EU-ländernas växande budgetunderskott
Interpellation 2009/10:161 av Ringholm, Bosse (s)
Interpellationen är besvarad
- Inlämnad:
- 2009-12-07
- Anmäld:
- 2009-12-08
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Sista svarsdatum:
- 2009-12-22
- Svar fördröjt anmält:
- 2010-01-18
- Besvarad:
- 2010-01-22
Interpellationen
den 7 december
Interpellation
2009/10:161 EU-ländernas växande budgetunderskott
av Bosse Ringholm (s)
till finansminister Anders Borg (m)
Många EU-länder försämrade i likhet med Sverige sina offentliga finanser redan under högkonjunkturåren genom att genomföra stora ofinansierade skattesänkningar. Den internationella konjunkturnedgången har ytterligare försämrat alla EU-länders finanser.
Enligt EU:s tillväxt- och stabilitetspakt får medlemsstaterna inte ha högre underskott i de offentliga finanserna än 3 procent. De flesta länder bryter mot denna regel. Nu föreslår EU-kommissionen nya tidsgränser för när medlemsländerna ska ha minskat budgetunderskotten till 3 procent. Men det grundläggande problemet att många länder även i högkonjunktur försämrar de offentligas finanserna genom ofinansierade skattesänkningar kvarstår.
Flera av de borgerliga partiledarna i Sverige - för att ta ett exempel - har nyligen krävt nya ofinansierade skattesänkningar under åren framöver då konjunkturen rimligen kan komma att förbättras. Därmed försvåras möjligheten att nå balans i de offentliga finanserna.
Sverige innehar för närvarande ordförandeskapet i EU och har därmed möjlighet att ta initiativ till en ändrad politik på detta område, även om Sverige just nu inte är något föredöme i detta avseende.
Jag vill därför fråga finansministern:
Vilka initiativ har finansministern tagit under det svenska ordförandeskapet för att förhindra de växande offentliga finansiella underskotten i EU-länderna?
Vilken bedömning gör finansministern av riskerna för att fortsatta ofinansierade skattesänkningar i EU:s medlemsstater bidrar till att bromsa upp återupphämtningen av de offentliga finanserna?
Avser finansministern att ta något initiativ för att förhindra en upprepning av förekomsten av ofinansierade skattesänkningar i många EU-länder även under en kommande förbättrad konjunktursituation?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2009/10:161
Webb-tv: EU-ländernas växande budgetunderskott
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 39 Anders Borg (M)
Fru talman! Bosse Ringholm har frågat mig vilka initiativ jag har tagit under ordförandeskapet för att förhindra växande offentliga underskott i EU-länderna. Han undrar också hur stor jag bedömer att risken är för fortsatta ofinansierade skattesänkningar som kan bromsa återhämtningen i de offentliga finanserna. Ringholm vill också veta om jag tänker försöka förhindra ofinansierade skattesänkningar inom EU när konjunkturen stärks.
Låt mig först konstatera att vi kan skönja tecken på återhämtning från den djupaste lågkonjunkturen sedan 1930-talet. De extraordinära åtgärder som vidtagits på finans-, penningpolitik- och finansmarknadsområdet har varit avgörande för denna återhämtning. I genomsnitt har EU-länderna vidtagit finanspolitiska stimulanser motsvarande ca 5 procent av EU:s bnp 2009-2010, inklusive de automatiska stabilisatorerna.
Som en följd av detta har de offentliga finanserna försämrats kraftigt. I EU-området väntas budgetunderskottet uppgå till ca 7 procent av bnp 2009. Om inte åtgärder vidtas finns risk att skulden ökar till 100 procent redan 2014. Detta är ohållbart.
På initiativ av det svenska ordförandeskapet har EU-länderna därför enats om principer för en finanspolitisk exitstrategi, de så kallade Göteborgsprinciperna. Dessa principer kan beskrivas i fyra punkter:
budgetkonsolidering inleds senast 2011, givet en bärkraftig återhämtning
konsolidering betydligt större än 0,5 procent av bnp per år i strukturella termer
genomförande av strukturella reformer
stärkande av nationella finanspolitiska ramverk.
En viktig utgångspunkt har varit att utforma strategin inom ramen för stabilitets- och tillväxtpakten. De underskottsförfaranden som inletts är viktiga steg i ländernas exitstrategier, eftersom de innehåller tidsfrister för korrigering av underskotten.
Med de gemensamma principer som vi enats om är risken liten för ofinansierade skattesänkningar som äventyrar de offentliga finanserna. Samtidigt behöver EU-länderna genomföra åtgärder som leder till långsiktigt högre tillväxt. Ett exempel på sådana åtgärder är att sänka skadliga skatter i syfte att öka arbetsutbudet. Detta kan på sikt förväntas leda till förbättrade offentliga finanser. För svensk del väntas de offentliga finanserna återgå till balans och överskott med automatik 2013/14 när tillväxten normaliseras, vilket förstås är glädjande.
Anf. 40 Bosse Ringholm (S)
Fru talman! Tack för svaret som uppenbart visar att Anders Borg har en mycket förskönande bild av verkligheten. Jag känner oro, och jag är inte ensam om det. ECB-chefen uttryckte samma oro för någon dag sedan i ett särskilt uttalande: att många länder fortsätter med skattesänkningar trots mycket stora budgetunderskott.
Men Anders Borg säger lite lättsinnigt att det inte finns någon risk för att några skattesänkningar försämrar statsfinanserna. Han talar emot bättre vetande. Anders Borg brukar ibland påminna om den ekonomiska forskningen och vetenskapen, men det finns nog ingen ekonomisk vetenskap som kan bevisa att rader av ofinansierade skattesänkningar förbättrar den offentliga ekonomin och inte skapar några risker för framtiden.
Jag konstaterar att Anders Borg i sitt svar utelämnar det som jag faktiskt trodde att han skulle försöka diskutera, nämligen EU-kommissionens förslag till tidsgränser för hur dessa växande budgetunderskott ska hanteras. Nästan alla EU-länder har ju brutit mot reglerna. Alla EU-länder är i en situation att de inte kan upprätthålla de budgetregler som EU varit överens om.
Det har naturligtvis oroat EU-kommissionen. Det har oroat väldigt många i många länder. Men Anders Borg tycks inte vara ett dugg bekymrad över det här. Det har oroat EU-kommissionen så till den grad att de till och med har föreslagit mycket generösa undantag från reglerna som gör att en del länder får vänta till 2013, 2014 eller 2015, alltså tre till fem år framöver innan man över huvud taget kan nå i närheten av någon form av balans i sin ekonomi.
Det är naturligtvis anmärkningsvärt att så många länder bryter mot reglerna, men det är än mer anmärkningsvärt att det inte tycks finnas någon större ambition att göra något åt problemet.
Jag kan förstå att Anders Borg tillsammans med många av de borgerliga kollegerna i många länder inte bryr sig så mycket om de offentliga finanserna, för det ingår mycket i borgerlighetens och Moderaternas ideologi där Moderaterna nu har blivit det stora nya bidragspartiet. De bryr sig inte om statsfinanserna så mycket. De bryr sig inte om att socialbidragen växer och ökar i många länder och inte bara i Sverige, vilket den förra debatten handlade om. De bryr sig inte om att underskotten bara blir större och större. De bryr sig inte om att inte någon kan upprätthålla reglerna utan man får tvingas vänta till 2013, 2014 eller 2015 innan man kan få någon form av balans i många länders ekonomi och statsfinanser. Jag är förvånad över att Anders Borg inte med ett ord i sitt svar ens diskuterar den verkligt stora problematiken med att många länder bryter mot reglerna om underskott och fortsätter med ofinansierade skattesänkningar.
Ta ett näraliggande land som hade val i höstas, Tyskland, ett land där förbundskanslern mot sin egen vilja tvingades sänka skatter ofinansierat på grund av en annan borgerlig samarbetspartner. Det gjorde att underskotten växte ytterligare ett slag. Det betyder att Tyskland halkar efter ännu mer och behöver ännu längre tid på sig för att i fortsättningen kunna få någon form av balans.
Det är nog en realitet att det inte bara är ute i Europa som man kan känna oro. Man kan känna stor oro här hemma också. Nyligen presenterade Centerpartiet en lista på nya skattesänkningar för 38 miljarder kronor, allt ofinansierat. Det är dem Anders Borg samregerar med och vill fortsätta att samregera med.
Det är klart att det finns hot mot statsfinanserna. Jag är förvånad över att finansministern inte ens tar hoten på allvar utan försöker med någon slags omskrivning undvika att ens diskutera problemen. De finns där faktiskt, Anders Borg. Andra kommer att få ta tag i dem.
Anf. 41 Anders Borg (M)
Fru talman! Bosse Ringholm vill här ge en bild av att vi är djupt oeniga. Jag skulle gärna vända på formuleringen och säga att det är en nationell tillgång för Sverige att Bosse Ringholm och Socialdemokraterna driver den här debatten med mig och med regeringen, att vi har en socialdemokrati som anser att starka offentliga finanser är en självklarhet och en tillgång för Sverige. Det tycker jag att vi ska vårda en nationell enighet kring.
Jag har på alla de möten vi har haft under ordförandeskapet drivit frågan att vi måste få på plats exitstrategier, principer som gör att kommissionen kan utvärdera länderna på lika villkor och med rimlig rättvisa mellan dem. Vi har också fått på plats beslut om när saneringen ska inledas och när den ska slutföras. De flesta bedömare har gjort analysen att detta var mer än man kunde vänta sig.
Jag vill inte försköna läget för de offentliga finanserna i Europa. Vi har en situation med genomsnittliga underskott på 7 procent. När kommissionen beräknar effekten av en oförändrad politik landar vi på en skuldnivå på 120 procent 2020. Vi kan alla ha mardrömmar om vad som skulle inträffa i Europa om vi får en ny lågkonjunktur innan vi är tillbaka i balans och ordning i offentliga finanser. Vi skulle hamna i en sits där vi i praktiken inte har möjligheter att motverka en uppgång av arbetslösheten med en expansiv efterfrågepolitik. Det här är den situation Europa befinner sig i.
I ett sådant läge är det alldeles uppenbart att Storbritannien, Spanien, vilket land vi än diskuterar kommer att behöva höja skatter och sänka offentliga utgifter. Man kan inte, och det vet Bosse Ringholm mycket väl, hantera underskott i storleksordningen 10 procent av bnp utan att både höja skatter och minska de offentliga utgifterna.
Sedan är det naturligtvis så att precis som när det gäller offentliga utgifter har skatter olika effekter på ekonomin. Det finns skatter som är utomordentligt nyttiga för ekonomin: alkoholskatter, tobaksskatter, koldioxidskatter. Det är skatter som underlättar ekonomins funktionssätt. Vi har skatter som är måttligt skadliga, breda konsumtionsskatter och liknande. Vi har skatter som är väldigt skadliga för samhällsekonomin, till exempel hög beskattning på arbetsinkomster för låg- och medelinkomsttagare och bolagsbeskattning.
Det är naturligtvis klokt av de länder som behöver sanera sin ekonomi och lägger större vikt vid att höja skatter som är skadliga om de möjligtvis kan kompensera detta med mer nyttiga skatter som de kan sänka. Samma sak gäller offentliga utgifter. Det är väl självklart att man bör vårda de offentliga utgifter som är kopplade till tillväxt. Det är utbildning, arbetsmarknadspolitik, forskning och infrastruktur. Sedan får man titta över vad man i övrigt har för behov.
Om Europa har 7 procents underskott ska vi kanske ändå minnas att det nu ser ut som om Sverige under 2009 inte ens når ned till 3 procents underskott, att det nu ser ut som om Sverige för 2010 också kommer att ligga under 3 procent och att vi 2013-2014 drar oss tillbaka till både balans och överskott på 1 procent av bnp.
Man kan tycka att det är överdrivet att vi ska ha så stora överskott i Sverige, men det är för att när krisen träffar världsekonomin drabbas små, öppna ekonomier. Vi ska bygga det vi kan för att skapa trygghet för människor, och det måste vi göra med överskott. Det kan man aldrig göra med underskott.
Nu har tyskarna presenterat sin budget, och Wolfgang Schäuble och Angela Merkel har levt upp till det de lovade. Man har inte ökat underskotten jämfört med de budgetar som lades fram tidigare, även om de innehåller vissa skatteförändringar.
Varje land måste naturligtvis göra sin avvägning. Enligt min uppfattning bör alla länder med stora underskott överväga såväl skattehöjningar som utgiftsminskningar därför att ordning och reda i offentliga finanser är en nyckel.
Anf. 42 Bosse Ringholm (S)
Fru talman! Det är en nationell tillgång, säger Anders Borg, att Socialdemokraterna så envist driver frågan om balans i de offentliga finanserna. Det gör Socialdemokraterna därför att vi av princip tycker att det är viktigt, men också därför att vi gång efter gång har tvingats reda upp dåliga offentliga finanser som borgerliga regeringar har lämnat efter sig. Det var Fälldinregeringarna och andra borgerliga regeringar på 70- och 80-talen och Bildtregeringen i början av 90-talet som lämnade efter sig ett jätteunderskott som gjorde att socialdemokratiska regeringar fick hålla på med budgetsanering i många år, både med utgiftsminskningar och med skattehöjningar. Nu har vi Reinfeldtregeringen som ärvde ett jättestort budgetöverskott, ordning och reda i de offentliga finanserna, och lämnar efter sig en större statsskuld, en växande statsskuld och ett stort underskott på bortåt 100 miljarder kronor i statsbudgeten.
För Socialdemokraterna, som av princip tycker att det är oerhört viktigt med balans i de offentliga finanserna, är det tyvärr ett renhållningsarbete som vi tvingas till varenda gång vi har en borgerlig regering. Dess bättre är det bara korta parenteser med borgerliga regeringar, men de ställer till mycket oreda. Det gör att en stor del av nästa mandatperiod för en ny socialdemokratisk regering kommer att handla om att på samma sätt som vid tidigare tillfällen, efter Bildtregeringen, Fälldinregeringarna och andra, reda upp de offentliga finanserna.
Nu säger Anders Borg att när de har stora underskott i utlandet får de nog räkna med att minska utgifterna och till och med höja skatterna. Det rekommenderar han sina partivänner i Tyskland, men de gör precis tvärtom. De sänker skatterna nominellt på ett sådant sätt att de får ökade underskott, en försämrad offentlig finansiering. Tyskland, som är ett av våra stora handelsländer - jag tar det som exempel eftersom det är så viktigt för Sverige - föreslås av kommissionen ha tid på sig ända fram till 2013, tre år till, innan de kan få balans i sin ekonomi.
Det borde oroa Anders Borg när han själv har medverkat till det här stora underskottet, när han själv håller dörren öppen för att fortsätta att urholka de offentliga statsfinanserna i Sverige och han inte tar det som händer ute i Europa riktigt på allvar.
När jag nämner att exempelvis Centerpartiet föreslår 38 miljarder kronor i ofinansierade skattesänkningar är frågan: Vad är Moderaternas och Anders Borgs förslag? Hur många miljarder i nya, ofinansierade skattesänkningar planerar regeringen för under den kommande perioden? Det vet vi ingenting om. Men det är en realitet att om man fortsätter att göra de här stora ofinansierade skattesänkningarna kommer vi att få ännu svårare i Europa att leva upp till de regler och de bestämmelser som vi har varit överens om är bäst, för välfärden och framför allt för jobben i Europa.
I valrörelsen 2006 var Moderaternas stora budskap: Vi ska skaffa nya jobb genom att införa jobbskatteavdrag. Nu har jobbskatteavdrag införts, och vi har fler arbetslösa än tidigare. Sysselsättningen är mindre. Det har gett motsatt effekt.
Anders Borg skyller naturligtvis på den internationella finansiella situationen. Men så enkelt är det inte att man bara kan skylla ifrån sig, Anders Borg. Det är en realitet att de pengar som ni har tagit från kommuner, landsting och stat, skattepengar som kunde ha använts för att anställa lärare, sjuksköterskor, personal i barnomsorg och äldreomsorg är pengar som nu har gått till personer som kanske använder dem för utlandsresor, för konsumtion av importprodukter och annat. Möjligtvis har det gett ett och annat jobb utomlands men inte särskilt många i Sverige. Det har framför allt tagit ifrån välfärdssektorn väldigt många jobb.
Jobbskatteavdragen har definitivt minskat sysselsättningen. Det resultatet ser vi i de olika höga arbetslöshetsnivåerna just nu. Den politiken vill uppenbarligen Anders Borg fortsätta i Moderata samlingspartiet, det nya bidragspartiet.
Anf. 43 Anders Borg (M)
Fru talman! Jag kan bara välkomna att Bosse Ringholm aktivt stöder en stark finanspolitik. Låt mig tydliggöra vad vi har gjort under den kris vi nu genomgår.
Vi har i två budgetar gjort efterfrågestimulerande aktiva insatser på 90 miljarder, 17 till kommuner, stark utbyggnad av arbetsmarknadspolitiken samt skattesänkningar för pensionärer och löntagare för att de ska ha mer pengar i plånboken.
Vi har gjort en massiv insats för att säkra banksystemets funktion. I Sverige kan hushållen fortfarande låna pengar i bankväsendet. Vi har en riksbank som aktivt stimulerat ekonomin med räntesänkningar.
Tack vare att vi var noggranna med offentliga finanser så att överskotten ökade kraftigt när vi tillträdde - vi kom upp till nästan 4 procents överskott under 2007 och 2008 - kunde vi sedan se en kraftig omläggning i expansiv riktning utan att få oordning i offentliga finanser. Det är därför vi ska ha överskottsmål. Det är för att vi ska kunna driva aktiv krispolitik utan att få oordning. Vi kommer inte vare sig 2009 eller 2010 att landa i underskott som överskrider 3-procentsregeln. Till skillnad från andra länder som klarar det, till exempel Bulgarien och Estland, har vi kunnat ha en expansiv politik. I andra länder som klarar kriterierna har man fått göra mycket stora nedskärningar under krisen. Det är tack vare god ordning i offentliga finanser. Till viss del har det naturligtvis att göra med Bosse Ringholms värv som finansminister.
Vi kommer som första land under de kommande åren att minska statsskulden. Vi är det enda EU-land som under 2010, 2011 och 2012 får se en statsskuld som kommer att stabiliseras och börja minska utan aktiva åtgärder. Vi är tillsammans med Danmark de enda som EU-kommmissionen beräknar med oförändrad politik få en sjunkande statsskuld fram till 2020. Det beror på att vi i de nordiska länderna bygger robust när det gäller offentliga finanser.
Bosse Ringholm är inte främmande för skattesänkningar. Det är en alldeles för inskränkt syn på Bosse Ringholms värv som finansminister. Kompensationen för egenavgifter på 70 miljarder är i storleksordningen som jobbavdraget. Avskaffandet av arvs- och gåvoskatten när Bosse Ringholm satt i regeringen är en viktig skattesänkning för att förbättra företagsklimatet.
Men skattesänkningar ska naturligtvis finansieras och vara förenliga med överskottsmål. Vi ska sänka skatterna i den takt som är förenligt med att vi kommer tillbaka till 1 procents överskott. Om det blir en högkonjunktur ska vi spara i ladorna för kommande tider.
Skiljelinjen i svensk politik finns inte i statsfinanserna. Det är inte så att vi får starkare offentliga skatter genom att höja bidragen med 16-17 miljarder och sedan höja skatterna för vanliga löntagare med samma belopp. Det beror naturligtvis på att det inte blir fler människor som kommer i arbete av höjda skatter och höjda bidrag. Det blir inte starkare offentliga finanser för att man höjer a-kassa och sjukförsäkring och höjer beskattningen för låg- och medelinkomsttagare.
Vår jobblinje är tydlig. Det är det som i grunden avgör hur offentliga finanser utvecklas på lång sikt, det vill säga att vi har många människor i arbete. Vi tror att det måste löna sig att arbeta även för låg- och medelinkomsttagare. Vi tror att det måste finnas företag som är beredda att anställa. Vi är övertygade om att kunskap, företagsamhet och företagsklimat är centralt för att det ska finnas jobb i svensk ekonomi.
Anf. 44 Bosse Ringholm (S)
Fru talman! Min interpellation handlar om EU-ländernas växande budgetunderskott och den oro jag känner för att många EU-länder i likhet med Sverige fortsätter med ofinansierade skattesänkningar. Det är en oro som delas bland annat av chefen för Europeiska centralbanken. Han har nyligen uttryckt samma oro. Anders Borg känner ingen som helst oro. Anders Borg tycker att man kan fortsätta med skattesänkningar, trots att man lånar till skattesänkningar.
Jag påminner Anders Borg om vad vi gjorde under upprensnings- och budgetsaneringsarbetet efter den förra borgerliga regeringen, Bildtregeringen, då den socialdemokratiska regeringen tvingades till kraftigt höjda skatter. En del av skatterna sade vi tydligt var tillfälliga skattehöjningar för att klara krisen under 90-talet. De pengarna skulle tillbaka till löntagaren den dag det fanns ekonomi för det. Därför återfördes pengarna. Det var skattesänkningar, som Anders Borg säger. Det var egenavgifterna som återfördes till skattebetalarna.
Detta gjordes när det fanns ett överskott, Anders Borg. Det var inte fråga om, som Anders Borg gör, att låna till skattesänkningar. Anders Borg lånar till skattesänkningar i år, och han har lånat ihop till så mycket skattesänkningar att han har lyckats med den fantastiska prestationen att under dessa tre år - vi ser slutet av Anders Borgs period nu - har han gått från ett stort offentligt överskott till ett underskott i snart hundramiljardersklassen. Han har gått från hög sysselsättning till lägre sysselsättning och en i stort sett fördubblad arbetslöshet.
Det är uppenbart att Moderaterna som i den förra valrörelsen sade att man ville bli det nya arbetarpartiet i stället har blivit det nya bidragspartiet med höjda socialbidrag och lånade pengar till skattesänkningar - som inte ger några jobb. Det nya bidragspartiet Moderaterna!
Anf. 45 Anders Borg (M)
Fru talman! Det finns ett antal länder i världsekonomin som har mycket stora underskott. Det är ett stort hot mot den kommande återhämtningen. USA, Japan, Storbritannien och Spanien är länder med tvåsiffriga underskott. Det är vänster- och mittenregeringar som har drivit fram de mycket stora underskotten.
Har vi skäl att rikta kritik mot dem därför att de under krisåren har vidtagit åtgärder för att stimulera efterfrågan? Nej. Vi har varit överens i EU, i Sveriges riksdag och i G20 att en expansiv politik under krisår är rimlig.
Det är också alldeles uppenbart att regeringar i USA, i Storbritannien, i Japan, i Spanien och i andra länder med stora underskott måste hantera detta. Annars står vi inför nästa lågkonjunktur och nästa kris med underskott. Då är vi paralyserade och oförmögna att hantera en kris. Det vore förödande för världsekonomin. Det betyder att vi inte kan vänta i evighet med att hantera offentliga finanser i länder med stora underskott. Det måste göras inom en rimlig tid.
För svensk del välkomnade jag Socialdemokraternas kompensation av egenavgifter. Det skedde även under år när staten hade lånebehov och lånade pengar, till exempel efter IT-kraschen 2001. Det var naturligtvis en riktig politik och en åtgärd som bidrog till att stabilisera svensk ekonomi. De lånefinansierade skattesänkningarna visade sig sedan naturligtvis vara förenliga med hållbara offentliga finanser eftersom vi kom tillbaka till överskott och balans - på samma sätt som vi ska göra i dag.
Skiljelinjen i svensk politik går inte genom statsfinanserna utan genom arbetslinjen. Socialdemokraterna har ett alternativ där höjda bidrag och höjda skatter gör att färre människor kommer att vara i arbete. Det leder naturligtvis inte till starkare offentliga finanser utan till högra arbetslöshet. Där har vi skiljelinjen, och där har vi valdebatten.
