Transportstödet till Volvo Lastvagnar i Umeå
Interpellation 2008/09:163 av Baylan, Ibrahim (s)
Interpellationen är besvarad
- Anmäld:
- 2008-11-28
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad:
- 2008-11-28
- Svar fördröjt anmält:
- 2008-12-08
- Sista svarsdatum:
- 2008-12-12
- Besvarad:
- 2008-12-16
Interpellationen
den 28 november
Interpellation
2008/09:163 Transportstödet till Volvo Lastvagnar i Umeå
av Ibrahim Baylan (s)
till näringsminister Maud Olofsson (c)
Den begynnande lågkonjunkturen har slagit hårt mot fordonsindustrin. Detta märks inte minst i form av de tusentals varsel om uppsägning som har drabbat löntagarna i till exempel Volvo Lastvagnar i Sverige.
Under hösten har både företag och fackförbund efterfrågat insatser från regeringens sida för att minimera antalet uppsägningar. Exempelvis skulle utbildnings- och kompetensutvecklingsinsatser, som anordnas av staten och företaget i samverkan, kunna leda till att man i stället för uppsägning har möjlighet att vara kvar i sysselsättning. Men hittills har svaret från den borgerliga regeringen varit näst intill fullständig passivitet, och därmed riskerar varslen att bli hård verklighet för alltför många löntagare.
I Umeå har Volvo Lastvagnar en stor hyttfabrik. Den sysselsätter över 2 000 personer. Till dagens datum har över 500 varslats om uppsägning. Budskapet från IF Metallklubben vid fabriken är entydig. För det första: Volvo och staten måste ta ett ansvar för att så få som möjligt av de varslade sägs upp. För det andra: transportstödet till fabriken måste återställas.
Bakgrunden till det andra kravet är att regeringen med näringsminister Maud Olofsson i spetsen under förra året bestämde sig för att näst intill halvera transportstödet till Volvo Lastvagnars fabrik i Umeå. Detta riskerar på sikt hela verksamhetens framtid i Umeå. Stödet finns till för att kompensera för de extra transportkostnader som uppkommer med anledning av fabrikens geografiska läge i förhållande till slutmontering och marknader. Med ett försämrat stöd urholkas Umeåfabrikens konkurrenskraft i förhållande till Volvo Lastvagnars övriga fabriker i Sverige och Belgien.
Regeringens ansvarslösa agerande och hantering av transportstödet kan på sikt riskera samtliga anställningar vid fabriken i Umeå.
Mot bakgrund av detta vill jag ställa följande frågor till statsrådet Maud Olofsson:
- Varför valde statsrådet och regeringen att dra ned på transportstödet till Volvo Lastvagnars hyttfabrik i Umeå?
- Vad avser statsrådet att vidta för åtgärder för att transportstödet till Volvo Lastvagnars hyttfabrik i Umeå ska höjas?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2008/09:163
Webb-tv: Transportstödet till Volvo Lastvagnar i Umeå
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 8 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Ibrahim Baylan har frågat mig varför jag och regeringen valde att minska transportbidraget till Volvo Lastvagnars hyttfabrik i Umeå samt vilka åtgärder jag avser att vidta för att transportbidraget till denna verksamhet ska höjas.
Låt mig först erinra om att när regeringen tillträdde fanns inget förslag till nytt transportbidrag framtaget trots att tiden för den europeiska kommissionens godkännande av det tidigare var på väg att gå ut. Vi fick därför lägga ned mycket arbete på att säkerställa att de norrländska företagen även i fortsättningen skulle få tillgång till detta för dem viktiga och effektiva stöd i samma omfattning som tidigare.
Vid den revidering av transportbidraget som skedde i samband härmed valde regeringen att följa tre principer: mer till små än till stora företag, mer till norr än till söder samt mer till inlandet än till kustregionerna. I samband härmed infördes ett högsta bidragsbelopp på 15 miljoner kronor per år för ett produktionsställe.
Anslaget för transportbidrag har sedan successivt tillförts de ytterligare medel som behövts, bland annat för att möta den höga efterfrågan under högkonjunkturen. Senast tillfördes ytterligare 50 miljoner kronor i samband med årets vårproposition, och i budgetpropositionen har regeringen föreslagit att det höjda anslaget, närmare 500 miljoner kronor, ska kvarstå även under åren 2009 och 2010.
Volvo Lastvagnar AB har sedan lång tid varit den största mottagaren av transportbidrag. Sedan 2003 har bolaget beviljats sammanlagt 135 miljoner kronor, inklusive två års retroaktiva bidrag. Även med de nya bestämmelserna får bolaget bidrag för en stor del av transportkostnaderna. I en lågkonjunktur stiger också denna andel.
I detta sammanhang bör det också påpekas att bolaget för sin verksamhet i Umeå under senare år även beviljats olika företagsstöd för investeringar med sammanlagt 175 miljoner kronor. Så stora belopp har inte någon annat företag fått, åtminstone inte i Västerbottens län.
För att förbättra företagsklimatet i Sverige och möta de utmaningar som kreditkrisen och lågkonjunkturen för med sig har regeringen vidtagit en mängd kraftfulla åtgärder.
Regeringen har bland annat sänkt skatterna för landets företagare med 50 miljarder kronor på två år. I årets budgetproposition föreslås också rejält med resurser till infrastrukturen. Det innebär bland annat att utlovade investeringar i Umeå äntligen kan fullföljas, till gagn inte minst för Volvo. 15 miljarder kronor till forskning och utveckling är stora resurser som syftar till att förbättra innovationsklimatet i Sverige. Regeringen föreslår också betydande resurser till yrkesutbildningar, både på gymnasial nivå och i eftergymnasiala utbildningar. Nyligen har också presenterats åtgärder om sammanlagt 8,3 miljarder kronor för jobb och omställning. Och så sent som i förra veckan presenterades stora insatser för att möta utmaningarna för svensk fordonsindustri.
Vi är också beredda att om nödvändigt göra fler insatser för att möta de utmaningar vi står inför.
Anf. 9 Ibrahim Baylan (S)
Fru talman! Tack, näringsministern, för svaret, även om jag i sak är lite missnöjd med svaret på den ena frågan. Men det säger sig självt - svaret är att näringsministern inte avser att vidta några åtgärder för att höja eller stärka stödet till, i det här fallet, Volvo Lastvagnar i Umeå.
Fru talman! För ungefär två veckor sedan var jag på besök och träffade företrädare för de anställda vid Volvo Lastvagnar i Umeå. Det var med anledning av de många varslen. Senare har det visat sig att en alltför stor del av dessa varsel har resulterat i uppsägningar. Av de ca 520 som varslades har nu 485 personer vid fabriken i Umeå fått besked om att de kommer att bli uppsagda eller är uppsagda. Till detta kan man lägga ett hundratal som har haft visstidsanställningar och som får sina anställningar avslutade.
Dessa kommer att möta en bister verklighet, en verklighet där varslen ökar och där antalet lediga platser ständigt minskar. För många kan detta innebära mer eller mindre en ekonomisk katastrof därför att den borgerliga regeringen har gjort sitt yttersta för att nedmontera och försvaga den a-kassa vi har haft och som ska fungera som en bro från ett jobb till ett annat. Under tiden ska man inte behöva känna oro för att behöva gå från hus och hem.
Under mitt besök fick jag höra om unga familjer där båda jobbar vid Umeåfabriken och som nyligen försökt etablera sig på bostadsmarknaden genom att köpa ett hus, ett radhus eller en bostadsrätt. Som Maud Olofsson säkert känner till är det inte någon billig affär heller i Umeå att köpa sig en egen bostad. Det går på ett par tre miljoner kronor även där.
De frågar sig nu: Vad ska vi göra? Inte nog med att de kommer att få ungefär en drygt 50-procentig a-kassa när de blir arbetslösa. Som lök på laxen får de också, naturligtvis genom Maud Olofssons försorg, betala högre skatt på denna arbetslöshetsersättning än den skatt de betalade när de arbetade.
En fråga som de också tog upp med mig, och det är därför jag har ställt min interpellation, var att de ville ha reda på bevekelsegrunderna för regeringens försämring av transportstödet till Volvo Lastvagnar i Umeå. Transportstödet finns inte specifikt som ett stöd till ett företag. Det finns specifikt som ett stöd för att man ska kunna konkurrera på lika villkor, för att kompensera för de långa avstånd som det ändå innebär att ha en fabrik i Umeå och sina huvudmarknader nere på kontinenten.
Det här stödet är, menade de, oerhört viktigt för att Volvo Lastvagnar ska kunna finnas kvar i Umeå. Skulle frågan bli aktuell att lägga ned fabriken skulle det handla om ytterligare 2 000 arbetstillfällen som försvinner direkt. Ytterligare 2 000 människor skulle alltså bli arbetslösa. Vi är tack och lov långt därifrån, men nu när lågkonjunkturen slår till med full kraft och varje krona och öre räknas finns risken att sådana här saker som kanske är marginella kan spela roll när det handlar om att kunna konkurrera på lika villkor.
Därför är min fråga till Maud Olofsson: Är du beredd att omvärdera detta ansvarslösa beslut?
Anf. 10 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Det här är en mycket angelägen fråga att diskutera. Det är väldigt många människor både på Volvo Lastvagnar och på många andra ställen som är oroliga i dag. Den finansiella krisen skapar mycket stor oro inte bara här i Sverige utan runt om i världen. För att vi ska få en vändning i det här måste de finansiella systemen fungera därför att de är blodomloppet i hela ekonomin.
När jag pratar med till exempel ledarna för Volvo Lastvagnar beskriver de att bekymret för dem är att de har kunder som inte får låna pengar i bank. Många av deras kunder vill kunna köpa, vill kunna byta lastbil eller vad det är för någonting, men de har inga krediter. Så länge banksystemet inte funkar kommer vi inte att få ordning på detta.
Volvo Lastvagnar är ett sunt företag, ett starkt företag, världsledande och har mycket goda förutsättningar, men om de finansiella systemen inte fungerar kommer man inte få se kunderna komma tillbaka. Det är därför regeringen lägger ned så mycket energi på att få ordning på de finansiella systemen, inte bara här hemma utan också på europeisk nivå. Jag hoppas verkligen att vi ska komma framåt där.
Väldigt mycket har gjorts för att underlätta för Volvo Lastvagnar, inte minst i Umeå. Jag nämnde infrastruktursatsningen. Man hade väntat i åratal på att den förra regeringen skulle anslå pengar, men ingenting hade hänt. Efter två år kan vi ge besked att vi nu gör stora investeringar. Det tycker jag är mycket glädjande, och det är man också på Volvo Lastvagnar mycket tacksam för.
Vi har i dialog med fordonsindustrin pekat ut ett åtgärdsprogram för att med kreditgarantier och med forskning och utveckling snabba på utvecklingen och omställningen till hållbara transporter. Där gör vi tillsammans med EU-kommissionen kraftfulla insatser. Sverige är det land som är först ut med att införa ett sådant åtgärdsprogram för fordonsindustrin. Det kommer att komma också Volvo Lastvagnar till del.
När jag tillträdde visade det sig att det inte var gjort någonting för att få behålla det transportstöd som då fanns. Det var en öppen fråga gentemot kommissionen. Jag fick börja med, Ibrahim Baylan, att övertyga kommissionen om att vi skulle fortsätta att ha transportstöd. Det var inte självklart. Min företrädare på posten, som var socialdemokrat och hette Ulrica Messing, hade inte försäkrat sig om detta. Det andra jag fick göra var att tillföra 50 miljoner kronor därför att det fattades pengar i budgeten. Det var rätt många småföretag som väntade på att de skulle kunna få ut transportstödet. Jag var tvungen att tillföra pengar i tilläggsbudgeten.
Det här fick jag mycket frågor om. Förklaringen var att min företrädare på posten inte hade gjort det nödvändiga grundarbetet. I våra dialoger med kommissionen sade man att transportstödet kan vi få ha men att det inte är rimligt att stora företag har en så stor andel av transportstödsanslagen. Då ändrade vi transportstödet så att det var fler småföretag som fick komma med.
När jag tittar på värderingen bakom detta tycker jag att de små ska ha mer än de stora, jag tycker att inlandet ska ha mer än kusten och jag tycker att norr ska ha mer än söder. Vi hade en utredning i grunden som stärkte den inställningen. När man har den här typen av stöd är det viktigt att man följer vissa principer så att det är tydligt för alla vad som gäller.
Med tanke på det som Volvo Lastvagnar ändå har fått i form av statligt stöd i jämförelse med många småföretag i Västerbotten har man anledning att vara tacksam. Det är inte något fattigt bolag. Det har gjort rejäla vinster under de senaste åren. Nu kan äntligen en hel del nya små företag också få ta del av transportstödet. Vi har ett transportstöd som följer av de avstånd som man har till marknaden. Det är grunden för transportstödet.
Anf. 11 Ibrahim Baylan (S)
Fru talman! Skyll inte ifrån dig, Maud Olofsson. Det är en typisk ovana som den här regeringen har att så fort man har tagit ett impopulärt beslut, så fort man har gjort någonting som inte är bra försöker man skylla ifrån sig på den förra socialdemokratiska regeringen. Ta ansvar för den politik som du för! Du argumenterar stenhårt här på slutet för att detta beslut var riktigt. Man skulle mer än halvera stödet till, i det här fallet, Volvo Lastvagnar i Umeå.
Jag har ingen annan syn på Volvo Lastvagnar i allmänhet. Det är ett sunt företag som tjänar väldigt mycket pengar. Det är inte det detta handlar om. Det här handlar inte om ett allmänt stöd. Det här handlar om ett stöd för att kunna behålla ett antal, i det här fallet över 2 000, arbetstillfällen i norra Sverige. Det är ingen självklarhet att man har en fabrik så långt ifrån huvudmarknaderna. Stödet infördes för att kompensera för avstånden.
Maud Olofsson påstår att stödet täcker stora delar av transportkostnaderna. Jag kan utifrån de uppgifter som jag har konstatera att det är ungefär en femtedel av transportkostnaderna som stödet täcker, så det är långt ifrån en stor del av transportkostnaderna.
Jag tar illa vid mig av att man ställer de här företagen mot de små företagen, i det här fallet i Västerbotten. Det är ett faktum, Maud Olofsson, och det borde du som näringsminister veta, att det är väldigt många små företag som är beroende av en sådan här stor näringsidkare, en stor fabrik. Om inte detta företag funnits skulle väldigt många småföretagare i Umeå och Västerbotten tappa sin kundkrets och därmed sitt levebröd, så ställ inte dessa emot varandra!
Jag delar Maud Olofssons uppfattning att A och O i detta naturligtvis är att tina upp de finansiella marknaderna. Mot den bakgrunden lade regeringen fram en proposition som vi över blockgränserna röstade igenom på rekordtid. På tre dagar röstade denna riksdag igenom ett garantisystem för bankerna för att på det viset kunna få bättre flyt i de finansiella systemen.
Men vad har hänt sedan dess, Maud Olofsson? Ingenting! En enda bank har gått med. Under tiden drar regeringen benen efter sig. Vad händer nu? Jag frågar, för jag vet inte. Det enda jag hör från regeringens företrädare, Anders Borg eller Fredrik Reinfeldt, är att man å ena sidan skyller på direktörerna, å andra sidan skyller på kommissionen. Alla andra gör fel, men inte den svenska regeringen. Den är nämligen perfekt. Nej, jag tror att det är viktigt att regeringen inte drar benen efter sig utan ser till att hitta ett sätt att få in bankerna i det här systemet, att få bättre flyt, så att de i det här specifika fallet småföretagare och åkerier som behöver köpa lastbilar kan få lån till att göra det för att kunna bedriva sin verksamhet, så att man inte späder på den oro och den arbetslöshet som håller på att drabba vårt land.
Jag återkommer till min grundfråga, fru talman. Det här handlar inte om särskilt mycket pengar för staten. Det handlar om ca 15-20 miljoner som man har dragit in. Men för denna fabrik som ligger långt från sina marknader kan det vara A och O i ett läge när kronor och ören ska gå ihop. Ser inte Maud Olofsson att denna lilla åtgärd på längre sikt skulle kunna garantera väldigt många arbetstillfällen i Sverige? För det handlar om Sverige. Alternativet om den här fabriken skulle flyttas är inte att den flyttas till något annat ställe i Sverige, utan vad jag har fått höra från de anställda och också från Volvoledningen är att det i så fall handlar om kontinenten, Belgien antagligen. Då är min fråga till dig: Kan inte regeringen tänka sig denna lilla åtgärd, att återställa det stöd som ni skar ned förra året, för att garantera att vi har kvar den här verksamheten i Umeå och Sverige.
Anf. 12 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Låt mig först säga att det är klart att vi måste få ordning på det finansiella systemet, och det gäller i hela Europa. Jag vill påminna om att så länge vi inte får en ordning i Europa som gör att de finansiella systemen fungerar är det många av våra stora företag som kommer tillbaka till Sverige och behöver lån här hemma. Då är det en tuff situation för svenska banker att klara det. Det är viktigt att hålla i minnet.
Sedan ska man komma ihåg att regeringen har satsat 32 miljarder i budgeten, 8,3 miljarder i åtgärdsplan, 3 miljarder till fordonsindustrin, 5 miljarder som vi tillfört det finansiella systemet. Det är betydande resurser, men Ibrahim Baylan menar att vi drar benen efter oss. Jag vill upplysa om att vi är bäst i hela Europa. Det finns inget annat land som i förhållande till befolkningsmängden satsar så mycket framåt. Men jag säger att det är viktigt att få ordning på de finansiella systemen för att de andra åtgärderna ska verka fullt ut.
Jag kan bara konstatera att när det bland annat gäller fordonsindustrin ligger Socialdemokraterna långt efter i sina satsningar jämfört med det som regeringen presenterade förra veckan.
Ibrahim Baylan säger: Skyll inte ifrån er! Nej, jag skyller inte ifrån mig. Jag talar bara om att Ulrica Messing inte hade försvarat transportstödet. Det blev jag varse när jag tillträdde. Det är inte att skylla ifrån mig. Jag beskriver bara hur det är. Det fattades 50 miljoner kronor som jag fick ta från länsanslagen och andra delar för att kunna fylla upp när det gällde transportstödet. Det är bara fakta. Om Ibrahim Baylan sedan vill höra det eller inte kan inte jag ta ansvar för, men det är fakta.
Jag har studerat Socialdemokraternas budget. Och den är intressant att läsa, för ni ligger på samma nivå som regeringen när det gäller de regionalpolitiska anslagen. Det står ingenting om transportstödet. Jag undrar bara om Ibrahim Baylan inte har något stöd i sitt parti för det som han står och säger här. I så fall är det bra för oss att få reda på det. I er budget finns det nämligen ingenting nämnt om transportstöd, och det finns inga ytterligare pengar.
Om det är så att Ibrahim Baylan tänker sig att göra en omfördelning inom transportstödets ram tycker jag att Ibrahim Baylan ska tala om för de här småföretagen - för det är väl i så fall de som inte ska få transportstöd - vilka småföretag som Ibrahim Baylan och Socialdemokraterna tänker ta pengar ifrån och ge till Volvo. Med vilka argument kan man i så fall kan göra en sådan prioritering? Det är ju samma pengar och samma regelverk vi pratar om, men Ibrahim Baylan verkar vara mer beredd att ge till Volvo än till de små. Tala om för mig: Vilka småföretag är det som inte ska få transportstöd?
Anf. 13 Ibrahim Baylan (S)
Fru talman! Det är en vanlig taktik från den nuvarande regeringen att så fort man blir trängd försöka gå i opposition. Med tanke på Maud Olofssons inlägg här påminns jag om ett citat från Bibeln: Högmod går före fall. Jag hör ofta regeringens företrädare säga att de är bäst, men medborgarna tycks inte hålla med om den saken.
Maud Olofsson säger att man har gjort mest i hela Europa. Jag såg nyligen en opinionsundersökning som visar att medborgarna tycker att regeringen gör alldeles för lite för att möta den lågkonjunktur vi är inne i. Det kan vara väldigt svårt att ta till sig, Maud Olofsson, men högmod kan gå före fall. Kom ihåg det! Om du så gärna vill gå i opposition finns det ju möjlighet för väljarna att tillmötesgå ditt önskemål vid nästa val.
Vad Socialdemokraterna tycker eller inte tycker om transportstödet - ja, vi har ju haft socialdemokratiska regeringar i det här landet. Till så sent som 2006 hade vi en socialdemokratisk regering. Och de företag som det här handlar om vet vad de fick i transportstöd då. För Volvo Lastvagnar handlade det om 30-35 miljoner. Så fort vi fick en borgerlig regering skars det ned till 15 miljoner. Det är det som är faktum, det är det som är verklighet. Det är du som är näringsminister, Maud Olofsson. Försök inte springa ifrån ditt ansvar!
Nej, jag tror tyvärr att en del av den hätska argumentationen från Maud Olofsson mot Socialdemokraterna egentligen handlar om att försöka dölja det faktum att det största partiet i regeringen, Moderaterna, under många år har argumenterat emot den här typen av transportstöd, som handlar om att kompensera för långa avstånd och försöka se till att företagen kan konkurrera på lika villkor. I det här fallet handlar det om att bevara och utveckla arbetstillfällen i norra Sverige, arbetstillfällen som inte bara handlar om dem som direkt jobbar på Volvo Lastvagnar utan också om många småföretagare som har Volvo Lastvagnar som sin största kund och som skulle gå omkull om detta inte fanns.
Omvärdera, Maud Olofsson, omvärdera!
Anf. 14 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Nej, jag tror inte att vi har drabbats av högmod, men vi är stolta över den politik som vi genomför därför att den ger rätt resultat. Och jag hoppas att Ibrahim Baylan är stolt över sin egen politik.
Det som är viktigt i sådana här lägen är att jämföra våra förslag. Det var därför jag tog upp Socialdemokraternas budget. Jag är medveten om att ni inte sitter i regeringsställning, och tack och lov för det. Men ni har inte gett några mer pengar till transportstödet. Låtsas inte om någonting annat! Ska du ge mer pengar till Volvo måste du ta pengar från något annat håll. I så fall är det från de mindre företagen du tänker ta pengarna, men tala då om det! Jag tror inte att det är något populärt besked som du ger till länets småföretagare i Västerbotten om du säger att Volvo har rätt till mer pengar men inte småföretagen. Du kan inte blanda bort korten, för du har inte mer pengar än vad jag har.
Det intressanta är att jag har tillfört resurser till transportstödet. Centerpartiet har naturligtvis drivit den frågan därför att den är viktig för oss för att hålla regional balans, för att hålla ihop Sverige och för att ge också norrländska företag möjligheter att sälja på den europeiska och den internationella marknaden. Vi har lyckats öka anslaget till skillnad från den förra regeringen.
När jag säger att vi är bäst i Europa är det bara att titta på siffrorna. Det ligger ingen värdering i det, utan jag tittar bara på de siffror som vi har föreslagit och jämför med vad andra europeiska länder gör. Då kan jag konstatera att tack vare att vi har minskat utanförskapet har vi en god ekonomi som gör att vi kan satsa framåt. Har man minskat utanförskapet och sett till att fler människor är i arbete, då har man mer resurser att fördela. Det är därför jag är stolt och glad över att vara minister i Sverige.
I en svår situation där människor och företag är oroliga har vi möjlighet att möta med utbildningsinsatser, med arbetsmarknadspolitik, med näringspolitik, med infrastruktursatsningar, med ROT-avdrag, med forskning och utveckling. Allt detta kan vi göra nu så att vi rustar oss för den högkonjunktur som vi vet kommer.
Men det är klart att vi måste kraftsamla. Vi måste också se till att vi hjälps åt i hela landet för att åstadkomma det här.
