Bostäder för unga människor i Stockholm
Interpellation 2010/11:374 av Palm, Veronica (S)
Interpellationen är besvarad
- Anmäld:
- 2011-05-12
- Inlämnad:
- 2011-05-12
- Besvarad:
- 2011-05-31
- Sista svarsdatum:
- 2011-06-03
Interpellationen
den 12 maj
Interpellation
2010/11:374 Bostäder för unga människor i Stockholm
av Veronica Palm (S)
till statsrådet Stefan Attefall (KD)
En dagsfärsk undersökning från Hyresgästföreningen visar att bara under de senaste två åren har andelen unga vuxna i Stockholm som har en egen bostad sjunkit markant, till att i dag bara vara 46 procent – mindre än hälften.
Det är helt oacceptabelt. Nu syns effekterna av regeringens passiva bostadspolitik tydligt. Vi riskerar att få en hel generation stockholmare som är mambor.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet vilka åtgärder han avser att vidta för att unga vuxna i Stockholm ska kunna ta steget till sin första egna lägenhet.
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2010/11:374
Webb-tv: Bostäder för unga människor i Stockholm
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 55 Stefan Attefall (Kd)
Herr talman! Veronica Palm har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att unga vuxna i Stockholm ska kunna ta steget till sin första egna lägenhet.
Veronica Palm refererar i sin interpellation till Hyresgästföreningens rapport
Hur bor unga vuxna som flyttat hemifrån?
Interpellanten vill göra gällande att en drastisk förändring skett de senaste två åren och att regeringens bostadspolitik har misslyckats.
Detta är inte korrekt. Av undersökningen framgår att andelen ungdomar i åldern 20-27 år som bor kvar i föräldrahemmet var oförändrad, 26 procent, under de senaste två åren. Vi ska då vara medvetna om att antalet ungdomar stadigt har ökat under senare år. Fler ungdomar bor dock i bostäder utan besittningsskydd, i hyrda rum, med andrahandskontrakt eller i en studentbostad.
Den övergripande strategin för bostadspolitiken är att skapa långsiktigt hållbara förutsättningar för bostadsbyggandet. De åtgärder som regeringen har vidtagit sedan regeringsskiftet har gett effekt. Bostadsbyggandet har vänt uppåt efter finanskrisen och ökat snabbt under de senaste två åren. Enligt Boverkets analys av utvecklingen i Storstockholm ökade bostadsbyggandet betydligt i regionen under 2010. I Stockholms stad påbörjades drygt 5 600 bostäder, det högsta antalet påbörjade bostäder på 35 år.
Detta är mycket positivt. Vi kommer dock inte att slå oss till ro utan fortsätta vårt långsiktiga arbete med att stimulera bostadsbyggande. Det råder fortsatt bostadsbrist i Stockholmsregionen, och vi vet att ungdomar är en grupp som har svårt att etablera sig på bostadsmarknaden. Regeringen har därför uppdragit åt Ungdomsstyrelsen att genomföra en tematisk analys av ungdomars bostadssituation. Syftet är att öka kunskaperna om ungdomars situation på bostadsmarknaden, de insatser som görs lokalt för att underlätta ungdomars etablering och ungdomars egna strategier för att skaffa bostad. Uppdraget ska redovisas i november 2011.
Fler bostäder behöver byggas och hyresrättens ställning stärkas. Långsiktigt är goda statsfinanser tillsammans med stabila spelregler avgörande för viljan att investera i bostäder. De nya villkoren på hyresmarknaden som trädde i kraft vid årsskiftet är en viktig del i detta. En annan förutsättning för hyresrätten är att det råder balanserade villkor för upplåtelseformerna. Regeringen framförde i budgetpropositionen för 2011 att möjligheten att stärka hyresrättens ställning på den svenska bostadsmarknaden kommer att övervägas. I det sammanhanget kan de förslag som bostadsmarknadens parter framfört till regeringen i denna fråga komma att prövas.
För många ungdomar är den första bostaden en hyresrätt. För dem som vill äga sin bostad eller som efter en tid i hyresrätt vill köpa en bostad är det viktigt att även denna möjlighet utvecklas. Ungdomar är en grupp som trots betalningsförmåga kan ha svårt att etablera sig på ägarrättsmarknaden. Regeringen har därför gett Statens bostadskreditnämnd i uppdrag att utreda åtgärder för att underlätta etablering på ägarrättsmarknaden. Uppdraget ska redovisas senast den 1 mars 2012.
Anf. 56 Veronica Palm (S)
Herr talman! Den här frågan är avgörande för hur samhället välkomnar unga människor att bli vuxna. Jag minns vilken frihet det var att skriva under mitt första hyreskontrakt och gå ut på Stora torget i Linköping med nycklar till en egen lägenhet. Det var en etta med kokvrå och med dusch i källaren, men det var en egen lägenhet. Jag var 18 år.
Detta är inte möjligt i dag. Det finns ingen 18-åring som tänker att hon eller han har möjlighet att få ett förstahandskontrakt på en egen lägenhet.
Det här handlar om vilken frihet vi vill ge våra unga vuxna. Det handlar om att få bli vuxen och starta sitt eget liv. Men det handlar också om oss föräldrar, om att vi ska slippa vara bostadsföräldrar och ha mambor hemma hos oss hur länge som helst. Det är nämligen inte bara bostadsmarknaden som stagnerar utan hela bostadssituationen.
Under 2010 byggdes det i Sverige 1 743 hyresettor. Det har inte byggts så få sedan 1989. Samtidigt har vi den största kullen 18-25-åringar sedan 70-talet.
I dag är det 248 000 unga vuxna som saknar bostad och vill ha ett eget boende. Sådana stora siffror kan vara svåra, så jag har räknat ut att om man fortsätter bygga ettor i samma takt som med den nuvarande regeringen och ska försörja behovet hos de unga vuxna som vill komma in på bostadsmarknaden kommer det i varje nyproducerad etta att bo 142 unga människor - och det förutsätter att inga nya kommer in och efterfrågar bostäder.
Detta är en total katastrof, och då räcker det inte att luta sig tillbaka och fundera på om man kan hitta andra upplåtelseformer. Ärligt talat! Unga människor vill ha en bostad. Man vill komma in på bostadsmarknaden. Det viktiga är inte vilken upplåtelseform bostaden har. Möjligheten att komma in är ofta genom en hyresrätt, men det är inte viktigt för unga människor. Man vill komma in, få sin första bostad och få möjlighet att bli vuxen.
Här har vi vuxna ett ansvar gentemot unga människor. Vi måste kunna säga till den som fyller 18 år: Du är vuxen. Du är välkommen att ta del av samhället, att försörja dig själv och att bo på egen hand. Du ska inte behöva vänta tills du är 30 eller 35 år.
Vi föräldrar ska inte heller behöva ha 30- och 35-åringar boende hemma hos oss.
Anf. 57 Stefan Attefall (Kd)
Herr talman! Jag kan hålla med om mycket i Veronica Palms beskrivning. Det är ett mycket bekymmersamt läge på bostadsmarknaden, inte minst för unga människor.
Vi har sedan 90-talets början byggt hälften så många bostäder som våra nordiska grannländer och alla andra jämförbara industriländer har gjort. Våra nordiska grannländer har byggt i exakt samma takt. När det ökade i Sverige ökade det i Norge, Finland och Danmark. När det sjönk i Sverige sjönk det också i Norge, Finland och Danmark. Under en lång följd av år har det dock byggts mycket mindre.
Samtidigt har vi ungdomskullar som blir allt större. Fram till 2013, då vi når toppen, har vi 150 000 fler ungdomar än 2000. Det är alltså en stor förändring på detta område.
Dessa unga människor söker bostad och rör sig mot de områden där det finns universitet och högskolor och mot storstadsområdena. Här blir bostadsbristen allt större.
Det är ett långsiktigt problem. Vad gör vi? Vi måste skapa långsiktigt goda spelregler för att få upp bostadsbyggandet på en högre nivå. Det måste bli ett brett utbud av alla typer av bostäder för att få i gång flyttkedjorna. När någon flyttar in i den nya villan eller bostadsrätten lossnar en annan typ av lägenhet, förhoppningsvis också de mindre och billigare lägenheterna.
Enligt SCB:s statistik för det första kvartalet 2011 påbörjades det 5 650 lägenheter i flerbostadshus. Det är den högsta nivån på närmare två decennier. Det är en ökning med 63 procent jämfört med samma period i fjol.
Nu går det uppåt, och min uppgift som bostadsminister är självklart att se till att kurvan fortsätter uppåt och ligger kvar på en hög nivå. Det är min ambition.
Vi måste också göra akuta insatser för att hjälpa de unga. Det handlar om att öka byggandet av studentlägenheter, mindre lägenheter och större lägenheter - alla former av boenden. Det handlar också om att få ett bättre nyttjande av befintligt bestånd. Då kan uthyrning av en del av privatbostaden vara ett komplement, inte minst för den som pluggar på annan ort och behöver en bostad under ett, två eller tre år.
Här jobbar regeringen på bred front med en rad olika reformer. Den 1 januari i år kom ett nytt hyressättningssystem och nya spelregler för kommunala bostadsbolag. Vi har också fått nya regler som gör det enklare att bygga studentrum. Vi har dessutom en ny plan- och bygglag som underlättar planprocessen.
Det krävs långsiktiga och tydliga spelregler som gör att man vågar investera. Hus byggs för att stå i kanske 50-100 år. Då gäller det att spelreglerna är tydliga så att man vet vad som gäller.
En del av förklaringen till det dåliga bostadsbyggandet är att vi har haft en ryckighet på området, som inte minst Veronica Palms partivänner är delvis ansvariga för.
Min fråga till Veronica Palm är: Vad är det som inte räcker? Vad exakt vill Socialdemokraterna göra för att råda bot på situationen?
Kommer ni med konstruktiva förslag är vi beredda att lyssna. Vi har en rad olika arbeten i gång för att förbättra bostadsmarknaden. Vi hör dock lite från socialdemokratin, förutom att man då och då nämner att man vill gå tillbaka till subventionspolitiken - som bevisligen var misslyckad.
Är subventioner det enda socialdemokratiska receptet eller har ni något mer konstruktivt att komma med? Jag lyssnar gärna i så fall.
Anf. 58 Veronica Palm (S)
Herr talman! Regeringen kommer ju inte med något konstruktivt. Ett hyressättningssystem löser inte ungdomsbostadsproblemen. En ny plan- och bygglag kommer, enligt alla inblandade, inte direkt att "hotta upp" planprocesserna även om det är bra att man ser över lagstiftningen. Det löser dock inte ungdomsbostadsbristen. Att man underlättar för studentlägenheter är jättebra, men med den moderatledda regeringen byggdes det under förra året 128 studentlägenheter i vårt land.
Jag vill vara aktiv och verksam i ett land som bygger på kunskap, en kunskapsbaserad ekonomi. Då krävs att vi låter våra unga få plugga och flytta och bo i studentlägenheter.
Det konkreta som kommer från regeringen är att man ska hyra ut extrarummen när ungarna har flyttat hemifrån eller hyra ut källaren och inte flytta från sin villa. Så får vi inte en fungerande kedja på bostadsmarknaden. Det löser inte problemen. Tänk om du och jag satt i var sin villa där de vuxna barnen har flyttat hemifrån, vore det inte bättre att vi sålde våra villor och att det fanns en bostadsmarknad som gjorde att vi kunde flytta någon annanstans, till en hyfsat bra bostadsrätt eller hyresrätt? Vi kunde möjligen ställa oss i kö för ett seniorboende. Jag har nog en bit kvar, men man måste ju planera sin framtid. Då skulle en ung familj kunna flytta in och man skulle lösgöra nya lägenheter.
Regeringen väljer att föra en politik som inte bara är dålig för de unga - jag tror inte att lösningen för unga människor är att bo i andra föräldrars källare - utan den är också kontraproduktiv. Den ökar stagnationen på bostadsmarknaden. Det är det enda konkreta som den här regeringen säger. Jag glömde - man subventionerar också. Man väljer att subventionera dem som har egna hem så att de kan rusta upp sina badrum vart tionde år i stället för vart femtonde, och lägga nytt klinker i kök och hall. Det subventionerar man. Att använda gemensamma pengar för att få i gång bostadsbyggandet och ge unga människor möjlighet att flytta hemifrån är regeringen för god för. Det är en tydlig politik. Var lägger vi våra gemensamma resurser? Lägger vi dem på dem som har egna färdigbetalda villor för att de ska kunna rusta eller lägger vi dem på att bygga bort bostadsbristen?
På vems sida står regeringen? Vem är det regeringen företräder? Är det regelverket och strukturen på bostadsmarknaden som är det viktigaste eller är det att se att unga människor inte har någonstans att flytta? De unga behöver ta klivet ut. För det krävs en aktiv politik.
Man kan välja. Antingen kan man luta sig tillbaka och hoppas att med skattelättnader och mer ROT-avdrag kommer en och annan ytterligare att hyra ut sin källarvåning eller sitt extrarum, eller också tar man ett politiskt ansvar. Statsrådet är svaret skyldig till de 248 000 unga vuxna som saknar och efterfrågar ett eget boende.
Anf. 59 Stefan Attefall (Kd)
Herr talman! Vi fick reda på att Socialdemokraterna och Veronica Palm är emot ROT och RUT som i stor utsträckning har utrotat svarta jobb inom hantverkssektorn och städbranschen. I övrigt tycker Veronica Palm att det är fel att människor bor kvar i sina villor. De borde sälja sina villor, men begriper inte det. I övrigt fick vi inte veta någonting. Vad vill Socialdemokraterna?
Vi har den gemensamma bedömningen att det är ett jätteproblem på bostadsmarknaden, inte minst för unga människor. Vi vidtar en rad åtgärder för att skapa goda långsiktiga spelregler för att få många att investera i fastighets- och bostadsmarknaden och skapa bättre spelregler för hyressättningen, de kommunala bostadsbolagen och de privata bostadsbolagen. Vi vidtar en rad åtgärder på det området. Vi har många uppdrag under utredning, och vi har den nya plan- och bygglagen.
Socialdemokraterna säger att vi inte tar något politiskt ansvar. Jag trodde att det skulle komma någon idé om vad vi ska göra, men det gjorde det inte. Socialdemokraterna är lika handfallna nu som under mandatperioden 2002-2006. Då borde ni kanske ha agerat - den sista tiden ni hade makten innan vi tog över 2006. Det kom inga bostadspolitiska förslag, inga reformer eller propositioner på det här området från regeringen på den tiden.
Det är trevligt med en god retorik och beskrivning av ett problem. Jag kan instämma i mycket av problembeskrivningen. Jag är också oerhört bekymrad. Jag försöker ta mitt ansvar som statsråd och vidta rätt åtgärder som är i linje med en långsiktig strategi.
Det som Socialdemokraterna tidigare har presterat i motioner är en ny subvention. Den skulle räcka till kanske hälften av de hyreslägenheter vi bygger i dag. Om Socialdemokraterna skulle få makten i morgon och lägga fram det förslaget måste de gå till EU och få tillstånd för att det inte skulle bli statsstöd. Det tar kanske åtta månader. Allt byggande skulle avstanna. Den uppgång vi nu ser på byggmarknaden skulle stanna av; man skulle vänta på något slags bidrag som Socialdemokraterna skulle laborera med.
Ni pratar om att ha ROT-avdrag även för flerfamiljshus. Det skulle kanske ge 600-700 kronor per kvadratmeter för en vanlig lägenhet. En totalrenovering kostar som mest 12 000, och kanske 6 000 om man gör något mitt emellan. Det är alltså småpengar i sammanhanget. Om ni ska klara av att leva upp till era egna retoriska ambitioner krävs enorma statssubventioner, och de måste ligga fast väldigt länge så att marknaden kan lita på dem. Det är just det misstaget ni gör: Ni går in med subventioner för att visa politisk dådkraft, men effekten blir att ni förstör förutsättningen för långsiktighet och långsiktiga spelregler. Det är förödande, inte minst på bostadsmarknaden. Det handlar om investeringar 50-100 år framåt. Vi måste skapa så lite regelkrångel som möjligt och så goda ramar och förutsättningar som möjligt. Då kan vi få upp bostadsbyggandet. Då kan vi bli som norrmännen, danskarna och finnarna. De bygger dubbelt så mycket som vi gör i Sverige och det under en lång följd av år. Dit ska vi. Vi ska inte tillbaka till den situation vi hade före valet 2006 när Veronica Palm och hennes partikamrater styrde Sverige.
Anf. 60 Veronica Palm (S)
Herr talman! Det finns inte så många siffror i regeringens budget i tabellerna för bostadsbyggande. Det är därför glädjande att statsrådet repeterar de socialdemokratiska siffrorna.
I grunden handlar det om att antingen ta politiskt ansvar och använda våra gemensamma resurser på bästa sätt för att få bäst utveckling eller att inte göra det och luta sig tillbaka och ge subventioner till dem som redan har. Var gör våra skattepengar mest nytta? Ska du och jag kunna köpa någon som tvättar våra underkläder eller ska unga människor få möjlighet att bo någonstans? Regeringen och Socialdemokraterna gör olika prioriteringar. Jag vill gärna ha en längre och mer utvecklad debatt om det slöseri med skattepengar som regeringen pysslar med i de subventioner man ger, men det är en annan diskussion.
De tydligaste kurvhacken ser vi när skatteomläggningen gjordes. Då sjönk bostadsbyggandet. När den borgerliga regeringen tillträdde och tog bort de ganska modesta, men ändå investeringsstöd som fick i gång byggandet dök bostadsbyggandet igen. Det går inte att komma ifrån att om man har den synen på samhället att det är bra att människor har ett eget boende och att unga får bli vuxna och ta ansvar och få sin första egna lägenhet är det också ett politiskt ansvar.
Jag tycker att det här har varit en spännande och klargörande diskussion. Det handlar om synen på samhället. Handlar ungdomsbostadsbristen om vem som kan tjäna pengar på att hyra in andras ungdomar i sin källare och hur man ska få mer skattebidrag för det eller handlar det om att vi tillsammans har ett ansvar för att våra unga ska få bli vuxna och vilja ta ansvar för Sverige?
Anf. 61 Stefan Attefall (Kd)
Herr talman! Först och främst vill jag säga att det är riktigt att bostadsbyggandet i Sverige sjönk runt 2007 och 2008. Men det sjönk exakt samtidigt i Norge, Finland och Danmark.
De åtgärder som vi vidtog i Sverige genom att ta bort subventioner som inte fungerade verkar ha fått effekt även i Norge, Finland och Danmark. Det kanske är att ta i lite grann att tro att svensk politik har en så enorm räckvidd.
Den ökningstakt som vi hade följde samma kurvor som i Norge, Finland och Danmark. Problemet är bara att de byggde dubbelt så mycket därför att de har hälften så många människor. Bostadsbyggandet hos oss har alltså följt bostadsbyggandet hos våra nordiska vänner, men på en alltför låg nivå.
Detta visar att den typ av subventioner som ni jobbade med inte fungerar. Troligen är det så att när det är högkonjunktur går dessa subventioner rakt in i byggherrarnas egna vinster och rakt ned i deras plånböcker. Det är alltså en subvention av börsnoterade företag och inte en stimulans för att bygga bostäder. Då krävs det någonting helt annat. Det krävs långsiktiga och tydliga spelregler, mindre regelkrångel och liknande saker. Det jobbar jag intensivt med att identifiera för att försöka bidra till att underlätta byggandet av bostäder.
Jag tar ett politiskt ansvar. Jag tror att också Veronica Palm tar ett politiskt ansvar. Problemet är bara att Veronica Palm inte har tagit detta ansvar så länge att hon har lyckats prestera någon typ av politik än. Jag väntar med spänning på det, för då kan det bli mer spännande att diskutera.
