Anf. 63 Anders Borg (M)
Fru talman! Välstånd byggs från mycket grundläggande värderingsutgångspunkter: arbete, kunskap, sparande och investeringar. Med den grunden har vi råd med välfärd. Bara genom arbete, kunskap, sparande och investeringar har vi råd med välfärd. Det hänger ihop. Ju fler som är i arbete och ju mer de arbetar, desto större skatteintäkter får vi. Ju mer vi producerar för varje timme som vi arbetar, desto större blir vårt välstånd.
Här är utvärderingarna av regeringens politik så övertydliga. Både KI och Riksbanken har som en huvuddel i sin analys att regeringens åtgärder för att förstärka arbetsutbudet ökar arbetskraftsdeltagandet och möjliggör en längre period av hög sysselsättning. Det går alldeles utmärkt att läsa vad både KI och Riksbanken har skrivit på denna punkt. De gör samma analys som alla ekonomer som inte är anställda på LO gör, nämligen att om man gör denna typ av reformer sänker det jämviktsarbetslösheten.
Jag är i grund och botten glad för att socialdemokratin förnekar betydelsen av arbetslinjen. Det är därför som ni inte har en trovärdig jobbpolitik.
Ska vi klara en sysselsättning som ökar med 250 000-300 000 personer och en arbetslöshet som går ned till de nivåer som vi hade före 90-talskrisen, då måste vi ha en politik som förstärker arbetsutbudet, annars måste Riksbanken höja räntorna för att stoppa efterfrågan, för att förhindra konsumtionen och för att stoppa investeringarna för att säkra att vi inte får en överhettning. Att tro att man kan byta ut det mot 5 000, 6 000 eller 7 000 platser på Amsutbildning, som i dagsläget tycks vara den enda politik som Socialdemokraterna förmår prestera, fungerar inte. Vi har provat den Amspolitiken. 70-talet ska inte köras i repris.
Den huvudsakliga skiljelinjen ligger dock i synen på kunskap. Det som vi har gjort är att återupprätta undervisning, inte grupparbeten utan riktig undervisning, med läxor, prov, studier, alltså katederundervisning. Det ska vara lärare som är bäst i klassen och som redovisar hur man löser matematiska problem och som berättar var älvarna ligger och när kungarna regerade. Det ska vara betyg och nationella prov tidigt som följer upp och som visar hur det går - kunskapsutvärdering.
Vi ska ha lärlingssystem som underlättar för unga människor att komma in i yrkeslivet och som inte nedvärderar den praktiska kunskapen.
Det ska vara valfrihet där föräldrar har inflytande och där lärare har inflytande.
Vad är detta? Det är beskrivningen av att ställa den socialdemokratiska kunskapspolitiken på huvud.
Vi får höra av den nye partiledaren att någon katederundervisning inte behövs. Det är grupparbeten som är normen. Vi får höra att betyg och nationella prov inte ska utvidgas. Vi får lära oss att lärlingssystem och yrkesutbildning ska hållas fast i en struktur som vi vet är den mest misslyckade skolreform som Sverige har genomfört. Och valfrihet beskrivs utifrån föräldrars och lärares perspektiv som grunden till allt ont.
Jag kan bara beklaga att det är på detta sätt. Det borde finnas grundläggande värderingar som vi är överens om - om arbete, om kunskap, om sparande, om investeringar - som lägger grunden för välfärden. Men utifrån Monica Greens perspektiv handlar det bara om fördelning, reglering och beskattning. Det är en socialdemokrati utan jobbpolitik, och det är jag, får jag lov att säga, tacksam för.