Utveckling av skolans resultat

Interpellation 2009/10:470 av Granlund, Marie (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2010-05-21
Anmäld
2010-05-21
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Sista svarsdatum
2010-06-04
Svar fördröjt anmält
2010-06-04
Besvarad
2010-06-28

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 21 maj

Interpellation

2009/10:470 Utveckling av skolans resultat

av Marie Granlund (s)

till utbildningsminister Jan Björklund (fp)

Såväl under valrörelsen 2006 som under sin regeringsperiod har regeringen och utbildningsminister Jan Björklund givit en mycket mörk bild av den svenska skolan. Kritiken har framför allt riktats mot eleverna. Svenska elever har utmålats som de mest bråkiga i världen, visat få tecken på kreativitet utom när det gäller möjligheten att göra taktikval för att minska sin egen arbetsbörda och därtill lärt sig allt mindre. Så här några månader före valet är det rimligt att följa upp vad regeringen åstadkommit. Vi konstaterar, utifrån de uppföljningar som Skolverket har gjort på olika områden, att det finns få konkreta resultat i positiv riktning.

Drygt en av tio elever når i dag inte behörighet till gymnasiet. Sedan valet har andelen behöriga sjunkit för varje läsår.

Både andelen 20-åringar som fullföljt gymnasiet och 20-åringar med behörighet till högskolan ökade 2002–2006. Sedan valet har ingen utveckling skett.

Dessa faktorer handlar om hur stor andel av eleverna som når tillräckliga resultat för att gå vidare till nästa utbildningsnivå, något såväl vi socialdemokrater som regeringen själv uttryckt som relevanta och prioriterade mått på hur väl skolan klarar av sitt uppdrag. Det måste rimligtvis vara besvärande för en regering som haft ansvar i nära fyra år att utfallet av den förda politiken inte varit bättre.

Jag vill därför ställa följande fråga till utbildningsministern:

Vore det inte rimligt att de åtgärder regeringen vidtagit i något avseende givit någon form av resultat under regeringsperioden i ovan nämnda hänseenden, och avser utbildningsministern att agera framöver?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2009/10:470, Utveckling av skolans resultat

Interpellationsdebatt 2009/10:470

Webb-tv: Utveckling av skolans resultat

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 1 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Marie Granlund har frågat mig om de åtgärder regeringen har vidtagit har givit någon form av resultat under regeringsperioden vad gäller utvecklingen av skolans resultat och om jag avser att agera framöver. Herr talman! Det är väl känt att skolpolitiken har långa ledtider. I sin interpellation talar Marie Granlund om svenska 20-åringars utbildningsnivå. Statistiken är från 2009. De som då var 20 år gick i grundskolan 1996-2005 och i gymnasiet, om de gick direkt, 2005-2008. Av tolv års skoltid gick de maximalt ett och ett halvt år med den nya regeringen. Under tio års tid, 2000-2009, har andelen 20-åringar med slutbetyg från gymnasiet varierat mellan 70 och 73 procent, och endast cirka två av tre 20-åringar har haft grundläggande högskolebehörighet. Statistiken gäller elever som började i Socialdemokraternas gymnasieskola under deras regeringstid 1996-2005, och siffrorna visar att svensk skolpolitik måste förändras. Regeringen har beslutat om en mängd större reformer på skolområdet i syfte att främja elevernas kunskapsutveckling. Inom grundskolan och motsvarande skolformer pågår till exempel en satsning för att stärka de yngsta elevernas kunskaper i att läsa, skriva och räkna och ett arbete med att utarbeta tydligare kursplaner i alla ämnen. Genom dessa förändringar anser regeringen att måldokumenten för grundskolan och motsvarande skolformer kan bli ett tydligare verktyg och stöd för lärarna i såväl planeringen av undervisningen som uppföljningen och utvärderingen av elevernas kunskapsutveckling. Målet är att alla elever ska ges en verklig möjlighet att uppnå grundskolans mål. Detta är nödvändigt även för att förbättra resultaten i gymnasiet. Regeringens gymnasiereform syftar till att fler elever ska få lämna gymnasiet med en examen med godkända resultat. Reformen innebär också att det blir tydligare behörighetskrav, så att eleverna har de förkunskaper som behövs för att klara gymnasiet. Därmed höjs också kvaliteten på gymnasieutbildningen. Alliansens reformer kommer att börja tillämpas läsåret 2011/12 och dessförinnan föregås av en omfattande informationsinsats till huvudmän och personal. De studerande ska vara väl förberedda för studier på nästa utbildningsnivå. Detta måste avspeglas i behörighetskraven. Det gäller såväl behörighetskraven till gymnasiets program som kraven för grundläggande behörighet till högskoleutbildning. Även behörighetskraven till högskolan har skärpts för att eleverna ska vara bättre förberedda för sina högskolestudier. Nya skärpta regler gäller från och med antagningen till höstterminen 2010. Från 2014 tillämpas de nya kraven på gymnasieexamen. Detta kan temporärt komma att innebära att andelen elever som är behöriga till högre studier sjunker. Men det ökar kvaliteten och förutsättningarna för studenterna att också klara studierna bättre. Lärarnas utbildning och kompetens är några av de viktigaste faktorerna för elevernas resultat. Därför har regeringen satsat på lärarfortbildning som en del i det så kallade Lärarlyftet där behöriga lärare har givits möjlighet att fördjupa och bredda sina kunskaper. Vidare görs grundläggande förändringar av den svenska lärarutbildningen för att ge en tydligare struktur och högre kvalitet och för att man därmed bättre ska kunna leva upp till skolväsendets behov. De nya lärar- och förskollärarutbildningarna startar hösten 2011. Avslutningsvis, herr talman, menar jag att dessa reformer som regeringen har vidtagit - jag har nämnt några och det finns fler - kommer att leda till en positiv utveckling av den svenska skolans resultat.

Anf. 2 Marie Granlund (S)
Herr talman! Jag tackar utbildningsministern för svaret även om det inte var något svar på min fråga. Vi går efter sommaren in i en intensiv valrörelse. Många av oss minns valrörelsen 2006 och Jan Björklund som både då och sedan har utmålat svensk skola som om den skulle vara i moras. Han har gett en svart bild av svensk skola. Man kan undra varför. Kritiken riktades framför allt mot eleverna. Svenska elever utmålades som de bråkigaste i världen. De visar få tecken på kreativitet, utom möjligtvis när det gäller att göra taktikval för att minska den egna arbetsbördan, menade man. På det sättet skulle de också lära sig mindre. Folkpartiet hade under förra valrörelsen valaffischer med mopeder som körde omkring i klassrummen. Det skulle visa på hur flummig den svenska skolan var. Nu är det ett par månader före valet. Då är det väl också rimligt att följa upp vad regeringen verkligen har åstadkommit. Jan Björklund har tidigare uttalat sig om att det var enkelt att ta fram en skollag. Den kom det absolut sista datum som man fick lämna propositioner till riksdagen. Det allvarliga är att elevernas resultat inte har blivit bättre. Någonstans måste man väl ändå ta ansvar för de fyra år som har gått. Skolverket konstaterar på en rad områden att det finns få konkreta resultat som går i positiv riktning. Drygt en av tio elever når inte behörighet till gymnasiet i dag. Sedan valet har andelen behöriga sjunkit hela tiden. Detta är en oerhört allvarlig och viktig trend. Både andelen 20-åringar som har fullföljt gymnasiet och andelen 20-åringar med behörighet till högskolan ökade mellan 2002 och 2006. Sedan valet har ingen utveckling skett alls. Dessa faktorer handlar om hur stor andel av eleverna som når tillräckliga resultat för att gå vidare till nästa utbildningsnivå. Detta är relevanta och prioriterade mål; det har vi socialdemokrater och faktiskt också regeringen uttryckt. Då är det ganska besvärande att regeringen inte har uppfyllt detta. Om man har suttit i fyra år och inte har lyckats vända någon trend borde det leda till viss eftertanke. Därför skulle jag återigen vilja ställa frågan till utbildningsministern. Utbildningsministern säger ju själv att det är mycket som har hänt och att det är mycket som är på gång. Vore det då inte rimligt att någon av de åtgärder som regeringen har vidtagit - om så bara det faktum att vi har en så enormt kraftfull utbildningsminister - skulle ge en indikation på att någonting hände med resultaten? Vi tycker ju alla att resultaten måste bli mycket bättre. Min fråga, som jag inte tycker att utbildningsministern svarade på, är alltså: Vore det inte rimligt att någon kurva ändå pekade åt rätt håll?

Anf. 3 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Det är en lång rad kurvor som pekar åt rätt håll i svenskt utbildningsväsen. Men slutresultaten när eleverna är 16 eller 19 år kommer att dröja. Det har jag sagt från början. Jag är övertygad om att de reformer vi nu gör kommer att vända utvecklingen. Men jag är inte säker på att det kommer att bli mätbart ens under en ytterligare fyraårsperiod. Det tar så lång tid. En ny lärarutbildning sjösätts nu. Ni har röstat emot den, så om ni skulle vinna valet genomförs den inte alls. Men om vi vinner valet och den genomförs kommer den alltså att sjösättas, men det är klart att det tar lång tid innan den ger effekt. Det tar tid innan de stora förändringarna ger effekt. Det viktiga är i vilken färdriktning man går. De förändringar vi nu genomför beror på de misslyckade resultat som den tidigare skolpolitiken ledde till. Jag ser att den förre skolministern Ibrahim Baylan också sitter i salen. Han var skolminister i två år. Det är inte så att de sjunkande resultaten under socialdemokratins senaste tolv år vid makten nödvändigtvis beror på åtgärder som vidtogs då. Det är min bedömning att det faktum att resultaten har sjunkit under väldigt lång tid beror på missgrepp som gjordes långt tidigare. Det var på 70-talet och 80-talet som många av de reformer infördes som är orsaken till dagens misslyckande. Det var kommunaliseringen av skolan 1990. Det var lärarutbildningsreformen 1985. Det var avskaffandet av betygen i låg- och mellanstadiet. Man sköt upp det till årskurs 8. Det skedde 1980, och där var riksdagen i princip enig. Det var alla partier överens om. Det är beslut som fattades långt tillbaka i tiden som är orsaken till de sjunkande resultaten. Eftersom Marie Granlund hänvisar till Skolverket kan Marie Granlund också läsa den väldigt stora undersökning som Skolverket gjorde 2005 och redovisade till den tidigare regeringen. Där gör de en analys av varför resultaten i svensk skola sjunker. De pekar just på de stora strukturreformer som infördes för 20 år sedan. Det är de som leder till dagens låga resultat, för det tar så lång tid. Det är bra att det tar lång tid när det går nedåt, men det är trist att det tar lång tid när man vill att det ska gå uppåt. Men att det tar lång tid är ingen ursäkt för att vara sen med att genomföra reformer. Nu genomför vi ett antal reformer. Den förra regeringen gjorde i princip ingenting på tolv år. Nu genomför vi ett antal reformer. Det kommer att ta tid, men de kommer så småningom att lyfta resultaten i den svenska skolan.

Anf. 4 Marie Granlund (S)
Herr talman! Det är intressant att Jan Björklund säger att han inte tar något ansvar alls för de här fyra åren utan att allting handlar om vad som hände på 70- eller 80-talet. Jag tycker att det är dags att börja ta ansvar. Det är faktiskt du som är med och regerar. Jag tycker också att det är intressant att utbildningsministern nämner 70-talet. Det är väl den enda gången som ni har innehaft statsministerposten och också, om jag kommer ihåg det rätt, skolministerposten. Många av de saker som skolan arbetar efter i dag var det en moderatledd regering som tog fram, till exempel läroplaner och annat. Jag tycker att det är lite tråkigt att man skyller på andra i stället för att ta eget ansvar. Det vi ser nu i svensk skola är någonting som ska diskuteras i en kommande interpellationsdebatt, nämligen att lärartätheten minskar, att lärare avskedas på löpande band och att resultaten inte går upp. Andelen behöriga sjunker faktiskt. Jag tycker att det är väldigt allvarligt. Utbildningsministern pratar om en ny lärarutbildning. Det må så vara, men vad innebär den nya lärarutbildningen och vad är anledningen till att vi har yrkat avslag på det förslaget? Jo, vi tycker att även de små barnen har rätt till mattespecialister, svenskspecialister och specialister i engelska. Det är så vi ökar läskunnigheten och kunskaperna i matematik, inte genom att införa en modell som möjligtvis kunde fungera på 50-talet men som inte gör det 2010, 2011 eller 2012. En ny gymnasieskola ska sjösättas. Där sänker man för första gången någonsin de teoretiska kunskapskraven för hälften av ungdomarna som går där. Jag tycker inte att det är att höja kunskapsnivån och ha ambitionen att höja resultaten i svensk skola. Utbildningsministern har under fyra år pratat om den svenska flumskolan som han påstår att Socialdemokraterna har stått bakom. Då måste han väl inbegripa tidigare statsministrar från Folkpartiet och en del moderater också. Det är viktigt att ta det här på allvar. Det finns inga enkla lösningar på svåra problem. Det här kräver självfallet gedigna åtgärder. Man måste också vidta åtgärder varenda dag. Man kan inte säga att man struntar i alla de ungdomar som i dag går i gymnasieskolan och att man ska satsa på en läsa-skriva-räkna-garanti för de minsta barnen. Jag tycker att det är jättebra med en läsa-skriva-räkna-garanti för de minsta barnen, men vi har ungdomar som i dag går i gymnasieskolan. De har rätt att få stöd och hjälp för att kunna klara sig. I arbetslöshetens spår ser vi att de som har absolut svårast att klara sig är de som inte har en fullständig gymnasieexamen. Dem struntar utbildningsministern i. Han säger att vi ska börja med sex- eller sjuåringar som börjar i skolan. Det är jättebra, men det finns väldigt många elever som missar sina möjligheter under tiden för att man inte sätter in förstärkningar och för att deras lärare nu avskedas för att det är viktigare att sänka skatterna för höginkomsttagarna. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att statsrådet inte kan peka på en enda kurva som har blivit förbättrad under fyra år. Det är faktiskt väldigt anmärkningsvärt.

Anf. 5 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Jag vill till protokollet notera det Marie Granlund sade. Hon sade att lärartätheten är lägre i dag än under den förra regeringen. Jag skulle vilja att Marie Granlund i nästa inlägg belägger det med statistik. Jag har här SCB:s och Skolverkets statistik, och den visar att lärartätheten i dag är högre än vad den var under den förra mandatperioden. Marie Granlund är välkommen att i nästa inlägg berätta vad hon stöder sitt påstående på. Marie Granlund säger att gedigna åtgärder bör vidtas. Det är ju det vi gör. Vi lägger om hela den svenska utbildningspolitiken. Det är inget styrsystem som nu inte förändras. De senaste två åren har riksdagen fattat rader av stora, genomgripande beslut. Det gäller till exempel en ny skollag, direktiv för nya läroplaner som nu jobbas fram, ett nytt betygssystem, en ny lärarutbildning och nya behörighetskrav. Det är en lång rad reformer som nu genomförs. Det enda Marie Granlund gör är att yrka avslag på dem, och om hon är för dem lite grann säger hon: Okej, det här kanske är rätt riktning, men vi gör hälften. De gedigna åtgärder som Marie Granlund vill vidta är ju en bråkdel av det vi gör. Resten säger hon nej till, och hon har inga egna alternativ. I tolv år satt ni vid makten, och ingenting hände. Resultaten bara fortsatte utför. Det är nu vi tar ansvar för utbildningspolitiken. Marie Granlund säger att jag ska ta ansvar för utbildningspolitiken. Att hålla på med nya skolreformer är nästan det enda jag gör från det jag vaknar till det jag somnar. Jag lovar att om något år - om vi nu sitter kvar - kommer man att vara helt sönderstressad ute i Sveriges skolor av alla reformer som nu kommer och som ska genomföras. Det kommer att komma kritik mot att det är för mycket som sker. Men vi vidtar alla dessa åtgärder därför att den tidigare utbildningspolitiken var misslyckad. Jag håller med om att många ungdomar i tonåren slås ut ur Socialdemokraternas gymnasium. Det är bedrövligt att det är så. Vi lägger om gymnasiet, och för den gruppen ungdomar som kanske har det allra svårast med teoretiska studier har vi redan startat lärlingsutbildningar. Nu går det 8 000 lärlingar i lärlingsutbildning, och det kommer förmodligen att vara över 10 000 till hösten. Då säger Marie Granlund: Det vill vi också ha. Men ni säger också att de ska tvingas bli högskolebehöriga. Följden av det kommer att bli att många av dem hoppar av. Jag har mött massor av dessa lärlingar under mina besök. De säger att skulle de behöva läsa in teoretisk högskolebehörighet skulle många av dem inte fullfölja, och det säger deras lärare också. Utslagningen skulle öka. Vad är det för fel på yrkesutbildningar? Ni kallar er för arbetarparti, men ni föraktar yrkesutbildningar, Marie Granlund. Låt mig gå tillbaka till den första frågan. Vad stöder du dig på när du säger att lärartätheten är lägre i dag än när ni styrde?

Anf. 6 Marie Granlund (S)
Herr talman! Jag tror att kvalitet är bättre än kvantitet också när det gäller utbildningspolitik. Jan Björklund har inte med ett enda ord kunnat redogöra för en enda kurva eller ett enda resultat som har blivit bättre under de här fyra åren. Det tycker jag är djupt anmärkningsvärt när man både i förra valrörelsen och under den här mandatperioden går så till storms och utmålar att det var en quick fix. Han säger att sossarna har varit så otroligt dåliga och att allting var flumskolans fel. Inte en enda kurva och inte ett enda resultat har blivit bättre på de här fyra åren. I stället använder Jan Björklund tiden till att säga att vi inte skulle stå för yrkesutbildningar. Det var ju vi som startade den kvalificerade yrkesutbildningen. Det var vi som ville att det skulle införas en yrkeshögskola. Sveriges ungdomar hade haft tillgång till en ny, modern lärlingsutbildning redan 2007 om inte Jan Björklund vid det tillfället hade valt att riva upp allt. Sedan lämnade han en liknande proposition med det stora undantaget att hälften av ungdomarna ska stängas ute från tillräckligt med teoretiska kunskaper. Jag kan inte förstå att det ska vara så viktigt att stänga ute hälften av ungdomarna. 92,8 procent av eleverna på byggprogrammet nådde allmän behörighet 2009 jämfört med 91,8 på naturprogrammet. Varför är det då så viktigt att försämra? Det handlar inte om att man ska gå på högskolan, men man ska ha tillräckligt med kunskaper med sig och kunna göra nya val. Jag har tio sekunder kvar att tala, och jag vill återigen poängtera att jag hoppas att Jan Björklund berättar hur resultaten har förbättrats under de här fyra åren.

Anf. 7 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Jag konstaterar att Marie Granlund kastar ur sig en rad påståenden, och när jag ber henne belägga något tiger hon. Lärartätheten är högre i dag än 2006, den är högre i dag än 2005, den är högre i dag än 2004 och den är högre i dag än 2003. Under det läsår som precis har avslutats var lärartätheten i svensk skola högre än något av åren under den senaste socialdemokratiska mandatperioden. Jag har hört Marie Granlund svartmåla skolan ett antal gånger nu. Det är högre lärartäthet i dag, Marie Granlund. Försök inte med den bluffen under valrörelsen, för den håller inte om du inte har någon annan siffra än dem från SCB och Skolverket som du stöder dig på! Ja, Marie Granlund, drygt 90 procent av eleverna har högskolebehörighet av dem som fullföljer vissa av yrkesprogrammen. Problemet är att väldigt många ungdomar hoppar av. När Marie Granlund säger att 92 procent når högskolebehörighet menar hon 92 procent av dem som över huvud taget får ett slutbetyg. Problemet är att väldigt många hoppar av på vägen dit. De som har det allra svårast i skolan får aldrig slutbetyg, för de har inte orkat med och har lämnat skolan innan de kan få något sådant. Ungefär en tredjedel av eleverna i varje årskull i det svenska gymnasiet är dropouts. Antingen blir de inte högskolebehöriga eller så hoppar de av. De når inte det höga mål som Marie Granlund och hennes parti har satt upp om att alla ska bli högskolebehöriga i Sverige. En tredjedel! Var tredje ungdom slås ut i er gymnasieskola, och ert svar är: Riv upp den borgerliga reformen och gå tillbaka till denna skola som skapar sådan utslagning! Det är ert svar, och vi säger: Det är inget fel på att lära sig ett yrke. Det är inget fel på att vara lärling. Det ger ungdomarna nya möjligheter, Marie Granlund.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.