Till innehåll på sidan

Möjligheterna till försäkringsskydd i bostadssektorn

Interpellation 2007/08:736 av Lindholm, Jan (mp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2008-05-13
Anmäld
2008-05-13
Besvarad
2008-06-02
Sista svarsdatum
2008-06-03

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 13 maj

Interpellation

2007/08:736 Möjligheterna till försäkringsskydd i bostadssektorn

av Jan Lindholm (mp)

till statsrådet Mats Odell (kd)

Det finns i dag inget försäkringsbolag i Sverige som med en hyresgäst tecknar en försäkring som omfattar egendoms- och personskador som uppstår hos hyresgästen vid en byggfelsskada eller annan skada som leder till så kallade sjukahussymtom. För många drabbade är erfarenheten även att fastighetsägarens försäkring inte ger något skydd. Den stickprovsundersökning jag själv företagit på ett mycket amatörmässigt sätt visar att det troligtvis finns flera tusen familjer i landet som lidit stor ekonomisk och hälsomässig skada utan att ha erhållit någon form av rimlig ersättning från ett försäkringsbolag trots att man trott sig ha ett skydd.

Den förgiftning människor utsätts för kan ge livslånga skador med total förlust av arbetsförmåga som märkligt nog ofta inte ens erkänns av försäkringskassan

Även den som äger sin bostad står i många fall utan försäkringsskydd trots att man uppfattat att man tecknat en täckande försäkring. Det finns exempel av olika slag sedan minst trettio år tillbaka. Nu har problemet åter aktualiserats.

Många som har köpt bostadsrätter eller småhus byggda med den så kallade enstegsmetoden, putsade odränerade träväggar utan luftspalt, har fått fukt- och mögelskador i sina bostäder. Enligt uppgifter i medierna kan så mycket som 25 000 bostäder i Sverige ha byggts med enstegsmetoden och vara i riskzonen. Konsumenter som bor i en fukt- och mögelskadad bostad riskerar att även skada sin hälsa. Man kan tycka att det borde vara självklart att konsumenterna inte skulle behöva stå för reparationskostnaderna när en bristfällig byggmetod har använts, men så enkelt är det inte.

Byggbolag ansvarar inte enligt svensk lagstiftning för utvecklingsfel när man har byggt på ett sätt som när det utfördes ansågs vara fackmässigt men som sedermera har visat sig vara olämpligt. Det är troligen fallet med hus putsade med enstegsmetoden.

För konsumenten är det rimligt att anta att skadorna på bostaden då ska kunna täckas ur byggfelsförsäkringen. Men så är dessvärre inte fallet. Byggfelsförsäkringen behöver enligt 2 § lagen om byggfelsförsäkring inte omfatta utvecklingsfel. Så när man behöver försäkringen som mest, täcker den som minst.

Om kostnaden för utvecklingsfel hade täckts av byggfelsförsäkringen skulle troligen försäkringsbolagen ha försökt påverka byggarna att använda sig av säkrare byggmetoder. I dag har dessvärre ingen förutom konsumenten något intresse av att begränsa utvecklingsfelen. När ett byggbolag misstänker att en byggmetod är undermålig men trots allt godkänd finns inget incitament att uppmärksamma och åtgärda problemet. Det kostar ju bolagen inget att fortsätta att bygga felaktiga hus som gör bostadskonsumenter sjuka. Försäkringsbolagen behöver inte heller stå för kostnaden för utvecklingsfelen. Den enda konsekvensen av en felaktig byggmetod blir att byggbolagen belönas genom att få möjlighet till att åtgärda bristerna.

Om krav ställdes på att byggfelsförsäkringen även skulle omfatta utvecklingsfel skulle kvalitetstänkandet vid uppförande av bostadshus öka. Antalet konsumenter som blir sjuka av felaktiga hus skulle även minska. Görs inget, kommer ”utvecklingsfelssyndromet” att precis som tidigare fortsätta att göra nya bostadskonsumenter sjuka till följd av nya utvecklingsfel. Historien visar sig ju upprepas. Det har varit fråga om bland annat platta på mark med ingjutna spikreglar, flytspackel och nu senast enstegsmetoden.

En annan möjlighet vid nybyggnation är att lagstifta om ett 10- eller 15-årigt funktionsansvar för byggaren.

Mina frågor till statsrådet är därför:

-      Avser statsrådet att vidta någon åtgärd med anledning av att boende som drabbas av fukt- och mögelskador i sitt boende i de flesta fall står helt utan skydd?

-      Avser statsrådet att lyfta frågan om problemet med att byggfelsförsäkringen inte täcker utvecklingsfel, och i så fall vilka åtgärder kommer att föreslås?

-      Avser statsrådet att föreslå sådana regelförändringar som skulle kunna leda till att byggfelsförsäkringen omfattar utvecklingsfel?

-      Om statsrådet inte anser att utvecklingsfel ska täckas ur byggfelsförsäkringen, hur avser statsrådet att komma till rätta med ”utvecklingsfelssyndromet”, att bostadskonsumenter kan bli sjuka av nya byggmetoder?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2007/08:736, Möjligheterna till försäkringsskydd i bostadssektorn

Interpellationsdebatt 2007/08:736

Webb-tv: Möjligheterna till försäkringsskydd i bostadssektorn

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 200 Andreas Carlgren (C)
Herr talman! Jan Lindholm har frågat statsrådet Mats Odell vilka åtgärder han avser att vidta när boende drabbas av fukt och mögelskador och inte har något skydd. I anslutning till detta aktualiseras frågor om förändring av lagen om byggfelsförsäkring. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. Jag besvarade i slutet av april i år en interpellation av Jan Lindholm om ansvarsfrågor kring mögelskadade hus. De frågorna är nära besläktade med de spörsmål Jan Lindholm nu tar upp. Jag har därför redan besvarat bland annat den allmänna frågan om försäkringsskydd vid fukt- och mögelskador. Plan- och bygglagstiftningen är tydlig när det gäller byggherrens ansvar för att de tekniska egenskapskraven uppfylls. Byggherren är också ansvarig för att valet av material bidrar till att kraven uppfylls. Detta innebär att byggherren måste ha eller skaffa sig tillräcklig kunskap för att undvika att icke-etablerade tekniska lösningar upphandlas. Byggherren tecknar vanligtvis civilrättsliga avtal med en eller flera entreprenörer. Avtalen baseras i allmänhet på de allmänna bestämmelser som branschen har kommit överens om och reglerar bland annat de garantier och garantitider som gäller mellan de avtalsslutande parterna. Entreprenören är enligt branschens allmänna bestämmelser skyldig att avråda byggherren i det fall en föreslagen teknisk lösning inte är förenlig med gängse praxis. Vid byggande i egen regi för försäljning är det dock inte lika entydigt vem som har byggherreansvaret i plan- och bygglagens mening. Vi utreder därför denna fråga inom ramen för den pågående översynen av lagstiftningen. Lagen om byggfelsförsäkring trädde i kraft 1993. Huvudsyftet med lagen är att fel och skador ska rättas till snabbt, utan långvariga rättstvister om vems ansvaret är. Ytterst ska lagen vara ett skydd för de boende mot byggfel och skador som skulle kunna bidra till ohälsa. De tecknade försäkringsavtalen avser en period på tio år, och premien betalas som ett engångsbelopp innan byggstart. Försäkringen följer byggobjektet och gäller oberoende av vem som äger huset. Vid försäkringsfel och skador går försäkringsbolaget in och åtgärdar problemen och har därefter i sin tur skyldighet att återkräva entreprenören. När det gäller frågan om så kallade utvecklingsfel ska ingå i byggfelsförsäkringen eller inte vill jag rent allmänt betona det olämpliga i att obeprövade material och konstruktioner används i full skala. Teknisk utveckling är självfallet angelägen vid ny- och ombyggnad för att möta nya utmaningar som till exempel klimatförändringarna. Nya tekniska lösningar måste dock testas i liten skala och följas upp. Erfarenheter måste återföras innan de används i produktionen. Att i försäkringssystemet föra in andra fel än sådana som avviker från fackmässigt godtagbar standard vid den tid då arbetena utfördes skulle kräva nya gränsdragningar mellan utveckling och forskning. Dessutom skulle utvecklingsfelen leda till avsevärt högre försäkringspremier som uttryck för en högre risk. Dessa förhållanden låg också till grund för den nuvarande utformningen av bestämmelserna i lagen. I en hållbar utveckling av samhället, där bygg- och fastighetssektorn väger tungt, är ett kvalitetssäkrat fackmässigt utförande avgörande. I detta ingår en långsiktigt effektiv användning av resurser, bland annat material och energi, och att säkerställa en god inomhusmiljö. Att tvingas göra omfattande ingrepp för att rätta till relativt nybyggda hus är inte förenligt med detta. Klimatförändringarna med högre temperaturer och luftfuktighet kommer att kräva en professionell hantering inom bygg- och fastighetssektorn vad gäller materialval och konstruktioner liksom behovet av kylning. Avslutningsvis vill jag dock betona att regeringen ser allvarligt på ökande allergier med mera och därför har gett Boverket i uppdrag att ta fram ett underlag om brister med mera i byggnadsbeståndet. Förhoppningsvis kommer kopplingen mellan brister i inomhusmiljön och upplevd ohälsa att kunna belysas.

Anf. 201 Jan Lindholm (Mp)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka ministern för svaret på interpellationen. Vi andas alla in cirka en och en halv kubikmeter luft per timme och vistas i snitt ungefär 21 ½ timmar per dygn inomhus. Av dygnets totala 36 kubikmeter luft som vi andas in är det alltså bara 4 kubikmeter som är utomhusluft. Att många nya sjukdomstillstånd kan antas ha sin grund i ökad inomhusvistelse i lokaler med dålig inomhusluft är därför inte så konstigt. Jag har uppfattat att forskningen är säker på att så är fallet. Det man fortfarande saknar kunskap om är emellertid alla de mekanismer som kan tänkas ligga bakom detta. Förmodligen finns det inte bara en förklaring, utan orsakssambanden kan vara många. Grunden kan vara användning av undermåliga byggmaterial, felaktig hantering, även av bra byggmaterial, rena byggfel samt naturligtvis skador uppkomna under själva byggprocessen eller senare under användningen. Fukt har ofta en stor betydelse i detta. Eftersom ministern inledde sitt svar med att påpeka att han i slutet av april besvarade en interpellation från mig om ansvarsfrågor kring mögelskadade hus vill jag börja debatten med att påminna om vad ministern sade den gången. Jag citerar ministern direkt ur riksdagens protokoll: "Om huset är nytt kan fortfarande en garanti från entreprenören vara aktuell. Om huset är yngre än tio år torde möjlighet finnas att skadorna täcks av befintliga försäkringssystem." Det svaret har upprört många av de drabbade. Det är nämligen så, vilket ministern säkert känner till, att byggbolagen enligt svensk lagstiftning inte är ansvariga för utvecklingsfel när man har byggt på ett sätt som när det byggdes, när det utfördes, ansågs vara fackmässigt, men som sedermera har visat sig vara olämpligt. Så tillämpar man nämligen lagen och tolkningen av den inom byggsektorn, och så kommer det kanske även att gå för dem som drabbats exempelvis av putsning av fasader med enstegsmetoden. Som konsument är det lätt att tro att skadorna på bostaden vid ett sådant tillfälle ska täckas av byggfelsförsäkringen, men så är det tyvärr inte. Byggfelsförsäkringen behöver enligt 2 § i byggfelsförsäkringslagen inte omfatta utvecklingsfel. När försäkringen behövs som allra bäst täcker den som allra minst. Enbart vad gäller enstegsmetoden kan det vara så mycket som 25 000 bostäder där de boende sitter på både en hälsobomb och en ekonomisk katastrof. De här familjerna, herr talman, vill gärna ha ett bättre svar, eftersom det ofta tar ett antal år innan byggfelen visar sig och sedan ytterligare ett antal år innan kunskapen sprider sig och man inser att det inte handlar om något enstaka problemhus här och var, utan om byggfel. Därför har många hört av sig med synpunkter om att byggherrens ansvar borde utsträckas till tio år. Jag undrar vad ministern tycker om ett sådant förslag. Kravet på att byggfelsförsäkringen även ska omfatta utvecklingsfel avfärdar ministern i sitt svar med att försäkringspremien då skulle bli avsevärt mycket högre. Jag får helt andra signaler. En sådan lagändring skulle förmodligen betyda att byggherrarna inte tog de risker med nya och oprövade material som man så ofta tar i dag. Då skulle det uppstå färre fel, vilket ganska snart skulle leda till behov av lägre försäkringspremier. Det är åtminstone vad jag har hört. Är det inte värt en snabbutredning, Andreas Carlgren?

Anf. 202 Andreas Carlgren (C)
Herr talman! Jan Lindholm och jag börjar bli ett strävsamt par här i riksdagens talarstolar, där vi diskuterar olika byggfrågor. Det känns helt stilenligt och hemtrevligt på något sätt att vi nu ägnar också en av försommarens allra vackraste kvällar till att diskutera detta. Det hindrar dock möjligen vår chans att ta del av lite av den utomhusluft vi skulle må så bra av. För att komma till Jan Lindholms frågor kan jag konstatera att Jan Lindholm om igen pekar på det vi kan anta, medan jag menar att det som ligger till grund för ansvarsfrågor och försäkringsfrågor gäller mer än bara det som kan antas och som måste klarläggas ytterligare genom forskning. Jag konstaterar att Jan Lindholms eget inlägg bekräftar riktigheten av mitt svar. När det gäller frågan om utvecklingsfel konstaterar jag att jag utförligt har förklarat regeringens och lagstiftningens syn på detta i interpellationssvaret. Jag tycker inte att det föranleder en ny snabbutredning. Det jag hänvisade till var inte bara de höga premierna, som de berörda skulle riskera, utan också att det skulle innebära att man ändrade själva den grundläggande synen på ansvarsförhållandena, nämligen att nya tekniska lösningar först ska testas i liten skala. Det kan inte räknas som fackmässigt användande att gå över till inte prövat material eller materialanvändning. Det är den fackmässigt godtagbara standarden vid den tid då arbetet utfördes som är utgångspunkten för lagstiftningen och för reglerna när det gäller försäkringspremierna. Det är därför som vi avvisar detta och inte har utvecklingsfel som en del av byggfelsförsäkringen. Jag har gett de svaren också i interpellationssvaret.

Anf. 203 Jan Lindholm (Mp)
Herr talman! Ministern säger i sitt svar: "Att i försäkringssystemet föra in andra fel än sådana som avviker från fackmässigt godtagbar standard vid den tid då arbetena utfördes skulle kräva nya gränsdragningar mellan utveckling och forskning." Det är helt korrekt. Men situationen är inte den. Jag tror att ministern är lite dåligt informerad. Situationen är den att det är just precis det som sker på byggmarknaden. När sedan problemen uppstår betraktas inte längre byggmetoderna som fackmässigt godtagbar standard, och då gäller inte försäkringen. Jag kräver inte att det här området skulle hanteras annorlunda än andra områden, utan att det ska vara lika på andra områden. Det borde vara det avtal man har ingått som gäller. Det borde inte vara så att man från byggherrarnas sida kan säga: De villkor som gällde när vi byggde gäller inte längre. Det är det som gör att just det här området skiljer sig från andra områden. Om jag försäkrar en bil är det reglerna för den bil som jag har köpt som gäller. Det är till och med så att om man har en veteranbil är man inte tvungen att sätta ett säkerhetsbälte på den i dag, för de lagarna fanns inte när bilen byggdes. Det är just det faktum att man efteråt ändrar villkoren till nackdel för dem som äger husen och de boende som gör det så udda. Det är vad man vänder sig emot. Jag brukar klaga på att jag får fel minister att diskutera med. Jag undrar om det är problemet här. Om vi fick fram bostadsministern på arenan kanske vi skulle få en annan diskussion. Det finns ingen som hävdar att det skulle vara något problem att ändra på villkoren och i byggfelsförsäkringen baka in utvecklingsfelen. Alla jag har talat med under de månader jag har ägnat åt detta säger att vi skulle få precis den effekten. Vi skulle först höja premien. Men ganska snart skulle det visa sig effekter för ansvaret, som är oerhört stort. Det handlar om hundratusentals kronor som husägaren får stå för om det är en villa som är drabbad. Det skulle hamna på försäkringsbolaget och indirekt på byggherren. Det gör det inte i dag. Där har ministern återigen fel. Det skulle leda till att man inte gjorde det man gör. Man konstaterar alldeles för snabbt att det är en fackmässigt godtagbar produktionsteknik. Det är vad man gör i dag eftersom man kan använda lagen på det sättet att man några år senare konstaterar: Det var inte någon fackmässigt godtagbar produktionsteknik eller metod, och därför gäller inte försäkringen. Kommer man ifrån det skulle metoderna inte användas så snabbt utan de långa tester som behövs inom byggsektorn. Det kanske handlar om att en ny metod måste prövas längre. Jag tror att fem år är för kort och att tio år är det minsta. Därför är kravet på tio år inte orimligt. Jag tror jag stannar där.

Anf. 204 Andreas Carlgren (C)
Fru talman! Jag beklagar att Jan Lindholm egentligen aldrig är nöjd med den minister han får debattera med i de här frågorna. Jag känner också igen att vi brukar hamna i detta att problemen i grunden beror på att jag är dåligt informerad. Det handlar aldrig om att det skulle kunna vara någonting i de egna tankegångarna som brister. Vad jag konstaterar är att lagstiftningen gicks igenom väldigt noga när den genomfördes. Det var ett omfattande övervägande som låg till grund för den lagstiftningen. Den samlade bedömningen var att man inte skulle skapa felaktigheter i själva konstruktionen. Av interpellationssvaret framgår att regeringen och vi som är ansvariga för detta tycker att det skulle leda till detta om man gjorde de förändringar som Jan Lindholm efterfrågar. Jag kan också konstatera att vi nu systematiskt går igenom ett antal av de frågor som gäller brister med mera i byggnadsbeståndet genom det mycket stora uppdrag som Boverket har fått. Det ska i samverkan med ett antal andra myndigheter gå igenom hur läget ser ut i byggbeståndet och vilka åtgärder som det kan föranleda. Jag ska inte utesluta att vi också den vägen kan komma fram till kloka förändringar som kan behövas för att åtgärda problemen. Därför tycker jag också att en sådan här ljus sommardag ska Jan Lindholm inte bara se helt mörkt på tillvaron och inte heller på det här området. Han ska också räkna med att det mycket väl kan komma kloka förslag som leder till förbättringar på det här området även om det inte helt kommer att vara exakt de åtgärder som Jan Lindholm just nu föreslår.

Anf. 205 Jan Lindholm (Mp)
Fru talman! Det är märkligt att det är så att de parter som finns på marknaden på både byggarnas och konsumenternas sida delar min uppfattning och inte ministerns uppfattning. Jag hoppas ändå att ministern på något sätt tar till sig den del av problematiken som de boende och fastighetsägarna brottas med och där lagstiftningen är problemet. Det uppdrag som regeringen gav till Boverket i december 2006 ska enligt ministern redovisas, som han sade förra gången, i slutet på året. Det kommer förhoppningsvis att leda en bit på väg mot en lösning. Men det är bråttom. Även om byggande nu har gått ned är det ändå ungefär 14 000 nya egnahemsägare som varje år riskerar hälsa och ekonomi när de bygger eller köper ett hus med dagens rättsosäkerhet. Så är läget enligt alla parter på marknaden. Ministern inledde sitt svar med att peka på Boverket och gör det även nu. Mot bakgrund av det vill jag uppmana ministern att tala med sina sakkunniga på departementet och Boverket och uppmana dem att besöka riksdagen nu på onsdag den här veckan då Nordens främsta experter på detta är samlade här för att uppdatera oss i frågan. Eftersom regeringens egna sakkunniga har visat så stort ointresse för frågan tänkte jag efter debatten lämna över ett program plus en lista på alla de prominenta personer som kommer att delta i seminariet. När ministern upptäcker att där finns representanter för alla de stora intresseorganisationerna, forskning, villaägare, konsultföretag med mera, kanske ministern skulle kunna försöka få sina egna experter att våga sig över till riksdagen och lyssna. De kan då skaffa sig kunskaper utan att behöva vänta på Boverkets rapport. De finns i dag och kommer att serveras här i riksdagen på onsdag. Välkommen själv, förresten!

Anf. 206 Andreas Carlgren (C)
Fru talman! Jag förstår att Jan Lindholm har många kontakter. Efter att jag nu har haft ett antal debatter med Jan Lindholm är det sista jag misstror kapaciteten att ringa många och stå till tjänst med att lyssna på många synpunkter. Att den finns är jag övertygad om. Nu kommer också Boverket att följa frågorna och dessutom ha ett mycket omfattande utredningsarbete att genomföra tillsammans med en rad andra myndigheter. Det betyder också att man utöver den engagerade genomgång som Jan Lindholm står för också kan ha en systematisk, omfattande och bred genomgång som kräver myndigheternas kapacitet. Det innebär också att det finns tillgång till den sakkunskap och den expertis som kommer att behövas för att kunna redovisa bra och kloka förslag. Om det kommer fram sådana förslag också här i riksdagen till exempel på det kommande mötet på onsdag välkomnar jag det. Det är självklart att det också är alldeles utmärkt i det arbete som ska göras. Jag svarar på de frågor som Jan Lindholm har ställt till mig i dag. De tycker jag att jag har gett ett hederligt och rakt svar på i interpellationssvaret. Nu ska vi se till att jobba vidare med frågorna. Det kommer att kunna ge bra lösningar framöver. Det räknar jag med. Där kommer jag också att välkomna Jan Lindholms insatser.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.