Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Guantánamo

Interpellation 2011/12:363 av Linde, Hans (V)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2012-05-14
Anmäld
2012-05-21
Besvarad
2012-05-29
Sista svarsdatum
2012-06-04

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 14 maj

Interpellation

2011/12:363 Guantánamo

av Hans Linde (V)

till utrikesminister Carl Bildt (M)

I tio års tid har det amerikanska fånglägret Guantánamo Bay på Kuba tjänat som fängelse för personer som USA anklagar för terrorism och för att ha kopplingar till al-Qaida. Trots att många av fångarna nu tillbringat ett decennium i amerikansk fångenskap har varken formella brottsanklagelser presenterats eller rättegångar genomförts.

Människorättsorganisationer världen över har under det gångna decenniet riktat kritik mot USA för att bryta mot de mänskiga rättigheterna på Guantánamo. FN och Amnesty har gång efter annan krävt en stängning av lägret med motivering att det strider mot folkrätten. Också andra organisationer har rapporterat om tortyr och bristande rättssäkerhet. Pentagon vidhöll under den tidigare administrationen i Washington att folkrätten ger USA rätt att hålla ”fientliga stridande”, men USA:s högsta domstol har sagt att rätten att ifrågasätta frihetsberövanden även ska gälla på basen.

År 2009 lovade USA:s president Barack Obama att stänga Guantánamo, vilket bland annat välkomnades av den svenska regeringen. Obama har själv uttryckt åsikten att fånglägret har gjort USA mindre säkert och dessutom underlättat al-Qaidas nyrekrytering av terrorister. Ingenting har hänt dock, och det sitter för närvarande runt 170 fångar kvar i lägret. Bland fångarna har det funnits en svensk medborgare, Mehdi Ghezali, som släpptes 2004 efter diplomatiska påtryckningar.

Den 31 januari 2011 undertecknade Obama en ny antiterrorlag. Denna lag, som lyder under namnet The National Defense Authorization Act (NDAA), ger myndigheterna rätt att hålla både amerikaner och icke-amerikaner fängslade på obestämd tid var som helst i världen, bland annat på amerikansk mark. I stället för att avveckla de lagar som president George Bush införde är alltså Obama på väg att göra dem permanenta.

I dagarna inleddes en uppmärksammad rättegång kopplad till en handfull Guantánamofångar i USA. Den som kallas för hjärnan bakom terrorattackerna den 11 september, Khalid Sheikh Mohammed, ställs i dagarna inför en amerikansk militärdomstol. Beslutet att männen ska ställas inför en militärdomstol är kontroversiellt och Obamaregeringen har försökt att föra över rättegångarna till civila domstolar, men backade i fjol. Amnesty kallar rättegången ”en parodi på rättvisa”. Samtidigt är männens advokater kritiska mot rättsprocessen, rapporterar BBC, bland annat eftersom de bara har getts tillstånd att ha mycket begränsad kontakt med sina klienter. Dessutom ska Khalid Sheikh Mohammed ha utsatts för skendränkning vid 183 tillfällen sedan han greps. Självklart ska de som är skyldiga till terrorattackerna den 11 september 2001 ställas inför rätta, men det måste vara en rättsprocess som uppfyller grundläggande internationella krav på rättssäkerhet.

Vid sidan om rättegångarna har USA betalat tredje länder för att ta emot före detta fångar. Senast överfördes två fångar till El Salvador. Sen tidigare har före detta fångar överförts till Albanien, Bermuda och ölandet Palau i Stilla havet. I alla dessa fall har fångarna varit kinesiska uigurer, utan koppling till de länder de har placerats i. I inget fall har dessa fångar fått en motivering till varför de har fängslats eller för den delen fått kompensation för sitt lidande.

När det gäller de sex uigurer som placerats i Palau betalade USA den palauiska presidenten 98 000 US-dollar per fånge och lovade samtidigt uigurerna att detta var en tillfällig lösning. Mer än två år senare är uigurerna fortfaranden kvar i Palau och den palauiska presidenten uppger att pengarna är slut. Uigurerna får därför inte längre något som helst ekonomiskt stöd och tvingas försöka överleva i ett land där de förvägras medborgarskap och klassificeras som gästarbetare med lägre löner och sämre rättigheter som följd. I realiteten är i dag de före detta fångarna statslösa och saknar möjligheter att lämna Palau. Det är självklart orimligt att personer som aldrig blivit dömda för något brott eller ens fått några som helst formella anklagelser riktade mot sig nu godtyckligt flyttas runt som schackpjäser på jordklotet.

Frågan om brott mot de mänskliga rättigheterna på Guantánamo är därför inte på långa vägar avslutad. Frågan, som vi är många som ställer oss, är hur länge till det ska dröja innan USA slutligen stänger lägret och uppfyller sina åtaganden avseende mänskliga rättigheter.

Med anledning av detta vill jag ställa följande frågor till utrikesminister Carl Bildt:

Avser ministern att verka för att Guantánamobasen stängs och att fångarna antingen friges eller åtalas i en civil domstol som uppfyller kraven på en rättvis rättegång?

Vilka initiativ avser ministern att ta för att uppmärksamma situationen för de före detta fångar som utplacerats i olika delar av världen?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2011/12:363, Guantánamo

Interpellationsdebatt 2011/12:363

Webb-tv: Guantánamo

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Carl Bildt (M)
Anf. 17 Utrikesminister Carl Bildt (M)
Fru talman! Hans Linde har frågat mig om jag avser att verka för att Guantánamobasen stängs och att fångarna friges eller åtalas i en civil domstol som uppfyller kraven på en rättvis rättegång. Han har också frågat mig vilka initiativ jag avser att vidta för att uppmärksamma situationen för före detta fångar som har utplacerats i olika delar av världen. Ett av president Obamas första beslut som amerikansk president var mycket riktigt beslutet att stänga fånglägret på Guantánamo inom ett år. Ettårsgränsen har passerat, men lägret förblir öppet även om antalet fångar har minskat väsentligt sedan president Obama tillträdde. Vi välkomnar Obamas fortsatta arbete med att stänga lägret. Jag delar Hans Lindes syn på att lägret bör stängas snarast möjligt. Vi har varit mycket tydliga från den svenska regeringens sida i denna fråga, och vi har under en lång tid framfört detta till de amerikanska myndigheterna. Vi har också varit tydliga med att de frihetsberövade på Guantánamo ska behandlas i enlighet med Genèvekonventionerna och internationella MR-normer. Det är inte folkrättsstridigt att upprätta särskilda militärdomstolar, men också i en militärdomstol måste processerna leva upp till rättsstatens krav på rättvis rättegång inbegripet opartisk prövning och med den tilltalades rätt till ett fullgott försvar. Den dialog som EU och USA inrättade 2006 för att diskutera folkrätten och kampen mot terrorismen fortsätter. Frågan om Guantánamo och fångarnas rättigheter tas regelbundet upp, och Sverige är en aktiv part i dessa samtal. Även genom EU verkar vi för en avveckling av lägret, inte minst genom EU:s sändebud för antiterrorismfrågor. EU har till den amerikanska administrationen uttryckt oro för den lag Hans Linde refererar till - The National Defence Authorization Act. Som svar på frågor från Europaparlamentet har både kommissionär Cecilia Malmström och rådet gett uttryck för denna oro. När det gäller situationen för före detta fångar som har utplacerats i olika delar av världen har USA ansvaret att försäkra sig om att dessa personer inte sänds till länder där risk för övergrepp föreligger.
Hans Linde (V)
Anf. 18 Hans Linde (V)
Fru talman! Även i detta fall får jag som brukligt är tacka utrikesministern för svaret. Det är nu snart fyra år sedan som Barack Obama valdes till USA:s president. Tyvärr kan vi nu konstatera att en lång rad av de förhoppningar som fanns har förbytts till besvikelser. Ämnet för min interpellation i dag är det kanske tydligaste exemplet på det, nämligen hur man har agerat när det gäller fånglägret på Guantánamo. Obama lovade högtidligt och tydligt att lägret skulle stängas inom ett år. Det var ett löfte till det amerikanska folket men också till omvärlden efter omfattande protester under flera år. Det är ett löfte som inte har infriats i dag. En lång rad människorättsorganisationer världen över har under det gångna decenniet riktat mycket hård kritik mot USA för de brott mot de mänskliga rättigheterna som har begåtts på Guantánamo. FN och Amnesty har gång på gång krävt att lägret ska stängas med motiveringen att det strider mot folkrätten. Ett brott mot de mänskliga rättigheterna och ett brott mot folkrätten är ett brott oavsett om USA:s president heter George Bush eller Barack Obama. Trots detta har frågan om Guantánamo helt försvunnit från den internationella dagordningen. När läste vi senast någonting i svenska medier eller hörde uttalanden som berör Guantánamo? Carl Bildt säger i sitt svar att frågan om Guantánamofångarnas rättigheter "tas regelbundet upp". Det låter ju bra, får jag erkänna. Men samtidigt är min erfarenhet efter snart sex år i riksdagen att denna typ av uttalanden inte alltid betyder så mycket i realiteten. Därför skulle jag önska att utrikesministern vore lite mer tydlig på denna punkt. När och i vilket sammanhang framförde Sveriges utrikesminister Carl Bildt senast kravet på att Guantánamo ska stängas och att fångarna antingen ska ställas inför rätta i en rättssäker civil process eller frisläppas? Ett tips till utrikesministern är att just nu är ett lämpligt tillfälle att göra det. Den 5 maj inleddes en rättegång mot Khalid Sheikh Mohammed i en militär domstol, en rättegång som Amnesty International kallar en parodi på rättvisa. Ytterligare rättegångar planeras i slutet av det här året. Från samtliga dessa rättegångar finns det omfattande rapporter om tortyr och övergrepp inför rättegångarna, och de anklagades möjligheter att träffa sina försvarare har varit ytterst begränsade. Självklart ska de som gjorde sig skyldiga till de fruktansvärda terrorattackerna den 11 september 2001 ställas inför rätta, men det måste vara en rättssäker process som uppfyller de grundläggande internationella kraven på rättssäkerhet. Vi ska komma ihåg att fortfarande sitter 170 personer inspärrade på Guantánamo. I många fall har de suttit där i över ett decennium. Ingen av dem som i dag sitter på Guantánamo har genomgått någon form av rättegång, och i de allra flesta fall planeras inte heller några rättegångar för dessa fångar. De sitter där utan en rättssäker process, utan dom. Under de senaste åren har USA vid flera tillfällen bett omvärlden om hjälp med att ta hand om dessa fångar, att hjälpa dem att flytta till ett tredje land. Den typen av uppmaningar har riktats bland annat till Sverige. Den borgerliga regeringens svar har varit att detta är USA:s ansvar, inte Sveriges. Jag får erkänna att det är en principiell ståndpunkt som är alldeles riktig, men effekten av den principiella hållning som Sverige och en lång rad andra EU-länder intagit är att 170 personer fortfarande sitter på Guantánamo. Risken är att de kommer att sitta där under mycket lång tid framöver. Vi vet att det i dag saknas förutsättningar för att de ska kunna ställas inför rätta i en civil domstol. Det saknas bevis. Hade det funnits bevis skulle de redan ha åtalats. I många fall saknas förutsättningar för att de ska kunna skickas till sina hemländer eftersom de där riskerar ytterligare förföljelser. Det saknas också förutsättningar för att de ska kunna bosätta sig i USA, helt enkelt för att det finns ett massivt politiskt motstånd mot det. Det krävs därför att tredje länder agerar genom att bistå USA så att dessa människor ska få en fristad - om vi verkligen vill att Guantánamo ska kunna stängas i närtid.
Carl Bildt (M)
Anf. 19 Utrikesminister Carl Bildt (M)
Fru talman! Jag tycker att Hans Linde rätt väl beskriver de problem som föreligger i det här fallet. Jag tror att vi är överens om att de som begått brott ska ställas inför rätta. Här finns personer som av allt att döma begått brott. Det innebär inte nödvändigtvis att alla har gjort det; förmodligen finns ett antal som absolut inte har gjort det. Samtidigt vet vi att det finns ett antal som bär ett djupt ansvar för mycket allvarliga former av internationell terrorism. Det hela måste dock ske på ett rättssäkert sätt, och det kravet ställer vi. Hans Linde frågade mig när jag sade det senast. Det var för ungefär tre minuter sedan som jag sade det senast. Förutom det hänvisar jag till den löpande dialog som vi har mellan EU och USA i dessa frågor. Det är huvudsakligen inom ramen för den som diskussionen förs, och i den är Sverige självfallet aktivt. Hans Linde antydde att det här är ett problem som egentligen kan lösas på annat sätt, nämligen att man på ett eller annat sätt ger fångarna frihet. Problemet, som Hans Linde så väl beskriver, uppstår när de ska sändas till sina hemländer. Det är mycket svårt eftersom de i hemländerna förmodligen kommer att behandlas på ett ännu sämre sätt, på ett i varje tänkbart hänseende alldeles oacceptabelt sätt. Den optionen finns således inte. Från svensk sida har vi sagt att vi har en flyktingpolitik i Sverige. Vi tar emot kvotflyktingar efter hänvändelse från UNHCR, inte därutöver. Det finns individer i Sverige som varit i Guantánamo, men att se det som en lösning på de problem som finns tror jag inte att vi ska göra. Lösningen måste vara att USA har ansvaret för att ställa fångarna inför rätta och göra det på ett anständigt och rättssäkert sätt. Det kan ske i en militärdomstol - det är inte folkrättsstridigt - men det måste ske på ett sätt som är acceptabelt. Jag delar helt Hans Lindes uppfattning att det tagit alldeles för lång tid. Vi vet alla att det är en kontroversiell fråga också i den amerikanska inrikespolitiken, och den diskuteras intensivt. Beträffande antalet kan jag nämna att totalt har 760 utländska fångar suttit fängslade på basen under den långa tiden. Under Obamas tid som president har antalet gått ned från 242 till ca 170, det vill säga 169, vilket i praktiken är samma sak. Vi fortsätter att följa frågan. Det är en fråga där president Obama måste leva upp till de löften som han ställt ut.
Hans Linde (V)
Anf. 20 Hans Linde (V)
Fru talman! Jag ska säga något som jag inte ofta säger från talarstolen, nämligen att jag på den här punkten helt håller med Carl Bildt. Lösningen är att dessa fångar ställs inför rätta i USA. Det är ganska självklart, men vi vet att möjligheten för att det ska ske vad gäller samtliga 170 som i dag sitter på Guantánamo är mycket liten. Det är den verklighet vi får förhålla oss till. Vi kan välja att inta en principiell ståndpunkt där vi säger att i den bästa av världar skulle de ställas inför rätta, eller så försöker vi hitta en lösning. Vi måste vara pragmatiska, hoppa ned från våra höga hästar och inse att vi kanske behöver agera som tredje land för att möjliggöra för dessa människor att få en fristad, att de människor som inte begått något brott och i kanske mer än ett decennium suttit på Guantánamo kan frisläppas. Jag skulle vilja lyfta fram ytterligare en fråga. Det finns många turer som förtjänar kritik när det gäller Guantánamo. Den kanske mest bisarra delen i USA:s hantering av Guantánamo är att man betalat en rad mindre länder runt om i världen för att de ska ta emot före detta fångar, i alla fall de kinesiska uigurer som varit fångar. Uigurerna, som inte i något fall dömts för terrorbrott, har ställts inför ultimatumet att antingen stanna på Guantánamo eller skickas till ett land som de inte har någon som helst anknytning till. De har placerats i ölandet Bermuda; jag får rapporter om att de numera jobbar som golfskötare på golfbanan i Bermuda. Ett flertal har placerats i Albanien. En grupp har placerats i lilleputtlandet Palau i västra Stilla havet. Nu senast placerades två uigurer i El Salvador. Det är ganska uppenbart att kinesiska muslimska uigurer har få kopplingar till dessa länder. När jag frågar utrikesministern på vilket sätt man från svensk sida kommer att agera för dessa före detta fångar som utplacerats i världen på, om vi ska vara ärliga, ganska märkliga sätt svarar utrikesministern att det är USA:s ansvar, med andra ord att Sverige inte har någon ståndpunkt beträffande dem och att Sverige inte heller kommer att ingripa eller på annat sätt agera. Jag måste säga att det är en ståndpunkt som inte håller, Carl Bildt, för det handlar om människor som fått sina liv sönderslagna på grund av det så kallade kriget mot terrorism. Det är människor som på papperet i dag är frigivna men i många fall i realiteten lever som papperslösa medborgare, inspärrade i länder där de dumpats mer eller mindre godtyckligt. Jag hade förmånen att träffa en av dessa före detta Guantánamofångar, Ahmat Abdulahad, när jag besökte Palau i Stilla havet för ett par veckor sedan. För mig som var där som turist framstod Palau som ett Stillahavsparadis, men för Ahmat var det bara ännu ett fängelse, må vara att det stod palmer utanför hans hus. Ahmat placerades i Palau tillsammans med fem andra uigurer för två år sedan, efter att USA betalat den palauiske presidenten 98 000 dollar per person. De fick då löfte om att det var en tillfällig lösning och att de sedan skulle kunna resa vidare till något annat land. Det löftet har inte infriats. I dag säger den palauiske presidenten att pengarna är slut och att man inte längre kan bistå fångarna med hjälp när de ska betala räkningar eller med deras försörjning. Dessutom har det uppstått en inrikespolitisk debatt där oppositionen i Palau hävdar att regeringen är korrupt och har försnillat pengarna. Det innebär att vi har en grupp människor som är strandsatta i ett land där de inte har medborgarskap. De har inte heller möjlighet att resa till något annat land på jorden eftersom de är papperslösa. De saknar medborgarskap. Kina vägrar att erkänna dem som kinesiska medborgare. I Palau förvägras de medborgarskap. De klassificeras som gästarbetare, vilket innebär att de har lägre löner och sämre rättigheter. De kan inte få tillgång till den läkarvård de behöver, för det saknas i Palau, ett land med 22 000 invånare. De kan inte resa till ett annat land för att få den läkarvård de behöver. Det är fullständigt orimligt. Sverige behöver agera för att dessa människor ska få upprättelse.
Carl Bildt (M)
Anf. 21 Utrikesminister Carl Bildt (M)
Fru talman! Hans Linde beskriver, återigen, väl de problem som man står inför i det här sammanhanget. Uigurerna, för att ta dem som exempel, är en relativt stor grupp - jag har glömt antalet - bland dem som arresterades och fördes till Guantánamo. Det finns anledning att tro att det finns rimliga skäl att sätta dem på fri fot. Att sända dem tillbaka till det land som de egentligen kommer från, det vill säga Kina, är inte acceptabelt. De accepteras förmodligen inte av Kina, och i den mån de skulle accepteras av Kina har vi anledning att ha starka reservationer mot det. Det finns ingen anledning att tro att deras rättigheter skulle respekteras där. Då har, som Hans Linde beskriver, den amerikanska administrationen gjort stora ansträngningar för att få dessa människor accepterade i andra länder. Det är inte så lätt i det här fallet. Han nämner en lång rad exempel på länder där det har varit möjligt. Det har också varit möjligt att från dessa länder resa vidare. Det är också i det sammanhanget Sverige har kommit in. Sverige har som bekant en flyktingkvot där vi tar emot skyddsvärda individer i speciella fall. Det gör vi efter framställning från FN:s flyktingkommissariat UNHCR. Några sådana framställningar har inte kommit i dessa fall av skäl som jag inte kan bedöma, men så har det i varje fall varit. Skulle en sådan framställan ha kommit skulle självfallet inom ramen för de svenska lagarna och bestämmelserna Migrationsverket ha tagit ställning till det. Men den frågan har inte uppkommit. Det är ett omfattande arbete som Förenta staterna har bedrivit för att försöka att successivt minska antalet i Guantánamo både genom rättegångar, med de frågetecken vi har kring det, och med försöken att få olika länder att runt om i världen att ta emot dem. Sverige tar emot flyktingar inom ramen för sin flyktingkvot. Men det sker på det sätt som jag har beskrivit. Det finns ingen anledning att göra något undantag i just det här fallet, och det uppfattar jag inte heller att Hans Linde föreslår.
Hans Linde (V)
Anf. 22 Hans Linde (V)
Fru talman! Vad jag känner till finns det ett exempel där en före detta fånge från Guantánamo har lyckats ta sig vidare till ett tredje land. Det handlar om en uigur som befann sig i Albanien som lyckades ta sig till Sverige och efter väldigt många turer och lång kamp lyckades få uppehållstillstånd i vårt land. I övriga fall är de fast i olika länder som de har väldigt liten koppling till och där de - det var i varje fall min bild - inte heller har några önskemål om att stanna. När jag träffade Ahmat Abdulahad sade han uttryckligen att han gärna ville åka till ett annat land, till Australien eller något av de europeiska länderna, där det finns fler uigurer. Där har de möjlighet att träffas och leva tillsammans med människor som kanske delar samma kultur och samma tro till skillnad från läget när det gäller Palau. Carl Bildt gömmer sig lite bakom resonemang om UNHCR och förfrågningar som har kommit in eller inte kommit in. När det handlar om situationen för dessa fångar är det uppenbart att det är både USA och de länder där de har placerats som nu har ansvar för deras välbefinnande. Det handlar om att se till att de får arbetstillfällen och få leva rimliga liv. Det är en rimlig fråga för Sverige att lyfta. Carl Bildt har själv talat om den dialog man har med USA genom EU. Varför lyfter man inte denna fråga från EU:s sida mot USA att dessa människor som har placerats ut mot sin vilja i olika delar i världen har en rätt att leva ett drägligt liv? De har rätt att få upprättelse och ersättning för de brott som har begåtts mot dem. De har rätt att få sina namn rentvådda. Jag misstänker också att det finns någon form av dialog mellan EU och Palau där det också är rimligt att man från EU:s sida lyfter den här frågan. Det är orimligt att människor flyttas runt som schackpjäser på jordklotet. Det handlar om en rad människoöden och människor som har fått sina liv i grunden sönderslagna av det så kallade kriget mot terrorismen utan att de har begått något som helst brott. Ahmat uttryckte det så här: Först flyttade USA och Kina runt oss som schackpjäser. Nu bråkar Palaus politiker om oss. Det är inte rimligt att människor behandlas på det här sättet 2012.
Carl Bildt (M)
Anf. 23 Utrikesminister Carl Bildt (M)
Fru talman! Det är svårt att föra en diskussion om de olika individerna. Det rör sig om väldigt många olika fall. Nu har vi hamnat vid en enstaka uigur som sitter i Palau. Jag kan gärna erkänna att min kunskap om just den individen är vida underlägsen Hans Lindes. Generellt sett är det en stor grupp av människor där USA har varit intresserat av att få ut dem och ge dem en ny fristad någonstans. Det är inte alldeles lätt. Vi hade några fall där de återsände en större grupp till Jemen. Vi kan själv se att det inte är alldeles enkelt. Det var deras hemland, och de fick möjligheten att åka till sitt hemland. En del av dem hade måhända inte begått några brott tidigare. Det vet vi inte så mycket om. Men åtminstone i några fall var det så att de återgick eller övergick, beroende på hur man ser på saken, i en verksamhet som vare sig Hans Linde eller jag skulle bedöma som riktigt acceptabel. Överförandet till Jemen fungerade inte riktigt bra alldeles bortsett de synpunkter vi har på de mänskliga rättigheterna i Jemen. Överförandet till andra länder regleras av den flyktinglagstiftning som vi har i till exempel Sverige. Så är det. Det är svårt att göra något undantag för just Guantánamo. Jag tror att det skulle vara mycket svårt att få förankring för det i denna kammare inklusive med all sannolikhet hos Hans Lindes eget parti. Det är i allt väsentligt USA:s ansvar att se till att de placeras. Det finns individer som ibland har kommit i kläm och som ibland har varit inblandade i en verksamhet som de kanske inte skulle ha varit inblandade i, försiktigt uttryckt. Det handlar också i ett antal fall utan tvekan om några av världens mest hårdföra terrorister, inklusive den person som nu är föremål för en komplicerad rättegång. Avslutningsvis vill jag säga att problematiken är betydande. Det som har illustrerats i diskussionen mellan Hans Linde och mig förklarar en del av de svårigheter som Obamaadministrationen har med att hantera just den här frågan.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.