Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Fyrstegsprincipen i EU

Interpellation 2010/11:376 av Lillemets, Annika (MP)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2011-05-12
Anmäld
2011-05-12
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2011-06-01
Sista svarsdatum
2011-06-03
Besvarad
2011-06-07

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 12 maj

Interpellation

2010/11:376 Fyrstegsprincipen i EU

av Annika Lillemets (MP)

till statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)

I Sverige ska den så kallade fyrstegsprincipen ligga till grund för trafikplaneringen. Detta slås fast bland annat i regeringens direktiv till trafikverken inför framtagandet av Nationell plan för transporsystemet 2010–2021 och uttrycks så här i regeringens budgetproposition för 2011:

”En viktig utgångspunkt vid planering av transportinfrastruktur är att det förhållningssätt som den s.k. fyrstegsprincipen (stegvis prövning av möjliga åtgärder i transportsystemet) representerar ska vara lika självklart som att de transportpolitiska målen ska uppnås.”

Fyrstegsprincipen är ett sätt att lösa trafikproblem på ett ekonomiskt och resurseffektivt sätt. Den innebär att åtgärder som kan påverka transportbehovet och val av transportsätt ska prioriteras i första hand. I andra hand kommer åtgärder som ger effektivare utnyttjande av befintlig infrastruktur samt fordon och i tredje hand begränsade ombyggnadsåtgärder. I sista hand ska nyinvesteringar och större ombyggnadsåtgärder genomföras.

Argumenten för att konsekvent tillämpa fyrstegsprincipen är många. Den står för sunt förnuft och främjar ekonomisk, social och ekologisk hållbarhet. Ur ett miljöperspektiv är det alltid bättre om till exempel trängselproblem i stadsmiljö kan lösas genom klok samhällsplanering som minskar transportbehovet och att fler åker kollektivt, än att det byggs fler vägar som ökar de totala trafikvolymerna. Fyrstegsprincipen är också ett sätt att kanalisera finansiella resurser till de investeringar som verkligen behövs. Ur ett socialt perspektiv är det bra att människor inte tvingas resa i onödan på grund av dålig samhällsplanering, till exempel genom att tvingas ta bilen för att handla mat eller lämna och hämta barn på förskolan.

EU-kommissionen har gett ut en så kallad vitbok om transporter. Vitboken är kommissionens förslag om hur den framtida europeiska transportpolitiken ska utformas, med ett perspektiv ända fram till 2050. När trafikutskottet var på besök i Bryssel tidigare i vår, klargjorde ansvarige kommissionären Siim Kallas högste tjänsteman Henrik Hololei kommissionens ståndpunkt. ”Mobility is a human right”, hävdade Hololei. Han uttryckte en okritisk ambition att främja ökade transporter, inte minst flyg, oavsett om de är till nytta och glädje för människor eller tvärtom.

I vitboken konstateras att EU fram till 2050 överlag måste minska utsläppen av växthusgaser med 80–95 procent under nivåerna för 1990. Detta ska göras i syfte att begränsa den globala uppvärmningen till två grader. Ändå föreslår kommissionen att transportsektorn endast ska minska utsläppen med minst 60 procent – och räknar därtill med att utsläppen ska öka med 8 procent till 2030. Inga åtgärder för att minska behovet av transporter föreslås i vitboken och man slår uttryckligen fast att ”minskad rörlighet är inget alternativ”. Tvärtom ses ökade transporter som något gott i sig. Man skriver till exempel om en fördubbling av EU:s flygtrafik till 2050. Hoppet står helt till – nödvändig och önskvärd – teknikutveckling och effektivare användning av transporter. I vitboken sammanfattas kommissionens motstridiga ambitioner väl i en underrubrik: ”Ökade transporter och förbättrad rörlighet med 60 % utsläppsminskning som mål”.

Detta oroar mig och mot bakgrund av detta vill jag ställa följande fråga till statsrådet:

Hur arbetar statsrådet för att fyrstegsprincipen ska få genomslag på EU-nivå?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2010/11:376, Fyrstegsprincipen i EU

Interpellationsdebatt 2010/11:376

Webb-tv: Fyrstegsprincipen i EU

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Anf. 138 Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! Annika Lillemets har frågat mig hur jag arbetar för att fyrstegsprincipen ska få genomslag på EU-nivå. Bakgrunden till frågan är bland annat att det enligt Annika Lillemets i EU-kommissionens vitbok om transporter slås fast att minskad rörlighet inte är något alternativ och att det inte föreslås några åtgärder för att minska behovet av transporter. Min utgångspunkt är att resor och transporter bidrar till en positiv samhällsutveckling, bland annat en ökad frihet att bo och leva där man vill och samtidigt ha tillgång till en god arbetsmarknad. Transportsystemet kan ses som samhällets blodomlopp, och det behövs för att det internationella utbytet av varor och tjänster som byggt vårt välstånd ska fungera effektivt. Det är därför inget mål i sig att minska resandet eller transportarbetet. Klimatutmaningen som mänskligheten står inför måste emellertid tas på största allvar, och transportsystemet behöver hantera denna utmaning samtidigt som det bidrar till en samhällsutveckling med hållbar tillväxt. Det förhållningssätt som den så kallade fyrstegsprincipen representerar, det vill säga att man innan man använder resurser för att bygga nytt undersöker om man kan effektivisera användningen av det befintliga, är en viktig utgångspunkt för alla oss som anser att såväl effektivitet och rationalitet som sunt förnuft ska gälla vid planering av i alla dimensioner hållbar transportinfrastruktur. I EU-arbetet har jag med mig detta förhållningssätt. Jag har också med mig de principer som den svenska transportpolitiken sedan länge bygger på, det vill säga att transporter i huvudsak är marknadsstyrda med ett decentraliserat beslutsfattande hos enskilda individer, hushåll och företag och att efterfrågan på transporter bestämmer utbudet av olika transportlösningar, givet en samhällsekonomiskt effektiv prissättning av utnyttjandet av infrastrukturen samt en samhällsekonomiskt effektiv skötsel och utveckling av densamma. Åtgärder för att förändra och effektivisera hur gods transporteras och människor reser i syfte att öka konkurrenskraften och skapa fler jobb samtidigt som utsläppen minskar är centralt i det europeiska arbetet inom transportområdet. Regeringen välkomnar att EU-kommissionen lagt fram en ny vitbok om den framtida transportpolitiken och delar synen att det övergripande målet för europeisk transportpolitik är att bidra till att få till stånd ett system som stöder ekonomiska framsteg, ökar konkurrenskraften och erbjuder transporttjänster med hög kvalitet samtidigt som resurserna används effektivare. Det är viktigt med en politik för en konkurrenskraftig transportsektor som ökar rörligheten och minskar utsläppen. De ambitiösa målen med åtgärder för att minska oljeberoendet och minska utsläppen av växthusgaser med 60 procent stöder detta.
Annika Lillemets (Mp)
Anf. 139 Annika Lillemets (Mp)
Fru talman! Först vill jag tacka infrastrukturministern för svaret på min interpellation. Ett långsiktigt hållbart samhälle ställer nya krav på planeringen inom trafik- och transportsystemet. Fyrstegsprincipen är en planeringsmetod för att hushålla med resurser och minska vägtransportsystemets miljöpåverkan. Den går ut på att steg för steg analysera hur ett trafikproblem bäst kan lösas, i första hand genom att minska behovet av transporter och val av transportsätt, i andra hand genom åtgärder som ger effektivare utnyttjande av befintlig infrastruktur och fordon, i tredje hand genom begränsade ombyggnadsåtgärder och i sista hand genom stora nybyggen eller större ombyggnadsåtgärder. En viktig förutsättning för hållbart resande är alltså en aktiv och genomtänkt samhällsplanering så att onödiga resor kan undvikas. Det handlar också om att föra över transporter till mindre utrymmeskrävande, säkrare och miljövänligare färdmedel, i klartext till tåg från bil och flyg. I Sverige ska fyrstegsprincipen ligga till grund för trafikplaneringen. Detta slås fast bland annat i regeringens direktiv till trafikverken inför framtagandet av Nationell plan för transportsystemet 2010-2021 och uttrycks så här i budgetpropositionen för 2011: "En viktig utgångspunkt vid planering av transportinfrastruktur är att det förhållningssätt som den s.k. fyrstegsprincipen (stegvis prövning av möjliga åtgärder i transportsystemet) representerar ska vara lika självklart som att de transportpolitiska målen ska uppnås." Gott så, men i praktiken är det fortfarande fler vägar och mer biltrafik som gäller. Jordens Vänner har överklagat den nationella transportplanen till Regeringsrätten, bland annat därför att den inte leder till minskade utsläpp av vägtrafiken och att det ofta saknas alternativ, vilket är just det som fyrstegsprincipens första steg handlar om. Massiva satsningar på nya bilvägar kommer att bidra till ökade koldioxidutsläpp. Det värsta aktuella exemplet är den sexfiliga motorvägen Förbifart Stockholm. Även ute i kommuner och regioner är man fast i ett föråldrat tänkande där nya bilvägar fortsatt ges högsta prioritet. I EU-kommissionens aktuella vitbok om den framtida europeiska transportpolitiken finns inslag som stämmer med fyrstegsprincipen. Det konkreta målet att överföra transporter från väg till mer klimatsmarta transportlösningar tycker vi i Miljöpartiet, till skillnad mot regeringen, är utmärkt. Det är också bra att man framhåller vikten av att göra fordon mer energieffektiva och att övergå till förnybara bränslen. Däremot är det allvarligt att kommissionen okritiskt förespråkar ökad trafik utan hänsyn till klimatpåverkan och oavsett om den är till glädje och nytta för människor eller ej. Det är nämligen nödvändigt att snabbt och dramatiskt minska trafikens klimatpåverkan om vi ska klara utmaningen att minska utsläppen av växthusgaser och koldioxid så mycket som krävs för att begränsa den globala temperaturökningen till under två grader. Det räcker inte med teknisk utveckling, utan vägtrafiken behöver också minskas, enligt forskningen. Vitboken ger uttryck för åsikten att ökade transporter är gott i sig. Minskad rörlighet är inget alternativ, heter det. Ministern säger också i sitt svar att minskade transporter inte är något mål i sig och även att det är viktigt med en politik som ökar rörligheten och minskar utsläppen. Men det går inte ihop. Om rörligheten ska öka och utsläppen minska, vad är det då för trollformel som ministern och EU-kommissionen har som inte vetenskapen har?
Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Anf. 140 Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! Även om jag och Annika Lillemets har samma tanke i att fyrstegsprincipen är något bra kan jag ändå urskilja något där vi möjligtvis inte delar samma uppfattning. Det kan man belysa genom frågeställningen: Behövs transporter eller inte? Är det bra med rörlighet eller inte? Jag är väldigt tydlig med att jag verkligen tror att transporter och rörlighet är oerhört avgörande, inte minst i ett land som Sverige, som är avlångt med långa avstånd och möjlighet att ta sig till och från jobb eller transportera varor, men även när man tänker sig utanför Sveriges lands gränser, med hela den handel och den rörlighet människor emellan som behövs internationellt. För mig är det viktigt att tänka att de problem som man ser med transporter också kan vändas till möjligheter. Då måste vi vara mycket mer smarta. Målet i sig är egentligen inte att minska transporterna, om det inte finns ett behov av att minska transporterna. Då måste varje trafikslag för sig - oavsett om det är med flyg, på väg, på räls eller via sjön - fungera så effektivt, säkert och miljömässigt som möjligt. Hur skulle man då kunna göra detta? Ja, vi kan bara ställa oss själva frågan: Hur kommer en vara fram till en affär eller från dörr till dörr? Det kan inte bara gå via järnväg. Vi kommer alltid att behöva bilen, lastbilen eller båten. Inte minst i våra städer handlar det om hur vi kan bygga en mycket mer effektiv citylogistik, hur vi kan ha terminaler och depåer för att lasta om på ett smidigt sätt i den konkurrens om våra utrymmen som finns. Vad görs då exempelvis från Sverige som drivs även på EU-nivå? Det är till exempel gröna korridorer även när det gäller flyget, med så raka flyglinjer som möjligt. Man kan tänka sig järnvägen där man - oavsett vilket land man passerar - har mycket bättre management, att vi harmoniserar standarder, har korta ledtider och minskar stoppen, rent ut sagt förenklar för att göra det så smidigt som möjligt. Det gäller även exempelvis lastbilar, som vi vet kommer att behövas. Men vi måste vara mycket bättre på att ha längre lastbilar som kan vara färre än att ha många fler korta lastbilar. Det är också ett sätt att tänka mer effektivt. Det handlar också om vilka typer av bränslen som vi har. Allt kanske inte fungerar bara med tekniken, som Annika Lillemets sade. Men vi har väldigt mycket mer som är på gång när det gäller att minska effekterna av till exempel partiklar, buller och annat. Det handlar mycket om kunskap. Om man har insikten och tanken i maggropen att transporter i grunden kan vara bra där de behövs är nästa steg att göra det så enkelt som möjligt för människor och företag att göra ett val av vilken transport som ska användas. Hellre än att säga att vi ska flytta över transporter från ett trafikslag till ett annat tycker jag att vi ska tänka på hur transporterna kan samarbeta hela vägen på det mest effektiva och miljövänliga sättet.
Annika Lillemets (Mp)
Anf. 141 Annika Lillemets (Mp)
Fru talman! Ökad tillgänglighet är ett bättre mål än ökad rörlighet. Transporter är medel - inte mål - för på vilket sätt är det bättre för människor att arbetspendla timtals varje dag än att fler finner jobb nära hemmet, med en genomtänkt stadsplanering som blandar lämpliga arbetsplatser och bostäder? På vilket sätt blir livet bättre för människor när allt fler tvingas åka bil till avlägsna köpcentrum för att handla mat, när små butiker i bostadsområdena konkurreras ut? Nog vore många gladare om de hade tillgång till en butik nära hemmet än att få det tveksamma nöjet att öka sin rörlighet genom påtvingade bilresor. Inte heller finns det något värde i att varor transporteras i onödan. För att uttrycka det lite hårdraget: Varför skicka kakor mellan länder när man kan byta recept? Ministern säger alltså att det är "inget mål i sig att minska resandet eller transportarbetet" och vidare att "klimatutmaningen . måste . tas på största allvar, och tranportsystemet behöver hantera denna utmaning samtidigt som det bidrar till en samhällsutveckling med hållbar tillväxt". Hur ska detta gå till om ökat resande överordnas allt annat? Det är inte bara jag som undrar. Professor Lars-Göran Mattsson vid institutionen för transportvetenskap, skolan för arkitektur och samhällsbyggnad, ifrågasätter i KTH:s yttrande över EU-kommissionens vitbok den låga ambitionen för transportsektorn vad gäller utsläppsminskningar. För att klara tvågradersmålet måste alla samhällssektorer i EU minska sina utsläpp till 2050 med 85-90 procent. Men i vitboken är målet endast 60 procent för transportsektorn, vilket ministern menar är ambitiöst. Dessutom vill EU tillåta att utsläppen av växthusgaser först ökar med 8 procent till år 2030. KTH menar i sitt yttrande att en sådan strategi inte är trovärdig och att det i praktiken torde vara omöjligt eller i alla fall mycket kostsamt för kommande generationer att så snabbt minska utsläppen så mycket. Professor Mattsson påpekar också att en samlad bedömning av forskningen talar för att ökningen av de totala transportvolymerna måste stoppas och helst att transporterna ska minskas. Det räcker inte med teknisk utveckling och överflyttning av trafik till mer klimatvänliga transportslag för klimatets skull. Ministern säger också i sitt svar angående hur hon agerar i EU: "Jag har också med mig de principer som den svenska transportpolitiken sedan länge bygger på, det vill säga att transporter i huvudsak är marknadsstyrda med ett decentraliserat beslutsfattande hos enskilda individer, hushåll och företag och att efterfrågan på transporter bestämmer utbudet av olika transportlösningar, givet en samhällsekonomiskt effektiv prissättning av utnyttjandet av infrastrukturen samt en samhällsekonomiskt effektiv skötsel och utveckling av densamma." Detta skulle jag gärna vilja att ministern utvecklar. Vad betyder det i praktiken? Det var lite krångligt! Hur samverkar detta med fyrstegsprincipen eller motverkar den? Och jag undrar fortfarande på vilket sätt ministern arbetar konkret för att fyrstegsprincipen ska få genomslag i EU.
Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Anf. 142 Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! Förvisso skulle jag kunna hålla med Annika Lillemets om att tillgänglighet är ett bättre uttryck än rörlighet. Vad man söker är ju någon form av tillgänglighet, och för det behöver man använda sig av medlet att kunna röra sig, ta sig fram, där infrastrukturen bidrar till att leva upp till det som människor och företag behöver. Däremot känner jag lite grann att verkligheten nog har förändrats något. Vi kan gå tillbaka till 50- och 60-talet i Sverige, när vi byggde de första ABC-områdena. Jag tror att Vällingby var det första som invigdes, där man hade både arbete, bostäder och centrum på samma ställe. Så ser verkligheten långt ifrån ut i dag, och jag vet inte ens om vi egentligen skulle vilja gå tillbaka till detta. Men det låter lite så när jag lyssnar på Annika Lillemets. Företagens behov av kompetens kan vara vidsträckt när det gäller vilka människor man behöver ha tag på. Det kan till och med vara internationell kompetens som man behöver ha tag på. Likadant är det med behovet av varor som inte finns inom det egna området. Vad skulle till exempel LKAB göra om företaget inte fick transportera bort alla sina råvaror, där nästan allt behövs i övriga Europa eller i andra delar av världen? Fyrstegsprincipen på till exempel EU-nivå kan gälla arbetet med de transeuropeiska nätverken, när det ska byggas vägar, som är ett sätt att transportera kollektivt, med teknikvänliga lastbilar eller miljövänliga bilar. Det handlar om hur man tänker sig hela vägen från punkt A till punkt B, att det håller ihop, att pengar som ska användas EU-gemensamt följer hela korridorer. Men det kan vara lika viktigt att man tänker sig sjövägen. Hur ser landanslutningen ut från den svenska sidan när man använder till exempel Östersjön som en farled för att komma över på polska sidan och sedan fortsätta vidare ut i Europa? Det kan vara viktigt, så att vi inte använder pengar på fel saker. Det kan vara ett sätt i det här, och det är ett arbete där man även har tagit till sig inte minst av kommissionen nu när man ser över de nya finansiella ekonomiska perspektiven framöver. Men sedan hör jag lite grann, fru talman, att Annika Lillemets i grunden inte tycker att det är bra att vi kanske bygger vägar. Vi hörde återigen diskussionen om Förbifart Stockholm. Det är här som jag menar att varje trafikslag för sig måste kunna fungera så säkert, smidigt, robust och miljömässigt bra som möjligt. Men det är också kombinationen av det andra i till exempel en storstadsregion som Stockholm. Det handlar om behovet av mer och bättre kollektivtrafik. Det är 170 000 fordon som åker på till exempel Essingeleden i dag. Det skulle inte fungera om de skulle in i dagens kollektivtrafik. Vi behöver alltså ha både och. Jag tror att vi skiljer oss i den diskussionen. Men i det arbete som vi har med fyrstegsprincipen i Sverige gäller det att först titta på hur man kan använda de färdsätt och de investeringar som redan i dag finns så effektivt som möjligt. Vad kan vi justera i människors beteenden i nästa steg? Det sista steget är egentligen att bygga nytt, så att vi tänker på att vi använder rätt saker. Den utgångspunkten har vi jobbat med i Sverige. Jag tycker att det är bra att i ambitionen att inte minska transporter i Europa utan snarare öka dem också ha med sig den principen.
Annika Lillemets (Mp)
Anf. 143 Annika Lillemets (Mp)
Fru talman! Ja, det här var spännande. Jag vill påminna om att om man bygger väg ökar bilismen, men lägger man räls åker folk mer tåg. Det har erfarenheterna visat, och det gäller även i Sverige, i Stockholm och i EU. Därför är det ingen bra idé att bygga nya motorvägar om man vill minska klimatpåverkan och om man vill att folk ska åka mer kollektivt. Det finns inte oändligt med pengar heller. Använder man pengarna till att bygga motorväg blir det sannolikt, tyvärr, inte så mycket kvar att bygga räls för. Jag vill påminna om att man inte ska skilja på trafikslagen. Man måste se dem tillsammans. Man kan inte säga att var och en ska sköta sitt. Detta säger både EU i sin vitbok och forskningen. Naturligtvis är det bra med samordning av transporter, men jag vill som sagt påminna om att det inte räcker, enligt forskarna. Vad gäller klimat- och miljöpåverkan är, som jag tidigare påpekade, ökad rörlighet som mål både orealistiskt och faktiskt väldigt skadligt. Även om resorna görs energieffektivare äts besparingen upp av den ökade trafikvolymen. Det har också erfarenheten visat. Hur ska exempelvis fördubblat flygande till 2050, som förutspås i vitboken, klaras utan ökad belastning på klimatet? Somligt resande som man tvingas till på grund av dålig samhällsplanering minskar faktiskt människors livskvalitet. Att minimera eller rent av eliminera tiden människor förspiller i bilköer på väg till jobbet långt bort, dit det inte går spårvagn eller buss, är verkligen angeläget. Det är framtidens lösningar, inte 60-talets, vill jag påstå. Då frigörs också mer utrymme, både fysiskt utrymme och miljöutrymme, för verkligt nödvändiga och/eller roliga resor. Vi har alltså verkligen allt att vinna på att på allvar, på riktigt, börja tillämpa fyrstegsprincipens två första steg för att undvika att slösa pengarna på dyrbara och klimatskadliga investeringar både i Sverige och i EU. Det är sunt förnuft och god hushållning med resurser. Mot bakgrund av detta hoppas jag verkligen att ministern kommer att förespråka fyrstegsprincipen i EU framöver.
Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Anf. 144 Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! Annika Lillemets kunde nog inte låta bli att ta upp flyget som en stor bov när det gäller utsläpp, inte minst av koldioxid. Nu kommer vi ganska snart att få handel med utsläppsrätter att även gälla flyget, vilket jag tror är bra. Men även här går Sverige i bräschen när det gäller hur man kan jobba med mycket rakare flygningar och hur man kan jobba med gröna inflygningar, som vi vet minskar både bränsleförbrukningen och i sin tur också CO2-utsläppet. Jag tror att det handlar om att se att till exempel transportslaget flyg kommer att behövas. Frågan är: Vad gör vi för att minska den skadliga effekten av utsläppet? Där ligger Sverige före. Det är ganska riktigt i och för sig, och det kanske finns en logisk förklaring, som Annika Lillemets säger. Bygger man väg ökar bilismen. Det är riktigt. Bygger vi järnväg ökar tågresandet. Ja, det är också riktigt. Vi behöver ha både och. Det bästa måste naturligtvis vara att hitta den rätta kombinationen för människor när de ska ta sig från dörr till dörr men också för företagen. Det handlar om att de ska kunna göra ett val för hela resan från punkt A till punkt B på det smidigaste sättet. Där ska de också ha förutsägbarhet i både tid och kostnad och framför allt tillförlitlighet. Då behövs kombinationen av alla olika trafikslag. Just därför har vi Trafikverket, som är en ny myndighet som jobbar just trafikslagsövergripande och som vid varje tillfälle kan göra analyser när man gör en investering: På vilket sätt påverkar det människors beteende, och vad får det för konsekvenser? Då kan vi också fatta ett beslut om vilken investering som är den bästa. Jag är glad över att Annika Lillemets också i grunden tycker att fyrstegsprincipen, som vi har börjat med här, är bra, även om vi uppenbarligen har olika uppfattningar om huruvida transporterna ska vara fler eller färre.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.