Fungerande telefoni i glesbygd
Interpellation 2010/11:384 av Nordén, Marie (S)
Interpellationen är besvarad
- Inlämnad:
- 2011-05-13
- Anmäld:
- 2011-05-17
- Besvarad:
- 2011-05-31
- Sista svarsdatum:
- 2011-06-07
Interpellationen
den 13 maj
Interpellation
2010/11:384 Fungerande telefoni i glesbygd
av Marie Nordén (S)
till statsrådet Anna-Karin Hatt (C)
Telia Sonera har startat avskaffandet av fast telefoni i de områden som ej betraktas som lönsamma. Det hela motiveras med att gammal teknik ska ersättas med ny. I samband med detta hänvisas till att alla enligt lagen om elektronisk kommunikation har rätt till hemtelefoni till ett överkomligt pris.
Nu visar det sig dock att Telia Sonera säger upp telefonabonnemang utan att fungerande alternativ erbjuds. Självfallet är detta inte acceptabelt. Redan nu har Telia Sonera erbjudit icke fungerande alternativ i samband med uppsägningar. Och man har till exempel inte kunnat erbjuda ett fungerande alternativ för trygghetslarm som i dagsläget kräver fast telefoni.
I situationer som dessa hänvisas det till PTS, Post- och telestyrelsens, ansvar för att det finns fungerande lösningar. PTS har dock pekat på risken att vissa kundgrupper inte erbjuds anslutning till ett överkomligt pris om det inte finns en särskilt uttalad förpliktelse. Det är också en bedömning som delats av Konsumentverket.
Min fråga till statsrådet är:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta med anledning av att teleabonnenter i framför allt landsbygd inte erbjuds fullgoda och fungerande alternativ till fast telefoni då Telia Sonera avskaffar fast telefoni i ej lönsamma områden?
Debatt
(14 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2010/11:384
Webb-tv: Fungerande telefoni i glesbygd
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 106 Anna-Karin Hatt (C)
Fru talman! Marie Nordén har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta med anledning av att teleabonnenter i framför allt landsbygd inte erbjuds fullgoda och fungerande alternativ till fast telefoni i ej lönsamma områden. Isak From har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att fler ska erbjudas riktigt bredband i stället för det fasta telefonnätet. Maria Stenberg har frågat mig vilka åtgärder jag avser vidta för att säkerställa att lagen om elektronisk kommunikation och hemtelefoni verkligen omfattar hela befolkningen i Sverige. Jag har valt att besvara interpellationerna i ett sammanhang.
Först och främst vill jag poängtera att när det gäller tillgången till telefoni finns det i dag, enligt uppgifter från Post- och telestyrelsen, PTS, inga hushåll eller företag i Sverige som saknar telefoni och som vill ha det till sin stadigvarande bostad eller sitt fasta verksamhetsställe. Bakgrunden är att Telia Sonera genomför ett teknikskifte där bolagets kopparledningar byts ut mot trådlösa anslutningar i delar av landet. Bolaget har i en utfästelse försäkrat att fungerande trådlösa alternativ kommer att erbjudas de abonnenter vars fasta kopparförbindelse inte kommer att upprätthållas.
Interpellanterna gör gällande att Telia Sonera inte erbjuder fungerande alternativ. Jag förmodar att vad som avses är Telia Soneras initiala försök med så kallad fastmobilsteknik, som varit behäftad med vissa brister. Detta var bland annat märkbart när man försökte återställa telefonnäten efter stormen Gudrun. Bristerna var dock inte av en sådan omfattning som Isak From påstår. PTS har konstaterat att tjänsten uppfyllde lagens krav om god funktion och teknisk säkerhet.
Telia Sonera har sedan dess vidareutvecklat en mobil ersättningstjänst, och den fungerar enligt PTS utan större avvikelser. Lösningarna innebär att en liten adapter monteras i hemmet och kunderna på så vis kan ringa med sina vanliga telefoner om de vill det. Den redovisning som hittills har lämnats från både Telia Sonera, PTS och berörda kommuner är att teknikskiftet fortlöper utan problem och under kontrollerade former.
Maria Stenberg undrar om jag avser att föreslå ändringar i lagen om elektronisk kommunikation så att hemtelefoni verkligen omfattar hela befolkningen. Så som framgår av svaret är det i dag ingen som saknar telefoni till sin stadigvarande bostad eller sitt fasta verksamhetsställe. Utgångspunkten är att marknaden ska tillhandahålla samhällsomfattande tjänster, vilket följer av lagen om elektronisk kommunikation som lades fram av den dåvarande socialdemokratiska regeringen 2003.
De åtgärder som regeringen och PTS vidtar har denna inriktning, och de insatser som görs syftar till att i första hand uttömma marknadens potential. Därför ser jag för närvarande inte något behov av en förändrad lagstiftning.
För det fall vare sig marknaden eller andra åtgärder inte räcker till, såsom bland annat täckningskrav, är regeringens bedömning att det har funnits och fortfarande finns ett behov att upphandla åtminstone telefoni i enstaka fall. En rimlig utgångspunkt är att man ska ha haft telefoni tidigare samt att det ska vara fråga om stadigvarande bostäder eller fasta verksamhetsställen. Det innebär att exempelvis fritidsboenden inte kan räkna med telefoni utöver vad marknaden är beredd att bygga ut.
Regeringens politik utgår ifrån att så många som möjligt i Sverige ska ha tillgång till elektroniska kommunikationer, inklusive telefoni, genom marknadens aktörer. Därför har vi i första hand gynnsamma lagar och regler för att främja investeringar i branschen och konkurrensen mellan operatörer. Det finns inte längre ett statligt televerk som alla är anslutna till, utan ett antal olika operatörer att välja mellan för de flesta.
Hushållens och företagens telefoni- och bredbandslösningar skiljer sig åt, och denna trend kommer sannolikt att fortsätta, bland annat beroende på olika behov. Olika lösningar kommer att samverka för att tillgodose behovet av samhällsomfattande tjänster. När det gäller trådlösa alternativ är dessa på frammarsch både tekniskt och marknadsmässigt. Fler och fler väljer att bara ha ett abonnemang för trådlös kommunikation. Operatörerna har byggt ut sin mobiltäckning utöver tillståndskraven, vilket i sig är ett tecken på att just geografisk tillgänglighet är en konkurrensfördel på marknaden.
När det gäller bredbandstillgång i områden som är mindre kommersiellt intressanta kommer de statliga täckningskraven, som villkorar en av operatörernas tillstånd i det så kallade 800-megaherzbandet, att användas. Villkoren kommer att bidra till att merparten av de hushåll och fasta verksamhetsställen som i dag saknar överföringshastighet på en megabit per sekund kommer att tillhandahållas en sådan anslutning. Anslutningarna kommer också att medge taltelefoni. Denna insats är en viktig och bärande del i regeringens bredbandsstrategi.
PTS har dessutom ytterst alltid en möjlighet att med lagstöd vid behov utse en operatör med uppgift att tillhandahålla alla rimliga krav på samhällsomfattande tjänster, vilket inbegriper telefoni.
Anf. 107 Marie Nordén (S)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka ministern för svaret. Tillgång till fungerande telefoni är en rättighet och en nödvändighet. Av oss flesta tas det för givet, men i glesbygden, till exempel i Bräcke, Strömsund och Härjedalen, är det inte en självklarhet för alla, inte sedan Telia påbörjade sin avveckling av det fasta kopparnätet.
Ministern säger i sitt svar att ingen saknar telefoni i sin fasta bostad. Det trodde jag stämde, men det gör det faktiskt inte. Enligt de uppgifter jag har fått när jag har pratat med kommunala företrädare i vissa av de här kommunerna är det tyvärr inte så att alla har en fungerande telefon, fast eller mobil.
Sedan kan man sälla sig frågan om den telefoni som de har fungerar som den borde. Tyvärr är fallet så att den inte gör det. Det är orsaken till min interpellation.
Det började för några år sedan när vi fick rapporter om byar uppe i norra Jämtland där det enda sättet att kommunicera med varandra var att använda walkie-talkie. Självklart tog man för givet att det var något enstaka fall, det kommer att lösas. En miss av Telia, måste det vara som naturligtvis inte kommer att upprepas. Lite senare, 2009, fick vi läsa om en hel by som förlorade sitt fasta telenät över en natt utan någon riktig förvarning mer än ett brev på posten med ett nytt simkort, vilket inte kan räknas som någon direkt information. Alla i byn visste att det inte fanns fungerande mobiltäckning.
Jag pratade med en kvinna i Bräcke kommun som numera har den mobila fasta telefonin, som ministern nämner. Enligt Telia fungerar den. Men om man från Telia hade pratat med kvinnan på hennes telefon hade man förstått att så är det inte. Det skrapas, det hörs inte vad man säger, och rätt vad det är bryts samtalet. Hon beskriver det som helt hopplöst, och det gör även hennes vänner som säger att det är omöjligt att föra ett samtal på telefon med henne numera. Man ringer bara när det är nödvändigt.
De som drabbats värst är de äldre. Vi vill ju alla att man ska kunna bo kvar hemma så länge som möjligt. För en kommun som Bräcke, som jag kommer att ta några exempel ifrån, där man har mycket glesbygd och där det är långt mellan gårdarna är det en utmaning. Det krävs mycket planering, och personalen måste tänka smart när de ska resa mellan de äldre. Trygghetslarm är en förutsättning för att det ska kunna fungera. Det behövs också i tätort.
När det fasta nätet avvecklades säger kommunföreträdare att man i Bräcke inte känner sig trygg längre. Det är svårt att garantera tryggheten och säkerheten för de äldre. Den här osäkerheten känner man med all rätt.
Det första fallet inträffar i februari när Hildur i Grönviken i Bräcke kommun förlorar sitt trygghetslarm då Telia helt sonika stänger marknätet och mobilsignalen inte är tillräckligt stark för att klara larmet. Efter påtryckningar kopplar Telia tillbaka den fasta ledningen igen. Man hoppas och tror att Telia har lärt sig av detta, och självklart ska det inte behöva hända igen. Det här är allvarliga saker. Trygghetslarm är ingenting man slarvar med. Men i maj händer det igen, i en annan by men i samma kommun. Igen stänger Telia nätet utan att se till att larmet fungerar via det mobila nätet, och kommunen måste hantera situationen, vilket man också gör.
Problemet finns, ministern. Jag vet att det är önsketänkande från Post- och telestyrelsen att det här fungerar problemfritt. Därför är min fråga igen till ministern: Vilka åtgärder kan ministern tänka sig att vidta för att lösa problemet?
Anf. 108 Isak From (S)
Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag vet att statsrådet tycker att den här frågan är viktig. Vi har debatterat frågan tidigare, och jag tycker mig se i statsrådets arbete en annan insikt i de bekymmer som vanliga människor har som berörs av frågan än vad vi såg i förra debatten.
Likväl är det fortfarande många frågetecken att räta ut. Det finns indikationer på att omställningen till ny teknik riskerar att stanna av och att skillnaderna i landet riskerar att öka. Det statliga Telia Sonera har startat avvecklingen av det fasta kopparnätet för telefoni i framför allt de områden som inte betraktas som lönsamma. Det hela motiveras helt riktigt med att gammal teknik ska ersättas med ny. Så har det varit sedan telefonins begynnelse att gamla apparater och växlar har bytts ut och att ledningarna har uppgraderats och underhållits. Det kan man säga har varit en strategi som vi har varit politiskt överens om.
Men hur ser det ut i verkligheten? Det är tyvärr så att många av de mindre lönsamma ledningsgatorna och växlarna ute i landet inte har underhållits som de borde. Slutklämmen på det olönsamma underhållsarbetet ser vi nu. Det är att Telia Sonera säger upp telefonabonnemang utan att fungerande alternativ erbjuds. Självklart är det inte acceptabelt.
I Västerbotten tycks det nu som att Telia till viss del har svängt och att avvecklingstiderna har förlängts mot vad som tidigare annonserats. Jag kan inte tänka mig annat än att det måste vara någon sorts styrning här, man ser att det är totalt omöjligt att genomföra det som det var tänkt. För ett år sedan var människorna rejält upprörda i de områden hemma i Västerbotten som berörs.
Om det fungerar som det är tänkt och kapaciteten inte är störd med fast mobil sägs det uppfylla kraven på fast mobil. Det innebär att kapaciteten på bredbandet till och från masten ska vara väl utbyggd. Det har varit diskussioner kring kapaciteten i nätet. Är det många ute på Internet blir det trängre, och det är klart att då kommer störningen. Fiber- och IP-telefoni borde vara naturlig ersättning, men för de hushåll som nu förlorar sin fasta telefoni är det gemensamt att de ligger vid telestationer som inte har framdragen fiber och därför aldrig kommer att få bredband. De här kunderna kommer vi aldrig att bygga bredband till, säger Telia när jag ringer och frågar. Telia väljer att erbjuda i de fall det är möjligt en mobil lösning.
Regeringen har i sin bredbandsstrategi slagit fast att Sverige ska ha ett bredband i världsklass så att 90 procent av hushållen och företagen ska ha tillgång till bredband om minst 100 megabit per sekund senast 2020. Men enligt sitt svar till oss lägger ministern över mycket av ansvaret på marknaden, och det är bra när marknaden fungerar. Är det inte i huvudsak är i de lönsammaste områdena som marknaden har förutsättningar för att fungera? I stora delar av landet är det, till ytan i all fall, så att marknaden inte fungerar på området.
I går kunde man läsa i Norra Västerbotten att hälften av stolpnätet ska plockas ned inom fem år. Det är klart att befolkningen är orolig när man hör om de prov som tidigare visat att systemet inte fungerar. Inom fem år kanske vi har en fungerande ersättning.
Jag får återkomma i nästa inlägg.
Anf. 109 Maria Stenberg (S)
Fru talman! Tack, ministern, för det gemensamma svaret till oss tre interpellanter!
Jag kan konstatera helt kallt att det inte är helt enkelt att leva, bo och verka i Sveriges glesbygder i dagens samhälle, trots att Centerpartiet och den ansvariga ministern i regeringen ändå har ett förflutet med att arbeta aktivt för glesbygdens frågor. Men jag ska som sagt ändå tacka för svaret.
Det kanske inte heller är helt överraskande att vi tre interpellanter bor och lever i både landsbygd och glesbygd, och det är våra väljares och våra medborgares liv som vi försöker beskriva i den här kammaren.
Kommunikationer är ett brett område som rör i princip allting som är viktigt för att man ska kunna leva, bo och verka. Det handlar om tåg, bredband, flyg, mobiltelefoni, bussar och faktiskt också att ha en hemtelefon. Det kan synas lite enkelt att i dagens teknikstarka Sverige vara orolig över att man inte kan kommunicera med andra människor. För oss som bor i glesbygd är det inte självklart att faktiskt kunna kommunicera via en fast telefon, via sin mobiltelefon eller via sin dator, även om man nu har fått den fina möjligheten att köpa ett abonnemang. Att bli avskuren från möjligheten att kommunicera med andra människor, myndigheter eller vad man nu vill kommunicera med innebär faktiskt också isolering, och det är det som till en del sker i Sveriges glest bebyggda områden.
Jag har jobbat som undersköterska i hela mitt liv tills jag kom till riksdagen, och den mesta och den sista tiden inom hemtjänsten, så jag vet hur det är när man bygger upp en vård för äldre människor som bor i glesbygdsområden, och telefonen är en del av vården. Det innebär att människor som jobbar inom hemtjänsten kanske börjar sin arbetsdag med att ringa ett antal äldre som fortfarande bor i till exempel näst intill väglöst land. Det är en del av välfärdssamhället att äldre människor ska kunna välja att bo kvar i sina hem långt bort från tätorterna. Och det är inte bara de äldre som vill kunna välja att bo i sin hemmiljö. Om man ser det krasst ur ett kommunalpolitiskt perspektiv är det en rätt lönsam affär att äldre människor kan bo kvar i sin hemmiljö med stöd och hjälp av hemtjänsten. Där är då telefonen och trygghetslarmen en stor del, som sagt, i att man ska kunna bo kvar hemma.
I min hemkommun finns det många äldre människor som trots att de har förlorat sin make eller maka och nästan inte har några grannar ändå vill bo kvar hemma, därför att det är där de känner sig trygga och där de känner sig mest friska, hur frisk man nu kan känna sig när man har börjat närma sig 90 år. Men det är en del av samhällsservicen att ha en trygghetstelefon och en fast telefon.
Precis som Marie Nordén säger, och jag skulle kunna upprepa det hon säger, finns det bevis på att det inte riktigt fungerar. Det är ju en sak i teorin att säga att alla har möjlighet att kommunicera. Men de facto bor det människor där ute i glesbygden som inte kan kommunicera, där vi pratar om Europas nästan sista vildmark, där telefonerna, oavsett om det är IP-telefoni eller mobiltelefoner, är beroende av vad det är för väder och vind. När det snöar och blåser som värst får man hoppas att det inte händer någonting, för då kanske inte mobilen funkar, och IP-telefoni är ju inte ens att fundera över.
Det är klart att vi undrar över hur man har tänkt säkerställa kommunikationen i glesbebyggda områden.
Anf. 110 Anna-Karin Hatt (C)
Fru talman! Goda elektroniska kommunikationer är väldigt viktiga, och jag är glad att Isak From har noterat mitt engagemang i frågan. Jag skulle vilja säga att det är lika viktigt som det var att få en väg framdragen till gården för hundra år sedan. Det är en del av tillväxtens blodomlopp.
I det sammanhanget är det glädjande att vi kan konstatera att Sverige hör till de länder som har bäst täckning i världen. Det har vi tack vare att vi under många år har varit väldigt skickliga från statsmaktens sida på att ställa täckningskrav när vi delar ut olika tillstånd och licenser, men också därför att marknadens aktörer vartefter har insett att i Sverige är det en konkurrensfördel att kunna erbjuda sina abonnenter bra nät.
Den omställning som nu pågår, där Telia håller på att ställa om från kopparnäten, är oundviklig. Den kan vi inte komma ifrån. Den kommer att behövas för att uppgradera till nästa generation. Både jag och mina företrädare har, som interpellanterna känner till, haft och har kontinuerligt en omfattande dialog med Telia. Telia Sonera har också gjort en ensidig utfästelse och konstaterat att man inte har för avsikt att avveckla någon kopparledning där man inte kan erbjuda andra alternativ. Telia har vartefter också blivit avsevärt mycket bättre på att hantera dialogen med konsumenterna om hur detta arbete ska gå till.
Däremot har vi från regeringens sida bett Telia Sonera att göra en uppskattning av vilka abonnenter det är man inte klarar av. Och man gör bedömningen att under de närmaste åren kan det handla om någonstans mellan fem och tio abonnenter per år som man inte klarar av att erbjuda ersättningstelefoni. Då har vi från regeringens sida skjutit till medel till PTS, som har uppdraget att se till att upphandla telefoni till dessa abonnenter så att de inte ska stå utan telefoni.
När det gäller uppgiften från Marie Nordén är det omöjligt för mig att kommentera enskildheter. Det jag kan konstatera är att PTS, som ju har att hantera situationen om någon abonnent skulle begära telefoni som del av en samhällsomfattande tjänst, inte har haft anledning att pröva något enda fall där en konsument som anser sig ha rätt till telefoni har begärt att få det via PTS. Därför har lagen i den delen inte heller prövats. Om det finns sådana exempel skulle jag uppmana Marie Nordén att upplysa personerna i fråga om att möjligheten finns i lagstiftningen att inkomma till PTS med en begäran om en sådan bedömning.
Regeringens ambition är, precis som Isak From lyfter fram, att Sverige ska ha bredband i världsklass. Just därför har vi i budgetpropositionen för innevarande år också aviserat att vi under 2011 kommer att höja den lägsta garanterade hastigheten som alla ska ha tillgång till 20 kilobit, som gällde under den socialdemokratiska regeringen, till 1 megabit per sekund.
När det gäller trygghetslarmen, alldeles kort, är det självklart så att alla trygghetslarm ska fungera tillförlitligt. Samtidigt är det ett faktum att allt fler konsumenter väljer andra telefonilösningar än den analoga kopparbaserade telefonin, och det kan vi inte blunda för. Därför måste också trygghetslarmslösningarna anpassas till den teknik som abonnenterna använder sig av.
När det gäller teknikskiftet har Telia Sonera också gjort utfästelsen att hjälpa kommunerna att identifiera alla abonnenter som har trygghetslarm, just för att kommunen i god tid ska kunna hitta en annan lösning för den berörda kunden. PTS bedömning är mot den bakgrunden att risken för att en abonnents trygghetslarm inte ska fungera med anledning av teknikskiftet är minimal.
Anf. 111 Marie Nordén (S)
Fru talman! Vad ska man säga? Jag kan börja nästan där ministern slutade, att det finns abonnenter som väljer andra förbindelser. Ja, det stämmer. Det finns ju en uppsjö av olika valmöjligheter för många av oss. Men nu pratar vi ju om dem som inte har några valmöjligheter. Det är dem vi vill uppmärksamma med den här debatten.
Jag måste få nämna en man som förlorade sitt fasta teleabonnemang när Telia plockade bort det fasta marknätet. Hans mobiltäckning är så dålig att man har tvingats tvångsförflytta honom till ett äldreboende nere på byn tills man har löst frågan. Det ska väl ändå inte vara så att jag ska behöva vända mig till honom och säga: Det enda sättet för dig att få din rätt är att du ska kräva din rätt. Varför ska inte Telia kunna ta det ansvaret för de här abonnenterna och faktiskt kunna garantera dem en telefonianslutning som fungerar och inte låter som om man pratade i en plåtburk, som en man beskriver det i Bräcke, där hans mamma har fått den nya telefonin. Det känns inte som att det är så det ska behöva vara, för de människor som har drabbats hårdast är faktiskt äldre människor som bor i glesbygd, som har bott där i hela sitt liv och hoppats på att leva kvar där så länge som möjligt, så länge de kan.
Där borde regeringen kunna ställa högre krav på Telia. Jag tycker inte att Telia agerar ansvarsfullt. Den här mannen har tvångsförflyttats. Han hoppas att någon gång kunna flytta tillbaka, men man vet inte när. Det är också företagare som har drabbats genom en sämre anslutning där kunder inte kommer fram och de inte kommer ut till sina kunder. När jag möter de människor som har drabbats är deras enda känsla och tanke: Vi räknas inte. Vi är för få för att vi ska kunna få någon större uppmärksamhet även om man skriver om det i medierna hemma.
Visst är det en oundviklig utveckling, och det är bra att den nya tekniken kommer in. Men man kan göra det på ett annat sätt och mer ansvarsfullt än vad Telia har gjort. Det gäller inte bara i inledningsskedet, utan det fortsätter att dyka upp situationer där man inte innan har kontrollerat: Kommer det mobila nätet att vara så pass starkt att det fungerar?
Återigen handlar det om människor, och många är äldre, som inte har något val. Det är inte den gruppen vi talar om. Vi ska alltid jobba med ny teknik, och vi ska få Telia att göra det. Men det duger inte att säga: Ni får ta ansvar själva för detta och vända er till Post- och telestyrelsen. Man kan vända på det och säga: Telia får ta ansvar för sina kunder och se till att inte koppla bort dem från resten av världen innan de har ett fullgott alternativ. Det kravet borde man kunna ställa på Telia.
Anf. 112 Isak From (S)
Fru talman! Jag hade tänkt ställa en fråga till statsrådet. Jag efterlyste lite grann svar om trygghetslarmen. Nu svarade statsrådet, men jag har fortfarande frågetecken.
Ska kommunerna ha tre olika system för trygghetslarm? Ska vi ha ett system för det gamla kopparnätet som till viss del kommer att finnas kvar, ett mobilt, ett för IP-telefoni och till och med ett för radio? Det hoppas jag att statsrådet kommenterar lite grann.
I övrigt när man byter tekniker går man från någonting som var halvskralt till någonting som är bättre. När man byter från en gammal bil till en ny bil vill man ju ha någonting som är bättre. Det har varit intentionen.
Det ser nu väldigt olika ut i landet. I flera olika län satsade man på ADSL i kopparnätet i slutet av 90-talet. I och med nedmonteringen av kopparnätet faller ADSL-systemet. Då är det svartfiber som ska ersätta det. Där ser skillnaderna ännu större ut.
I Västerbotten, som framlyfts som ett mönsterlän i det här fallet, har vi något så när förutsättningarna för att kunna kalla oss en region som är på väg att komma till ett system som håller hög klass.
Det nät vi har i Västerbotten är ortssammanbindande och knyter ihop huvudorterna. I dagsläget är det många av de mindre orterna däremellan som inte är inkopplade på svartfibern.
Det är också lite märkligt att de vita fläckarna sammanfaller väldigt väl med de områden där man nu plockar ned stolparna från det fasta telefonnätet. Det fallet har man redan försökt börja möta. Det gäller bland annat i fjälldalarna i Dorotea och Vilhelmina. Det är exempel på tillväxtområden inom turismen. Där hade man fått medfinansiering från Jordbruksverket. Nu tog medfinansieringspengarna slut, och då drog även PTS tillbaka sina medfinansieringspengar. I det fallet har vi ingen lösning.
Det finns även fler enskilda byar och byaföreningar ute i kommunerna som har sökt och fått medel till att etablera bredbandsnät. I vissa av de fallen har kraven på offentlig medfinansiering gjort att man inte kunnat gå vidare och fullfölja sina planer. Det är mycket beroende på att kommunerna inte har haft medel att gå in som medfinansiär av olika ekonomiska skäl.
Då PTS presenterade sina visioner för att nå kapacitetsmålen i den nationella bredbandsstrategin pekades fyra områden ut. Det är i huvudsak storstäderna och även Västerbotten. Men däremellan är det ett väldigt stort land, och skillnaderna tenderar att öka. Hur ska vi möta den utvecklingen? Ska vi ha digital fattigdom i vissa delar av landet som kommit efter på grund av den nedmontering som nu sker?
Vad kommer nu att hända? Kommer det att finnas mer medel för att lösa problemen när man klipper ned kopparledningarna för att ersätta det föråldrade ADSL-systemet? Det gäller också de nuvarande flaskhalsarna och kapacitetsbristerna.
Kan vi tro att IT-ministern förmår finansministern att göra nya strukturfondssatsningar eller andra satsningar så att vi kan fortsätta att kalla oss en digital nation i världsklass? Cyklar vi så ramlar vi omkull, och stannar vi så blir vi omsprungna.
Anf. 113 Isak From (S)
Fru talman! Det blir lite en debatt som handlar om många saker hit och dit. Det är ibland svårt att hålla ordning på vad som är vad med bredband, mobiltelefoner, fasta telefoner och glesbygd.
Jag tänkte återvända lite till innehållet i statsrådets svar på min interpellation, närmare bestämt till det som finns angivet som fasta verksamhetsställen. Det ska inte vara sommarhus eller fritidsboende, som ministern skriver i sitt svar till mig. Det är myndigheten Post- och telestyrelsen som genom tillämpning av begreppet fasta verksamhetsställen avgör vem som och var man kan få möjlighet till en ny form av fast telefon fastän den inte är i kopparnätet.
Detta slår lite olika beroende på var man finns i landet. Jag tycker mycket om att tala om min hemkommun Arjeplog. Där finns en turistanläggning. Det är också en del av den svenska hållningen att vi ska utvecklas som turistnation. En del av det som är unikt i Sverige finns i Norrbotten och i min hemkommun. Det är i princip Europas sista vildmark.
Där ute i Europas sista vildmark finns en turistanläggning. Den har verksamhet mer eller mindre året runt beroende lite grann på årstiden. Där har man haft en fast telefon. Människor som vistas i fjällvärlden, oavsett om de kommer till anläggningen eller till exempel är turister på andra sätt, känner att det finns en viss form av trygghet. De vet att till det stället kan de alltid ta sig, eftersom de kan ringa därifrån. De vita fläckarna när det gäller kommunikationsmöjligheter på många olika sätt, bland annat med mobiltelefoni, därute är inte på samma sätt som de finns i stora städer. Det är bara på det sättet.
Den här anläggningen betraktades inte som ett fast verksamhetsställe. Det hade inte varit något fast boställe. Det innebär att det området blir beroende av väder och vind och möjligheten att kommunicera via mobiltelefoni. Det är inte heller så lätt i glesbygd i dag.
Vi kan säga att alla konsumenter ska ha rätt att köpa ett abonnemang. Men det är bara steg ett. Steg två är att det fungerar när man behöver det. Det är inte alltid så. Det är lite unikt med min hemkommun och hemvärld. Där finns en av Sveriges minoriteter, samer. Det är oftast renskötare som bedriver ofta en stor del av sin näringsverksamhet och sitt arbete ute i fjällvärlden.
Jag har sagt i den här kammaren tidigare att jag brukar träffa en renskötare. Jag frågar honom: Vad händer dig om det sker en olycka? Fungerar mobiltelefonen? Nej, nej, säger han. Jag får kravla mig upp på någon fjälltopp någonstans, och i bästa fall kanske jag har täckning på min mobiltelefon.
Det tror jag har varit en del av tryggheten i de glesbyggda områden där jag bor - man har vetat att det åtminstone på några ställen har funnits möjlighet att alltid kommunicera med omvärlden. Det är detta som blir så bekymmersamt när det inte finns längre.
Jag är inget under av tekniskt kunnande. Däremot gillar jag ny teknik, och jag gillar att se att det går framåt. Men detta sker på bekostnad av en del människor som inte får ta del av den nya tekniken.
Vi har pratat mycket om de äldre som är beroende av detta. Men i min hemkommun vill vi också hemskt gärna att unga människor och barnfamiljer ska flytta dit. Vi tycker inte att det finns någon anledning att alla ska bo i staden. Men det är klart - om man inte kan kommunicera på ett vettigt sätt, som man kanske är van vid, varför ska man då rycka upp allt och flytta? Det finns en problematik.
Anf. 114 Maria Stenberg (S)
Fru talman! Sverige är ett speciellt land på många sätt. Vi har en stor yta. Vi har en extremt gles befolkning i ett europeiskt perspektiv. Det är en stor utmaning för oss att klara av att bygga ut denna typ av faciliteter, som medborgarna förväntar sig och behöver och som vi som nation behöver. Vi behöver detta om hela Sverige ska kunna leva och utvecklas.
Mot den bakgrunden är det enastående att kunna konstatera att Sverige har bland den bästa täckningen i världen. Vi placerar oss tillsammans med länder som till exempel Sydkorea, som har helt andra förutsättningar att bygga ut sina nät. De slipper hantera ett glesbefolkat land. Men vi har lyckats göra det därför att vi har varit innovativa och därför att även tidigare regeringar har insett att vi behöver göra detta.
När licenserna till 3G-nätet skulle delas ut valde PTS att inte göra som resten av Europa och ta så mycket betalt som möjligt för licenserna, utan att göra detta genom att låta operatörerna tävla mot varandra. Vem kunde erbjuda bäst befolkningstäckning? De som erbjöd den bästa fick också licenserna. Nu kan vi se att det har kunnat ske. Vi har fått en täckning när det gäller 3G-nätet som andra länder bara kan avundas oss.
Alldeles nyligen avslutade PTS auktioneringen av det så kallade 800-bandet, där Sverige har varit bland de första i Europa - tvåa efter Tyskland - med att frigöra detta band, som tidigare användes för tv-sändningar, för mobiltelefoni. I ett av dessa tillstånd ställer vi krav på att operatören ska se till att bygga täckning till de abonnenter som i dagsläget över huvud taget inte har någon bredbandstillgång.
Jag tycker att det är viktigt att konstatera att landsbygden inte är hjälpt av att hållas kvar i en gammal teknik - en gammal begränsande teknik som kopparnäten de facto är. I många glest bebyggda delar av landet måste man konstatera att utbyggnaden av mobil teknik många gånger är mycket mer kostnadseffektiv. Så kan vi också i längden bygga bättre nät som täcker fler.
Vi har i dagsläget inte ett televerk - tack och lov! Vi har flera olika operatörer. Telia Sonera har tagit på sig ett stort eget åtagande i sin utfästelse när man säger att man inte har för avsikt att avveckla någon kopparledning till någon abonnent som inte kan få telefoni på något annat sätt - antingen via Telia Sonera eller via någon annan operatör. Det är ändå viktigt att framhålla att den som inte kan använda sig av Telia Sonera också har andra alternativ på marknaden att undersöka innan man konstaterar att alla alternativ är uttömda.
Trygghetslarmen är viktiga för dem som är beroende av dem. För att så mycket som möjligt underlätta övergången från en analog värld till en digital sådan har regeringen gett Hjälpmedelsinstitutet och Socialstyrelsen i uppdrag att bland annat ge ut en vägledning för hur detta kan ske till kommunerna. På lite längre sikt ska Hjälpmedelsinstitutet enligt samma uppdrag även arbeta med teknikstudier, med försöksprojekt med standardisering och med att skapa en branschorganisation.
Anf. 114 Anna-Karin Hatt (C)
Fru talman! Sverige är ett speciellt land på många sätt. Vi har en stor yta. Vi har en extremt gles befolkning i ett europeiskt perspektiv. Det är en stor utmaning för oss att klara av att bygga ut denna typ av faciliteter, som medborgarna förväntar sig och behöver och som vi som nation behöver. Vi behöver detta om hela Sverige ska kunna leva och utvecklas.
Mot den bakgrunden är det enastående att kunna konstatera att Sverige har bland den bästa täckningen i världen. Vi placerar oss tillsammans med länder som till exempel Sydkorea, som har helt andra förutsättningar att bygga ut sina nät. De slipper hantera ett glesbefolkat land. Men vi har lyckats göra det därför att vi har varit innovativa och därför att även tidigare regeringar har insett att vi behöver göra detta.
När licenserna till 3G-nätet skulle delas ut valde PTS att inte göra som resten av Europa och ta så mycket betalt som möjligt för licenserna, utan att göra detta genom att låta operatörerna tävla mot varandra. Vem kunde erbjuda bäst befolkningstäckning? De som erbjöd den bästa fick också licenserna. Nu kan vi se att det har kunnat ske. Vi har fått en täckning när det gäller 3G-nätet som andra länder bara kan avundas oss.
Alldeles nyligen avslutade PTS auktioneringen av det så kallade 800-bandet, där Sverige har varit bland de första i Europa - tvåa efter Tyskland - med att frigöra detta band, som tidigare användes för tv-sändningar, för mobiltelefoni. I ett av dessa tillstånd ställer vi krav på att operatören ska se till att bygga täckning till de abonnenter som i dagsläget över huvud taget inte har någon bredbandstillgång.
Jag tycker att det är viktigt att konstatera att landsbygden inte är hjälpt av att hållas kvar i en gammal teknik - en gammal begränsande teknik som kopparnäten de facto är. I många glest bebyggda delar av landet måste man konstatera att utbyggnaden av mobil teknik många gånger är mycket mer kostnadseffektiv. Så kan vi också i längden bygga bättre nät som täcker fler.
Vi har i dagsläget inte ett televerk - tack och lov! Vi har flera olika operatörer. Telia Sonera har tagit på sig ett stort eget åtagande i sin utfästelse när man säger att man inte har för avsikt att avveckla någon kopparledning till någon abonnent som inte kan få telefoni på något annat sätt - antingen via Telia Sonera eller via någon annan operatör. Det är ändå viktigt att framhålla att den som inte kan använda sig av Telia Sonera också har andra alternativ på marknaden att undersöka innan man konstaterar att alla alternativ är uttömda.
Trygghetslarmen är viktiga för dem som är beroende av dem. För att så mycket som möjligt underlätta övergången från en analog värld till en digital sådan har regeringen gett Hjälpmedelsinstitutet och Socialstyrelsen i uppdrag att bland annat ge ut en vägledning för hur detta kan ske till kommunerna. På lite längre sikt ska Hjälpmedelsinstitutet enligt samma uppdrag även arbeta med teknikstudier, med försöksprojekt med standardisering och med att skapa en branschorganisation.
Anf. 115 Marie Nordén (S)
Fru talman! I grund och botten handlar debatten om hur man värderar glesbygdens villkor och om hur vi ska skapa förutsättningar för boende och företagande i glesbygd. Precis som flera har sagt här finns tekniken att skapa en bättre täckning. Men resurserna saknas, precis som Isak From beskriver i sitt senaste inlägg.
Som ministern säger har vi under flera år satsat stora resurser för att just ha en stor täckning för både nät och mobil i hela Sverige. Även om utvecklingen stannade av under några år när man valde att lägga ansvaret på marknaden har vi kommit i gång igen när man har förstått att staten måste ta ett ordentligt ansvar för detta.
Man lämnar nu det gamla kopparnätet. Anledningen till att jag ville debattera med ministern är att jag känner att man borde kunna ställa högre krav på Telia, som äger nätet. Det finns andra sätt att hantera detta på. Även om det kanske inte är så många som kommer i kläm tycker jag att det är tillräckligt många för att vi inte ska vara nöjda och för att vi ska känna att det inte får gå till så här. Vi kan inte lämna dessa människor i sticket.
Återigen tycker jag att vi ska vända på det. Vi ska inte hänvisa de äldre personer som kommer i kläm till Post- och telestyrelsen och säga: Ni får faktiskt kräva er rätt! Vi kan i stället säga till Telia: Ni måste göra det här bättre! Det är inte rimligt att ni stänger ned det fasta kopparnätet innan ni har en fungerande lösning för dessa personer.
Det tycker jag är det minsta man kan begära. Det handlar om att alla ska kunna känna sig trygga. Även om, som ministern sade, det kanske bara är ett tiotal som kommer att stå utanför denna lösning och kanske blir tvångsförflyttade som den äldre farbrodern nu har blivit kan jag inte acceptera det. Det borde inte heller ministern göra.
Anf. 116 Isak From (S)
Fru talman! Det blir kanske så här när det handlar om tre olika interpellationer med lite olika ingångar; debatten spretar i väg lite grann. Men ministern har valt att besvara våra tre interpellationer i en klump, och då blir det så här.
Man kan inte låta bli att jämföra lite grann med järnvägen. Vi har mängder av operatörer aktiva på området elektronisk kommunikation. Samtidigt är i stort sett alla verksamheter i dag beroende av fungerande stamnät. När man nu klipper ned det fungerande stamnätet mellan vissa byar ute i landet är det klart att befolkningen undrar om det kommer att bli som med banan mellan Arvidsjaur och Jörn. Man stängde ned den, och det blev inget mer.
Är det någon skillnad mellan IT-infrastrukturen och järnvägen? Är den bättre rustad, mer effektiv, mer rättssäker och mer ändamålsenlig än järnvägens infrastruktur? Det kan vi fundera över.
Regeringen ansvarar för att en samordnad strategi och utbyggnad av den nya fungerande infrastruktur för IT-kommunikation kommer till. Då är vi inte behjälpta av ett lapptäcke som bara täcker vissa delar av landet. Regeringen måste ta sitt ansvar och se till att staten står för samordningen av det fysiska kabelnätet så att vi kan få ett bra fungerande stamnät. På så sätt kan vi få konkurrens mellan de tjänsteoperatörer som ska verka på nätet.
Här krävs ett samlat ansvar. Det borde vara så att avvecklingen av kopparnätet resulterar i en utveckling av fibernätet. Så kan vi få en tillväxt och en regional utveckling.
Fru talman! Vi vill inte ha det som med järnvägen.
Anf. 117 Maria Stenberg (S)
Fru talman! Vi som debatterar här är väldigt angelägna om att få det sista ordet i våra repliker.
Jag vill berätta för statsrådet, och det är hon säkert medveten om, att det inte är alltför länge sedan som den här kammaren debatterade just de här frågorna om kommunikation och framför allt kommunikation i glesbygd. Där har vi socialdemokrater tagit ett politiskt ställningstagande som jag är väldigt glad över. Vi anser att rätten till telefoni i glesbygd bör ses över. Det finns en anledning till att vi har landat i just det. Det bygger i mångt och mycket på de berättelser som vi fått höra när vi åker hem till våra valkretsar och våra hemkommuner. Det finns människor där ute. Vi som representerar glesbygden har hört berättelserna staplas på varandra om att det här inte riktigt fungerar.
Jobb, utveckling och framtid måste tillhöra det här landets mest glesa områden också. Därför har vi landat i en reservation. Vi tycker att man måste se över hur det här fungerar i verkligheten. Det är ofta en sak att teoretiskt beskriva att det finns ett ansvar. PTS säger att det inte finns någon som saknar fast telefoni. Jag har stått i den här talarstolen ett antal gånger och försökt att beskriva hur mobiltelefonerna inte fungerar. Det finns vita fläckar där. Därför känner människor som bor i glesbygden sig otrygga. Man är orolig för att man inte ska kunna kommunicera via mobil, och trygghetslarmet fungerar inte. Ska man då lämnas och bli isolerad?
Som socialdemokrat känner jag mig stolt över att vi har lämnat ifrån oss en reservation där vi poängterar att hela landet ska leva och att telefoni är en del av samhällsservicen och en del av välfärdsbygget och därmed också bör omfatta alla människor i det här landet.
Anf. 118 Anna-Karin Hatt (C)
Fru talman! Alla delar av Sverige både kan och ska växa. Jag är helt övertygad om att det finns tillväxtmöjligheter i varenda region och att varenda del av vårt land faktiskt kan och ska växa samtidigt. Men ska vi kunna göra det måste tillväxtens blodomlopp fungera. Då behöver vi ha tillgång till grundläggande saker som att kunna få tag på livsmedel, tanka våra bilar och kunna kommunicera med omvärlden, till exempel via telefoni.
Vi ställer, och vi ska ställa, väldigt höga krav på marknadens aktörer när det gäller elektroniska kommunikationer. Jag är väldigt glad för att Telia Sonera faktiskt har gjort ett starkt ensidigt åtagande om att sköta omställningen från kopparnäten på ett ordnat sätt. De har också svarat på regeringens begäran när vi har bett dem berätta vilka abonnenter som de inte kommer att klara av att erbjuda en ersättningstelefoni eller vilka abonnenter som inte kommer att kunna ringa med något annat företag.
Regeringen har kunnat konstatera att det rör sig om fem tio personer per år. Det är inte personer som kommer att flyttas ned från någon fjälltopp, utan det är personer som kommer att få hjälp att få telefoni via den statliga upphandlingen som går via PTS eftersom det inte fanns någon operatör som klarade av det.
Vad man vill ha och vad man anser sig behöva för att kunna leva ett gott liv förändras över tid. I dag handlar det inte bara om telefoni, utan det handlar också alltmer om bredband som Isak From tog upp i sin interpellation. Därför är det väldigt viktigt att lyfta fram att regeringen gör omfattande satsningar för att komplettera marknadens förmåga att bygga ut ett bredband i världsklass i hela landet. 2011-2014 satsar vi 1 miljard kronor bland annat som medfinansiering i de angelägna Fiber-till-byn-projekten som Isak From lyfte fram.
