Skärpta insatser mot kränkningar av barn och ungdomar på Internet
Interpellation 2008/09:382 av Krantz, Tobias (fp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2009-03-05
- Anmäld
- 2009-03-09
- Sista svarsdatum
- 2009-03-23
- Besvarad
- 2009-03-23
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
Interpellation
2008/09:382 Skärpta insatser mot kränkningar av barn och ungdomar på Internet
av Tobias Krantz (fp)
till justitieminister Beatrice Ask (m)
Teknikrevolutionen gör att medievärlden förändras snabbt, inte minst tack vare Internet. Att publicera sig var förut både dyrt och tekniskt krävande. I dag kan du enkelt registrera en gratisblogg och har du något intressant att berätta kan du nå en miljonpublik. Det är otvivelaktigt ett stort framsteg. Men utvecklingen gör också att nya frågor måste ställas om effekterna för den enskildes integritet – utan att rubba grunderna för den grundlagsfästa tryck- och yttrandefriheten.
Sms-mobbning och hatmejl är i dag en del av vardagen för alldeles för många barn och ungdomar. Kränkande meddelanden är inget nytt; det nya är att man med teknikens hjälp kan nå ut på nolltid och till hur många mottagare som helst.
Missbruket av den nya tekniken är inget som enkelt kan åtgärdas bort. Arbetet måste börja hos individen själv. Vi har ett ansvar inte bara för de egna handlingarna utan också som medmänniskor – och inte minst som föräldrar. Det vilar också ett stort ansvar på ägarna till de kommersiella mötesforumen att ingripa mot missbruk. Detta ansvar är moraliskt men i många fall också juridiskt med tanke på utgivaransvaret.
Men vi behöver också se över lagstiftningen. Utan att det rubbar gränserna för tryck- och yttrandefriheten kan barns och ungdomars skydd mot kränkningar på nätet bli bättre än i dag. Grundregeln vid ärekränkningsbrott – alltså förtal och förolämpning – är att det är den enskildes sak att väcka åtal. Det betyder att den som anser sig ärekränkt får driva målet själv och ta hela ansvaret för rättegångskostnaderna om man förlorar. Åklagare får dock ta över målet och driva det som allmänt åtal om det är motiverat från allmän synpunkt. Målet måste dock i så fall gälla förtal eller grovt förtal, förolämpning på grund av myndighetsutövning eller förolämpning med rasistiska eller homofoba motiv.
Barns och ungdomars chans till upprättelse skulle stärkas om åklagare fick större möjlighet att som allmänt åtal driva ärekränkningsmål där offret är yngre än 18 år. Exempelvis skulle det kunna klargöras i lagtexten att åklagaren, vid bedömningen av om åtal är påkallat från allmän synpunkt, ska väga in om brottet har begåtts mot en person som inte fyllt 18 år.
Detta skulle ge en tydlig preventiv effekt som dessutom tar hänsyn till utsatta barns och ungdomars behov av extra skydd. En avvägning behöver dock göras mot det faktum att många av gärningsmännen också är unga. Likaså behöver hänsyn till tryck- och yttrandefrihetsfrågorna beaktas noggrant.
Jag vill fråga justitieministern vilka åtgärder hon avser att vidta i syfte att skärpa lagstiftningen för att ge barn och ungdomar ett starkare skydd mot ärekränkning på Internet.
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2008/09:382
Webb-tv: Skärpta insatser mot kränkningar av barn och ungdomar på Internet
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2008/09:89 Måndagen den 23 marsProtokoll 2008/09:89 11 § Svar på interpellation 2008/09:382 om skärpta insatser mot kränkningar av barn och ungdomar på Internet
Protokoll från debatten
Anf. 64 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Jag ber först att få tacka justitieministern för svaret på min interpellation. Den nya elektroniska tekniken och Internet innebär en stor revolution för den mänskliga kommunikationen. En ny värld har öppnats när det gäller information och opinionsbildning. Möjligheter som tidigare var förbehållna få har nu blivit möjliga för många fler. Trösklarna för opinionsbildning och för spridande av information har sänkts mycket kraftigt.
Från liberal synpunkt är detta en mycket stor framgång ur ett yttrandefrihetsperspektiv. Men med en ny teknik måste också följa en ny debatt om yttrandefrihetens gränser.
Det är naturligtvis så att mobbning, kränkningar, förtal och elakartade rykten inte är några nyheter i mänsklighetens historia. De har funnits under mycket lång tid. Det som är det nya är den enkelhet, den snabbhet med vilken den här typen av rykten och förtal kan spridas på exempelvis Internet. Med endast en knapptryckning kan de elakartade ryktena eller en ofördelaktig bild nå hundratals, tusentals, kanske miljontals människor på bara ett kort litet ögonblick.
Vi får nu allt fler varningar, allt fler signaler som visar att kränkningarna på Internet blir allt fler och drabbar inte minst barn och ungdomar. Datainspektionens chef skrev alldeles nyligen i Dagens Nyheter exempelvis att det blir alltmer av grova kränkningar på Internet. Jag tror inte att man behöver vara ute i många skolor heller och prata med skolelever för att förstå att det också är ett av de problem som skolelever tar upp mest, åtminstone med mig när jag är ute på skolor. Det handlar just om kränkningar på nätet.
Fru talman! Jag ser på många sätt justitieministerns svar som löftesrikt. Jag uppskattar att justitieministern inte bara pratar om det som kan göras i form av lagstiftning utan också talar om det ansvar som vuxenvärlden har när det gäller att bekämpa mobbning på nätet. Jag uppskattar dessutom att det tydligt pekas ut att människor som är kommersiella aktörer också har ett ansvar för att se till att hålla ordning och reda på de sociala mötesforum som finns på nätet.
Jag vill också gärna säga att jag tycker att regeringen har bedrivit mycket ambitiösa arbeten när det gäller exempelvis att stävja annan brottslighet som finns på nätet. Justitieministern nämnde bland annat kampen mot så kallad gromning. Ändå vill jag ta upp den här frågan. Jag tror att det behövs mer av åtgärder för att se till att vi stävjar de kränkningar som finns på nätet.
År 2003 skedde, som justitieministern poängterade, en skärpning av lagstiftningen när det gällde förtal och förolämpning. Grundregeln i dagens lagstiftning är ju annars att om man anser sig förtalad eller förolämpad får man driva en rättslig process helt på egen hand, men det finns möjligheter för åklagaren att i den enskildes ställe driva en rättslig process. Skärpningen innebar ju att det finns större möjligheter för åklagare att driva allmänt åtal vid förtal och grovt förtal men också vid förolämpning under vissa specifika omständigheter, när det handlar om anspelning på ras, etniskt ursprung och homosexuell läggning inte minst.
Det finns dock en tydlig lucka i den här lagstiftningen. Barn som exempelvis via mobilen eller via Internet utsätts för grovt kränkande mobbning av en helt annan orsak skyddas inte av den här lagstiftningen. Mobbning och kränkning mot barn är ofta väldigt nyckfull. Det kan exempelvis handla om att man anser att någon är fet, ful eller allmänt konstig. Det kan handla om att någon har en funktionsnedsättning.
Jag menar att vi måste skapa en generell möjlighet för åklagare att väcka åtal mot alla fall av ärekränkning när barn är brottsoffer. Barn behöver ett heltäckande skydd mot kränkning på Internet. Jag vill fråga justitieministern om justitieministern är beredd att verka för åtgärder i den riktningen.
Anf. 64 Tobias Krantz (Fp)
Fru talman! Jag ber först att få tacka justitieministern för svaret på min interpellation. Den nya elektroniska tekniken och Internet innebär en stor revolution för den mänskliga kommunikationen. En ny värld har öppnats när det gäller information och opinionsbildning. Möjligheter som tidigare var förbehållna få har nu blivit möjliga för många fler. Trösklarna för opinionsbildning och för spridande av information har sänkts mycket kraftigt.
Från liberal synpunkt är detta en mycket stor framgång ur ett yttrandefrihetsperspektiv. Men med en ny teknik måste också följa en ny debatt om yttrandefrihetens gränser.
Det är naturligtvis så att mobbning, kränkningar, förtal och elakartade rykten inte är några nyheter i mänsklighetens historia. De har funnits under mycket lång tid. Det som är det nya är den enkelhet, den snabbhet med vilken den här typen av rykten och förtal kan spridas på exempelvis Internet. Med endast en knapptryckning kan de elakartade ryktena eller en ofördelaktig bild nå hundratals, tusentals, kanske miljontals människor på bara ett kort litet ögonblick.
Vi får nu allt fler varningar, allt fler signaler som visar att kränkningarna på Internet blir allt fler och drabbar inte minst barn och ungdomar. Datainspektionens chef skrev alldeles nyligen i Dagens Nyheter exempelvis att det blir alltmer av grova kränkningar på Internet. Jag tror inte att man behöver vara ute i många skolor heller och prata med skolelever för att förstå att det också är ett av de problem som skolelever tar upp mest, åtminstone med mig när jag är ute på skolor. Det handlar just om kränkningar på nätet.
Fru talman! Jag ser på många sätt justitieministerns svar som löftesrikt. Jag uppskattar att justitieministern inte bara pratar om det som kan göras i form av lagstiftning utan också talar om det ansvar som vuxenvärlden har när det gäller att bekämpa mobbning på nätet. Jag uppskattar dessutom att det tydligt pekas ut att människor som är kommersiella aktörer också har ett ansvar för att se till att hålla ordning och reda på de sociala mötesforum som finns på nätet.
Jag vill också gärna säga att jag tycker att regeringen har bedrivit mycket ambitiösa arbeten när det gäller exempelvis att stävja annan brottslighet som finns på nätet. Justitieministern nämnde bland annat kampen mot så kallad gromning. Ändå vill jag ta upp den här frågan. Jag tror att det behövs mer av åtgärder för att se till att vi stävjar de kränkningar som finns på nätet.
År 2003 skedde, som justitieministern poängterade, en skärpning av lagstiftningen när det gällde förtal och förolämpning. Grundregeln i dagens lagstiftning är ju annars att om man anser sig förtalad eller förolämpad får man driva en rättslig process helt på egen hand, men det finns möjligheter för åklagaren att i den enskildes ställe driva en rättslig process. Skärpningen innebar ju att det finns större möjligheter för åklagare att driva allmänt åtal vid förtal och grovt förtal men också vid förolämpning under vissa specifika omständigheter, när det handlar om anspelning på ras, etniskt ursprung och homosexuell läggning inte minst.
Det finns dock en tydlig lucka i den här lagstiftningen. Barn som exempelvis via mobilen eller via Internet utsätts för grovt kränkande mobbning av en helt annan orsak skyddas inte av den här lagstiftningen. Mobbning och kränkning mot barn är ofta väldigt nyckfull. Det kan exempelvis handla om att man anser att någon är fet, ful eller allmänt konstig. Det kan handla om att någon har en funktionsnedsättning.
Jag menar att vi måste skapa en generell möjlighet för åklagare att väcka åtal mot alla fall av ärekränkning när barn är brottsoffer. Barn behöver ett heltäckande skydd mot kränkning på Internet. Jag vill fråga justitieministern om justitieministern är beredd att verka för åtgärder i den riktningen.
Anf. 65 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Först kan jag säga att man både som förälder och som justitieminister naturligtvis har anledning att fundera mycket över vad som händer på Internet och hur man beter sig mot varandra.
När det gäller just mobbning på nätet och de svårigheter som finns där tror jag att en aspekt som vi ska fundera mycket över är att både brottsoffer och förövare väldigt ofta är barn. Det handlar om en ton i umgänget barn och ungdomar emellan som är oacceptabel och som med den moderna tekniken får en väldig omfattning.
Jag tror faktiskt att det är mindre förekommande att vuxna skriver olika typer av tillmälen som kan förekomma till ett barn. Då finns det begränsningar för rättsväsendet att ingripa.
Det arbete som bedrivs av medieråd, inom skolverksamhet och annat är oerhört central för att sänka volymen och formen när det gäller hur man uttrycker sig mot varandra. Det påverkar också hur det ser ut i kommunikationen på Internet och i mobilen.
Sedan gäller det frågorna om vad man kan göra i lagstiftningen för att förhindra förolämpningar och sådant. Med propositionen om gromning har vi täppt till en lucka som har funnits i regelverket när det gäller vuxnas kontaktsökande med barn, och där har vi haft en stor lucka. Jag tror att det är oerhört betydelsefullt.
Jag har svårt att se vad man kan göra utöver detta när det gäller förtal och förolämpning. Det är oerhört grannlaga eftersom man då tangerar yttrandefriheten och tryckfriheten på ett sätt som är oerhört svårt att hantera.
Däremot måste jag säga att jag tycker att det arbete som bedrivs inom Europeiska gemenskapen är fantastiskt. Jag tycker att det EU-sponsrade evenemanget Safer Internet Day som man har varje år är väldigt bra. I år sjösatte man en stor europeisk informationskampanj om nätmobbning. Det var efter ett initiativ från kommissionen i det sammanhanget som 17 ledande webbföretag som administrerar hemsidor undertecknade ett avtal som ska förbättra säkerheten.
Man ska bland annat arbeta för att se till att det finns en rapportfunktion som är lätt att använda. Med ett enda klick ska man kunna rapportera missbruk i form av otillbörliga kontaktförsök och beteenden. Det är oerhört fiffigt. Om vi tänker oss att polisen ska reagera mot åtgärder eller att det ska anmälas är det ett problem att man inte kommer åt informationen. Om det finns en direkt rapportfunktion på olika mötesplatser där man kan tala om att den här personen beter sig illa får man omedelbart en reaktion. Jag tycker att det är en ganska bra sak.
Man ska se till att standardinställningen är privat för onlineprofiler och kontaktlistor när det handlar om minderåriga personer. Det är också väldigt bra. Man skyddar helt enkelt de yngre. Då blir det svårare för personer med ont uppsåt att få kontakt just med barn. Man ska se till att personliga profiler för användare under 18 år inte är sökbara på webbplatserna eller via sökmotorer, utan man får ta kontakt med dem man känner.
Man har på frivillig väg arbetat fram en del ordningsregler som jag tror kan vara väldigt verksamma. Jag tror att det är det här arbetssättet man måste ha när det gäller Internet om man vill nå resultat i ett längre perspektiv.
Anf. 66 Tobias Krantz (Fp)
Fru talman! Jag håller helt med justitieministern om att det kanske allra mest grundläggande som behöver göras inte i grund och botten handlar om lagstiftning. Det finns väldigt mycket som kan göras inom ramen för dagens lagstiftning. Gammal hederlig god moral, både hos människor i vuxenvärlden och hos kommersiella aktörer, där man verkligen ser till att ta sitt ansvar tror jag är mycket värdefull.
Samtidigt tror jag att lagstiftningen ändå kan ha en stor betydelse. Jag håller helt med justitieministern om att en hel del av de här brotten begås av ungdomar. Därför skulle den här lagstiftningen inte täcka in detta. Men jag tror ändå att en lagstiftning av det här slaget kan ha en väldigt stark signalverkan.
Jag är en varm anhängare av en mycket vidsträckt yttrandefrihet, men jag menar att när vi granskar hur yttrandefriheten ska se ut och vilka gränser den ska ha är barn särskilt skyddsvärda. Det visar också den lagstiftning som vi har, det vill säga 2003 års lagstiftning. Där har vi redan sagt att barn är särskilt skyddsvärda när det gäller skydd mot förolämpning och olika typer av kränkningar. Jag tror att det är viktigt att vi håller fast vid den linjen. Barn är särskilt skyddsvärda. Barn kan inte freda sig på samma sätt. Barn ska inte behöva stå ut med samma saker i yttrandefrihetens namn som vuxna människor kan behöva göra.
Jag tror också att man ska komma ihåg att den lagstiftning som infördes 2003 egentligen var en del av ett betydligt större paket. Såvitt jag vet genomfördes den förändring som vi nu diskuterar i väldigt stor enighet. Jag tror att i stort sett alla partier var överens om den här förändringen. Olika partier får nog vara lite självkritiska och säga att riktigt allt det som har skett efter 2003 har varken justitieministern, jag eller någon annan kunnat förutse. Det är klart att de beslutsfattande politikerna då kände till att de olika sociala mötesforum och den elektroniska tekniken fanns och att det skulle kunna uppstå problem. Men den explosion som har skett sedan 2003 när det gäller kränkningar och den här typen av rapporter om detta tror jag inte någon hade kunnat förutse.
Jag menar att man måste fundera på om den lagstiftning som vi har i dag verkligen är tillräckligt bra. Jag tycker att det finns skäl att se över den lagstiftning som finns för att se till att vi får ett mer heltäckande skydd för barn. Trots alla begränsningar som detta kan ha är det ändå rimligt att man gör det. Sedan 2003 har inte kränkningar på Internet, via sms och annat minskat, utan tvärtom talar det allra mesta för att detta har ökat.
Jag vill också ställa en fråga till justitieministern. Vi får många rapporter om att kränkningar på nätet har ökat. Datainspektionen har rapporterat om det. Det är mycket skriverier om det. Många av de erfarenheter som finns hos oss som möter barn och ungdomar ute i verkligheten tyder på att det sker en ökning. Samtidigt pekar exempelvis polisen på att man skulle vilja ha en annan uppdelning av statistiken för att kunna se om de här brotten har ökat och i så fall på vilket sätt de har ökat. Jag tror att det skulle vara ett verksamt sätt att få ett starkare grepp om den här brottsligheten om man verkligen kan belägga att den här brottsligheten har ökat över tid och i så fall på vilket sätt den har ökat. Är justitieministern beredd att verka för en förändring av statistiken på det här området så att vi får ett bättre underlag där vi tydligt kan se om kränkningar, förtal och förolämpningar på nätet har ökat? Det är också ett viktigt underlag för kommande lagförändringar. Kan justitieministern tänka sig att ta några initiativ på det här området för att få en tydligare och bättre statistik så att vi kan få ett bra underlag för kommande nya lagar på området?
Anf. 67 Beatrice Ask (M)
Fru talman! När man diskuterar en lagstiftning på det här området kan det få väldigt vittgående konsekvenser. Förolämpningar och annat sker lite överallt. I grunden är det med Internet och modern teknik som det är med skolgårdar, nämligen att vuxna har ett ansvar att vara närvarande. Det är många barn som mobbas på skolgården också, och värre blir det när vuxna träder tillbaka. När vuxna inte intresserar sig för eller deltar i de forum där många ungdomar samlas får vi den här typen av problem. Jag menar att det är viktigt att arbeta för att tydliggöra vuxenansvaret och se till att webbadministratörer gör frivilliga överenskommelser där de bestämmer sig för att vara en aktiv vuxen som sätter gränser för hur man beter sig. Det tror jag är oerhört centralt. Det är egentligen det enda sättet att komma åt detta fullt ut.
Möjligheterna för polisen att ingripa är ganska begränsade. Det hänger ihop med att man inte får tillgång till abonnemangsuppgifter och annat med mindre än att risken är stor att det handlar om fängelse i straffskalan. Då är vi inne på polismetoder och integritetsfrågor. Det är väldigt svårt att någorlunda snabbt få resultat den vägen. Det tycker jag är ett skäl till att jobba mycket med samverkan och frivilliga avtal.
Sedan har vi detta med statistiken. I grunden är det våra myndigheter, och inte minst Brå, som arbetar mycket med brottsstatistiken. Det finns ofta skäl att göra ytterligare fördjupningar eller förändringar av statistiken. Nackdelen med sådana förändringar är att vi då inte får jämförbarhet över tid, vilket ofta är intressant. Vi använder ofta statistiken för att kunna se vad som händer över tid.
Däremot görs det en hel del analyser av utvecklingen av verksamheter och ageranden på nätet. Just nu finns det ett arbete i gång för att samla kunskaper och vad vi vet om barn- och ungdomskriminalitet. Det finns forskare av alla möjliga slag, men det är faktiskt så att det pågår ett arbete för att ta fram vad vi vet och inte vet i dagsläget. När man har ett sådant underlag tror jag att man lite klarare kan se på kartan om det finns helt vita fläckar som borde vara centrala för oss att arbeta med.
Det är ett led i det arbete som vi bedriver på departementet.
Anf. 68 Tobias Krantz (Fp)
Fru talman! Det är mycket riktigt som justitieministern säger att det är en grannlaga uppgift att precisera yttrandefriheten på ett sådant sätt också i förhållande till förolämpning och förtal - gränserna för yttrandefriheten - att kärnan i yttrandefriheten inte träds för när. Samtidigt tror jag att det är viktigt att vi konstaterar att barn har ett särskilt skyddsvärde i lagstiftningen, och det är otroligt viktigt att vi behåller den principen.
Jag menar att dagens lagstiftning inte är riktigt tillfyllest därför att det finns luckor i den. Det innebär att barn inte skyddas mot en hel del av de kränkningar och förolämpningar och så vidare som i dag äger rum på nätet, till exempel om man är funktionshindrad eller av andra skäl trakasseras på olika sätt på nätet. Jag tycker att det är viktigt att vi försöker täppa till den luckan.
Jag tror att beslutsfattande politiker 2003 inte riktigt insåg vilken omfattning den här typen av kränkningar ändå skulle komma att ta sig, vilket vi nu ser utifrån de rapporter från verkligheten som vi får.
Jag skulle vilja fråga om justitieministern i sitt avslutande inlägg kan säga någonting om ifall regeringen kan tänka sig att överväga någon form av utvärdering av den lagstiftning som trädde i kraft 2003. Som jag och många med mig uppfattar det har det skett en explosionsartad ökning av kränkningar inte minst mot barn på Internet. Det skulle behövas en översyn av lagstiftningen för att se om den verkligen är ändamålsenlig och om det inte behöver göras förändringar i den.
Det är bra med statistik som gäller över tid så att man kan göra jämförelser över tid, men det är också bra om man har statistik som täcker in den verklighet som människor lever i. Då tror jag att man måste se till att vi får en bättre statistik så att vi också får bättre underlag för de beslut som vi fattar. Där tror jag att det behövs nya analyser och nya sätt att mäta detta på.
Avslutningsvis vill jag tacka justitieministern för en bra och viktig debatt i ett mycket angeläget ämne. Jag hoppas att justitieministern kan ge något besked, förhoppningsvis om en översyn av lagstiftningen.
Anf. 69 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Först vill jag säga att det faktiskt är så att barn är särskilt skyddade också i nuvarande regelverk. Åklagaren får väcka åtal när det gäller förtal och förolämpning om brottet riktar sig mot någon som är under 18 år eller i annat fall då målsägandena ger brottet till åtal. Av särskilda skäl kan man också vidta särskilda åtgärder om det handlar om barn och ungdomar. Men det är klart att det alltid finns mer att göra.
Problemet - och det är väl det denna diskussion visar - är att det är oerhört svårt att komma åt det med mindre än att man har helt andra polisiära metoder och att man kommer in på instrument som på olika sätt går stick i stäv med vissa av våra grundlagar, och det är väl knappast angeläget.
Vad det handlar om är naturligtvis att vi behöver fler vuxna där unga finns och agerar. Vi behöver fler vuxna som är engagerade på nätet och som ställer krav och som tar ansvar och sätter upp ramar. Det behövs regler för hur man beter sig i olika forum. Så är det på skolgården, så är det på en arbetsplats och så är det naturligtvis också på Internet och på olika webbplatser. Därför tror jag mycket på det arbete som handlar om att skapa avtal mellan olika administratörer och annat, men det räcker inte heller. Vi måste också berätta för föräldrar och andra vuxna att de har ett ansvar för att agera när de ser att barn far illa i de här sammanhangen.
Sedan har vi ju problemet med mobiltelefonerna, för dem kontrollerar man ju inte som förälder heller. Man vet inte riktigt vad som sägs där. Men jag tror att det är oerhört viktigt också att man i skolan i olika sammanhang pratar om vad som är rätt och fel och vad som gäller. Där tror jag också att det har betydelse att man arbetar för en bättre ton människor emellan, för det är ett väldigt tufft och hårt klimat mellan ungdomar. Det påverkar hur de agerar, men det påverkar också om de anmäler eller berättar för någon vuxen vad det är som händer.
Tack för debatten!
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.