Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Vården av KOL-patienter

Interpellation 2008/09:491 av Johansson, Ylva (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2009-05-08
Anmäld
2009-05-08
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2009-05-19
Sista svarsdatum
2009-05-22
Besvarad
2009-06-16

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 8 maj

Interpellation

2008/09:491 Vården av KOL-patienter

av Ylva Johansson (s)

till socialminister Göran Hägglund (kd)

Kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) är en snabbt ökande sjukdom i vårt land och den tredje vanligaste dödsorsaken. KOL orsakas av tobaksrökning och leder till andningssvårigheter och problem att klara det dagliga livet. Eftersom lungornas kapacitet försämras kraftigt klarar sig många inte utan syrgas.

KOL är en sjukdom som ökar snabbt och som kommer att fortsätta att öka framöver. Det kommer att dröja många år innan det minskade antalet rökare resulterar i färre insjuknande.

Tidigare var KOL en diagnos som man sällan talade högt om eftersom prognosen var mycket dålig; de drabbade förväntade sig att kvävas till döds. Inte heller i dag finns bot mot sjukdomen, men det är i dag möjligt att hjälpa människor i ett betydligt tidigare skede och nya läkemedel har gett ökad livskvalitet. Nyligen antog Läkemedelsverket nya, tydligare rekommendationer för behandling av KOL.

Även om kunskapen om KOL har ökat räknar man med att sjukdomen till betydande del är underdiagnostiserad. Trots att undersökning med spirometri är både enkelt och billigt är det många patienter som blir upptäckta alltför sent för att bli hjälpta på bästa sätt.

Mot bakgrund av vad som anförts frågar jag socialministern:

Avser socialministern att vidta några åtgärder för att patienter med KOL ska upptäckas i tid inom vården?

På vilket sätt avser socialministern att säkerställa att KOL-vården i landet håller hög kvalitet och klarar det ökande antalet patienter?

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2008/09:491, Vården av KOL-patienter

Interpellationsdebatt 2008/09:491

Webb-tv: Vården av KOL-patienter

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Göran Hägglund (Kd)
Anf. 30 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Ylva Johansson har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att patienter med KOL ska upptäckas i tid inom vården samt på vilket sätt jag avser att säkerställa att KOL-vården i landet håller hög kvalitet och klarar det ökande antalet patienter. KOL är ett stort hälsoproblem, inte bara i Sverige utan i hela världen. Sjukdomen har ett mycket starkt samband med rökning. Ur ett preventivt perspektiv är det därför positivt att rökningen under många år har minskat i den svenska befolkningen. För patienter som har diagnostiserats med KOL är den viktigaste åtgärden att patienten slutar röka. Detta framgår av både Socialstyrelsens riktlinjer för vård av astma och KOL och Läkemedelsverkets nyligen publicerade behandlingsrekommendationer för KOL. Ju tidigare man kan sluta röka, desto bättre resultat. Regeringen har genomfört flera åtgärder både för att förebygga att personer börjar röka och för att rökavvänjning ska finnas tillgänglig. I regeringens proposition En förnyad folkhälsopolitik (prop. 2007/08:110) presenteras inriktningen för en nationell tobakssatsning under åren 2008-2010. Regeringen satsar mot denna bakgrund 23 miljoner kronor för åren 2008-2010 på nationellt stöd till lokalt arbete och nationell samordning av tobaksfrågan, en kraftsamling för rökavvänjning samt en förstärkning av FHI:s, Folkhälsoinstitutets, tillsyn enligt tobakslagen och kompetens- och utbildningsinsatser för länsstyrelser och kommuner. Betänkandet Olovlig tobaksförsäljning (SOU 2009:23) överlämnades till regeringen den 3 mars 2009. Utredningens förslag ska få handeln att bättre respektera tobakslagens förbud att sälja tobaksvaror till den som är under 18 år. Förslagen har remissbehandlats och bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Patienter med KOL tas i stor utsträckning om hand i den öppna vården. En undersökning av Socialstyrelsen visar att 85 procent av landets vårdcentraler har program eller rutiner för behandling av astma och KOL. Vid en stor andel av vårdcentralerna finns särskilda team för astma och KOL. Svensk förening för allmänmedicin har dessutom under 2008 föreslagit nya kriterier för astma- och KOL-mottagningar. När det gäller kvaliteten på vården för KOL-patienter har i år ett nytt nationellt kvalitetsregister för vård vid KOL tagits i bruk, Riks-KOL. Registret omfattar både sluten och öppen vård. Syftet med registret är att förbättra kvaliteten på vården för KOL-patienterna och säkerställa en likvärdig vård över hela landet. Målet är också en ökad följsamhet till nationella riktlinjer. De senaste åren har mycket skett inom vården för KOL-patienter. Förutsättningarna för att upptäcka patienter med KOL och för att ge vård av hög kvalitet har blivit allt bättre. Genom de senaste initiativen, bland annat i form av insatserna för rökavvänjning och det nystartade kvalitetsregistret, finns det dessutom stora möjligheter till en fortsatt positiv utveckling inom området.
Ylva Johansson (S)
Anf. 31 Ylva Johansson (S)
Fru talman! Man kan föreställa sig att man andas genom ett sugrör och inte får tillräckligt med luft, inte bara under en kort tid utan alltid och för resten av livet. KOL är en kronisk sjukdom som är obotlig. Det går att bromsa förloppet men inte att stoppa det. Man lever med förstörda lungblåsor. Så är det att leva med KOL. Det finns en mycket stark koppling till rökning, precis som socialministern säger. Man kan räkna med att bland rökare kommer ungefär hälften att utveckla KOL. Ofta tar det 30-50 år av rökning, men ibland drabbas man tidigare. De flesta upplever att de får vanliga rökproblem - andfåddhet och hosta som blir svårare och svårare. När man har fått så pass svåra besvär har i allmänhet minst hälften av lungkapaciteten gått förlorad för alltid, och den går inte att få tillbaka. Det är en obotlig sjukdom, men den går att bromsa. Ju tidigare man kan upptäcka den, desto bättre. Det är också en folksjukdom som ofta är förknippad med både skuld och skam, troligen på grund av den starka kopplingen till rökning. Det är en folksjukdom där dödligheten snabbt ökar, till skillnad från andra folksjukdomar som cancer och hjärt- och kärlsjukdomar där utvecklingen faktiskt är starkt positiv. Det är också en folksjukdom med ett mycket starkt köns- och klassperspektiv. Kvinnor drabbas i större utsträckning av KOL snabbare, och sjukdomen har ett snabbare förlopp hos kvinnor. Vi vet också att rökning i dag är vanligare bland kvinnor än bland män, och den ökningen kommer att fortsätta. Det finns också klasskillnader. Vi vet att det finns klassskillnader i rökmönstret i befolkningen. Vi vet också att risken för att utveckla KOL ökar om man också till exempel på arbetet har varit utsatt för luftföroreningar. Fru talman! Jag vill tacka socialministern för svaret. De delar som gäller insatser för att minska rökningen, både förebyggande arbete och rökavvänjning, tycker jag är bra. Vi delar uppfattningen om dem. Men när det gäller vård och insatser för dem som redan har utvecklat KOL är jag inte nöjd med svaret. Det är naturligtvis sant att professionen har tagit olika initiativ, och det är bra. Ett KOL-register och Socialstyrelsens riktlinjer för vård av astma och KOL nämns i svaret. Det vore väl konstigt annars när det handlar om en sjukdom där antalet drabbade ökar. Men min fråga gällde vad regeringen tänker göra åt folksjukdomen, den snabbt ökande dödligheten och allt fler sjuka. Socialministern hänvisar till att Socialstyrelsen i undersökningar funnit att 50 procent av vårdcentralerna har dokumenterade program och att ungefär 30 procent av dem har icke dokumenterade program eller rutiner för astma och KOL. Men han säger inte att ungefär bara hälften av vårdcentralerna klarar kraven för en godkänd KOL-mottagning. Hälften gör det alltså inte. 30 procent av vårdcentralerna har över huvud taget inget astma- och KOL-team. Det finns mycket stora skillnader i KOL-vården. Det visar de tidiga resultaten från KOL-registret. En mycket stor andel av dem som man tror är sjuka är odiagnostiserade. Man talar om att 50 procent av dem som har KOL i dag inte är diagnostiserade. Det är förfärande siffror med tanke på hur många sjuka vi redan har att behandla. Fru talman! Mina frågor till socialministern kvarstår. Avser socialministern att vidta några åtgärder för att patienter med KOL ska upptäckas i tid inom vården? På vilket sätt tänker han säkerställa att KOL-vården håller hög kvalitet och klarar det ökade trycket?
Finn Bengtsson (M)
Anf. 32 Finn Bengtsson (M)
Fru talman! Ylva Johansson tar här upp en folksjukdom, KOL, som är ett stort problem och som till viss del kan ses komma att utgöra ett problem under lång tid. Socialministern visar i sitt svar på en rad olika initiativ. Först och främst har naturligtvis en massa initiativ till att lägga ut vårdprogram kommit från de ansvariga i professionen utifrån Socialstyrelsens riktlinjer 2004 och framåt. Regeringens ambitioner står inte långt därefter. Rökavvänjning och insatser på utbildningssidan nämns, men även att man ska titta på den olagliga tobaksförsäljningen. Det är alltså en rad olika självklara politiska initiativ. Fru talman! Jag skulle vilja säga att det finns ytterligare saker som alliansregeringen förtjänstfullt har gjort just för att möta ett sådant här stort folkhälsoproblem hos en så stor grupp människor, och det är den allmänna politiken. Låt oss säga att vi utgår från det nationella kvalitetsregistret som nämns i svaret, Riks-KOL. Att ha öppna register tillgängliga för patienter är ett konsekvent sätt att agera från alliansregeringen. Varför är det så? Jo, därför att vi också har en politik för patienten i centrum med syfte att öka tillgängligheten till vården och också att individer ska kunna välja den vård som känns mest angelägen för dem själva utifrån kvalitetsvariabler. Vi skärper vårdgarantin. Man har kömiljarden som ska stimulera till ersättning just efter prestation, där det som Ylva Johansson anförde kan vara lämpligt att titta på i den spegeln. Vi har infört en valfrihetslagstiftning, LOV:en. Vi har infört ett fritt vårdval i primärvården. Allt detta syftar till att ge patienten större makt att tillsammans med professionen möta sina sjukdomsbesvär. Inte minst är detta relevant för ett problem som KOL där en ökad insikt har kommit under senare år. Fru talman! Därtill vill jag säga något om patientens rättigheter i form av en förväntad process inom Regeringskansliet för att titta på vilka rättigheter som patienterna har inom sjukvården generellt. Inte minst KOL-patienter kommer att gynnas av alliansens politik. Till sist kan vi tala om säkerheten för patienter. Det är nämligen så att KOL-patienter generellt sett kan betraktas som en riskgrupp av många anledningar. Det är individer som drabbas av infektioner. Inte minst en influensaepidemi kan vara väldigt allvarlig för människor med denna typ av sjukdom. Dessa människor får en viktnedgång, deras motståndskraft blir mindre, och ibland har de en indirekt hjärtpåverkan. Ja, en förfärlig massa komplikationer kan göra att man till exempel medicinerar med en lång rad läkemedel. Fru talman! Jag vill gärna lyfta fram regeringens engagemang också till Europaplanet. Det är oerhört glädjande att vi inleder det inkommande ordförandeskapet med att, sent i juli, ha en diskussion om säkerhetsaspekter kring läkemedel som används i den verkliga kliniska vardagen. Detta, fru talman, parat med en granskning av förfalskningar av läkemedel och de problem som det kan innebära är just någonting som en så stor patientgrupp som KOL-patienterna verkligen är betjänt av. Det är nämligen den typ av folksjukdomar som man uppfattat att 400 000-700 000 svenskar lider av som de kriminella ligorna riktar in sig på när de förfalskar läkemedel. Just Europaengagemanget från den svenska regeringens sida, med socialministern i spetsen, är väldigt välkommet när det gäller att adressera patientsäkerheten för dem som har en folksjukdom av typen KOL. På detta sätt tycker jag att man på alla tänkbara politiska områden har tagit ett övergripande ansvar för att hjälpa KOL-patienterna framåt. I nästa inlägg ska jag ställa en fråga som handlar om med vilken rätt vi kan ta ut vissa patientgrupper framför andra och om hur Ylva Johansson ser på den möjligheten att prioritera mellan patientgrupper.
Göran Hägglund (Kd)
Anf. 33 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Det här är ett exempel på en sjukdom, en diagnos, där livsstilen spelar en väldigt stor roll och där det förstås är mycket angeläget att förebygga så långt det någonsin är möjligt. Vi vet att ungefär 25 procent av alla rökare vid 60 års ålder drabbas av KOL. Det handlar om enormt höga siffror jämfört med gruppen icke-rökare där kanske 2 procent drabbas. Det finns ett entydigt samband mellan den egna livsstilen och risken att drabbas av KOL. Glädjande nog har vi nu för tiden färre rökare. Utvecklingen går framåt och i rätt riktning. En jämförelse mellan 2004 och 2005 å ena sidan och 2007 å andra sidan visar att andelen rökare minskar med ett par procentenheter bland både kvinnor och män. Detta är naturligtvis väldigt glädjande, inte minst med tanke på den sjukdom som vi nu diskuterar. Fortfarande finns det mycket att göra. Jag tror att väldigt många av de ungdomar som börjar röka är helt obekanta med den sjukdom som vi nu beskriver och med de problem som man i tidiga år riskerar att grundlägga om man inte upphör med sin rökning. Naturligtvis är arbetet från folkhälsosidan otroligt viktigt för att minska förekomsten av personer som röker. Glädjande nog har inte minst under 2000-talet alltmer arbete lagts ned på just det här området, alltså på vården av KOL-patienter. Vi har fått ett bättre underlag för att göra de rätta sakerna. Redan 2004 gav Socialstyrelsen ut riktlinjer för vård av astma- och KOL-patienter. Det har naturligtvis en väldigt stor betydelse när det gäller att underlätta enskilda läkares behandling av patienter. Förra året kom Läkemedelsverket med nya behandlingsrekommendationer som syftar till att ge en bättre vägledning eller diagnostik när det gäller rökavvänjning, farmakologisk behandling och andra behandlingsmetoder - till exempel fysisk träning, utbildning inklusive strategier för en beteendeförändring och mycket annat. I år får vi på plats, som nämnts, ett nytt nationellt kvalitetsregister för vård vid KOL - Riks-KOL, som också Finn Bengtsson nämnde. Syftet med detta är att förbättra kvaliteten på patientvården och att så långt som möjligt säkerställa en god eller likvärdig vård över hela landet och att få en ökad följsamhet när det gäller de nationella riktlinjerna. Det har gjorts undersökningar hos landets vårdcentraler - dessa gjordes 2007 - för att få en bättre bild av situationen när det gäller omfattningen av teamarbete på vårdcentralerna och vårdprogram för några kroniska och långvariga sjukdomar, bland annat just KOL. En stor andel, hela 85 procent, av vårdcentralerna uppgav att de hade dokumenterade eller väletablerade program eller rutiner för att behandla KOL. Alla de här vårdcentralerna med program eller rutiner uppgav också att de hade särskild personal avsatt för att följa upp, utvärdera och uppdatera vårdprogrammen och rutinerna. Det gör att vi nu har kommit en bra bit på vägen, men fortfarande återstår naturligtvis en hel del i arbetet med att hjälpa patienter som har den här sjukdomen.
Ylva Johansson (S)
Anf. 34 Ylva Johansson (S)
Fru talman! Man räknar med att 8 procent av befolkningen har KOL. Det är ovanligt att barn och ungdomar får KOL, så man skulle kunna säga att det kanske är var tionde vuxen som får KOL. Det är också ovanligt att man får KOL om man på ganska många år inte har rökt. Därför skulle man kunna säga att bland dem som uppnått min eller socialministerns aktningsvärda ålder eller mer har kanske var femte person KOL. Det handlar alltså om enormt många människor. Av dessa är bara hälften diagnostiserade; det är den bedömning som görs. Det betyder att många hundra tusen personer, kanske var tionde person vi möter i vår egen ålder eller äldre, har KOL utan att veta om det. För de människorna kan vi i politiken göra stor skillnad genom att se till att skaffa rutiner så att de här människorna blir diagnostiserade i ett tidigt skede. Vi vet också att man med en tidig diagnostik kan lindra och förhindra oerhört mycket lidande. Eftersom sjukdomen är obotlig men går att bromsa gör en tidig diagnostik att man kan slippa leva med att resten av livet andas genom ett sugrör. Också jag har tittat på undersökningen om hur det ser ut på vårdcentralerna. Jag är inte lika positiv utifrån det utfallet. Det är bara 55 procent som säger sig ha dokumenterade rutiner för astma och KOL. Därutöver säger 30 procent att de har icke dokumenterade rutiner. I samma undersökning säger 30 procent av vårdcentralerna att de inte alls har några team som arbetar med detta trots att det i riktlinjerna sägs att det är precis det som behövs. Det behövs en specialutbildad KOL-sjuksköterska för att kunna ha en bra mottagning. Bara hälften av vårdcentralerna uppfyller kraven för en godkänd mottagning. Det finns alltså mycket att göra när det gäller vården av patienter som är KOL-diagnostiserade. Jag skulle ändå vilja fokusera på alla som inte är diagnostiserade, för en enormt stor vinst kan göras om dessa människor i ett tidigt skede kan få sin diagnos. Väldigt många vittnar om att spirometrimätningar är ovanliga - ovanliga i förhållande till vad de borde vara. Det finns spirometrar ute på vårdcentralerna, men ofta måste man själv be om en lungkapacitetsmätning. Jag skulle vilja föreslå att man säger att alla personer, kanske över 40 år, som är eller som har varit rökare ska erbjudas en lungkapacitetsmätning på vårdcentralen. Det är en mycket billig och enkel undersökning. Oerhört mycket lidande skulle kunna förhindras. Naturligtvis skulle vi också spara vårdresurser för framtiden genom en sådan tidig diagnostik. Jag skulle därför vilja fråga om socialministern är beredd att ta ett initiativ för att se till att man ute på vårdcentralerna kan få rutiner för en bättre diagnostik, till exempel genom att rutinmässigt erbjuda rökare över en viss ålder en lungkapacitetsmätning på vårdcentralen.
Finn Bengtsson (M)
Anf. 35 Finn Bengtsson (M)
Fru talman! Jag sade i mitt förra inlägg att jag skulle återkomma till Ylva Johanssons specifika fråga om KOL och KOL-patienternas lidande och ställa en fråga i ett lite större perspektiv: Vad ska politikerna ägna sig åt, och hur mycket ska professionen ta hand om? Ylva Johansson har en partikamrat som vurmar för en annan lidande befolkningsgrupp, nämligen de kvinnor som har livmoderslemhinnan utanför livmodern. Också det är ett stort problem. Men sett i någon form av rimlighetsperspektiv och givet att vi har fått en förklaring från socialministern om hur många politiska åtgärder man vidtar och följer upp att myndigheterna har på området får vi ändå ställa oss en fråga här. När man går in och politiskt prioriterar och väljer ett område att definiera som särskilt ömmande är det för mig självklart att i främsta rummet ska de individer och grupper av sjuka finnas som har svårt att själva föra sin talan och som lider brist på lobbyorganisationer. Som Ylva Johansson nämner finns det sjukdomar där det finns en skuldbeläggning hos individerna, som gör det svårt att föra fram det här. Barnperspektivet generellt är någonting som man måste ta hand om, inte minst när det gäller barn- och ungdomspsykiatri, som regeringen har fokuserat på, och psykiatri generellt, liksom när det gäller yngre med demens och svårt multisjuka äldre som har svårt att föra sin talan. I de fall man måste välja och rikta sina politiska insatser tycker jag att det finns en hierarki av intressen från politikernas sida. När Ylva Johansson nämner att hälften av KOL-patienterna inte blir diagnostiserade kan jag säga att inom psykiatrin är siffrorna för dem som får diagnos tyvärr mycket sämre. Det är därför som den vanligaste dödsorsaken för människor mellan 18 och 44 år är självmord. När det gäller organisationer har glädjande nog de som har KOL Svensk Lungmedicinsk Förening, Hjärt-Lungfonden och Hjärt- och lungsjukas riksförbund bakom ryggen. Det är ett starkt stöd. Den typen av ideell verksamhet ska politikerna stödja men kanske inte själva välja ut vilka grupper man ska tala väl för i kammaren.
Göran Hägglund (Kd)
Anf. 36 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Att det här är en angelägen fråga råder det ingen tvekan om. Det här är ett jättestort problem för dem som har drabbats, vare sig de vet om vad de har drabbats av eller inte. Det finns ett väldigt bra stöd för de personer som kommer i kontakt med vården, där man tar hand om dem på bästa möjliga sätt. Det finns fortfarande saker och ting att utveckla. Jag är inte helnöjd med de resultat som hittills har visat sig, men de visar ändå att utvecklingen ganska snabbt har gått i rätt riktning. Det har gjorts en del regionala praxisstudier som bekräftar att man har en relativt god struktur med mottagningar, team och vårdprogram. Men det finns utrymme för förbättringar. Det händer att jag här i kammaren får uppmaningar från ledamöter som har tittat på någon speciell sjukdomsgrupp eller diagnos och som säger att nu är det just det här som svensk hälso- och sjukvård ska ägna sig åt. Men vi har den arbetsfördelningen att politiken har sin roll att spela. Vi har inte som i många andra länder en politik som styr direkt över myndigheterna och där det är ministrar som bestämmer precis vilken sjukdom, sjukdomsgrupp eller diagnos som man ska satsa extra på. Vi har myndigheter och expertorgan som utför det arbetet. Jag kommer naturligtvis mycket noggrant att följa vad som händer på det här området och föra diskussioner med myndigheterna om hur man kan förbättra behandlingen av de patienter som har sjukdomen och bättre nå de personer som lider av sjukdomen utan att egentligen veta om orsaken. Men jag tror att det är viktigt att vi har en tydlig rollfördelning i arbetet. Annars tror jag att vi gör vården en otjänst och ytterst de personer som är i behov av att vi har en vård som kan sträcka ut en hand. Det här är ett oerhört viktigt område, och det finns alla skäl att följa utvecklingen noggrant och se till att vi når fler och utvecklar vården för dem som har drabbats.
Ylva Johansson (S)
Anf. 37 Ylva Johansson (S)
Fru talman! Finn Bengtsson försöker ställa olika patientgrupper mot varandra, men jag delar inte hans uppfattning. Det är självklart inte riksdagens sak att tala om hur man ska bedriva vården i detalj eller göra de prioriteringar som ska göras ute på mottagningar eller på kliniker. Men det finns stora folksjukdomar där riksdag och regering har tagit initiativ och bör göra det. Den socialdemokratiska regeringen gjorde det när det gällde nationella psykiatrisamordnaren, som gjorde ett stort arbete som vi hoppas att den nuvarande regeringen ska fortsätta med och se till att det blir förverkligat. Den nuvarande regeringen har satt i gång ett arbete med en nationell cancerstrategi, och jag hoppas att frågan så småningom kommer upp i riksdagen så att vi kan behandla den. Det finns anledning att ta den sortens stora politiska initiativ när det gäller framför allt stora folksjukdomar, men det är också fråga om hur vi ska använda våra gemensamma resurser på ett bra sätt inom vården i framtiden. Socialministern pekade tidigare på att KOL, liksom de flesta folksjukdomar, är sådan där livsstil och livsvillkor spelar stor roll. Just därför är det så viktigt med förebyggande arbete och olika insatser för att underlätta för människor att leva under sådana förhållanden att man undviker att bli sjuk. Det är utmärkt att vi får färre rökare. Antalet minskar i mycket snabb takt, och det är tack vare många politiska initiativ under flera års tid som vi har den utvecklingen. Som socialministern säger tror många att den största risken med att röka är risken att få lungcancer, men KOL är vanligare än lungcancer. Det finns mycket att göra när det gäller informationen. Vi delar synen på det förebyggande, men det som är oroväckande är att antalet personer som har varit rökare under en längre tid av sitt liv nu ökar. Det tar väldigt lång tid innan vi kommer att få se en minskning av KOL-patienter som ett resultat av färre rökare, vilket förstås är viktigt. Men vi står inför stora utmaningar i sjukvården. Jag skulle igen vilja ge socialministern möjligheten att svara på frågan: Är socialministern beredd att ta något initiativ för att förbättra möjligheten att diagnostisera KOL-patienter?
Göran Hägglund (Kd)
Anf. 38 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Jag är väldigt glad att Ylva Johansson har tagit upp den här viktiga diskussionen om en sjukdom som är väl bekant på vårdcentralerna och tyvärr alltför väl bekant för många personer som har drabbats men som ändå inte diskuteras särskilt mycket eller är bekant för många som haft lyckan att inte drabbas för egen del eller har någon nära omkring sig som har drabbats. Det är otroligt viktigt. Det är också centralt att vi fortsätter arbetet på landstingsnivå för att förbättra vården, inte minst på vårdcentralerna runt om i landet, och blir bättre på bemötandet, bättre på att ställa rätt frågor, bättre på att diskutera rökning, livsstil och andra frågor som har stor betydelse för hälsan. Vi vet att sådana samtal spelar en väldigt stor roll för människor när det gäller att lägga om livsstil. Det är vidare viktigt att våra myndigheter fortsätter arbetet. Jag kommer att fortsätta att lyssna, diskutera och samtala med experter och myndigheter för att se vad som ytterligare kan tillföras. Min principiella ståndpunkt är ändå att det kloka inte är att jag som politiker talar om exakt vad som ska göras inom vården. Det finns de som är mer kunniga. Min roll är att leverera en god organisation och ett bra stöd som politiker. Det finns professionella företrädare som är bättre än jag på att avgöra vilken behandling som är den bästa för att möta patienternas behov.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.