Anf. 106 Anders Borg (M)
Herr talman! Varför är vi för en välfärdsstat? Varför tror vi på en nordisk samhällsmodell? Jo, därför att vi har kunnat skapa mer av sammanhållning, mindre av ekonomiska skillnader, mindre av utslagning och fattigdom än i många andra länder. Är det en bra samhällsmodell? Ja. Vill vi behålla den? Ja. Ska vi blunda för dess brister? Nej.
Låt oss peka på några av dem som vi har börjat åtgärda.
Ett långsiktigt växande utanförskap: Varje kris, fler arbetslösa; varje kris, fler i åtgärder; varje kris, fler människor i förtidspension; varje kris, fler människor i sjukförsäkring och färre människor i arbete; varje återhämtning, svagare sysselsättningstillväxt; varje lågkonjunktur, mer utslagning och utflyttning av jobb.
Inlåsning i integrationspolitiken: Sverige ska vara ett öppet land. Vi ska ta emot invandrare i Sverige. De ger ett viktigt bidrag till vårt samhälle och vår kultur. Ska vi låsa in dem i utanförskap? Ska vi se till att det tar sex sju år innan de får komma in på arbetsmarknaden och börja jobba, att det ska vara långa perioder av bristfällig utbildning innan man kan skaffa sig ett arbete? Ska vi blunda för att det ser ut så? Ska vi inte erkänna att den sociala rörlighetens moder i Sverige har varit en väl fungerande utbildning, att det just är det att vi har kunnat bygga ut utbildning som för människor framåt och uppåt i samhället som skapat social rörlighet? Ska vi inte erkänna att när vi nedmonterat kunskapsbasen i skolan, när resultaten enligt PISA-undersökningen har fallit, när fler har lämnat skolan utan färdig examen och när yrkesutbildningen är nedmonterad har vi minskat den sociala rörligheten? Det är ett problem som vi måste vara öppna för - utanförskap, inlåsning i integrationspolitiken och ett utbildningssystem som inte utgör den ångmaskin för social rörlighet som det ska göra.
Det är därför som den nordiska modell som vi vurmar för och som vi tror på måste kompletteras. Det måste handla om flera insatser. Jag har lite svårt att förstå varför Socialdemokraterna inte kan erkänna att de riktade insatser vi gjort med höjt flerbarnstillägg och förstärkt barndel i bostadsbidraget är riktade för att minska barnfattigdomen. Ska vi göra fler sådana? Självklart ska vi i varje budgetproposition se vad vi kan göra för att underlätta för fattiga människor.
Välfärden: Varför inte erkänna att vi satsat mer? När andra har skurit ned, sparkat ut offentliganställda och fryst lönen har vi satsat på kommunerna, blickat framåt. Nu kommer antalet anställda i skola, sjukvård och äldreomsorg att öka. När vi står inför nästa valrörelse kommer kommunernas ekonomi att ha varit sådan att vi har kunnat tillföra resurser. Varje anställd i skolan är naturligtvis en medarbetare i kampen mot fattigdom och för ett samhälle med en sammanhållning.
Arbete: Vi har gjort aktiva insatser, mer aktiva insatser än kanske något annat land under krisen - vi och de andra nordiska naturligtvis, alltid vi och de andra nordiska. Aktiv arbetsmarknadspolitik och lättnader på arbetsgivaravgifterna, särskilt riktade till dem som har varit utanför.
Jobbskatteavdraget är, som IFAU framhåller, en av de mest effektiva åtgärderna riktad mot socialbidragsberoende och utanförskap.
Peter Persson undrar hur vi ser på sjukförsäkringen och frågar om vi ska korrigera reformen? Absolut. När ska vi göra det? Vi har sagt att vi ska återkomma i vår, och det kommer vi att göra, med en korrigering av den reformen.
Ska vi göra det Socialdemokraterna vill, gå från arbetslinjen, se till att arbetslösheten åter stiger, se till att sysselsättningen åter utvecklas sämre, att vi inte har någon jobbtillväxt i privat sektor, att vi genom höjda skatter slår ut jobb, driver upp arbetslöshet och bygger nya fattigdomsfällor? Nej, vi ska bygga vidare på nordisk välfärdsmodell präglad av sammanhållning och arbete.