Anf. 8 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Lars Lilja har frågat mig vilka åtgärder mot dopning som jag tagit initiativ till sedan ANT-sekretariatet och den interdepartementala arbetsgruppen Samant tillsattes.
En av de viktigaste åtgärderna för att möta dopningsproblematiken utanför idrotten är att samordna resurserna och insatserna med det övriga alkohol- och narkotikaförebyggande arbetet, inte minst på lokal nivå. Erfarenheter och beprövade metoder på ett område kan vara till stor nytta i utvecklandet av insatser inom ett annat. Dopningsproblematiken är i vissa avseenden speciell, men uppvisar samtidigt många likheter med andra typer av missbruk. Därför är samordningen av det förebyggande arbetet på alkohol- och narkotikaområdet med antidopningsarbetet centralt.
Under 2008 har regeringen tagit initiativ till etablerandet av en långsiktigt hållbar struktur för det förebyggande arbetet på nationell, regional och lokal nivå. Ett ANT-sekretariat har inrättats inom Regeringskansliet med uppgift att samordna regeringens arbete, exempelvis när det gäller det gemensamma ansvaret för dopningsfrågan som vilar på Justitie-, Social- och Kulturdepartementen. Ett särskilt råd för alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobaksfrågorna har inrättats där berörda myndighetschefer och företrädare på ledningsnivå för ett antal organisationer, däribland Riksidrottsförbundet, samt ett antal enskilda forskare ingår. Dopningsfrågorna har diskuterats och kommer att aktualiseras ytterligare inom ramen för rådets arbete. Regeringen avsätter 24 miljoner kronor årligen för finansiering av länssamordnare i alla landets län, vilka har i uppdrag att stödja bland annat det dopningsförebyggande arbetet på regional och lokal nivå. Därutöver avsätter regeringen årligen ca 75 miljoner kronor för lokalt förebyggande arbete i kommunerna. Även dessa medel ska omfatta förebyggande insatser på bland annat dopningsområdet.
Statens folkhälsoinstitut, FHI, är nationellt kunskapscentrum för metoder och strategier inom folkhälsoområdet. Folkhälsoinstitutet har fått flera uppdrag från regeringen med syfte att förebygga missbruk av alkohol, narkotika och dopning. FHI ska stödja länssamordnarna, fördela medel till särskilda utvecklingsprojekt inom områdena alkohol, narkotika, dopning och tobak samt genomföra informationsinsatser i syfte att nå målen för livsstilsfrågorna alkohol, narkotika, dopning och tobak. FHI håller för närvarande också på med en kunskapssammanställning om dopningsmissbruket. Denna genomgång av kunskapsläget kommer att presenteras under våren.
Några dagar före jul fick jag Narkotikautredningens slutbetänkande. Utredningen har haft i uppdrag att se över lagstiftningen som rör narkotika, dopningsmedel, hälsofarliga varor samt lösningsmedel. När det gäller lagstiftningen som rör dopningsmedel konstaterar utredaren att den är väl fungerande men att straffskalan för dopningsbrott, inklusive smuggling, bör skärpas så att den kommer mer i nivå med narkotikabrott. Utredaren föreslår också att den expertgrupp som analyserar nya dopningspreparat ska få en mer formell ställning. Dessa förslag bereds nu inom Regeringskansliet.
Utredarens bedömning är vidare att det behövs mer resurser till forskning om dopningsmedel. I den forskningsproposition som regeringen har beslutat om är 15 miljoner kronor per år öronmärkta till forskning på missbruksområdet vilket naturligtvis innefattar dopning.
En central fråga gäller omfattningen av missbruket och missbruksmönster. Av olika riksrepresentativa frågeundersökningar framgår att omkring 1 procent av manliga ungdomar någon gång har provat androgena steroider som är de vanligaste dopningspreparaten. Denna andel har varit i stort sett oförändrad sedan 1993. Den kartläggning av gymbesökare som Stadsektionen på Beroendecentrum i Stockholm gjorde för ett år sedan visar att ca 5 procent av de manliga besökarna någon gång hade använt anabola steroider men hela 9,4 procent av männen hade någon gång använt narkotika. För båda typerna av preparat innebär detta en överrepresentation jämfört med jämförbara grupper i den övriga befolkningen. Narkotikautredningen bedömer att dopningsmissbruket är omfattande och ett stort problem. Deras bedömning är att det finns minst 10 000 personer med ett mer eller mindre frekvent missbruk.
Av olika studier framgår att de allra flesta som använder dopningsmedel också missbrukar andra droger såsom alkohol och narkotika. Detta innebär att vi i huvudsak måsta söka lösningarna på dopningsproblemet inom samma ramar som insatserna mot alkohol- och narkotikamissbruk. En av anledningarna till att vi har tillsatt ett ANT-sekretariat och en interdepartemental arbetsgrupp är också att förbättra förutsättningar för samhällets aktörer att ta ett samlat och samordnat grepp om missbruksproblematiken.
För vård- och behandlingssystemet är det angeläget att de kan erbjuda adekvata insatser mot ett dopningsmissbruk liksom att dopningsfrågan prioriteras inom det ordinarie arbetet inom polis och tull med att bekämpa alla illegala droger.