Det statliga stödet till trossamfund
Interpellation 2010/11:359 av Leander, Helena (MP)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2011-05-11
- Anmäld
- 2011-05-11
- Besvarad
- 2011-05-31
- Sista svarsdatum
- 2011-06-01
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 11 maj
Interpellation
2010/11:359 Det statliga stödet till trossamfund
av Helena Leander (MP)
till statsrådet Stefan Attefall (KD)
Enligt lagen (1999:932) om stöd till trossamfund får statsbidrag lämnas endast till trossamfund som bidrar till att upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar som samhället vilar på (3 §). Frälsningsarmén är ett trossamfund som de senaste tio åren fått 13 miljoner i statsbidrag. Men upprätthåller man och stärker de grundläggande värderingar som samhället vilar på?
Enligt Frälsningsarmén är öppen homosexualitet en synd, och homosexuella får därför inte bli frälsningssoldater såvida de inte ger upp allt vad sex och förhållanden heter. Kalla faktas reporter hamnar i en kår som ägnar sig åt förbön för att ”befria” homosexuella från sin läggning. I en handbok för den omfattande barnverksamheten framhålls vikten av att skapa förståelse för Bibelns auktoritet. Barn under tio menar man är tillräckligt okritiska, men för tonåringar räcker det inte att hänvisa till Bibeln, utan där måste man enligt handboken förklara varför homosexualitet är fel. Dessutom har Frälsningsarmén i sin roll som remissinstans och opinionsbildare genom åren konsekvent motarbetat rättigheter för homosexuella.
I lagen om stöd till trossamfund definieras inte ”de grundläggande värderingar som samhället vilar på”, men om inte alla människors lika värde är en sådan grundläggande värdering vet jag inte vad som blir kvar.
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att endast de trossamfund ska få stöd som lever upp till lagens krav på att upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar som samhället vilar på?
Debatt
(10 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2010/11:359
Webb-tv: Det statliga stödet till trossamfund
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2010/11:108 Tisdagen den 31 majProtokoll 2010/11:108 11 § Svar på interpellationerna 2010/11:359 och 396 om det statliga stödet till trossamfund
Protokoll från debatten
Anf. 45 Stefan Attefall (Kd)
Herr talman! Helena Leander har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att endast de trossamfund ska få stöd som lever upp till lagens krav på att upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar som samhället vilar på.
Siv Holma har frågat mig vad jag avser att göra för att säkerställa att de trossamfund som erhåller statsbidrag bedriver sin verksamhet utifrån de grundläggande värderingar som samhället vilar på.
Jag väljer att avge ett gemensamt svar på interpellationerna.
Sverige godkänner eller erkänner inte religioner och trossamfund. Enligt regeringsformen har var och en rätt att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion. Vidare föreskrivs att var och en gentemot det allmänna är skyddad mot tvång att ge tillkänna sin åskådning i bland annat religiöst hänseende.
Som Helena Leander och Siv Holma väl känner till är religionsfriheten och föreningsfriheten grundlagsfäst genom bestämmelserna i 2 kap. regeringsformen. Det innebär att var och en har rätt att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion. Samtidigt omfattas givetvis även verksamhet som förekommer i ett religiöst sammanhang av civil- och straffrättslig reglering. Brott som förekommer i samband med religiös eller annan verksamhet ska självfallet beivras inom ramen för gällande rättsordning.
Begreppet trossamfund definieras i lagen om trossamfund som "en gemenskap för religiös verksamhet, i vilken det ingår att anordna gudstjänst". Statens stöd till trossamfunden regleras i två lagar och en förordning, lag (1998:1593) om trossamfund, lag (1999:932) om stöd till trossamfund samt förordning (1999:947) om statsbidrag till trossamfund. Det övergripande syftet med statens stöd är att skapa förutsättningar för trossamfunden att bedriva långsiktig religiös verksamhet i form av gudstjänst, själavård, undervisning och omsorg.
Stöd till trossamfund kan utgå i form av statsbidrag och uppbördshjälp och får endast lämnas till ett trossamfund som bidrar till att upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar som samhället vilar på. Vidare krävs att samfundet är stabilt och har egen livskraft. Det är regeringen som, efter ansökan, beslutar om vilka trossamfund som kan få statsbidrag respektive uppbördshjälp.
När regeringen har mottagit en ansökan från ett trossamfund bereds frågan i Regeringskansliet. Nämnden för statligt stöd till trossamfund och Skatteverket anmodas att inkomma med yttranden i ärendet. Därefter ges sökanden möjlighet att inkomma med synpunkter. I enlighet med gällande lagstiftning och tillsammans med förarbetena i propositionen
Staten och trossamfunden
(prop. 1998/99:124) samt inkomna yttranden gör regeringen därefter en samlad bedömning i varje enskilt ärende.
Regeringen ska vid den samlade bedömningen av om ett samfund ska få statligt stöd göra en prövning mot villkoren för stödet. Någon närmare prövning och värdering av samfundets lära ska naturligtvis inte ske.
Det är givetvis av stor betydelse i detta sammanhang att en fortlöpande, generell dialog äger rum med trossamfunden. Regeringen inrättade i samband med relationsändringen mellan staten och Svenska kyrkan ett särskilt råd för kontakt med trossamfunden där jag är ordförande. I rådet finns bland annat representanter för Sveriges kristna råd, Islamiska samarbetsrådet och Judiska församlingarnas centralråd. I rådet diskuteras frågor av gemensamt intresse för staten och trossamfunden, exempelvis frågor som rör samhällets gemensamma värdegrund. Regeringen ser trossamfunden som en betydelsefull del av det civila samhället.
Det förhållandet att ett trossamfund enligt regeringens bedömning har ansetts berättigat till statligt stöd innebär således självfallet inte att ett trossamfund för "tid och evighet" är berättigat till sådant stöd. Det är givetvis viktigt att fortlöpande följa, och i förekommande fall ompröva, om trossamfundet alltjämt uppfyller de generella krav som gäller för statligt stöd.
Anf. 46 Helena Leander (Mp)
Herr talman! Det här är inte en fråga om religionsfrihet, för det handlar inte om samfundens rätt att existera eller inte. Det är en grundläggande rättighet i ett demokratiskt samhälle att få tro och tycka vad man vill. Däremot är det inte en grundläggande rättighet att få statsbidrag för att tro och tycka vad man vill. Det är det som den här frågan handlar om.
Som kyrkoministern redogjorde för krävs det vissa saker för att man som samfund ska kunna få bidrag. Man måste bidra till att stärka och upprätthålla de grundläggande värderingar som samhället vilar på. Jag tycker att det är en rimlig ordning. Självklart ska staten inte ha synpunkter i största allmänhet på vad trossamfunden tycker, tänker och gör. Däremot har man, om man ger ut statsbidrag, rätt att ha synpunkter. Vill man inte leva upp till de kraven är det ingen som tvingar en att ta emot bidragen.
Låt oss göra diskussionen lite mer konkret. Häromveckan visades en dokumentär om Frälsningsarmén, som är ett av de trossamfund som får statligt stöd. Det är säkert inte det enda trossamfundet där det kan diskuteras i vilken utsträckning man lever upp till kraven på att upprätthålla och stärka de grundläggande samhällsvärderingarna, men låt oss hålla oss till det som exempel.
Enligt Frälsningsarmén är öppen homosexualitet en synd. Homosexuella får därför inte bli frälsningssoldater såvida de inte lovar att leva i celibat. Reportern i dokumentären hamnade i en kår som ägnade sig åt att försöka "befria" homosexuella från deras läggning. Han fick också ta del av dokument som försöker lära ut hur man ska få barnen i barnverksamheten att tycka att homosexualitet är fel. Detta är inte ett hypotetiskt exempel, ett problem som bara drabbar fejkande reportrar.
Självklart är inte alla som kommer i kontakt med Frälsningsarmén hetero, som inte tar illa vid sig av samfundets förhållningssätt till homosexuella, utan det finns förstås människor av kött och blod som drabbas. Petra är en av dem. Hon var under många år civilmedlem och anställd vid Frälsningsarmén. Allt var frid och fröjd tills hon kom ut som lesbisk. Då var det plötsligt inte okej längre. Hon fick finna sig i att hennes privatliv blev en fråga för ledningsgruppen, som dryftade det. Hon fick ett papper att skriva på där hon lovade att inte inleda någon samkönad relation. Skrev hon inte på skulle hon avskedas.
Jag vill fråga kyrkoministern: Är det ett agerande som bidrar till att upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar som samhället vilar på? Är inte människors lika värde en sådan grundläggande värdering? Om det inte är det, vad är det då för grundläggande värderingar som trossamfunden får statsbidrag till att stärka och upprätthålla?
Anf. 47 Siv Holma (V)
Herr talman! Jag hyser stor respekt för människors olika religiösa uppfattningar, men jag kan inte stillatigande åse att människans lika värde inte respekteras. Av det skälet anser jag att riksdag och regering har ett särskilt ansvar för att inte tiga när den gemensamma värdegrunden, som är ett villkor för trossamfund att få statsbidrag, förbises. Det är av det skälet som denna interpellation har ställts.
När jag har sagt detta tackar jag statsrådet för svaret, som måste betraktas som ett ickesvar. Statsrådet undviker att svara på frågorna som vi interpellanter ställer, bland annat vad statsrådet avser att göra för att säkerställa att de trossamfund som får statsbidrag också bedriver en verksamhet som uppfyller de krav som finns för att få statsbidragen. I stället beskrivs ärendegången.
Vad står då detta icke-svar för? Att tiga är att samtycka, och i detta fall kan det betyda att i statsrådet Attefalls värld är homofobi förenligt med att upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar som samhället vilar på. I Attefalls värld kanske till och med homofobi är förenligt med kravet på att motverka diskriminering.
Herr talman! Jag anser att det är viktigt att statsrådet granskar de statsbidragsberättigade trossamfunden, att de verkligen bedriver verksamhet i enlighet med villkoren. I dag har statsrådet chansen att i sitt nästa inlägg beskriva vad han menade med att hävda att, som det stod i någon tidning, Socialdemokraterna inte behöver anställa en moderat som partisekreterare och att ett samfund inte behöver anställa en kvinna som präst om man har den ämbetssynen.
Partistödet är utformat på ett annat sätt, det vet vi, än trossamfundens statsbidrag. I villkoren för trossamfunden talas om grundläggande värderingar som samhället vilar på. I statuterna sägs att trossamfunden bör motverka alla former av rasism och andra typer av diskriminering samt våld och brutalitet. Samfunden bör också verka för att utveckla förutsättningar för jämställdhet mellan kvinnor och män.
För mig är alla människors lika värde fundamentet i de grundläggande värderingarna. Därför undrar jag om statsrådet ser något problem i att hbt-personer och kvinnor blir utestängda från delar av religiös verksamhet. Jag antar att statsrådet kommer att hävda att religionsfriheten är skyddad i grundlagen. Förvisso är det riktigt och viktigt, men innebär det att religionsfriheten per automatik berättigar till statsbidrag? Religionsfriheten är grundlagsskyddad, men betyder det att trossamfund som inte värnar människans lika värde ska erhålla statsbidrag för att de gör så mycket annat positivt i det så kallade civilsamhället? Ja, vad har statsrådet för uppfattning i frågan om religionsfriheten å ena sidan och människans lika värde å den andra?
Herr talman! Värderingar inom vissa trossamfund som tar emot statliga bidrag har nyligen blivit uppmärksammade. Den här gången gällde det Frälsningsarméns syn på homosexualitet. Där är homosexuella inte välkomna som frälsningssoldater om de inte lever i celibat.
På regeringens hemsida framgår det att statsrådet Attefall besökte katolska domkyrkan den 30 mars i år. Besöket illustreras med en bild där statsrådet samtalar med biskop Anders Arborelius. Samme man har uttalat sig om homosexualitet enligt följande: "Vi försöker hjälpa homosexuella till ett liv i avhållsamhet." Den romersk-katolska kyrkan har erhållit statsbidrag. Attefall, anser du att det är förenligt med statuterna?
Anf. 48 Stefan Attefall (Kd)
Herr talman! Den lag vi har som reglerar statsbidrag till trossamfund är från 1998. Jag tror att det var ungefär då Vänsterpartiet inledde sitt nära samarbete med den dåvarande socialdemokratiska regeringen. Den lagen säger att samfunden ska klara ett antal kriterier, men är också tydlig med att man inte ska recensera de teologiska uppfattningarna i samfunden. Det är en ganska rimlig lag, tycker jag, och jag tror att den också hade ett brett stöd i Sveriges riksdag.
Vi vet att olika trossamfund har olika uppfattningar i olika frågor. Det kan gälla ämbetsmannasyn eller livsstilskrav. I Frälsningsarmén får man, om jag har förstått det hela rätt, gå med på ett antal livsstilskrav när man blir soldat och ännu mer när man blir officer. Man får inte dricka alkohol, man får inte vara sambo och man får inte heller vara gift eller partner med en homosexuell, utan man ska leva i ett äktenskap mellan man och kvinna, därför att de har det synsättet och det livsstilskravet. Den teologiska uppfattningen kan vi ha många olika åsikter om, men så fungerar det i Frälsningsarmén.
Frågan är då: Om vi ska ha en stat som säger att ett visst synsätt är felaktigt, var drar vi gränsen? Vilket samhälle vill Siv Holma och Helena Leander skapa och vilka regler vill de ha på det här området?
Jag är helt övertygad om att trossamfunden gör en fantastiskt viktig insats i civilsamhället. Så fort vi råkar ut för bussolyckor eller större olyckshändelser ropar man på trossamfunden. Det kan vara Svenska kyrkan, frikyrkor eller muslimska samfund som man vill ha hjälp av med krisbearbetning. Stora sociala insatser görs också, inte minst av Frälsningsarmén. Det är en intressant fråga om Frälsningsarmén utövar någon form av diskriminering i sina hjälpinsatser. Ingen har i alla fall kunnat påvisa något sådant, och jag hoppas inte heller att någon gör det. Det skulle vara mycket tragiskt.
Vi har också den ordningen i Sverige att myndigheten SST, Nämnden för statligt stöd till trossamfund, jobbar med att följa dessa frågor löpande. Dessutom har vi Regeringens råd för kontakt med trossamfunden som jag berättade om i mitt interpellationssvar och som jag är ordförande i. Där för vi en fortlöpande dialog om många olika frågor som handlar om relationen mellan stat och trossamfund. Innan det avsnitt av
Kalla fakta
som ni refererar till var aktuellt bestämde vi att vi skulle ha en diskussion kring formuleringen "samhällets grundläggande värderingar" på ett seminarium i höst. Det kommer vi också att ha.
Det är viktigt att föra en fortlöpande diskussion om detta, och det gör vi gärna. Men jag vill bestämt hävda att det är viktigt att göra skillnad på de olika uppfattningar som jag, du, ni och vi alla har samt vad som finns inom religionsfrihetens ram och trossamfundens teologiska uppfattningar. I annat fall skulle jag vilja ha en beskrivning av var man drar gränserna när det gäller exempelvis Frälsningsarméns livsstilskrav för officerare, en befattning som kanske är jämförbar med att vara förtroendevald eller ha ett slags pastorsfunktion i ett annat frikyrkosamfund. Var drar man gränserna? Vilka krav får man ställa och inte ställa på livsstil, beteenden och uppträdanden? Ska vi ha den typen av recensioner från statens sida? Jag tror att det är att gå för långt, och jag tror inte att vi får ett bra samhälle av detta.
Sedan kan jag komma till en del andra intressanta aspekter på vad staten ger bidrag till, men det tar jag gärna i nästa omgång.
Anf. 49 Helena Leander (Mp)
Herr talman! Nu är det just det som interpellationerna handlar om: vad staten ger bidrag till, inte vad samfund får eller inte får tycka. De får tycka vad de vill. De får ha livsstilskrav, klädkoder och vad de känner för. Men nu är det så att vi har en lag som säger att man bara ska ge statligt stöd till trossamfund som upprätthåller och stärker de grundläggande värderingar som samhället vilar på. Redan där har man bestämt att samhället ska gå in och recensera, ha synpunkter och dra en gräns för vilka samfund som ska få statsbidrag. Det kanske inte är så konstigt att man gör det, för ger man ut pengar vill man att de ska gå till någonting bra. Sedan kan vi ha en massa åsikter om samfund som vi tycker är bra eller dåliga i övrigt. Det är inget som hindrar dem från att finnas. Men det är just när man ger ut pengar som man har rätt att ställa krav.
Är det så att Stefan Attefall tycker att detta är besvärande vore det rimligt om han återkom, rev upp den lagen och sade att bara man är ett religiöst samfund ska man få pengar och att man i övrigt får göra precis vad som helst. Det vore i så fall ärligare. Men nu när vi har en lag med de här kraven på grundläggande värderingar måste det gälla också hbt-personer. Eller är det så att det där bara låter snyggt så länge det inte hamnar i konflikt med de homofoba strömningar som finns inom vissa samfund? Jag tycker nog att det är lite svajigt där.
För min del är det ganska enkelt. Har man en massa homofoba ageranden i sitt samfund ska man inte få statsbidrag. Sedan kan Stefan Attefall ha en annan synpunkt, men i så fall får han vara ärlig med att vi inte ska ställa några krav över huvud taget.
Anf. 50 Siv Holma (V)
Herr talman! Statsrådet Attefall frågar oss interpellanter vilka regler man ska följa. Jag tycker att det är väldigt tydligt vilka regler som ska följas. Dem har Leander också tagit upp. Det handlar om att man ska motverka alla former av rasism och andra typer av diskriminering samt våld och brutalitet. Samfundet bör också verka för att utveckla förutsättningar för jämställdhet mellan kvinnor och män. Jag tycker att det är oerhört tydligt att den diskriminering som Frälsningsarmén står för gör att Frälsningsarmén inte kan erhålla statsbidrag. De bedriver diskriminering mot homosexuella. Jag skulle också vilja påstå att det romersk-katolska trossamfundet har samma uppfattning som Frälsningsarmén.
Religionsfriheten är helt grundlagsskyddad. Alla ska ha rätt att tro på vad de vill. Men ska samfunden bara för att det är religionsfrihet i ett land erhålla statsbidrag per automatik? Nej, det tycker jag inte. Jag tycker också att om man inte vill följa dessa statuter måste man följdriktigt agera för att förändra dem.
Jag skulle vilja fortsätta att ställa lite frågor för att belysa problematiken när vi talar om homosexuellas rättigheter. Jag har noterat att exempelvis Missionskyrkan tillsammans med Baptistförbundet och Metodistkyrkan har skrivit remissvar till regeringen om att äktenskap bara kan ingås mellan en man och en kvinna. Jag noterade också att Stefan Attefall uttryckte att man i Frälsningsarmén bara kan ha en familj där en man och en kvinna ingår. Hur ser Attefall på detta? Ingår den grundläggande värdering som samhället har? Jag tycker inte det.
Europeiska rådets resolution 1464 innebär bland annat att medlemsstaterna inte ska acceptera diskriminering som en följd av religion om religionen tillskriver kvinnor och män olika roller i samhället. Enligt den resolutionen kan inte trossamfunden åberopa religionsfriheten för att undgå lagens krav på ett aktivt jämställdhetsarbete. Ur villkoren för statsbidragen framgår att samfunden ska verka för att utveckla förutsättningar för jämställdhet mellan kvinnor och män. Hur ser statsrådet på denna resolution? Har den bäring på samhällets grundläggande värderingar? På vilket sätt påverkar detta möjligheten att få statsbidrag?
Anf. 51 Stefan Attefall (Kd)
Herr talman! Det är ganska fantastiskt. Om ett trossamfund har en annan politisk uppfattning, exempelvis i synen på äktenskapsfrågan, än Siv Holma och majoriteten i Sveriges riksdag, då ska det inte få statsbidrag. Det är det Siv Holma säger. Jag trodde att vi var för ett pluralistiskt samhälle med många olika uppfattningar. Hela idén med partistöd och presstöd är att främja mångfald. Vi ger över 6 miljarder till kultursektorn varje år, varav ungefär hälften går till olika typer av fria kultursammanslutningar, med själva idén att skapa mångfald och skapa utrymme för olika uttryckssätt, tolkningar av samtiden, reflexioner, åsikter och liknande.
Men i trossamfundens sammanhang kommer den gamla vänsterpartikommunisten fram och säger: Nej, här tycker man annorlunda än staten och majoriteten i riksdagen! Då ska man utestängas från bidrag!
Jag tycker faktiskt att det är positivt att vi har många olika religiösa samfund, för de bidrar mycket aktivt till en mångfald i samhället, till integration, till sociala insatser och till att skapa gemenskap och mötesplatser för människor, ofta över generationsgränserna. De är också en enormt stark drivkraft för stora sociala insatser. De bidrar också till att skapa forum och sammanhang för att bearbeta livets stora frågor: Var kommer jag ifrån och vart är jag på väg någonstans? I alla dessa frågor och sammanhang spelar trossamfund en viktig roll.
Vi har vissa grundläggande kriterier för att man ska få stöd av staten. Det är ett blygsamt stöd, ca 40 miljoner kronor, att jämföra med idrottens vuxendel som får över en halv miljard, för att inte tala om kultursektorn, som får kanske 6 ½ miljarder sammantaget. Man får alltså ett mycket blygsamt stöd för den stora insats man gör.
Ta till exempel den insats man gör inom ramen för sjukhuskyrkan, där landstingen i bästa fall ställer upp med lokaler. Där gör trossamfunden, inte minst Svenska kyrkan, enormt stora insatser. Men de ska inte få stöd, säger interpellanterna, för de tycker inte exakt likadant som Siv Holma och Helena Leander.
När man gör en samlad bedömning är vår uppfattning att trossamfund som i dag har statsbidrag uppfyller lagens kriterier. Vi har dessa formuleringar för att kunna säga nej i vissa extrema fall. Vi har faktiskt sagt nej i några fall. Vi har haft samfund eller rörelser som har sökt bidrag men som inte har uppfyllt kraven på stadga och stabilitet och också för att man har åsikter som innebär att man tar avstånd från det demokratiska samhället - exempelvis uppmanar man sina medlemmar att inte rösta. Tolkningen har hittills varit att där går the bottom line, men i övrigt har man en mycket generös attityd till de olika samfunden, vad de än tycker. Det gäller oavsett om de är för eller emot kvinnliga präster och oavsett om de är för samkönade äktenskap eller inte. Det är en del av mångfalden, en del av det pluralistiska samhället. Det samhället bejakar jag, men jag noterar att jag inte har gehör för det, framför allt inte hos Siv Holma och Vänsterpartiet.
Anf. 52 Helena Leander (Mp)
Herr talman! Efter det här kanske jag måste påpeka att jag och Miljöpartiet bejakar mångfald. Det är väldigt positivt att det finns människor som tycker olika saker och att de tillåts göra det. Men mångfald innebär också att man ska tillåtas vara den man är, även om man är olika. I det här fallet blev det i alla fall lite spännande mot slutet, när Stefan Attefall kom fram till att det faktiskt kan finnas gränser för när man kan få statsbidrag. Det var ett väldigt bra och klargörande besked. Då vet jag att vi inte ska vänta oss att denna lagstiftning rivs upp.
Den slutsats man måste dra är i så fall att diskriminering av hbt-personer inte är särskilt problematiskt i Stefan Attefalls värld. Jag tycker att det är väldigt sorgligt att man förringar det. Man pratar mycket om att vi har fina grundläggande värderingar i samhället, och man pratar gärna om allas lika värde, men är det hbt-personer som drabbas är det inte så viktigt. Hur ska man annars tolka det?
I svaret antyddes att man kunde tänka sig att se över detta. Skulle man inte kunna titta på om den homofobi som finns inom samfunden verkligen är förenlig med statsstödsreglerna? Eller är diskriminering okej i religionens namn?
Anf. 53 Siv Holma (V)
Herr talman! Jag uttryckte i ett av mina anföranden att statsbidraget till trossamfunden skiljer sig både från presstödet och från partistödet. Det är vissa statuter som man ska uppfylla för att erhålla statsbidrag. Min poäng i sammanhanget är att man måste granska trossamfunden så att de verkligen uppfyller de statuter som finns om samhällets grundläggande värderingar, om att utveckla jämställdheten mellan män och kvinnor och detta med icke-diskriminering. Det är oerhört viktigt också utifrån ett hbt-perspektiv.
Jag kan konstatera att den resolution som jag försökte få in i sammanhanget inte är något som statsrådet Attefall tycker är viktigt att fullfölja, även om jag försökte framföra att man faktiskt inte har rätt att åberopa religionsfriheten för att undgå lagens krav på ett aktivt jämställdhetsarbete. Tydligen är det helt okej i Attefalls värld att inte följa de resolutioner som man faktiskt har varit med om att godkänna.
Jag tycker också att det är viktigt att se över och gärna föra en aktiv dialog med de trossamfund som finns för att säkerställa att de som får statsbidrag verkligen bidrar till att upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar som samhället vilar på.
Jag läste någonstans att Jehovas vittnen hade nekats att få statsbidrag. Jag läste i en annan tidning som kanske står Attefall väldigt nära, nämligen Dagen, att Jehovas vittnen aldrig har fått statsmedel. Det skulle vara intressant att få höra från Attefall hur det är: Har Jehovas vittnen 2009 fått avslag på sin ansökan om statsbidrag och i så fall varför?
Anf. 54 Stefan Attefall (Kd)
Herr talman! Det är korrekt att Jehovas vittnen är ett samfund som har fått avslag. Det var just utifrån att man hävdar att man inte ska delta i samhället, i det demokratiska arbetet, genom att ens rösta. Man ställer sig alltså utanför det demokratiska styresskicket. Där har regeringen bedömt att gränsen har gått. Nu fick vi bakläxa i ett domstolsutslag när det gällde motiveringen. Det var för dålig motivering, och den ska förbättras i framtiden.
Självklart har vi ett uppdrag till en myndighet att följa de trossamfund som får statsbidrag, följa frågorna och också granska om man uppfyller lagens kriterier. Det sker fortlöpande.
Jag nämnde också det seminarium vi ska ha. Det förs en fortlöpande dialog, och det ser jag gärna. Det måste man alltid göra, och man måste alltid vara öppen för att ta del. Vad jag försöker säga är dock att man tydligt måste skilja på det som man själv tycker är rätt och fel när det gäller livsstilskrav och liknande och vad man har rätt att tycka utan att för den skull tappa sitt statsbidrag. Det är också en samlad bedömning av ett trossamfunds totala regler och stadgar och värdegrund som ligger till grund för regeringens beslut.
Jag tycker också att man ska vara lite försiktig med att slunga ur sig uttryck som "homofobi" i olika sammanhang. Min erfarenhet är att när man granskar detta närmare är att det är lättare att sitta på distans och anklaga människor för att vara homofobiska. Det finns ofta mer brist på jämställdhet och förståelse för människor med exempelvis homosexuell läggning i kretsar som har en hög bekännelse än vad det är i de kretsar där man tror att man ska finna dessa homofobiska drag.
I Frälsningsarméns fall har jag förstått att man har ett antal livsstilskrav. Det är inte bara detta att man inte får vara gift med en partner av samma kön, utan exempelvis samboförhållanden utan äktenskap gills inte heller. Man har också en speciell syn på alkohol och liknande saker. Frälsningsarmén har det förhållningssättet för sina officerare, alltså för dem som är den typen av medlemmar. Sedan finns det ett annat medlemsbegrepp för dem som inte är officerare, så kallade civilmedlemmar. Detta måste man också ta hänsyn till i de här sammanhangen.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.