i färd med att genomföra sanktionsdirektivet i svensk rätt. Direktivet medför bland annat ytterligare sanktioner mot arbetsgivare som anställer tredjelandsmedborgare som inte har rätt att vistas här. Sanktionsdirektivet innehåller också regler som syftar till att utlänningar får kollektivavtalsenlig ersättning för det arbete som de har utfört.
Mot den här bakgrunden ser jag för närvarande inte någon anledning att vidta ytterligare åtgärder.
Anf. 23 Josefin Brink (V)
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Interpellationen är föranledd av att det nyligen avslöjades att åtminstone 17 utländska arbetare hade utnyttjats grovt på ett bygge som, ironiskt nog, utfördes åt Skatteverket i Sundbyberg. Det handlade om personer som saknade arbetstillstånd eller hade falska arbetstillstånd och som tjänade så lite som 70 kronor i timmen svart.
Exemplen är betydligt fler. Mycket av exploateringen sker i byggbranschen, men det ser lika illa ut på restauranger, åkerier, städfirmor och i jord- och skogsbruket. I själva verket tyder mycket på att det rör sig om tiotusentals personer, ofta med utländsk bakgrund och med eller utan arbetstillstånd, som systematiskt exploateras och arbetar långt under de villkor som lagar och avtal i Sverige stipulerar.
Den grå sektorn, som man numera brukar tala om, håller på detta sätt på att bli en etablerad del av det svenska näringslivet. Det är inte enbart ett problem för de individer som blir grovt utnyttjade och lurade på det de har rätt till, utan det handlar i förlängningen om att branscher får en alltmer snedvriden konkurrens där enskilda firmor sätter i system att utnyttja människor som befinner sig i en beroendeställning och en utsatt situation, anställer dem till alldeles för dåliga villkor och därmed konkurrerar ut företag som följer lagar och avtal.
För detta bär regeringen tillsammans med Miljöpartiet ett stort ansvar eftersom de har gjort upp om de nya reglerna för arbetskraftsinvandring.
Ministern säger att Migrationsverket sedan början av året skärpt sina kontroller. Det stämmer. Det är dock lite som tyder på att det räcker. Exempelvis gjorde Hotell- och restaurangfacket i Stockholm en granskning efter att de nya kontrollerna hade genomförts. Man granskade 64 restauranger i Stockholm, alla med kollektivavtal. På samtliga restauranger upptäcktes det att man bröt mot reglerna när det gällde arbetskraftsinvandrare. Man betalade ut felaktiga löner och ersättningar, man bröt mot arbetstidsreglerna och ofta saknades anställningsavtal. Facket hittade kort sagt felaktigheter och tecken på utnyttjande och exploatering hos samtliga man granskade.
Migrationsministern säger att det ställs tydliga krav när ett arbetstillstånd ska beviljas. Det stämmer att det ställs tydliga krav på papperet. Problemet är dock att det anställningserbjudande som Migrationsverket och oftast också den fackliga organisationen får titta på innan tillstånd beviljas inte är juridiskt bindande. Det görs inte heller någon kontroll eller uppföljning i efterhand av att det som erbjuds och är i enlighet med lagar och avtal är de villkor som de arbetskraftsinvandrare som kommer hit sedan faktiskt får.
Det här är nyckelproblemet. Ni har skapat ett system där det är helt riskfritt för en arbetsgivare att lämna in ett papper där det står att man kommer att erbjuda sjysta villkor. Men när migranterna väl är här erbjuder man helt andra villkor, och det är i stort sett riskfritt eftersom ingen myndighet har i uppdrag att kontrollera att arbetsgivarna som utlovat följer lagar och avtal.
Om regeringen inte har tänkt ändra i det här med anställningserbjudandet, finns det i så fall något annat som gör att man kan garantera att dessa personer får den lön och de arbetsvillkor som de har blivit utlovade? Den kontroll som genomförs nu räcker uppenbarligen inte till för att förhindra exploatering.
Anf. 24 Christina Höj Larsen (V)
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Den nuvarande arbetskraftsinvandringslagstiftningen präglas av en ganska välkänd borgerlig strategi, nämligen att lägga alla risker och ansvar på arbetstagaren och underlätta för arbetsgivarna att välja och vraka bland arbetskraften och sedan göra sig av med den när det passar.
När jag möter fackliga representanter berättar de med ilska och sorg om konsekvenserna av en lagstiftning som har ett enögt arbetsgivarperspektiv. Hotell- och restaurangfacket berättar från sitt uppföljande migrationsprojekt om just det som Josefin Brink beskrev, nämligen att man i samtliga fall har funnit brister och tecken på exploatering i olika grad.
Tyvärr ser Hotell- och restaurangfacket samma problem även efter att Migrationsverket infört fler kontroller. Problemen kvarstår alltså.
Arbetare från hela världen betalar stora summor till mellanhänder för ett arbetstillstånd och utlovas först kollektivavtalsenlig lön och rimliga arbetsvillkor men får sedan löner under miniminivå, får bo hos arbetsgivaren och får jobba ändlösa pass. Det är helt orimliga villkor.
Facken berättar också om den frustration de känner över att inte kunna hjälpa dessa utsatta människor och inte ha möjlighet att fullfölja detta viktiga fackliga arbete som även skulle gagna den utsatta.
Så länge arbetstillståndet kopplas till den enskilde arbetsgivaren och arbetstillståndet inte baseras på ett bindande arbetserbjudande är det alltid arbetstagaren, den enskilde, som får ta konsekvenserna av de oseriösa arbetsgivarnas regelbrott.
Om man klagar på villkoren är det migranten som får sitt tillstånd indraget om man inte lyckas hitta ett nytt arbete inom ett par månader, något som kan vara väldigt svårt till och med för oss som lever och har nätverk här.
Arbetsgivaren kan ostraffat fortsätta att utnyttja utomeuropeisk arbetskraft medan arbetstagaren tar hela risken. Detta ökar andelen papperslösa i Sverige. Det finns migranter som inte står ut med dessa villkor och väljer att lämna arbetsgivaren och i stället söka ett liv som papperslös i Sverige eller Europa. Därmed är regeringen och Miljöpartiet med och skapar och ökar gruppen av papperslösa som lever rättighetslös.
Jag undrar, precis som Josefin Brink: På vilket sätt tror migrationsministern att arbetstagaren skyddas om vi inte skapar möjligheter att garantera de villkor man har lovats och verkligen ser till att det finns möjlighet för facket att följa upp det?
Jag har tidigare hört statsrådet säga att man eventuellt skulle kunna göra det möjligt att dra in migrantens arbetstillstånd om man ser oegentligheter. En självklar fråga är: På vilket sätt skulle att få sitt tillstånd indraget hjälpa den person som utnyttjas och exploateras?
Anf. 25 Statsrådet Tobias Billström (M)
Herr talman! Josefin Brink säger att interpellationen är föranledd av fall som hon refererar till där människor som har saknat tillstånd eller haft falska tillstånd har utnyttjats. Det är viktigt att vi för ordningen i diskussionen skiljer på situationen för migranter som kommer till Sverige för att arbeta med stöd av arbetskraftsinvandringssystemet och de migranter som arbetar i Sverige utan vare sig uppehålls- eller arbetstillstånd. Det är två helt olika kategorier. De kan inte blandas samman på det sätt som jag tycker att interpellanten gör.
För mig och regeringen är det oacceptabelt att människor blir behandlade i strid med lagstiftningen, att de blir utsatta för exploatering eller blir dåligt behandlade. Det ska naturligtvis bekämpas. Om man hänvisar till att sådant skulle vara resultatet av uppgörelsen mellan regeringen och Miljöpartiet om en ny arbetskraftsinvandringslagstiftning är man fel ute. Den lagstiftningen innebär att vi har förändrat reglerna för dem som kommer hit med arbetstillstånd. Det är de som omfattas av förändringarna.
När det gäller hotell- och restaurangfackets undersökning om restaurangbranschen är det viktigt att poängtera att man endast har granskat arbetsgivare som har rekryterat genom arbetskraftsinvandringssystemet. Det framgår inte hur de problem som har framkommit i samband med granskningen förhåller sig till situationen inom branschen generellt. Det är inte obekant att anställda inom hotell- och restaurangbranschen generellt har låga löner och otrygga anställningsvillkor på den svenska arbetsmarknaden.
Om man läser undersökningen noggrant framgår det att det inte bara är arbetstagare som kommer från länder utanför EU som har arbetat för sämre villkor än kollektivavtalets. HRF anger att det oftast är alla anställda på de berörda arbetsplatserna som har arbetat för sämre villkor än avtalat. Det är naturligtvis mycket allvarligt att arbetstagare i restaurangbranschen arbetar för sämre villkor än vad som är överenskommet i kollektivavtalet - därom torde vi vara överens i kammaren - men det går inte att utifrån HRF:s undersökning fastslå att det är en problematik som särskilt utmärker arbetskraftsinvandrare.
Det är viktigt att slå fast att vi alla värnar om den svenska arbetsmarknadsmodellen. Jag kan konstatera att det finns ett antal åtgärder för fackförbunden att vidta för att motverka dåliga lönevillkor.
Tittar man på Migrationsverkets roll är det att göra kontroller i samband med ett ärende om arbetstillstånd. När arbetstagaren har beviljats tillstånd och väl är i Sverige är det i huvudsak polisen, Skatteverket, Arbetsmiljöverket och fackförbunden som kan upptäcka missförhållanden på en arbetsplats och korrigera dem. Det betyder inte att det inte finns sanktioner att ta till bara för att det är andra myndigheter än Migrationsverket. Det finns redan i dag sådana. Både arbetsgivare och arbetstagare är skyldiga att följa svensk lag. Den som medvetet lämnar oriktiga uppgifter i samband med en ansökan om arbetstillstånd kan redan i dag dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Det gäller både arbetsgivare och arbetstagare som lämnar oriktiga uppgifter till Migrationsverket.
Att utreda och beivra brott är en uppgift för polisen. Så bör det också vara. Det bör inte vara några andra myndigheter som gör det.
Till Christina Höj Larsen vill jag säga, apropå att det här systemet skulle leda till fler tillståndslösa och till att människor blir illa behandlade, att vi i uppgörelsen som skapade den nya arbetskraftsinvandringslagstiftningen har lagt till möjligheten för någon som är missnöjd med sin arbetsgivare att under tillståndstiden söka nytt arbete under tre månader utan att bli av med sitt uppehållstillstånd. Den regeln är bland annat till för att minska arbetstagarens beroendeförhållande till arbetsgivaren, men den gäller givetvis personer som vistas i Sverige med ett giltigt arbetstillstånd.
Anf. 26 Josefin Brink (V)
Herr talman! Det stämmer som statsrådet säger att det är två olika kategorier - personer som har fått arbetstillstånd och personer som inte har arbetstillstånd. Det går inte att komma ifrån att det hänger ihop. Anslaget i min interpellation är att vi har fått en växande grå sektor på den svenska arbetsmarknaden. Såväl människor som kommer hit som arbetskraftsinvandrare och har tillstånd som människor som lever som papperslösa, människor som är asylsökande och en del människor som har uppehållstillstånd rekryteras i allt högre grad av företag som har satt i system att utnyttja den utsatthet och beroendeställning som dessa personer i olika grad befinner sig i. Det är här som politiken har ett stort ansvar.
Vi i Vänsterpartiet menar att det är ett brett samhällsproblem. Vi kan inte acceptera att social dumpning, skattefusk och en grå sektor breder ut sig och tar över stora delar av den svenska arbetsmarknaden. Detta är en del av svensk ekonomi där exploatering framför allt av människor från andra länder som inte har permanent uppehållstillstånd tillåts ske med en ganska hög grad av systematik. Vi menar att man måste ta ett helhetsgrepp. Det är häpnadsväckande att regeringen är så passiv när de gäller att ta tag i den här situationen. Det handlar om grundläggande mänskliga rättigheter, om arbetslivets villkor och om den svenska arbetsmarknadsmodell som regeringen säger sig vilja värna där lika rättigheter, lika lön och lika arbetsvillkor ska gälla för alla som jobbar i samma bransch. Det handlar också om konkurrensneutralitet och sjysta villkor i näringslivet. De företag som följer lagar och avtal och gör allt rätt konkurreras ut av dem som inte följer regelverket.
Jag menar att det är dags att ta ett helhetsgrepp om detta. Det handlar om skärpta regler och kontroller när det gäller arbetskraftsinvandring. Stärk ställningen för de personer som kommer hit som migranter genom att göra anställningserbjudandet bindande. Skärp kontrollen både före tillstånd och efter så att myndigheterna har koll på att man följer det som man har utlovat. Straffa inte de arbetstagare som kommer hit genom att dra in arbetstillståndet om de ger sig till känna och talar om att det finns brister hos arbetsgivarna utan låt dem stanna kvar hela tillståndstiden ut och ge dem möjlighet att driva krav och få tillbaka pengar och få ut skadestånd från de arbetsgivare som har lurat dem.
Det handlar också om mer generella insatser, som att införa personalliggare till exempel i byggbranschen där vi vet att det förekommer mycket fusk. Då vet man vilka som befinner sig på arbetsplatsen och kan kontrollera att det är rätt personer. Låt Skatteverket göra oanmälda kontroller på de här arbetsplatserna för att se att det inte finns personer där som utnyttjas utanför lagar och avtal och som man inte betalar skatt för. Varför har regeringen inte genomfört
Månadsuppgiftsutredningens
förslag om individuell månadsvis inbetalning av skatter och sociala avgifter? Det skulle underlätta mycket för att avslöja de arbetsgivare som utnyttjar bland annat migrantarbetare utan att betala in skatter och socialavgifter. Man kan införa ett solidariskt ansvar där huvudentreprenörer kan göras ansvariga för att betala utestående löner, skatter och sociala avgifter hos underentreprenörer som är oseriösa.
Om man antar ett sådant paket av åtgärder kan man komma åt den här exploateringen av migrantarbetskraft och man kan se till att garantera att de företag som gör rätt för sig och betalar sjysta löner och betalar in skatter och följer lagar och regler kan konkurrera om jobben på den svenska arbetsmarknaden.
Anf. 27 Christina Höj Larsen (V)
Herr talman! Ibland kan det vara nödvändigt att påminna lite grann om vad det är som vi talar om. Vi talar om människor som till exempel befinner sig i Thailand och får ett arbetserbjudande där det framgår att de ska få en avtalsenlig lön. På grund av detta säljer de eventuellt sina tillgångar hemma för att detta arbetstillstånd ofta går genom mellanhänder och kostar någonting. När de väl är här i Sverige får de veta att de inte kommer att få denna lön. Det gör att möjligheten att köpa tillbaka mark, hus eller vad det kan vara försvinner. Det blir mycket svårt för dessa personer att komma tillbaka till en bra ekonomisk situation. Det är detta som vi talar om. Vi talar om människor som förlorar det lilla som de hade.
Då säger migrationsministern att de har tre månader på sig att hitta ett annat arbete. Jag tror att vi alla är fullt medvetna om att det i ett Sverige med en mycket hög arbetslöshet, där man kanske inte kan språket eller har något nätverk, är mycket svårt att hitta ett nytt arbete på tre månader. Dessutom har dessa personer ingen möjlighet till försörjning under tiden. Jag tycker därför att detta är en falsk bild av vilka förutsättningar som människor har.
Min fråga kvarstår: Vad är det som gör att migrationsministern inte vill ge människor denna trygghet att arbetserbjudandet ska vara bindande? Vari ligger problemet? Varför kan man inte ge arbetstagaren denna trygghet?
Anf. 28 Statsrådet Tobias Billström (M)
Herr talman! Det är ganska intressant att höra hur Josefin Brink instämmer i stort sett i allt det som jag har sagt när det gäller beskrivningarna av problemet och så vidare. Men trots det kommer hon fram till slutsatsen att dessa frågor skulle hänga ihop. Hon hänvisar uttryckligen till arbetskraftsinvandringslagstiftningen från 2008 som skäl för denna interpellation, trots att den, vilket jag mycket tydligt redogjorde för, inte alls handlar om de grupper som Josefin Brink tar upp. Varken asylsökande eller människor som saknar tillstånd att vistas i Sverige omfattas av denna lagstiftning eller har påverkats av den. Det är alltså olika kategorier.
Jag tycker själv att det är mycket svårt att undvika att den som saknar tillstånd att vistas i Sverige - det är helt klart en försvårande faktor - också får det besvärligare att verka på en arbetsmarknad utan att bli exploaterad. Men just därför har vi skapat legala möjligheter för människor att komma till Sverige på ett ordnat sätt genom arbetskraftsinvandringslagstiftningen. Därmed har vi stärkt migranternas rättigheter på ett sätt som Josefin Brink och hennes parti aldrig tidigare har mäktat med under de år som de styrde Sverige tillsammans med Socialdemokraterna.
Sedan har vi frågan om de bindande avtalen som tas upp av interpellanten och också av Christina Höj Larsen. I Sverige förfogar arbetstagare och arbetsgivare över sitt eget avtal. De är fria att när som helst förhandla om anställningsvillkoren.
Därför ställer jag frågan på vilket sätt ett anställningsavtal, till skillnad från ett erbjudande, som i dag är det som står i lagtexten, i ett ärende om arbetstillstånd skulle skydda arbetstagare från oseriösa arbetsgivare. Jag skulle gärna vilja ha ett förtydligande på den punkten eftersom Vänsterpartiet ofta kommer tillbaka till detta som en lösning på problemet.
Om Josefin Brink med ett bindande anställningserbjudande menar att tredjelandsmedborgare som kommer till Sverige för att arbeta ska ingå ett anställningsavtal som är bindande i den bemärkelsen att avtalet inte kan omförhandlas, måste man fråga sig om det är rätt väg.
Jag anser för min del, vilket är regeringens uppfattning, att man måste motverka oseriösa arbetsgivare som missbrukar regelverket på ett annat sätt än genom en så ingripande förändring i det svenska systemet, där arbetstagare från länder utanför EU i så fall skulle särbehandlas. Det är vad som skulle bli konsekvensen av att göra anställningserbjudandet bindande.
Jag har redan redogjort för en rad åtgärder som Migrationsverket har vidtagit för att upptäcka och motverka missbruk. Jag avser även att föreslå utökade möjligheter att återkalla tillstånd som beviljats för arbete.
När det gäller frågan om kontroller, som också Josefin Brink tog upp, till exempel att Skatteverket skulle göra oanmälda kontroller - som om det skulle vara någon ny uppfinning - kan jag tala om att det görs redan i dag. Jag var själv närvarande när Skatteverket och gränspolisen gjorde ett tillslag i Malmö för att jag på plats skulle se hur det går till. Jag kan därför vittna om att det i allra högsta grad är en åtgärd som redan i dag finns och används av våra myndigheter. Det är alltså ingenting som behöver uppfinnas.
Sedan är det, först som sist, viktigt att slå fast att migranters rättigheter skyddas bäst genom att man har fler sätt för människor att komma legalt till ett land. Det har varit hela regeringens credo till att vi genomförde denna förändring 2008.
När jag tittar på de rapporter som har lagts fram om hur systemet fungerar måste jag säga att vi internationellt sett får ett mycket gott betyg.
Att man däremot kan hitta fall där människor som saknar tillstånd blir illa behandlade och att man kan hitta fall där människor som står helt utanför systemet blir illa behandlade är en konsekvens som jag djupt beklagar. Men detta måste vi bekämpa på andra sätt och med andra metoder. Det går inte att gömma sig bakom 2008 års arbetskraftsinvandringslagstiftning när man ska föra den kampen eftersom det är någonting helt annat.
Anf. 29 Josefin Brink (V)
Herr talman! Det är lite trist att Tobias Billström väljer att låtsas som att han inte förstår hur jag har ställt min fråga. Den handlar inte om i vilket regelverk som den ena eller den andra migranten befinner sig i, utan den handlar om att vi har en omfattande exploatering av personer som befinner sig i en utsatt situation i Sverige.
De allra mest utsatta är de papperslösa som i stort sett är helt rättslösa i dagens system. Men den näst mest utsatta gruppen är de som har kommit hit i enlighet med den nya lagstiftningen om arbetskraftsinvandrare. Den utsatthet som de befinner sig i handlar om att de, precis som Christina Höj Larsen och jag själv har tagit upp här tidigare, är helt knuten och beroende av en arbetsgivare när de har kommit hit för att få behålla sitt arbetstillstånd. Det erbjudande som de har fått av denna arbetsgivare kan ändras den dag som de kommer till Sverige. Inte sällan är det precis det som händer, så att de i själva verket, när de befinner sig i Sverige, får betydligt sämre lön, får jobba betydligt fler timmar och får jobba under betydligt sämre förhållanden än de har blivit lovade och än vad som gäller enligt svenska lagar och avtal.
Det är denna extrema beroendeställning som gör att dessa människor i praktiken inte har någon möjlighet att ta sig ur ett sådant anställningsförhållande som är det stora problemet och som är det politiska ansvar som Tobias Billström har. Det tycker jag fortfarande inte att Tobias Billström har kunnat svara på.
Med dagens system går det inte för en person som har kommit hit och blivit inlurad på detta sätt under falska premisser att ta sig härifrån. Det i sin tur leder, precis som Christina Höj Larsen talade om tidigare, sannolikt till att fler personer känner sig tvingade att stanna kvar som papperslösa och bli ännu mer exploaterade på den svenska och på den europeiska arbetsmarknaden.
Inga av de åtgärder som Vänsterpartiet föreslår skulle på något sätt förhindra eller försvåra för människor att komma hit och arbeta under anständiga villkor. Däremot skulle de kraftigt försvåra för de arbetsgivare som vill ta hit arbetskraftsinvandrare eller utnyttja papperslösa under usla villkor. Vi tycker att det är ganska rimligt att lagstiftningen ser ut på det sättet.
Anf. 30 Statsrådet Tobias Billström (M)
Herr talman! Vi fick aldrig riktigt räta ut frågan om varför bindande avtal skulle vara så bra och hur det fungerar. Men det får vi ta upp i en annan debatt.
För mig är det i alla fall helt uppenbart att Migrationsverket under regeringens ledning har arbetat mycket aktivt med att motverka missbruk och har tydligen också, om man tittar på de sammanställningar som har gjorts, lyckats ganska väl så här långt. Bland annat har man sett till att företag som tidigare anställde arbetskraftsinvandrare dessutom ska visa att de har betalat ut korrekta löner och tecknat försäkringar. De ska visa att det finns ekonomiska förutsättningar för att rekrytera en arbetskraftsinvandrare. Dessa skärpta kontroller som infördes från och med januari i år har haft avsedd effekt, bland annat genom att minska antalet oseriösa ansökningar.
I internationella bedömningar, som jag sade tidigare, som har gjorts av det svenska systemet konstaterar man från till exempel en organisation som OECD att det svenska systemet fungerar väl och att reformen enligt OECD inte har lett till sänkta löner för den inhemska arbetskraften. Man konstaterar också att företag som anställer arbetskraftsinvandrare till och med betalar generellt högre löner till inhemsk arbetskraft än jämförbara företag som inte anställer arbetskraftsinvandrare. På det hela taget är det ett ganska gott utfall av denna reform.
Men jag märker att Josefin Brink inte vill se skillnaden mellan den som befinner sig i Sverige med tillstånd och den som befinner sig i Sverige utan tillstånd. Hon säger till och med att den som kommer som arbetskraftsinvandrare enligt 2008 års system är den mest rättslösa gruppen, om jag återger det som hon sade rätt. Det är ganska anmärkningsvärt att hävda att den som kommer med legala papper och alla tillstånd i ordning skulle vara sämre ute på den svenska arbetsmarknaden än den som helt saknar tillstånd och vistas här. Det är ganska märkligt.
När man tittar på helheten i denna diskussion måste man komma ihåg att vi om vi vill ha ett bra system för de arbetskraftsinvandrare som kommer till vårt land också måste bygga systemet på det vis vi har gjort - med en öppenhet och en förståelse för att människor som vill komma hit ska göra det på bra villkor.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.