Ungas droganvändning
Interpellation 2010/11:121 av Johansson, Ylva (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2010-12-10
- Anmäld
- 2010-12-13
- Sista svarsdatum
- 2011-01-18
- Besvarad
- 2011-01-18
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 10 december
Interpellation
2010/11:121 Ungas droganvändning
av Ylva Johansson (S)
till statsrådet Maria Larsson (KD)
Andelen unga som använt narkotika var rekordlågt för 20 år sedan. Bara 3 procent uppgav då att de prövat narkotika, men sedan steg siffrorna de kommande tio åren till alarmerande 10 procent. Från 2001 sjönk sedan andelen ungdomar som använt narkotika kontinuerligt under flera år fram till 2008. Troligen hade den dåvarande regeringens aktiva insatser effekt på ungdomars drogvanor. Men därefter har något hänt.
Allt fler unga uppger nu att de har använt narkotika. Den årliga undersökning som Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) genomför visar i år en oroväckande ökning av andelen unga som använt narkotika, både i årskurs 9 och i gymnasiets årskurs 2. Bland pojkar i gymnasiets årskurs 2 var siffran hela 21 procent!
Det är fler pojkar än flickor som använt narkotika och det finns även tydliga regionala skillnader. Störst är problemen i Stockholm. I CAN:s undersökning syns att Stockholmsungdomarnas droganvändning är betydligt högre än ute i landet. Och i våras svarade 20 procent av flickorna och 27 procent av pojkarna i den årliga så kallade Stockholmsenkäten, som görs bland 12 300 gymnasieelever i årskurs 2, att de någon gång använt narkotika.
Min fråga till statsrådet Maria Larsson är:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att minska den droganvändning bland unga som har ökat i hela landet men allra mest i Stockholm?
Debatt
(10 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2010/11:121
Webb-tv: Ungas droganvändning
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2010/11:42 Tisdagen den 18 januariProtokoll 2010/11:42 6 § Svar på interpellation 2010/11:121 om ungas droganvändning
Protokoll från debatten
Anf. 1 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Ylva Johansson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att minska droganvändningen bland unga som har ökat i hela landet men allra mest i Stockholm.
Först vill jag säga att jag delar Ylva Johanssons oro för våra barns och ungdomars drogvanor. Kampen mot narkotika är ett långsiktigt arbete som är högt prioriterat av regeringen.
Vi möter ständigt nya utmaningar, inte minst i form av nya droger som säljs via Internet. För att förhindra en sådan utveckling och få till stånd en snabbare narkotikaklassning har regeringen utarbetat en effektivare narkotika- och dopningslagstiftning där Folkhälsoinstitutet fått en mer aktiv och offensiv roll för att snabbare än i dag kunna identifiera nya substanser. Tull och polis får också möjlighet att beslagta misstänkta droger redan innan dessa klassas som narkotika. Lagen träder i kraft den 1 april i år.
Ansvaret för att möta utmaningarna inom alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobaksområdena (ANDT) vilar på många aktörer i samhället. Det förebyggande arbetet förutsätter ett sektorsövergripande perspektiv där myndigheter och andra samhällsaktörer inom olika områden och på olika nivåer samverkar och utvecklar gemensamma strategier. Sedan 2008 har samtliga län en ANDT-samordnarfunktion för att samordna och stimulera detta arbete.
Alkohol- och narkotikahandlingsplanerna 2006-2010 har utgjort en viktig grund för regeringens insatser under mandatperioden. För att stödja och stimulera genomförandet av handlingsplanerna har regeringen årligen avsatt 260 miljoner kronor. Under den kommande mandatperioden avsätts ca 1 miljard kronor till förebyggande arbete.
Statens folkhälsoinstitut (FHI) har haft huvudansvaret för att följa upp och utvärdera handlingsplanerna. Enligt FHI:s slutrapport, som lämnades i januari 2010, har en tydligare myndighetsstruktur skapats genom att operativa uppgifter, som tidigare bedrevs i kommittéform, har överförts till de reguljära myndigheterna och att Socialdepartementet har en samordnande roll.
FHI fick år 2009 i uppdrag av regeringen att kartlägga och följa upp det förebyggande arbetet i kommunerna som särskilt riktas till barn och ungdomar i olika risksituationer.
Under den gångna mandatperioden avsattes 75 miljoner kronor per år till länsstyrelserna för att stimulera alkohol- och narkotikaförebyggande insatser på lokal nivå. Uppföljning av det förebyggande arbetet kommer att ske 2011 och 2012.
Den 8 november 2010 fastställde kommunfullmäktige i Stockholm revideringen av Stockholms tobaks-, alkohol- och narkotikapolitiska program (Stanprogrammet) för perioden fram till 2012. Syftet med Stanprogrammet är att det ska bidra till att utveckla Stockholms stad till en bra miljö att leva och verka i. Stockholms stad ska vara en miljö som ger goda hälsofrämjande uppväxtvillkor för barn och ungdomar.
Regeringen har beslutat om en ny samlad strategi för alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobakspolitiken som just skickats som proposition till riksdagen.
Politiken bygger på visionen om ett samhälle där alla människor ska ha förutsättningar att växa upp och leva utan risk att skadas på grund av sitt eget eller andras bruk av alkohol, narkotika, dopning eller tobak.
Arbetet ska vara långsiktigt och kunskapsbaserat med individen och familjen i centrum. Samordningen och samverkan mellan det hälsofrämjande, förebyggande, brottsbekämpande, behandlande och rehabiliterande ska förstärkas. Förebyggande och tidiga insatser i samverkan mellan berörda aktörer ska prioriteras.
Vård, behandling och rehabilitering ska vara likvärdiga och ske i samverkan och samarbete mellan olika vårdgivare och aktörer.
Statens bidragsgivning under strategiperioden ska vara mer långsiktig och mindre fragmentarisk.
Anf. 2 Ylva Johansson (S)
Fru talman! Jag börjar med att tacka statsrådet för svaret.
Det är lätt att föreställa sig den förtvivlan som en förälder måste känna om man upptäcker att det egna barnet eller tonåringen har börjat använda droger, eller den förtvivlan som ett syskon, en flickvän, en pojkvän eller någon annan nära anhörig känner.
Man ska alltid vara försiktig med att dra säkra slutsatser av statistiken när det gäller droganvändning, men mycket tyder på att vi har sett ett trendbrott och att droganvändningen bland unga nu verkar öka och att den ökar allra mest i Stockholm. Orsakerna är säkert flera, och vi kan bara spekulera i dem. Men helt klart är väl att vi har en ökad tillgång på narkotika, inte minst cannabis men också andra droger i vårt samhälle, och att priset är relativt lågt.
Man kan också diskutera om attitydförändringar har skett. Jag tror att det är så och att det är fler som tror att man kan prova eller använda droger liksom på ett städat sätt utan att vara i riskzonen för att fastna i ett missbruk. Så är det inte. Det är inte bara den som har andra sociala problem eller andra svårigheter som fastnar i missbruk, utan det kan vem som helst göra. Men vi vet att det finns ett klart samband mellan klyftorna i samhället och droganvändning.
När vi nu har sett flera års utveckling där klyftorna i samhället har ökat, där arbetslösheten har ökat och där fler människor tvingas försörja sig på socialbidrag är det dess värre kanske inte så förvånande att det kan finnas ett samband med att droganvändningen nu ökar.
Det tycks vara så att det är användningen av cannabis som ökar. En del tror kanske att det inte är en så farlig drog, men det är det. Det påverkar naturligtvis kroppen, men kanske allvarligast är att cannabis och haschrökning försämrar individens förmåga att använda sin egen intellektuella kapacitet, förmågan att reflektera. Det påverkar också möjligheten att växa sig vuxen och den nödvändiga frigörelse och det vuxenblivande som ska ske i tonåren.
De som i många år missbrukar cannabis blir avtrubbade och passiva, får svårt att lära sig nya saker och att arbeta koncentrerat. Närstående brukar ofta uppleva en karaktärsförändring. Många går rakt in i passivitet och en oförmåga till planerad verksamhet. Det här är naturligtvis väldigt allvarliga konsekvenser av ett ökat haschbruk, men vi tror att användningen av andra droger också har ökat.
För oss politiker ligger ett viktigt ansvar i att försöka vända den här utvecklingen, och tydligast vilar naturligtvis ansvaret på regeringen och på det ansvariga statsrådet Maria Larsson. Man skulle kunna sammanfatta det sätt vi bör arbeta på i politiken med att det ska vara svårt att börja och lätt att sluta när det gäller narkotikabruk.
Regeringen har nyligen presenterat en proposition för riksdagen som inte innehåller någonting nytt på det här området. Där upprepar man många av de vackra ord som har funnits i flera tidigare propositioner och strategier om att det är en prioriterad fråga. Ja, allt annat vore väl anmärkningsvärt. Självklart måste det vara en högt prioriterad fråga att säkerställa att så få unga som möjligt använder eller fastnar i missbruk av narkotika och att de som gör det ska få all hjälp att komma därifrån. Det vore hårresande om man inte sade att det var en prioriterad fråga.
Men när det gäller konkreta åtgärder finns det just ingenting i regeringens proposition. Därför kvarstår min fråga till statsrådet: Vilka konkreta åtgärder avser regeringen att vidta för att minska droganvändningen bland unga?
Anf. 3 Roland Utbult (Kd)
Fru talman! Jag har stort förtroende för statsrådets ambitioner och strategier när det gäller narkotikaproblematiken och för regeringens intentioner att försöka motverka missbruk av droger i vårt samhälle.
Här kommer en bild från den svenska verkligheten. En flicka berättar via ett socialt medium så här:
Jag var på väg hem till en killkompis lägenhet - jag är tjej, 18 år. När jag kom fram så var det två killkompisar där. Vi rökte lite, har bara rökt någon gång innan. De hade tydligen ätit en liten dos svamp, men de kände knappt av det, så de åt varsin dos till och frågade om jag ville testa. De sade att det var kul, att man såg saker och blev jätteglad. Jag ville först inte, hade ju egentligen ingen aning om vad det var för något. Men de övertalade mig till slut, så jag stoppade i mig en dos. Sedan efter en stund så började jag helt plötsligt gapskratta åt ingenting, började känna mig konstig, så jag lade mig i sängen. Plötsligt började det kännas som att jag tynade bort från mig själv. Har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv, hamnade i någon sorts tankeloopar att jag var tvungen att ta livet av mig. Hade inte mina "kompisar" varit där så hade jag säkert också gjort det. Men i alla fall har jag mått så himla dåligt efter det här. Jag har fått ångestattacker, självmordstankar. För några veckor sedan skrev jag mitt avskedsbrev till familjen och vänner. Jag är så orolig över att jag aldrig ska bli mig själv igen och må bra. Kan ni hjälpa mig? Kommer det här att gå över, eller kommer jag att må så här dåligt i hela mitt liv? Hjälp mig, snälla!
Jag tar till orda här för att än en gång belysa hur lätt det är att få tag i de droger som Ylva Johansson nämner - cannabis är det vanligaste, men det är också svamp och andra droger - på Internet. Man kan gå in och beställa på olika sajter. Det kommer hem ett brunt kuvert. Det är en avi och ett rekommenderat brev. Och så hämtar man ut det här.
De sju som dog av krypton fanns runt om i landet. Ylva Johansson interpellerar om ungas droganvändning i hela landet och mest i Stockholm. Det här är naturligtvis mest vanligt i Stockholm, men det är inte ett storstadsfenomen längre. Det händer runt om i hela landet, överallt, och det sprider sig.
Någon kan få hem det där bruna kuvertet och sitta ensam hemma och experimentera med droger.
I debatten i morse hörde vi Ewa Berndtsson, en förälder, förklara för oss tv-tittare och medborgare i det här landet att hon inte hade sett vad som hände med hennes son som hamnade i missbruk. Hon sade att hon märkte att det var någonting, men hon kunde inte riktigt ta på vad det var som hände. Hon uppmanade föräldrar att verkligen vara på sin vakt och kolla vad det är som händer när det sker någon förändring med en son eller dotter.
Jag skulle här i dag vilja fråga Maria Larsson hur hon ser på just föräldrarnas roll och även på skolans betydelse, kanske framför allt föräldrarnas roll, eftersom det har gjorts en hel del undersökningar som kan visa vad de betyder.
Anf. 4 Gunnar Andrén (Fp)
Fru talman! I många familjers liv är få katastrofer större än att upptäcka att någon nära anhörig, oftast något barn, är missbrukare av antingen alkohol eller, ännu värre, narkotika. Tyvärr är det alldeles för många, som Roland Utbult och Ylva Johansson tidigare har berättat, som upptäcker detta.
Vi har vid flera tillfällen tidigare haft debatter om detta. Jag har deltagit i flera debatter med Maria Larsson om detta. Jag vill gärna nämna för protokollet att Lars Lilja har varit väldigt flitig när det gäller att ställa interpellationer om framför allt dopning. Det har varit viktigt att vi har fått de här debatterna. Jag deltar med glädje i den här också, för den interpellation som Ylva Johansson har ställt är viktig för de drabbade - andra berör det egentligen inte.
Men, fru talman, inte minst när man ser på dopning tycker jag att man måste se till vad det är som gör att det sprids så mycket olika droger i samhället. Jag ser det som att det finns två orsaker i första hand.
Det första är att det finns en väldig lönsamhet i den här hanteringen. Lönsamheten i hanteringen är det första man måste angripa. Det andra är att det finns, som Ylva Johansson uttryckte det, en överslätande attityd hos många. Man tror inte att detta är både medicinskt skadligt och socialt skadligt. Det handlar om båda delarna. Det finns en aura av häftighet över att använda narkotika av olika slag och dopningspreparat.
För min del, för att ansluta till de debatter som Maria Larsson och Lars Lilja har haft tidigare, tycker jag att man har sett något på ett område. När det gäller gym och framför allt när det gäller idrotten har man nämligen gått in väldigt tufft med att se till att kontrollverksamheten har varit effektiv. Vi har också en bra internationell verksamhet när det gäller att motverka användning av dopningspreparat i idrottssammanhang.
Vi måste få samma attityd, genom opinionsbildning och kunskapsspridning, att detta är någonting som inte är bra för kroppen. Detta får de sociala konsekvenserna, men det börjar ändå med de medicinska konsekvenserna av att man tillför kroppen de här olika preparaten. Både opinionsbildning och kunskapsspridning behövs för att motverka den överslätande attityd som finns i fråga om bruk av narkotika.
När det gäller den första delen, lönsamheten, gäller det att använda alla de legala vapen som vi har i landet. Då handlar det om tull och polis och så vidare. Men jag tror också att man måste fundera kring den här ekonomiska brottsligheten, som gör det så otroligt lönsamt. Jag tror att man också måste angripa den serviceverksamhet som finns genom bankkonton och vad det nu kan vara för någonting, där man förvarar pengar. På samma sätt som vi vill förebygga skattebrottsverksamhet måste vi se till att den ekonomiska service med vars hjälp den här ekonomiska brottsligheten lever attackeras hårt.
Fru talman! Då tror jag för min del att vi kan få en effekt och att det blir kännbart för dem som sysslar med den här typen av verksamhet, så att de förstår att det inte heller är ofarligt för dem, utan de hamnar ofta där de ska vara, nämligen i finkan, på något sätt.
Anf. 5 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Tack för alla inlägg! Det är en angelägen och viktig debatt, och jag vet att vi alla är överens om betydelsen och vikten av att vi har ett aktivt och intensivt förebyggande arbete i vårt land.
Utmaningarna är större än de har varit tidigare - låt mig säga det. Inte minst oroas jag över den Internethandel som flera av er har belyst i era inlägg. Den når unga människor, det är förhållandevis billigt att handla och Posten ombesörjer väldigt mycket av transporterna för narkotikaleverans till ungdomar.
Detta är ett stort bekymmer, och det har föranlett regeringen att försöka hitta vägar att ta krafttag för att komma åt de här kanalerna. Ett sätt är den proposition som vi har lagt fram till riksdagen och som kommer att träda i kraft den 1 april detta år. Den innebär att vi sätter mycket hårdare bevakning när det gäller att snabbt upptäcka nya preparat. Det kommer en ständig ström. Man ändrar någon liten substans, det heter något nytt och så finns det där och är inte narkotikaklassat.
Vi ger nu möjlighet för Folkhälsoinstitutet att tidigt kunna köpa in, analysera och identifiera nya substanser så att vi får ett snabbare klassificeringsförfarande. Vi ger också tull och polis möjlighet att ingripa när de hittar medel som ännu inte är narkotikaklassade men kan tänkas bli det framöver. De ska kunna gå in i ungdomsgrupper och beslagta den typen av preparat. Det tror jag är mycket viktigt för att tull och polis inte ska stå bakbundna av den utveckling som vi har sett. Det är svårt för lagstiftare att hålla jämna steg med dem som är profitörer på verksamheten, det vill säga alla dem som tjänar massor med pengar på att ungdomar köper via Internet och givetvis också via andra kanaler.
Cannabis är den absolut vanligaste drogen som ungdomar testar. Cannabisen finns i vårt land i en mycket större omfattning än tidigare. Vi har verkligen nya utmaningar. Därför blir attitydpåverkan viktigt, och det ska jag komma tillbaka till.
När det gäller cannabis pågår just nu en cannabiskampanj i Skåne för att vi ska se om vi kampanjvägen kan förändra attityder. Det är Folkhälsoinstitutet som tillsammans med CAN gör detta, och vi kommer att utvärdera kampanjen för att se om den ska användas i större utsträckning i hela landet. Vi måste dock veta att kampanjer kommer rätt ut och får avsedd effekt. Vi har gjort många kampanjer i det här landet som inte har haft avsedd effekt, och därför är det viktigt att noga prova ut sådant här.
Vi vet också att det är storstäderna som är mest drabbade. Det finns i dag ett trestadssamarbete mellan våra tre största städer som regeringen via länssamordnarna har initierat i dessa städer för att de ska kunna dra gemensamma erfarenheter och slutsatser och på det sättet kunna göra ett mer aktivt arbete.
Det här är några exempel på det vi försöker bygga som handlar om långsiktighet och uthållighet. Detta är nämligen inte ett arbete som låter sig göras och bemästras med en enda kampanj eller en enda insats. Det är precis det som vår strategi går ut på: Vi är tydliga med att det handlar om långsiktiga mål.
Vi kommer att komma tillbaka till riksdagen varje år och redovisa vad som har hänt på det konkreta planet. Tanken är att det här ska brytas ned i ett mycket konkret arbete. Därtill är våra länssamordnare garanter för att det inte blir några vita fläckar på kartan utan att arbetet pågår överallt i varenda kommun i hela Sverige.
Anf. 6 Ylva Johansson (S)
Fru talman! Roland Utbult tog upp ett viktigt perspektiv som kanske är en av de saker som gör att föräldrar som upptäcker att deras barn missbrukar narkotika känner en sådan enorm förtvivlan och rädsla. Det är att det finns en väldigt stor risk att barnet impulsivt ska ta sitt liv. Av utvecklingen kan man se att det har varit en suicidal trend, kan man säga, av att framför allt hoppa framför tåg, ut från fönster och annat under påverkan av rus. Det finns en väldig risk för detta.
Det är lätt att föreställa sig den förtvivlan som föräldrar känner, och det är klart att det är oerhört viktigt att på olika sätt underlätta för föräldrar och andra som finns runt unga människor att upptäcka missbruk.
Men jag skulle vilja säga att en av de frågor som jag saknar svar på från regeringen är att när man upptäcker missbruket, hur ska man då få hjälp? Roland Utbult citerade en ung kvinna från Internet som säger: Kan någon hjälpa mig?
Man behöver inte vara länge ute på Internet för att finna den sortens rop på hjälp från enskilda individer, från föräldrar och från andra anhöriga. Jag träffar oerhört många föräldrar som vet att deras barn missbrukar cannabis eller andra droger och som förtvivlat slåss för att få hjälp. Några lyckas, men de upplever att de hela tiden måste vara där och slåss, vara stark och se till att de får insatser för sitt barn - som kanske inte ens alltid vill eller är med på noterna.
Alla föräldrar orkar inte det, och man behöver också energin till annat än att slåss med myndigheter och vårdinstitutioner.
Jag vill komma tillbaka till det jag sade i mitt första inlägg: För att stävja utvecklingen behöver vi två saker. Det ska vara svårt att börja. Det ska bli svårare att börja. Det ska vara lätt att sluta. Det måste bli lättare att sluta.
Maria Larsson har både i sitt svar och i sitt första inlägg här kommit tillbaka till insatser som görs för att det ska bli svårare att börja. Jag välkomnar dessa insatser; det är utmärkt att det ska bli lättare att klassificera de nya drogerna och att det ska bli lättare att ingripa mot de nya drogerna. Det är mycket välkomna förbättringar.
Det jag saknar svar på är hur man ska få hjälp. Hur ska den som är i missbruk och den som är anhörig till någon som är i missbruk få den hjälp och de insatser som de rimligen kan begära av samhället?
Den socialdemokratiska regeringen satsade på det vi kallade Ett kontrakt för livet. Det var en stor satsning på konkreta vårdinsatser. Man kan naturligtvis göra andra satsningar och andra konkreta insatser, men det är det som behövs. Det är inte rimligt att människor lämnas i sticket, men det är många som upplever att det blir så i dag.
Anf. 7 Roland Utbult (Kd)
Fru talman! Som jag sade har jag stort förtroende för statsrådet och regeringens arbete och intentioner på det här området. Jag har här en samlad strategi för alkohol-, narkotika-, drog- och tobakspolitiken. Här finns många goda ambitioner - låt oss hoppas att det mesta slår in.
Här finns bland annat det här med föräldrarna, som jag återkommer till. Jag hoppas få en kommentar här när det gäller föräldrarnas betydelse. Örebro preventionsprogram, ÖPP, har använts bland annat i Öckerö kommun. Jag talade en gång med deras drogsamordnare, Håkan Fransson. Eftersom statsrådet åker runt i landet mycket tror jag att hon vet vem Håkan Fransson är. Han har gjort ganska uppseendeväckande resultat i den kommunen genom att rikta sin information till föräldrarna i första hand. Man skriver ett slags avtal och skapar nätverk mellan föräldrar så att de samverkar i detta.
Jag skulle också gärna, om det hinns med, få en kommentar om skolans betydelse som informationskälla. Vi följer ofta USA i spåren, och 2003 uppgav 54 procent av de amerikanska åttondeklassarna att de dagligen möttes av budskap mot droger. År 2010, sju år senare, har den andelen sjunkit till så lite som 18 procent.
Detta är viktigt, för man är orolig att barn och ungdomar ser droger som mindre farliga om de inte får information om dem.
Jag skulle vilja ha en kommentar till detta.
Anf. 8 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Låt mig börja med att säga att föräldrar är de allra mest betydelsefulla drogförebyggarna. De är extraordinära när det gäller att kunna påverka sina ungdomar. De är fantastiska, men de vet inte alltid sitt otroliga värde.
Föräldrarna är regeringens viktigaste samarbetspartner. När vi har format vår ANDT-strategi har föräldrarna i allra högsta grad varit inblandade. När vi tittar på narkotikahandlingsplanen handlar det också om att samarbeta med Föräldraföreningen mot narkotika och RMS på det nationella planet och på det lokala planet.
Min statssekreterare och jag har varit på rundresa till alla län, och vi har där talat om drogförebyggande arbete. Vi nämner alltid Örebro preventionsprogram. Det är ett program där skolan samverkar med föräldrarna, och det ger resultat. Metoden har spridit sig överallt i Sverige. Den finns på många ställen. Skolan utgör arena för information. Alla föräldrar finns där i samband med föräldramöten, och föräldrarna sluter sig samman och gör gemensamma överenskommelser och har en likartad kommunikation till sina ungdomar. Det har betydelse, och det ger resultat. Skolan är viktig som arena, och skolan har i många år bedrivit ANT-undervisning. Men vi ser att det är först när skolan samarbetar med föräldrarna som man också når resultat när det handlar om att ungdomar ska säga nej. Vi har sett det tydligt på alkoholsidan där det är allt färre niondeklassare som använder alkohol. Det är en positiv trend. Det går också att göra när det gäller narkotika.
Låt mig igen betona vikten av skolans arbete - självklart - och skolans samarbete med föräldrarna. Föräldrarna är centrala och viktiga drogförebyggare. Det är något som vi tar hänsyn till, som vi kalkylerar med och som vi vill skriva mycket om i våra strategier.
Alla vuxna är självklart viktiga som attitydbyggare, för att skapa opinion, att det är många budskap som möter de unga som talar mot droger, som talar om drogers farlighet. Tyvärr finns det alltför många artister som står för ett motsatt budskap. Jag skulle vilja ha ett upprop bland artister mot droger. Jag vill att många artister ska kommunicera detta. Det har betydelse.
Vi har också ett uppdrag där vi ute på nätet har låtit placera budskap mot droger.
Jag vill säga några ord om vård. Jag får komma tillbaka till det i mitt nästa inlägg eftersom jag inte hinner berätta allt nu. Även om vi har gjort mycket på den förebyggande sidan har vi inte glömt bort den behandlande sidan. Nya färska riktlinjer för missbrukarvård kom från Socialstyrelsen för några år sedan. De bygger på den senaste forskningen. Vi har sett till att Socialstyrelsen har fått resurser för att sprida kunskapen runt om i hela landet. Bästa tillgängliga kunskap ska finnas på plats på det lokala och regionala planet. Sedan ser det ännu olika ut, och det finns mer planerat att göra. Jag får återkomma till det i mitt nästa inlägg.
Anf. 9 Ylva Johansson (S)
Fru talman! Föräldrars kärlek, omsorg och ansvar är helt avgörande för barns och ungas möjligheter att växa upp på ett bra sätt och till ett bra liv. Men jag är säkert inte ensam som tonårsförälder om att önska att min kärlek, mitt ansvar och min omsorg ska räcka för att skydda mina barn mot det som de kan råka ut för. Det gör det inte alltid. Därför måste också samhället göra insatser. Vi får aldrig förledas att tro att när en ung människa börja röka hasch eller använda andra droger beror det på att det barnet inte har föräldrar som älskar, ställer upp eller tar ansvar. Så enkelt är det inte. Därför är det så viktigt på vilket sätt som samhället kan ställa upp med vård, omsorg och behandlande insatser.
Det är så upprörande att den unga människa som i dag söker hjälp och säger att "jag vill ha hjälp, jag är så orolig för vad som händer med mig och mitt droganvändande" inte får hjälp omedelbart. Många blir hänvisade till att vänta flera månader, ibland ett halvår: Kom tillbaka om ett halvår, så kanske du kan få hjälp eller behandling. Det är inte rimligt.
Jag hoppas att Maria Larsson ska använda sitt sista inlägg för att svara på dessa konkreta frågor. Det är självklart bra med Socialstyrelsens riktlinjer som ger bättre kvalitet på vården, men fortfarande kommer många över huvud taget inte till denna vård eller behandling. Maria Larsson säger att de vill skriva mycket om dessa saker i strategierna. Jo, det är väl bra. Men vad ska man konkret göra för att unga människor som söker hjälp för sin droganvändning och sitt drogmissbruk ska få hjälp omedelbart?
Anf. 10 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Jag skulle vilja påstå att under Ylva Johanssons tid som ansvarig minister i en socialdemokratisk regering fick ingen vård direkt. Den här regeringen har kortat köerna till vården på ett dramatiskt sätt. Det kommer vi att fortsätta med. Målet är att man ska få vård omedelbart. Dit är vi på väg.
När det handlar om missbrukarvården är det viktigt att ha kunskap. Den kunskapen har vi gett Socialstyrelsen i uppdrag att sprida. Det har varit ett stort intresse från professionen själv. Det gläder mig. Från både socialtjänsten och från missbrukarvården, som har många aktörer, har intresset varit stort för att ta del av de regionala konferenserna.
Utöver det har vi sett behovet av en missbrukarvård, som inte fungerar överallt i landet. Så har det varit under lång tid. Missbrukarvården har rustats ned. Det är min åsikt. Därför tillsatte jag under förra mandatperioden en utredare som ska titta på hur vi kan klara att ge rätt vård till rätt person vid rätt tidpunkt. Gerhard Larsson ska vara färdig med sin utredning vid halvårsskiftet 2011. Jag hoppas att han ska ge oss många bra förslag på hur vi ytterligare kan öka insatserna för att rätt vård och behandling ska ges vid rätt tidpunkt till rätt person. Det är utmaningen, och det är målet med utredningen.
Låt mig till sist säga att den här regeringen har skapat en struktur för det drogförebyggande arbetet som kan vara över tid, där vi ser till att avisera pengar inte bara ett år i taget, som den tidigare socialdemokratiska regeringen gjorde, och vi kan säga att vi för hela mandatperioden har avsatt resurser därför att vi vet att det ständigt kommer nya generationer. Det här måste vara ett pågående arbete, uthålligt till sin karaktär och långsiktigt. Det är så den här regeringen arbetar.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.