Kulturskatten Österbybruk
Interpellation 2010/11:153 av Gille, Agneta (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2011-01-21
- Anmäld
- 2011-01-21
- Sista svarsdatum
- 2011-02-04
- Besvarad
- 2011-02-04
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 21 januari
Interpellation
2010/11:153 Kulturskatten Österbybruk
av Agneta Gille (S)
till kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth (M)
I en skriftlig fråga till kulturministern beskriver jag den situation som dagens ägare Bruno Liljeforsstiftelsen har av att förvalta och bevara den unika bruksmiljön i Österbybruk.
Bruksmiljön från 1700-talet blev byggnadsminnesmärkt för över tio år sedan. Den innehåller världens enda bevarade vallonsmedja som är unik. Det som gör vallonsmedjan särskilt värdefull är att den är väl bevarad och står helt intakt med utrustning i sitt ursprungliga skick.
I dag står denna kulturskatt under ett stort hot. Byggnaderna har stora skador, fasadputs har ramlat av och delar av byggnaderna håller på att vittra sönder.
Bruno Liljeforsstiftelsen har i dag inga ekonomiska resurser för att kunna reparera och underhålla byggnaderna. Det är med andra ord högst akut att åtgärder vidtas snarast för att bevara denna kulturbygd.
En lösning på detta fördärv är att Statens fastighetsverk tar över byggnaderna så att stiftelsen kan ägna sig åt att utveckla bland annat besöksnäringen.
Enligt Riksantikvarieämbetet skulle Statens fastighetsverk vara en lämplig förvaltare av Österbybruks herrgårdsmiljö.
Regeringen bör därför besluta att Statens fastighetsverk tar över ägandet av byggnaderna, allt för att bevara denna värdefulla kulturbygd åt eftervärlden.
Mina frågor till statsrådet är därför:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta med anledning av att Österbybruk har akuta problem med underhåll av fastigheten?
Vilka initiativ är statsrådet beredd att ta för att åtminstone tillfälligtvis bidra till att herrgårdsmiljön i Österbybruk får underhåll i avvaktan på att den översyn som nu görs avseende de fastigheter som utifrån kulturhistoriska hänsyn bör ägas av staten blir klar?
Vilka initiativ avser statsrådet, som har ansvar för kulturbyggnader, att ta för att påverka den utredning om kulturhistoriska byggnader som nu pågår att ta över ansvaret för Österbybruk?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2010/11:153
Webb-tv: Kulturskatten Österbybruk
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2010/11:54 Fredagen den 4 februariProtokoll 2010/11:54 6 § Svar på interpellation 2010/11:153 om kulturskatten Österbybruk
Protokoll från debatten
Anf. 8 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Agneta Gille har frågat mig vad jag avser att göra med anledning av att Österbybruk har akuta problem med underhåll av fastigheten samt vilka initiativ jag kommer att ta för att påverka den utredning om kulturhistoriska byggnader som nu pågår för att ta över ansvaret för Österbybruk.
När det gäller den senare frågan avser jag givetvis inte att påverka eller föregripa den pågående utredningen. När utredningen om översyn av statens fastighetsförvaltning har lämnat sitt betänkande kommer regeringen i vanlig ordning att ta ställning till de förslag som lämnats. Det som dock kan konstateras är att den aktuella utredningens uppdrag i den del som rör förvaltningen av kulturhistoriska värdefulla fastigheter främst handlar om att diskutera de generella principerna för statens innehav. I utredningens uppdrag ingår inte att ta ställning till om enskilda fastigheter, som i dag inte ägs av staten, bör ägas av staten. I uppdraget ingår alltså inte att lämna något förslag som direkt rör ägandet av herrgårdsmiljön i Österbybruk.
Jag vill i detta sammanhang påminna om att regeringen 2008 beslutade att inte agera med anledning av att Bruno Liljefors stiftelse hemställt att staten skulle överta ägandet av fastigheten Österbybruk, som ligger i Östhammars kommun i Uppsala län. Det har inte framkommit något som gör att det finns anledning att ompröva det ställningstagandet. Den stora majoriteten av värdefulla kulturmiljöer förvaltas inte av staten och bör inte heller ingå i statens förvaltning, utan bevaras och utvecklas bäst genom att även fortsättningsvis vara i enskild ägo.
När det gäller den första frågan har Bruno Liljefors stiftelse erhållit omfattande stöd från staten i form av bidrag till kulturmiljövård som fördelas av länsstyrelsen. Staten har bidragit med drygt 3,5 miljoner kronor under de senaste fem åren. Bidraget till kulturmiljövård utgör även fortsättningsvis den typ av stöd som staten kan erbjuda. Något slags särlösning för herrgårdsmiljön i Österbybruk ser jag dock varken som möjlig eller önskvärd.
Anf. 9 Agneta Gille (S)
Herr talman! Jag tackar kulturministern för svaret. Jag tror att kulturministern inser att detta är en interpellation, och tidigare också en skriftlig fråga, som är ett rop på hjälp. Det är ett rop på hjälp för den kulturbygd som jag tycker är så oerhört viktig. Det är också därför jag vill påtala och försöka få ministern att förstå den bild av det som nu håller på att hända med kulturbygden Österbybruk.
Det är helt rätt som ministern säger - Bruno Liljefors-stiftelsen har fått ett antal miljoner under några år. Men för att få erhålla dessa pengar krävs också att man har en egen insats. Man får inte pengar om man inte har en egen insats till den renovering eller de åtgärder som behöver göras på byggnaderna. Den egna insatsen är i dag helt slut för Bruno Liljefors-stiftelsen. Man kan alltså inte erhålla mer pengar om man inte har en egen insats. Därför är situationen ännu mer akut.
I svaret skriver ministern att det inte har framkommit något nytt i ärendet sedan 2008. Jag vill försöka ge en bild av det som verkligen har förändrats. I och med att pengarna är slut har man inte klarat underhållet på ett tag.
Jag var så sent som i tisdags i Österbybruk tillsammans med ABC från Sveriges Television och tittade på byggnaderna för att se hur situationen är i dagsläget. Det är skrämmande att se de frostskador som har uppstått, där puts och cement och annat som finns i byggnaderna har ramlat ned. Stenar börjar lossna och det kryper in fukt. Denna fukt kan man nu inte på något vis behandla eftersom det inte finns resurser. Den kryper upp i väggar och ned i grunden och förstör byggnaderna. Det gör mig ont att se att det är så här. Ytan är fantastiskt vacker, och miljön är fantastiskt vacker. Men skadorna på byggnaderna är akuta, och det är en svår situation.
Jag har hämtat in information och lyssnat och samtalat med Bruno Liljefors-stiftelsens ansvariga, ordförande och några fler. De visar på den fantastiska kulturhistoria som denna bygd har. Den smedja som finns där är världens enda bevarade vallonsmedja i detta skick. Den finns alltså i Österbybruk, och den håller nu på att förfalla. Vi har möjlighet att göra någonting för att bevara denna världens enda bevarade smedja intakt.
Därför är min vädjan till regeringen att den försöker bidra till detta så att det kan få ett gott slut. Vi bör kunna se till att besöksnäringen blomstrar och att vi får fram den kontaktyta som vi i dag har med Vallonien. Där har man ett stort intresse av att se denna bygd, för det var deras förfäder som invandrade till Österbybruk och gjorde detta fantastiska arbete som smeder. Också mina förfäder kom ifrån detta land. Detta är starkt för mig.
En möjlig väg att se är att Statens fastighetsverk får ta över byggnaderna för att rädda denna kulturbygd. Det är en vädjan till regeringen.
Anf. 10 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Jag tror att Agneta Gille vet att jag delar det starka engagemanget för vårt kulturarv. Där är vi helt överens. Det värmer mig att höra med vilken glöd och engagemang som Agneta Gille talar om Österbybruk, där du uppenbarligen också har dina rötter. Det är detta engagemang som är livsviktigt för att kulturmiljöerna ska kunna leva, bevaras och utvecklas.
Jag är väl medveten om att det finns stora behov inte bara på Österbybruk utan på många andra håll också.
Staten ger via Riksantikvarieämbetet ungefär en kvarts miljard kronor till länsstyrelserna. De avgör till stor del själva hur man ska fördela stödet till vård av olika fastigheter och miljöer. Jag utgår ifrån att Bruno Liljefors-stiftelsen också har en bra relation till länsstyrelsen. Det är trots allt där som frågan framför allt hör hemma.
Vi får också ständigt nya kulturarv. Det påpekas också att vi inte bara kan bevara det som finns, utan vi måste också bevara det som kommer. Det här är ett dilemma.
Nu verkar det som om Agneta Gille är överens med mig om att det inte går att ge utredningen några extra uppgifter. Det är mindre än två månader kvar tills den ska presentera sitt betänkande. Då kommer vi kanske inte att ha anledning att diskutera just enskilda bruk eller miljöer men att se till principerna. Jag tror att redan i dag förvaltar ämbetet, Statens fastighetsverk och andra runt 500-600 olika värdefulla miljöer, och de blir också fler och fler.
Vi på Kulturdepartementet har också ett ansvar för våra kyrkor. Det är en annan viktig del av kulturarvet. Nästan en halv miljard går årligen till drygt 3 000 kyrkor, varav många faktiskt är medeltida. Det är en viktig fråga.
Jag tar gärna en kontakt med Riksantikvarieämbetet för att höra om någonting nytt har kommit fram och om man möjligen har de här kontakterna.
Vi har också en ny förordning på kulturmiljöområdet som Riksantikvarieämbetet och många andra länge har efterlyst. Det handlar om att det ska bli enklare och att man ska kunna modernisera och bygga upp kunskaper. Man har också ett speciellt kulturvårdsforum, tror jag det heter, där man kan utbyta erfarenheter med varandra. De uppgifter jag har fått är att stiftelsen vid Österbybruk, Bruno Liljefors-stiftelsen, har varit framgångsrik med att engagera allmänheten och få sponsorer och i sina kontakter med bland annat länsstyrelsen.
Jag tar gärna en kontakt med ämbetet för att höra om någonting mer kan göras.
Anf. 11 Agneta Gille (S)
Herr talman! Tack för det, ministern! Det gör mig glad att jag får ett löfte under den här interpellationsdebatten om att ministern ska ta kontakt med Riksantikvarieämbetet. De har ju också varit med och föreslagit att det här vore en lämplig kulturbygd för Statens fastighetsverk att äga. Det vore väldigt bra.
Jag hoppas också att ministern vid tillfälle gör ett besök eller kontaktar Bruno Liljefors-stiftelsen för att få den situation som jag har försökt beskriva bekräftad.
Bruno Liljefors-stiftelsens kontakt med länsstyrelsen är mycket god. Den kontakten finns verkligen eftersom det är länsrådet som är ordförande i Bruno Liljefors-stiftelsen. Här borde man förstå och se vad som händer.
Problemet är att för att ha möjlighet att söka bidrag måste man ha en egen insats. Det är det som är cloun just nu. Ministern kan kanske komma med råd och tips på hur man ska bete sig då. Hur ska man hitta finansiärer för att kunna få fram pengar? Den här bygden måste man bevara eftersom den är kulturminnesmärkt. Därmed har man ett ansvar. Men det är en svårighet när det inte finns tillräckligt med privata resurser eller finansiärer.
Jag kan berätta för ministern att för att lösa det senaste problemet, där man var tvungen att renovera en av byggnaderna, var Bruno Liljefors-stiftelsen tvungen att sälja av en av fastigheterna. Man sålde en av fastigheterna för att få pengar till att renovera en annan. Fortsätter det så kommer det snart inte att vara så mycket kvar, utan det kommer att leda till att detta som borde vara sammanhållet splittras upp mellan en mängd olika ägare. Det vore väldigt olyckligt.
Det har kommit fram nya saker. Det har kommit fram svåra skador. En omprövning skulle visa att här finns det verkligen ett jättestort behov.
Jag undrar vad ministern anser är lämpligt. Vilka råd och tips har ministern till dem som är engagerade i detta? I dag är det engagerade personer som jobbar ideellt. Det är pensionärer som jobbar på deltid, bidrar och försöker göra vad de kan för att klara den situation som råder. Det är man mycket tacksam för. Det finns väldigt många i Österbybruk som är rädda om sin bygd och det här kulturarvet. Därför vill jag också be ministern om ytterligare råd och tips till Bruno Liljefors-stiftelsen.
Anf. 12 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Jag är kanske inte den som främst kan bidra med råd och tips om hur man bäst gör lokalt för att ge stiftelsen en ökad finansiering. De kunskaperna tror jag att Agneta Gille och andra som är engagerade i bygden och bruket har. Jag förstod också att samarbetet med länsstyrelsen var väldigt gott. Det fanns till och med täta personkontakter. Det är väldigt bra. Därmed tror jag att den kunskapen finns.
Låt mig upprepa att staten via Riksantikvarieämbetet ger ungefär en kvarts miljard årligen just till förvaltande av kulturmiljöer. Vi skulle naturligtvis kunna beskriva många andra miljöer som säkert kan ha problem, men jag anser fortfarande att det inte är givet att staten ska äga alla dessa. Jag tror inte att det är det mest ändamålsenliga för de här olika miljöerna.
Nu pågår en stor förändring av kulturpolitiken, nämligen regionaliseringen. Från årsskiftet är det fem regioner som har gått in i den här nya samverkansmodellen. Det är Gotland, Skåne, Västra Götaland, Halland och Norrbotten. I går besökte jag Norrbotten. Där ser man också ett stort engagemang i kulturen. Det gäller såväl den traditionella kulturen som det som Agneta Gille var inne på, det vill säga regional utveckling, besöksnäring, turism och hur man kan få levande miljöer. Nu när regionerna har fått ett större inflytande över de statliga medlen kan man säkert också göra omdisponeringar som skulle kunna stödja den här formen av miljöer.
Jag vet inte hur långt just Uppland har kommit i sitt arbete. Landstingen ska ta fram treåriga, kulturella, regionala handlingsplaner som också ska vara väl förankrade med den civila sektorn, och dit hör ju många av de engagerade som Agneta Gille talar om, och med kommuner och det professionella kulturlivet. Jag vet att tio till tolv regioner i Sverige är ivriga och vill in i den här nya modellen från nästa årsskifte. Här ges också nya möjligheter att samverka på ett sätt som man inte har kunnat göra tidigare. Jag tycker att det också är någonting att ta med sig i det kommande arbetet.
Anf. 13 Agneta Gille (S)
Herr talman! Jag tackar ministern för inlägget. Samordning är en av de viktigare delarna, och samarbete överlag ger ofta resultat. Det är väldigt viktigt.
Det vi ser som en möjlig lösning är en samordning med Lövstabruk, som blivit övertaget av Statens fastighetsverk. Där sker en fantastisk utveckling, och där finns i dag en kompetens som det skulle vara oerhört viktigt att kunna dra nytta av i Österbybruk. En samordning mellan Lövstabruk och Österbybruk skulle innebära att det inte vore lika kostsamt att också föra över Österbybruk till Statens fastighetsverk. Här ser vi en möjlig koppling som vore mycket bra. Den kompetens som Statens fastighetsverk nu satsar på Lövstabruk skulle man vilja dra nytta av också i Österbybruk. Det är fråga om två snarlika miljöer, men trots det har de väldigt olika egenskaper.
Det viktiga i Österbybruk är smedjan. Det är viktigt att se till att vi bevarar den från det förfall som nu pågår. Där skulle man kunna dra nytta av den kompetens som finns vid Lövstabruk.
Det är bara att hoppas att ministern fått sig en tankeställare av interpellationen och att hon inser att det här är en oerhört viktig del och att kulturarvet måste bevaras. Jag förstår ministerns problem med den stora del som finns, men det är en vädjan om hjälp och en vädjan om att kanske åka dit och titta. Det är också en inbjudan.
Sedan hoppas jag att ministern tittar på det program från Uppland som sändes 17.29 i SVT i går. Det finns att se på nätet. Dessutom ska ministern få en liten artikel från Östhammars Nyheter som handlar om bygden.
Anf. 14 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Jag tackar för inbjudan. Jag har fått inbjudningar tidigare. Landet är stort och de olika kulturmiljöerna många. Jag tar tacksamt emot denna inbjudan. Jag känner till Österbybruk närmast från bild och skrift, inte genom fysiskt besök. Jag kommer därför gärna dit.
Låt mig upprepa det jag sade tidigare, nämligen att vi nu väntar på att utredningen ska blir klar. När Agneta Gille talar om samarbete med exempelvis Lövsta, ett gammalt bruk från ungefär samma tid, som också ligger i Uppland, måste de erfarenheterna och den kompetensen kunna utvecklas utan att Statens fastighetsverk för den skull tar sig an även Österbybruk. Det måste inte vara en förutsättning för ett ökat samarbete.
Jag tar till mig frågan och lovar att ta kontakt med Riksantikvarieämbetet för att höra hur långt man har kommit.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.