Forskning på förskolan
Interpellation 2008/09:92 av Kornevik Jakobsson, Maria (c)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2008-10-31
- Anmäld
- 2008-11-10
- Sista svarsdatum
- 2008-11-21
- Besvarad
- 2008-11-21
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 31 oktober
Interpellation
2008/09:92 Forskning på förskolan
av Maria Kornevik Jakobsson (c)
till statsrådet Lars Leijonborg (fp)
I dag går 85 procent av alla barn mellan ett och fem år i förskolan, och någon ordentlig utvärdering av denna stora sociala förändring har aldrig skett. Det finns bara några mindre studier från 1980-talet.
Trots sin stolta forskartradition har Sverige hittills inte gjort någon uppföljande studie av denna dramatiska förändring av barns tidiga liv. Frågor som behöver svar är: Hur påverkas barns utveckling av olika omsorgsformer? Finns några skillnader mellan förskola, dagmamma och hemmet – vid olika åldrar? Hur påverkar gruppstorlekar och personaltäthet i förskolan? Kan man se en påverkan av den tidiga omsorgen upp i åldrarna? Finns ett samband mellan den nuvarande familjepolitiska modellen och den ökande psykiska ohälsan?
Denna empiriska kunskap behövs av minst tre skäl:
1. Vi måste få veta hur det är. Kunskap måste fram av tillräcklig kvalitet så att den kan accepteras av alla som deltar i debatten.
2. Föräldrar behöver kunskap för att kunna avgöra vad som är rätt för dem och deras barn.
3. Förskolan behöver kunskapen för att kunna kvalitetssäkra sin verksamhet.
Med anledning av vad som anförts vill jag fråga statsrådet:
Vad ämnar statsrådet göra för att få till en bred forskning när det gäller förskolans verksamhet?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2008/09:92
Webb-tv: Forskning på förskolan
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2008/09:33 Fredagen den 21 novemberProtokoll 2008/09:33 5 § Svar på interpellation 2008/09:92 om forskning på förskolan
Protokoll från debatten
Anf. 46 Lars Leijonborg (Fp)
Fru talman! Maria Kornevik Jakobsson har frågat mig vad jag ämnar göra för att få till en bred forskning om förskolans verksamhet. Frågor om dess framtida utveckling är mycket viktiga.
Det finns flera studier om förskolans betydelse för barns psykiska hälsa. Som exempel kan nämnas forskningsprojektet
Familj, barnomsorg och skola
, som bygger på en långsiktig undersökning med barn som följts upp sedan de första levnadsåren och fram till 17 års ålder. Folkhälsoinstitutet publicerade 2002 en systematisk kunskapsöversikt om förskolans betydelse för barns psykiska hälsa, och en ny är planerad att komma ut i år.
Det är min grundinställning att forskarsamhället ska ges utrymme att fritt ta initiativ till forskningens innehåll och inriktning. Forskningens kvalitet ska säkerställas genom att finansiering söks i konkurrens.
Forskning om förskolan finansieras i första hand inom det utbildningsvetenskapliga området, genom den utbildningsvetenskapliga kommittén inom Vetenskapsrådet eller genom tilldelning inom lärosätena. Högkvalitativ forskning bör ha goda förutsättningar att tilldelas medel, i synnerhet som avsevärda ökningar av lärosätenas och forskningsrådens forskningsanslag har presenterats i den nyligen lagda forsknings- och innovationspropositionen.
Det är regeringens uppfattning att det finns ett behov av att stärka den forskningsbaserade utvärderingen av utbildningsväsendet och utbildningsvetenskapliga reformer. Regeringen har därför nyligen tillsatt en utredare vars uppgift är att se över nuvarande resurser för utvärdering inom utbildningsområdet. Uppdraget ska slutredovisas den 1 december 2009.
Regeringen följer noga utvecklingen inom den utbildningsvetenskapliga forskningen. Behovet av utbildningsvetenskaplig grundforskning och tillämpad forskning är stort, och det är av stor vikt att den tillförsäkras goda möjligheter att fortsätta utvecklas.
Anf. 47 Maria Kornevik Jakobsson (C)
Fru talman! Jag börjar med att tacka forskningsminister Lars Leijonborg för svaret.
Det finns flera studier om förskolans betydelse för barns psykiska hälsa, säger ministern och nämner som exempel forskningsprojektet
Familj, barnomsorg och skola
, som bygger på en långsiktig undersökning med barns som följts upp sedan de första levnadsåren och fram till 17 års ålder.
Jag förmodar att ministern menar B.-E. Anderssons studie från 1980-talet som omfattar 100 barn, där ca 62 av barnen gick i förskolan och resten hade omsorg hemma. Den studien visar positiva effekter av förskolan. Den är dock starkt ifrågasatt, bland annat för att antalet barn var så litet, och metodiska missar kan ha gjorts.
Ministern kan också ha menat en liknande studie gjord enbart på barn som varit i förskola eller hos dagmamma. Tyvärr är också det en gammal studie, och den är också liten.
Vi ska komma ihåg att 1980-talet är snart 30 år tillbaka i tiden. Det är åtminstone 25 år tillbaka i tiden.
Vi ska också påminna oss om hur regelverket runt dagis var uppbyggt då. Man var noga med att följa rekommendationer om hur många barn det skulle vara i varje grupp. Föräldrarna var på de flesta dagis inte tillåtna att lämna barnen på dagis utöver arbetstid, och det var inte tal om att lämna barn på dagis när föräldrarna var hemma med barnens småsyskon.
Fru talman! Den sammanställning från 2002 från Folkhälsoinstitutet som ministern hänvisar till är vad jag förstår den som Jonas Himmelstrand kritiserar i sin uppsats
Förskolan, forskningen och sanningen
. Denna uppsats ledde till att Sven Bremberg på Folkhälsoinstitutet initierade en ny systematisk sammanställning, vilket måste vara den som ministern hänvisar till ska komma i år. Enligt Sven Bremberg sägs det i det preliminära resultatet av Folkhälsoinstitutets nya sammanställning: Den förefaller inte kunna ge klart svar på effekter av förskola i åldern 12-36 månader på grund av brist på studier av tillräcklig kvalitet.
Fru talman! Det saknas alltså studier enligt Folkhälsoinstitutet.
Forskningen behöver för våra barns och för förskolans skull bli mer omfattande. Gruppstorleken och personaltätheten på förskola och dagis på 1970- och 1980-talen togs på stort allvar för att barnen skulle få det som de behövde för en trygg och säker uppväxt.
Vi vet i dag att barngrupperna nästan har fördubblats men att personaltätheten inte har följt med. Det finns också forskning där det sägs hur viktigt det är att ta reda på hur många möten ett barn klarar av. Det är självklart skillnad mellan en ettåring och en fem- eller sexåring.
Tror ministern att just detta med gruppstorlek och personaltäthet är viktigt för en god barnomsorg? Om svaret blir ja, hur kan ministern veta att det är så? Om svaret blir nej, hur kan ministern veta att det är så?
Anf. 48 Mikael Damberg (S)
Fru talman! Jag noterar att statsrådet i svaret på interpellationen säger att regeringen avser att stärka den forskningsbaserade utvärderingen av utbildningsväsende och reformer. Men han säger inte någonting om att stärka den utbildningsvetenskapliga forskningen. Det är ganska symtomatiskt eftersom den forskningspolitiska propositionen inte innehåller några nya satsningar på utbildningsvetenskaplig forskning.
Vi var nog många som var väldigt förvånade över detta. Jag tror att det behövs mer forskning, också om förskolan, och om hur barn mår, både i förskola och skola och i samhället i övrigt. En av de slutsatser som man drar när man talar med Forskar-Sverige är att vi vet ganska mycket om hur äldre ungdomar mår men att vi inte riktigt vet hur yngre barn mår, oavsett om de går i förskolan eller inte.
Däremot kan jag säga att interpellanten har en negativ grundton i detta som antyder att vi inte vet om det är farligt med förskola för barnen precis på samma sätt som vi inte vet om det är farligt med annat för barnen eftersom forskning inte finns där om barns utveckling.
Jag tror att förskolan har utvecklats väldigt mycket på ett par områden - när det gäller läroplanen, kunnigheten och utbildningen hos personalen och att det har lett till en kvalitetsutveckling. Men jag ser också, som interpellanten tog upp i sitt inlägg, allvarliga kvalitetsproblem i förskolan med gruppstorlekar och med personaltätheten. Det är också en fråga, egentligen på samma tema, som jag skulle vilja ställa till ministern: Vad leder till kvalitet i förskolan? Vi har ju sett, sedan regeringen i förtid avskaffade det riktade statsbidraget till förskolan för att anställa personal, hur personaltätheten har börjat sjunka igen i svenska förskolor.
Jag välkomnar alltså mer forskning om förskolan - dock behövs då nog mer pengar till den utbildningsvetenskapliga kommittén. Men jag välkomnar också ytterligare kvalitetsinsatser i svensk förskola.
Anf. 49 Lars Leijonborg (Fp)
Fru talman! Förskolan ligger ju under min kollega Jan Björklund, så en mer renodlad diskussion om kvalitetsåtgärder inom förskolan får föras med honom. Däremot svarar jag för att det finns en forskningsbas för de beslut vi fattar på detta område.
Det är riktigt som Mikael Damberg säger: Vi behandlade inte utbildningsvetenskaplig forskning särskilt mycket i forskningspropositionen. Det hade ett mycket speciellt skäl, nämligen att vår utredare av lärarutbildningen Sigbrit Franke - som är professor i pedagogik, har varit universitetskansler och är ordförande i den utbildningsvetenskapliga kommittén inom Vetenskapsrådet - kommer med förslag på detta område om bara någon vecka när hon överlämnar sitt betänkande. Innan vi gick vidare med den problematiken ville vi ha hennes faktaunderlag.
Frågan är alltså på intet sätt bortglömd, men vi vill ha bästa möjliga underlag innan vi går vidare med den.
Jag delar uppfattningen att det vore bra med ännu mer forskning om barns psykiska hälsa och vad förskolan kan göra för att förbättra denna. Det är många barn i vårt land och vår tid som far illa, och det är bra om vi vet så mycket som möjligt om vad vi i de offentliga systemen kan göra för att förbättra för dem.
Jag har väl en något mer positiv bild än interpellanten vad gäller volymen av forskning på detta område. Totalt under perioden 2001-2008 har det inom förskoleområdet beviljats 45 olika projektbidrag. Det är ändå en hel del. Bland annat finns det en forskarskola på detta område genom bidrag från den utbildningsvetenskapliga kommittén. Nog kommer det alltså in en hel del fakta som vi kan bygga våra politiska beslut på.
De politiska partierna, till exempel Maria Kornevik Jakobssons eget parti, har ju tagit fasta på den forskning som finns och som visar att många barn verkar må mycket bra av att vara på dagis och att det också har effekter på hela familjens situation. I den mån Maria Kornevik Jakobsson ifrågasätter denna slutsats av den forskning som finns är väl det en diskussion som hon till att börja med kan ta upp i sitt eget parti.
Anf. 50 Maria Kornevik Jakobsson (C)
Fru talman! Jag vill börja med att svara Mikael Damberg: Jag är inte negativ till förskolan generellt. Däremot är jag väldigt negativ till att vi med öppna ögon låter barn, speciellt barn under tre år, inte få det de behöver. Så mycket vet vi att detta har stor betydelse för deras framtid. Det är mest barn under tre år jag tänker på.
Fru talman! Vi pumpar årligen in 40 miljarder i en omsorgsform vars effekter vi inte vet helt och hållet. Många stora utländska studier har gjorts på tusentals barn. Dessa studier sätter frågetecken för förskolan som en idealisk omsorg för alla barn - märk väl:
alla
barn - med den tidiga separation från föräldrarna som den innebär. Då är jag återigen tillbaka vid att det är för
små
barn som bristen på forskning är som störst. Jag håller med statsrådet om att det finns forskning, men den gäller oftast de lite större barnen.
Nya rön från hjärnforskningen väcker också frågor om konsekvenserna av tidig stress för små barn. Vi kan väl inte tro att barn som är födda i Sverige reagerar eller fungerar annorlunda än barn som är födda i USA eller England?
Jag menar att en ordentlig studie måste göras av effekterna av den svenska barnomsorgsmodellen. Det är därför jag envist ibland säger "dagis". "Förskola" och "skola" ger en annan bild. Visst är det jättebra med planer, men en ettåring behöver annat än en läroplan. En ettåring behöver omsorg, trygghet, säkerhet, kärlek och igenkännande.
Jag återkommer alltså till de frågor som behöver svar: Hur påverkas barns utveckling av olika omsorgsformer? Finns det någon skillnad mellan förskola, dagmamma och hemmet vid olika åldrar? Hur påverkar gruppstorlekar och personaltäthet på förskolan? Kan man se en påverkan av den tidiga omsorgen upp i åldrarna? Finns det ett samband mellan den nuvarande familjepolitiska modellen och den ökade psykiska ohälsan? Det måste ju finnas en orsak någonstans.
Den här empiriska kunskapen behövs av flera skäl:
Vi måste få veta hur det är. Kunskap måste fram av tillräcklig kvalitet för att accepteras av alla som deltar i debatten.
Föräldrar måste få veta vilka val de gör. Vi tycker att det är jätteviktigt att man får göra sina egna val, men vad är det för val som föräldrarna gör? De måste veta att de gör det bästa valet för sig och sina barn.
Förskolan, som det handlar om - och jag diskvalificerar inte förskolan, däremot hur vi behandlar förskolan - behöver denna kunskap för att kunna kvalitetssäkras. Förskolan måste hålla tillräcklig kvalitet så att de föräldrar som väljer denna omsorgsform kan känna sig trygga med det val de gör.
Även personalen ska kunna vara tillfreds med att veta att min arbetsplats kan leverera det jag är satt här att göra. Vi vet att väldigt många inom förskolan känner en stor frustration över att inte kunna leverera det de skulle vilja leverera till barnen.
Anf. 51 Mikael Damberg (S)
Fru talman! Med anledning av interpellantens senaste inlägg skulle jag vilja ställa två frågor till statsrådet.
Den första är på vilket sätt man ska värdera studier av så kallad förskola i USA och Storbritannien jämfört med förskola i Sverige. Finns det skillnader, eller är likheterna större än skillnaderna?
Fråga nr 2 är om statsrådet delar den bild som nu kommer fram från interpellanten om skillnaden mellan förskola och dagis eller, för att tala moderatspråk, pedagogisk förskola och någonting annat före det, det vill säga att de första åren inte skulle vara pedagogisk verksamhet.
Jag tror, och där är jag väldigt bestämd, att man gör ett väldigt felslut om man tror att barn inte behöver det. Omtanke och trygghet, visst, men det handlar också om en enorm utveckling de första åren i livet. Min dotter kunde sjunga alfabetet innan hon var tre år. Det var ingenting jag hade drillat och ingenting förskolan hade drillat, men man ska inte tro att barn inte lär sig saker och ting de första åren. Barn mår bra av och tycker att det är kul att lära sig saker. Man lär sig motorik. Man lär sig socialt umgänge. Man lär sig språk. Man lär sig fungera emotionellt.
Delar statsrådet bilden att man kan dela upp förskolan i dagis och förskola?
Anf. 52 Lars Leijonborg (Fp)
Fru talman! Jag kanske ändå måste börja med ett lite formalistiskt påpekande. Mitt ansvar är att se till att det forskas i Sverige om allt möjligt - trafiksäkerhet, brottsförebyggande verksamhet och vad det nu kan vara. Jag har ett övergripande ansvar i regeringen för all forskningspolitik. Hur däremot resultatet av forskningen ska bedömas politiskt på olika områden får respektive fackminister argumentera kring här i kammaren.
Jag har egentligen inte rätt att föra alltför djupgående diskussioner om regeringens förskolepolitik, eftersom det ligger på ett annat statsråd. Dock kan jag tillåta mig att säga något, eftersom jag vet rätt väl vad både Jan Björklund och andra statsråd i regeringen tycker.
Den allmänna bilden är att man ute i världen ser på svensk barnomsorg som en förebild. Många försöker efterlikna vår familjepolitik. Den har lett till att det föds fler barn i Sverige än i många andra jämförbara länder, och barn mår bättre här än i många andra jämförbara länder. Jag köper inte att den allmänna bilden skulle vara att forskning visar att Sverige är på fel väg i familjepolitiken.
Jag ska återgå till det som verkligen är mitt ansvar. Jag tycker att interpellanten så långt har en poäng att det är viktigt att vi har bästa möjliga forskningsbas för de beslut vi fattar på olika områden. Det gäller inte minst för att våra barn ska må så bra som möjligt.
Där är min ambition att vi ska satsa mer. Jag tror att det är bra att vi får fram så bra beslutsunderlag som möjligt. Då behöver frågeställningen inte vara: Är dagis bra för barnen? Det kan handla om väldigt mycket mer sofistikerade frågeställningar om barngruppernas storlek, personalens utbildning, om det finns vissa barn som behöver särskilda omsorgsformer, och så vidare.
Jag skulle gärna se att volymen forskning på detta område expanderade. Det är bra att interpellanten har riktat strålkastarljuset på detta. Vi behöver gå vidare och få fram mer forskning och gärna ännu mer högkvalitativ forskning på detta viktiga område.
Anf. 53 Maria Kornevik Jakobsson (C)
Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag med denna interpellation inte vill avveckla förskolan, jag vill utveckla förskolan. Jag är inte ute efter att nedvärdera förskolan. Jag är ute efter att kanske ta tillbaka det som en gång var viktigt.
Centerpartiet, Folkpartiet och Socialdemokraterna har alla varit med och byggt upp förskolan. När vi gjorde detta var vi väldigt stolta över den traditionen. Jag vet att vår Karin Söder har lagt ned ett enormt arbete på att förskolan ska bli bra.
På något sätt vill jag att vi värnar om det vi har. Det är viktigt, och det är viktigt att man ser över det. Under de tolv år som den gamla regeringen har suttit har definitivt ingenting hänt.
Det enda som har varit viktigt är antalet personer i kön och hur snabbt man kan avverka kön. Vad som har varit bakom kön har inte varit av intresse, i varje fall i de delar av Sverige jag kommer ifrån.
Mikael Damberg har nu gått från kammaren. Jag undrar hur han tänker. De barn som inte går på dagis, utvecklas inte de kognitivt, socialt, emotionellt eller motoriskt? Det har funnits en tid innan vi över huvud taget hade något som kallades barnomsorg.
Jag vill avsluta med att säga att barnen är viktiga. De är vår framtid. Vi har alla i Sverige ett ansvar för att de får vad de behöver för att de sedan ska kunna bli trygga vuxna föräldrar.
Jag vill återigen säga att forskningen på förskolan ska vara till för att förskolan ska kunna utvecklas och, precis som ministern sade, bli det bästa för barnen.
Forskning om förskolan är till för att ge barnen vad de behöver. Det gäller speciellt de barn som är under tre år och som inte riktigt kan göra sin röst hörd. Det finns 20 hyllmeter om barns utveckling i varje bibliotek om man inte har en bok hemma.
Anf. 54 Lars Leijonborg (Fp)
Fru talman! Maria Kornevik Jakobsson sade att barnen är viktiga. Jag tror att många av oss kan vara överens om att barnen till och med är viktigast.
Regeringen har fört en väldigt offensiv familjepolitik på olika sätt. Vi har öppnat för möjligheten att för kommuner att införa vårdnadsbidrag. Vi har gjort särskilda satsningar för att kvaliteten i barnomsorgen ska kunna öka. Vi har infört en jämställdhetsbonus som vi också tror är bra för barnen. Vi arbetar för att öka lärarnas och personalens kompetens.
Jag tycker att man ska se den helheten. Allt detta gör vi just för att vi har uppfattningen att bland det absolut viktigaste vi kan ägna oss åt både som föräldrar och som politiker är att ge barn goda uppväxtvillkor.
Det ligger naturligtvis någonting i det som Maria Kornevik Jakobsson sade i sitt sista inlägg. I ett historiskt perspektiv är det ganska kort tid som vi har ägnat oss åt det vi kallar för offentlig barnomsorg.
Det är ett viktigt område för samhällsvetenskaplig och beteendevetenskaplig forskning. Det handlar om att se vilka effekter det har för barnen, för familjerna och för samhället i stort.
Även om jag har sagt att jag inte ska ta så mycket ansvar för forskningens resultat vill jag ändå till sist säga att hittills har den forskning som finns tytt på att det är en riktig huvudväg att gå att erbjuda familjer skattefinansierad barnomsorg.
När det gäller innehåll, metodutveckling och sådant behöver vi komma längre. Därför ska vi satsa mer på forskning.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.