Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Ansvarsfrågor kring mögelskadade bostäder

Interpellation 2007/08:330 av Lindholm, Jan (mp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2008-01-23
Anmäld
2008-01-23
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2008-01-29
Sista svarsdatum
2008-02-13
Besvarad
2008-02-22

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 23 januari

Interpellation

2007/08:330 Ansvarsfrågor kring mögelskadade bostäder

av Jan Lindholm (mp)

till statsrådet Mats Odell (kd)

Sedan början av 1980-talet har mögelskador i bostäder då och då dykt upp som ett allvarligt hälsoproblem. Många enskilda har fått sina liv förstörda genom så kraftiga hälsostörningar att de aldrig återhämtat sig. I de flesta fall har saken tystats ned och de drabbade har varit så skadade att de inte orkat driva sin fråga.

Ansvaret har även varit svårt att tydligt fastslå. Ibland har fastighetsägarna ställts till ansvar, ibland de boende själva som påstås ha förorsakat skadan genom långvarig misskötsel av lägenheten eller huset. I många fall har kommuner gått in och sanerat med skattepengar.

Min egen bild av saken är dock att det i de flesta fall har varit olika former av byggfusk eller dåligt genomtänkta konstruktioner som i grunden har orsakat problemen. Frågan aktualiserades förra året när skandalen med putsade fasader avslöjades.

Nu har forskare i Lund visat att hälsoriskerna är betydligt större än man tidigare trott. Man har funnit att den typ av mögel som fuktskador leder till kan bilda mycket farliga gifter. Där mögel fått fäste kan ytterst potenta gifter finnas. Mykotoxiner kan framkalla både cancer och svåra allergier.

Sannolikt är att dessa gifter kan spridas i luften även när möglet växer inuti byggmaterial. Det räcker därför inte med att torka ut materialen utan de måste bytas ut helt. Gifterna finns kvar i det förorenade materialet som rimligen borde betraktas som miljöfarligt avfall.

Forskarna som upptäckt detta anser att gifterna är så farliga att man inte kan utföra försök på människor för att klargöra hur de verkar. Personligen tror jag inte att det behövs eftersom många människor redan varit utsatta för försök utan att veta om det runt om i landet.

Som ett exempel på hur illa det kan se ut ska jag kort beskriva ett fall i det kommunala fastighetsbolaget Kopparstaden i Falu kommun. Ett flertal hyresgäster har drabbats av svåra hälsoproblem på grund av att de bott i mögelskadade hyreslägenheter som ägs av detta bolag.

En person, som på grund av att han tidigare utsatts för kraftig exponering av kemikalier är mycket känslig för lösningsmedel, flyttade in i en lägenhet efter att ha försäkrat sig om att lägenheten inte hade några tidigare kända problem samt att det inte fanns någon kemisk industri i området. Detta försäkrade fastighetsägarens ombud.

Problemen började redan efter någon vecka och tilltog hela tiden. Till sist tvingades hyresgästen fly från sin bostad på grund av andningsbesvär. När såväl den lokala miljö- och hälsoskyddsnämnden, en oberoende utredare och fastighetsägarens inhyrda experter genomfört mätningar i lägenheten kunde de konstatera att den var allvarligt förgiftad. Mätvärdena var så allvarliga att det inte var lämpligt att flytta ut möbler, kläder och andra inventarier eftersom de betraktades som allvarligt förgiftade och näst intill omöjliga att rengöra. Inget företag har vågat gå in i lägenheten sedan förgiftningsbilden blivit känd.

Hyresgästen i detta fall kan liksom många andra inte få någon adekvat hjälp från sjukvården när det gäller hälsofrågan. Även ansvarsfrågan är en svår bit både vad gäller personskadan och egendomsskadan.

Min interpellation ställs i syfte att om möjligt reda ut ansvarsfrågan. Det handlar om problem av följande karaktär:

Vem har ansvar för den drabbades förlorade arbetsförmåga och därmed förlorade inkomst?

Vem har ansvar för att hitta en ny bostad till den drabbade?

Vem har ansvar för att hantera de inventarier som förorenats så illa att ingen vågar befatta sig med dem?

Vem har ansvar för egendomsvärdet av de skadade tillhörigheterna?

Vem har ansvar för andra hyresgäster i ett flerbostadshus där någon lägenhet drabbats av allvarliga mögelproblem när ventilationen ofta är samordnad?

Jag förstår att en minister inte kan uttala sig i ett enskilt fall och avser därför självklart inte att ställa mina frågor så konkret. Frågeställningarna ovan är enbart till för att belysa problematiken kring de drabbades situation.

Mina frågor till ministern är mot bakgrund av det beskrivna följande:

Avser statsrådet att vidta några åtgärder med anledning av de nya rönen kring nivån av giftighet som kan förekomma vid mögelskador i bostäder?

Avser statsrådet att ta initiativ till att drabbade retroaktivt kan få upprättelse när de allvarliga hälsoproblem som många drabbats av nu fått en vetenskaplig förklaring?

Avser statsrådet att ta initiativ för att öka kunskapen kring problemens omfattning?

Avser statsrådet att ta initiativ för att stärka de drabbades ställning när det gäller de många gånger stora egendomsskador som uppstått när förorenade tillhörigheter inte kan saneras utan måste destrueras?

Avser statsrådet att vidta någon åtgärd för att förebygga att nya mögelskador uppkommer både vid nybebyggelse och i befintliga byggnader nu när vi fått ökad kunskap om hur allvarliga dessa problem kan bli?

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2007/08:330, Ansvarsfrågor kring mögelskadade bostäder

Interpellationsdebatt 2007/08:330

Webb-tv: Ansvarsfrågor kring mögelskadade bostäder

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Andreas Carlgren (C)
Anf. 27 Andreas Carlgren (C)
Fru talman! Jan Lindholm har till statsrådet Mats Odell ställt frågor rörande ansvaret för mögelskadade bostäder. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. Jag vill börja med att redovisa några redan vidtagna åtgärder bland annat med anledning av mögelskador i byggnader och deras hälsopåverkan. I slutet av 1980-talet ökade antalet allergier och annan överkänslighet. Riksdagen beslutade därför att införa en obligatorisk funktionskontroll av ventilationssystem . En fortlöpande välfungerande ventilation i byggnader är nödvändig för att begränsa inomhusproblemen, inte minst till följd av fukt. Inomhusmiljön är också en viktig del av miljömålsarbetet. Riksdagen har därför beslutat om ett särskilt delmål om inomhusmiljön till det nationella miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö. Delmålet innebär i korthet att byggnader och deras egenskaper senast år 2020 inte ska påverka hälsan negativt. Därför ska det säkerställas att samtliga byggnader där människor vistas ofta eller under längre tid senast 2015 har en dokumenterat fungerande ventilation. I sammanhanget bör noteras att den inomhusmiljö som avses inom ramen för miljömålsarbetet är den som kan relateras till planering, byggande och förvaltning av byggnader samt att formuleringen är baserad på vetenskapliga rön. Inomhusmiljön är en angelägenhet för alla inom bygg- och fastighetssektorn och har stor betydelse för alla dem som bor i eller brukar byggnaderna. Riksdagen beslutade i juni 2006 om en lag om energideklarationer, som anger att frågor om energianvändning, ventilation och radon ska redovisas med vissa intervall för praktiskt taget alla byggnader. Lagen syftar till att främja en effektiv energianvändning och en god inomhusmiljö i byggnader. Regeringen har också tagit initiativ när det gäller att öka kunskapen om omfattningen av fukt och mögel i våra byggnader. Boverket fick i december 2006 i uppdrag att ta fram ett underlag och föreslå delmål till miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö för att avhjälpa eller undvika bland annat fukt och mögel i bebyggelsen. Uppdraget innebär en belysning av omfattningen av olika skador i byggnader. Avsikten är att de omfattande uppgifter om byggnaders tekniska utformning, byggfel och skador som tas in vid besiktningar ska samlas i en databas. Arbetet ska möjliggöra att vi kan dra slutsatser om till exempel vissa kategorier och årgångar byggnader avseende hela landet. Databasen ska även kunna användas som underlag för inriktningen av fortsatta forskningsinsatser. I uppdraget ingår också att redovisa slutsatser om kopplingen mellan brister i inomhusmiljön och upplevd ohälsa. Uppdraget ska redovisas i december i år. När det gäller de forskningsresultat som Jan Lindholm hänvisar till kan de sammanfattningsvis uttryckas som att avancerade mätmetoder nu har tagits fram som kan påvisa extremt små mängder toxiner i fukt- och mögelskadade material och konstruktioner. Däremot anges det att ytterligare forskning krävs för att klarlägga vilken mängd toxiner som har betydelse för människors hälsa. När det gäller de konkreta frågorna i interpellationen vill jag anföra följande. Varje enskilt skadefall förutsätter en särskild mätning och analys. Förutsättningarna är också olika när det kommer till åtgärder för att stärka de drabbades ställning, till exempel när egendom måste förstöras till följd av fukt och mögel. Viktiga faktorer i sammanhanget är till exempel upplåtelseformen och hur gammalt bostadshuset är. Om huset är nytt kan fortfarande en garanti från entreprenören vara aktuell. Om huset är yngre än tio år torde möjlighet finnas att skadorna täcks av befintliga försäkringssystem. Av min redovisning framgår att regeringen både följer det viktiga arbetet med att förbättra inomhusmiljön i bland annat bostäder och söker klarlägga orsakssambanden och att det pågående och fortsatta arbetet inrymmer de frågor som tas upp i interpellationen.
Jan Lindholm (Mp)
Anf. 28 Jan Lindholm (Mp)
Fru talman! Jag vill tacka ministern för svaret även om jag gärna hade sett något mer konkret när det gäller kommentarer till mina frågor. Frågan om mögeldrabbade hus och hälsoeffekter av detta har debatterats under väldigt många år. Diskussionen har handlat om huruvida det är kemikalier som diffunderar från sammansatt byggmaterial, om det är bakterier eller om det är mögel och dess sporer som är orsaken till de odiskutabla ohälsoproblem som har drabbat många utsatta individer. De som har råkat illa ut i byggnader där det är stora påtagliga skador och stora mängder fukt och väl synlig påväxt av mögel har haft större möjligheter att bli trodda och få åtgärder vidtagna än andra. I många fall är nämligen mögel i byggnader inte ett synligt problem. Mögel kan finnas inuti materialen och ändå påverka inomhusmiljön. Om man tror på de skattningar som har gjorts kan det vara så många som närmare var fjärde bostad i vårt land som på något sätt är drabbad av mögel. Anticimex har till exempel skattat att 30 procent av alla hus i Sverige med krypgrund har problem med mögel. Det är 175 000 hus. Svenska forskare i Lund har alltså, som jag har påpekat i interpellationen, utvecklat ny mätteknik som gör det möjligt att upptäcka ännu mindre partiklar än tidigare. Förr trodde man att det var sporerna från möglet som var själva problemet, men ofta var mängden sporer alldeles för liten för att det skulle kunna vara en rimlig förklaring. Men nu vet man att även själva möglet i sig sönderdelas i betydligt mindre delar än sporerna och att de här ännu mindre partiklarna kan tränga betydligt längre ned i våra lungor än vad sporerna kan. Där ligger sedan dessa mycket små delar av giftigt mögel och diffunderar. Visserligen är det väldigt små mängder, men ämnena är tyvärr väldigt giftiga. Deponierna av giftig substans i lungorna kan därför bli betydligt högre än vad man tidigare har trott. Det här är kärnan i den nya kunskapen. Den nya tekniken innebär helt plötsligt att vi vet att antalet mögelrelaterade partiklar i inomhusmiljön kan vara ungefär 600 gånger fler än vi tidigare trott, och det kan vi alltså tacka Lennart Larsson och hans team i Lund för. Med denna nya kunskap är det lättare att förstå den tragiska rapporten från den amerikanska motsvarigheten till ministerns miljödepartement, U.S. Environmental Protection Agency, där de beskriver katastrofen för 27 spädbarn och deras föräldrar. De små barnen i Cleveland drabbades av mögeltoxinerna i sina bostäder. Nio spädbarn dog av den dåliga inomhusmiljön. Denna händelse var bakgrunden till att man i USA tog fram en särskild nationell plan för giftigt mögel och barnhälsa, Toxic Mold Safety and Protection Act. Dr. Dearborn, som även av svenska forskare anses som en av världens främsta experter på inomhusmiljö och hälsa, rapporterade om den här händelsen i Environmental Health Watch där han beskriver hur dessa spädbarn hostar upp blod från sina lungor. Som jag har förstått det råder fortfarande en vetenskaplig osäkerhet på området hälsoeffekter av mögel i inomhusmiljö. Men forskarna anser att det här är ett område där försiktighetsprincipen självklart borde gälla. Vad anser ministern om det? I Sverige förekommer praktiskt taget ingen forskning kring hälsoeffekter av mögel i inomhusmiljö. Är ministern beredd att medverka till att sådan forskning prioriteras? Om ministern inte kan ge några mer konkreta svar på de frågor jag ställde i interpellationen kanske ministern kan säga något om vart människor som drabbas av sjuka hus ska vända sig. I dag får exempelvis Astma- och allergiföreningarna runt om i landet ta emot väldigt många samtal från personer som anser att de inte får någon hjälp från de kommunala miljö- och hälsoskyddskontoren. I den granskning som jag har gjort inför denna debatt har jag från många håll fått höra att det saknas någon som har ett nationellt ansvar. Anser ministern att detta är en viktig fråga?
Egon Frid (V)
Anf. 29 Egon Frid (V)
Fru talman! Jag vill vara med i diskussionen och debatten om mögel i våra bostäder eftersom det är en så viktig fråga. Det är också, som Jan Lindholm mycket riktigt framhåller, en brist på tydlig samordning och tydligt ansvar för hur vi ska avhjälpa problemet och även för hur drabbade människor ska bli hjälpta på ett bra sätt. Framför oss har vi också en ny diskussion om hur man ska bygga våra bostäder så miljömässigt hållbart som möjligt. Det är oerhört viktigt att vi får en bra debatt om hur vi kan säkra oss från mögelskador i våra byggnader och bostäder så att vi också kan få en bra acceptans till exempel för att bygga fler passivhus i framtiden. Frågan om ventilation kontra täta hus är oerhört komplicerad, och det finns stora missuppfattningar om att passiva hus innebär en ökad risk för mögel. Frågan är alltså viktig också från den aspekt som kanske mer handlar om hur man konstruerar och bygger. Det är i och för sig en annan nivå än de verkligen grundläggande och viktiga frågorna som Jan Lindholm tar upp i sitt anförande. När vi har försökt diskutera och sätta oss in i hur bostäder byggs, hur man kan utveckla bostadsbyggandet för mer säkra bostadsmiljöer och hur man ser på ventilation och boendemiljö ur energisynpunkt möter vi en otroligt konservativ bransch. Vi har varit ute till exempel med civilutskottet och mött Kretsloppsrådet. Vi har varit i kontakt med materialindustrin som levererar till byggarna. Man bygger i dag på ett oerhört konventionellt sätt och riskerar fortfarande att bygga in mycket av de mögelproblem som Jan Lindholm tar upp. Det går an att diskutera kring det synliga möglet, men när man inte är beredd att ta ansvar ens för det och ännu mindre ta ansvar för att det genom dålig byggteknik har byggts in osynligt mögel, då har vi fortfarande mycket att ta ansvar för. Det finns i dag ingen god trygghet för hyresgästerna när det gäller detta. Man kan göra en parallell till Fonden för fukt- och mögelskador när det gäller småhus. Regeringen har ett ansvar att slå vakt om den. Vi i Vänsterpartiet hade som förslag i vår budget att regeringen skulle behålla anslaget för Fonden för fukt- och mögelskador när det gäller småhus, och jag tycker att det är viktigt att diskutera också hur man ska skydda hyresgäster och hur naturligtvis hyresvärden men också hyresgästerna kan göras skadeslösa och få en så bra boendemiljö som möjligt. Det är naturligtvis förenat med oerhörda kostnader att driva de här processerna, att renovera byggnader och bostäder. Det kan man inte lägga på en enskild part. Många av de bostäder vi diskuterar är dessutom äldre än tio år, så vi har passerat försäkringsgränsen för dem. Här har alltså regeringen ett stort ansvar.
Lars Tysklind (Fp)
Anf. 30 Lars Tysklind (Fp)
Fru talman! Vi kan alla vara överens om att inomhusmiljön är otroligt viktig för människors hälsa. I många fall har det också visat sig att inomhusmiljön är orsaken till att människor mår dåligt. Därför tycker jag att det ministern tar upp är oerhört viktigt: att Boverket har fått i uppdrag att faktiskt lyfta fram erfarenheter från tidigare begångna fel. Annars får vi den diskussion som Egon Frid tar upp här. När man börjar diskutera energieffektivt byggande, till exempel passivhus, möter man ofta reaktionen att ska ni nu ivra för ett nytt mögelproblem. Men detta har väldigt mycket med byggteknik att göra, och den blir mer och mer precis. Byggbranschen får alltså ett oerhört stort ansvar för att verkligen ta vara på de möjligheter som tekniken ger. När det gäller passivhus är det faktiskt så att de är täta, men de får förstås inte vara täta var som helst i väggen, utan de ska vara täta på ett visst sätt och ventileras på ett visst sätt. Då fungerar det. Annars fungerar det inte. Man får hoppas att den tidigare dåliga erfarenheten av täthet på fel sätt inte motarbetar täthet på rätt sätt. Det praktiska byggandet har haft stor betydelse även i den äldre bebyggelsen. Jag fick refererat för mig om ett daghemsbygge i Umeå, där man skulle bygga för extremt allergiska barn. Byggfirman fick i uppdrag att bygga detta daghem, och det var väldiga krav på att det skulle byggas torrt. Det var rigorös kontroll över det hela. Ändå kom man dit dagen före julafton, berättade man, och det var en decimeter snö på betongplattan. Det slutade med att man fick avbryta alltihop, sätta plattan under tak och torka den i flera månader. Byggtekniken i sig hade alltså fungerat om man bara hade skött det på rätt sätt, och det är, precis som Egon Frid tar upp, en väldigt viktigt uppgift för byggbranschen att ta på sig detta ansvar och faktiskt bygga utifrån de förutsättningar som tekniken ger.
Andreas Carlgren (C)
Anf. 31 Andreas Carlgren (C)
Fru talman! Det sägs mycket här om att vi borde diskutera och att vi borde skaffa oss mer underlag. Men faktum är att regeringen går längre än så. Vi har nu gett uppdrag till Boverket att också göra . Det är ett mycket omfattande uppdrag - i själva verket en av de mer omfattande satsningar som har gjorts när det gäller att avhjälpa och undvika fukt och mögel i bebyggelse. Det innebär att man ska belysa omfattningen av olika skador i byggnader. Man kommer konkret att gå igenom de omfattande uppgifter som finns om byggnaders tekniska utformning. Man kommer att gå igenom byggfel och skador, som tas in vid besiktningar. Sedan ska detta samlas i en stor databas. Det blir den mest omfattande källan hittills, inte bara för kunskap utan också för att fortsätta att göra . Det innebär också att vi kommer att kunna dra slutsatser om till exempel vissa årgångar eller kategorier av årgångar där byggnader antingen är i riskzon eller har drabbats. Likaväl kommer vi att kunna se över landet som helhet. Vi kommer även att kunna använda databasen som underlag till exempel för inriktningen av forskning. Det blir självfallet en viktig del i bedömningarna inför forskningspropositionen och andra satsningar. Det är också svaret på den fråga jag har fått i den delen. Uppdraget är också att redovisa slutsatser om kopplingen mellan brister i inomhusmiljön och upplevd ohälsa. Det kommer att innebära att det finns ytterligare förutsättningar att göra rätt insatser för de människor som drabbas. Jag tycker att detta är ett arbete som borde ha gjorts långt tidigare. Det är inget nytt problem att Sverige har de här bristerna i byggandet. Det är inte heller något nytt att människor drabbas av det. Men nu gör vi äntligen det jobb som borde ha gjorts, och det innebär en omfattande satsning. Jag tycker att det är mycket viktigt att det nu finns mer avancerade mätmetoder inom forskningen som kan påvisa extremt små mängder toxiner i till exempel fukt- och mögelskadade material och konstruktioner. Samtidigt är det ett faktum att samma forskare också mycket tydligt säger att ytterligare forskning krävs för att klarlägga vilken mängd toxiner som har betydelse för människors hälsa. Vi ska arbeta förebyggande. Det är därför vi lägger det stora uppdrag som vi gör på Boverket. Det är därför Sverige gör så omfattande satsningar. Vi ska se till så att människor får den hjälp som behövs. Därför har till exempel reglerna för ersättningar vid mögelskador arbetats in i lagverk. När nu fonden läggs ned är det efter ett omfattande förberedelsearbete, som också har gjorts under tidigare regering. Detta har varit en helt väntad åtgärd. Lösningen för att ersätta de tidigare förutsättningarna är redan på plats. Jag kan bara konstatera att jag självfallet tycker att försiktighetsprincipen är en grundläggande princip som ska gälla. Det är också den tanken som ligger till grund för det arbete som nu görs.
Jan Lindholm (Mp)
Anf. 32 Jan Lindholm (Mp)
Fru talman! Jag noterar att ministern i sitt svar på min interpellation uppehåller sig vid åtgärder som vidtogs efter 1980-talets våg av ökade allergier och annan överkänslighet. Jag syftar på den obligatoriska funktionskontrollen av ventilationssystem. Jag besökte för några dagar sedan den svenska byggmaterialindustrin och frågade då särskilt ut dem just om OVK. Jag fick samma svar där som jag har fått från forskare, från fastighetsförvaltare och även från drabbade: Det fungerar inte bra. Det räcker inte att mäta ventilationen och kontrollera att den fungerar såsom den var projekterad att fungera. Man måste också ta hänsyn till förändrad verksamhet i lokalerna, och inte minst måste man ta reda på vad den luft man ventilerar innehåller. Det finns exempel på filter i ventilationssystem som man vid mätning har konstaterat har varit så giftiga att de måste hanteras som giftigt avfall. I den luften har till exempel skolbarn tillbringat sina dagar. Det är inte bara bostäder som drabbas. Vem minns inte skandalen med Moderna museet? Jag har fått in en mängd personliga berättelser från drabbade som beskriver hur deras barn har fått hela sin barndom förstörd. Det finns till och med barn som periodvis har fått vistas i kuvöser och respiratorer för att de har blivit så dåliga av sina sjuka hus. Andra har berättat om barn som har blivit allvarligt mobbade i skolan på grund av att de har luktat mögel. En del har berättat hur de på väg hemifrån till skolan på olika sätt har bytt kläder för att inte få med sig problemet in i skolan. Om det nu skulle vara så att ministern tror att det här är ett försumbart problem har jag här en lista på 103 svenska kommuner där det åtminstone finns något fall - ofta flera fall - av sjuka hus. Då är ändå inte Skarpnäcksfallet med, som vi som vistades i Stockholmsområdet i går kväll kunde se ett reportage om på ABC-nytt. Jag ska ta upp ett exempel från ett kontorshus i Sverige. I den byggnaden har 30 procent av de anställda mer eller mindre blivit sjuka på grund av problem med inomhusluften. 25 personer har fått cancer. 18 har avlidit under de här åren. Få av de överlevande orkar driva sin sak. I flera fall erkänns inte ens den här typen av skador av Försäkringskassan. En del av de här personerna har farit så illa, fru talman, att det är svårt att inte fälla en tår när man läser eller lyssnar till deras berättelser. Det är alltså ställt utom allt tvivel att människor far illa. Men vad det är som orsakar problemen är en mycket svårare fråga. Om vi visste exakt hur det förhöll sig med orsakerna vore det enklare att ställa någon till svars. Men så länge vi inte klarar av att säkert leda i bevis vad orsakerna är måste man anse att samhället har något sorts ansvar för att ta hand om de här människornas öden. Fru talman! Jag tror att många som lyssnar på det här skulle uppskatta och sätta stort värde på om ministern kunde säga några ord om ansvarsfrågan för de drabbade. Man kan ju undra hur mycket Boverkets insatser hjälper de drabbade. Förhoppningsvis hjälper de i framtiden, men de hjälper inte de drabbade. Sannolikt är det inte bara möglet som är orsaken till det som kallas för sjuka hus. Som jag har nämnt handlar det om byggmaterial som består av tusentals olika komponenter. Det kommer nya komponenter varje dag; det har vi fått lära oss av byggindustrins kretsloppsråd, och de vet själva inte alls vad materialen innehåller. De har inte heller någon aning om vad materialen kan ställa till med i kombination, i kombination med fukt och i kombination med mögel och bakterier. Jag hinner inte ta upp allt det som jag hade tänkt, men jag skulle vilja att ministern pratade om ansvarsfrågan.
Andreas Carlgren (C)
Anf. 33 Andreas Carlgren (C)
Fru talman! Debatten är uppenbarligen på väg att närma sig sitt slut. Jag måste ändå säga att den är på väg att bli lite konstig. Jan Lindholm lyssnar inte riktigt på svaren, utan läser upp sina förberedda inlägg och säger: Om nu ministern tror att problemet är försumbart, och så vidare. Jag har ju precis pekat på att jag tycker att det är ett mycket viktigt problem. Därför ger vi ett av de mer omfattande uppdragen till Boverket på området. Om jag tyckte att det var oviktigt hade vi inte gett dem det uppdraget. Om vi inte tyckte att det var viktigt att se till att äntligen komma till rätta med detta hade vi inte byggt upp databasen med de insatser som nu förbereds. Samtidigt lägger jag märke till att Jan Lindholm i inlägg efter inlägg påpekar hur mycket osäkerhet som fortfarande ligger bakom orsakerna till att människor drabbas. Jag tycker att det är fruktansvärt beklagligt. Det som människor kan råka ut för kan ödelägga allt för dem. Samtidigt är jag medveten om att den som ska ställas till ansvar tydligt måste kunna pekas på som ansvarig. Därför är kunskapsfrågan fortfarande viktig. Vi har under lång tid i Sverige sett till att också skapa ett skydd som går därutöver och som samhället står för. Det har nu inarbetats i de generella reglerna. Samhällets ansvar täcks in av den delen. Det återstår att se till att det inte bara är samhället, det vill säga staten i det här fallet, som ska ta hela ansvaret. Det ska också byggföretagen som ligger bakom orsakerna göra när man kan tydligt kan peka på att ansvaret finns där. Med detta har jag också sagt att detta är en viktig fråga som vi kommer att fortsätta att följa. Det betyder inte att jag bara tänker säga till människor att vi nu kan peka på orsakerna till allt som de upplever. Den kunskapen finns inte. Men detta gör det desto viktigare att fortsätta att arbeta med frågan.
Jan Lindholm (Mp)
Anf. 34 Jan Lindholm (Mp)
Fru talman! Det är beklagligt att ministern inte på något sätt kan kommentera frågan om ansvaret för dem som har drabbats. Jag förväntade mig väl inte det heller, eftersom min fråga var ställd till Mats Odell. Jag hade velat ha en annan typ av debatt som just handlar om vem som är ansvarig för det som händer i bostadssektorn. Det är också lite märkligt att ministern pekar på att jag skulle ifrågasätta behovet av ett bättre kunskapsläge eftersom det är det som är grunden för min interpellation. Jag har ställt den här interpellationen därför att det har hänt något på området vetenskap, nämligen att forskare som sysslar med mätteknik har utvecklat någonting. Men dessa forskare har ingen kunskap om relationen mellan det som de har upptäckt och hälsoeffekterna. De efterfrågar den kunskapen. Det finns ingen forskning på det området i Sverige. Det finns forskare i Uppsala som håller på med mögel och svampar av en helt annan karaktär, nämligen sådana som kan etablera sig i människokroppen och göra det när immunförsvaret är nedsatt. Effekten av de här mykotoxinerna kan liknas vid att man blir utsatt för en kemisk chock eller något liknande, så det har egentligen inte med det här att göra. Den här kompetensen finns alltså inte i Sverige. Det finns forskning på området i Tyskland och faktiskt också i Finland som är ganska framstående. Jag efterlyser alltså en satsning på denna forskning. Jag vet att forskarna i Sverige, när de nu har tagit fram en ny grundkunskap, är väldigt angelägna om att kunna gå vidare för att se hälsoeffekterna. Jag ställde den här interpellationen för att jag ville få regeringen att på något sätt ta vara på möjligheten för Sverige att bli ett land som har mycket kunskaper på området. Dessutom har vi inte råd att låta människor som drabbas av det här slås ut och till stor del bli arbetsoförmögna. Många av de här människorna har ju en väldigt begränsad arbetsförmåga. Om regeringens linje är att fler ska kunna jobba borde väl det här vara en högt prioriterad fråga för att få människor tillbaka i en kapacitet som gör att de kan klara sin egen försörjning. Även om allt ansvar inte kan läggas på samhället när ohälsan uppstår måste samhället ta ett ansvar i någon form. Det skulle jag vilja att ministern talade om.
Andreas Carlgren (C)
Anf. 35 Andreas Carlgren (C)
Fru talman! Jag vet hur tråkigt det kan vara att sitta i opposition, och då vill man gärna ge intrycket hela tiden att regeringen inte gör något. Men den här gången blir det lite extra konstigt eftersom det är så uppenbart att regeringen faktiskt gör något. Jan Lindholm säger att frågan väl borde vara högt prioriterad. Det har jag nu gång på gång beskrivit att den redan är, så det är inte fråga om "borde" utan den är prioriterad. Jan Lindholm säger, och det har jag aldrig förnekat, att kunskap är viktigt. Vi är helt överens om det. Däremot tycker jag inte att man ska dra slutsatser som kunskapen inte ger underlag för. Det är möjligen den skillnaden som finns. Jag delar uppfattningen att Sverige både har och kan ha en än mer tydlig kunskapsroll på området. Jag besökte nyligen forskningsrådet Formas som är en av dem som fördelar forskningspengar på området. Det är helt tydligt att detta kommer att vara en viktig fråga. Vi har också möjligheten att avgöra ytterligare prioriteringar i den kommande forskningspropositionen. När det gäller ansvarsfrågan har jag gång på gång konstaterat att vi har gått från att ha särskilda regler för Fukt- och mögelskadefonden till att nu ha generella regler som är inarbetade i de generella regelverken. Ansvarsfrågan i den delen är klarlagd. Behövs det ytterligare åtgärder när det gäller ansvarsfrågan kommer det uppdrag som vi har gett till Boverket att ge ytterligare förutsättningar för det. Därför kommer jag tillbaka till att det uppdrag som vi nu har gett till Boverket är mycket ambitiöst. Det ger i själva verket förutsättningen för att ta de ytterligare steg som kommer att behövas på området.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.