Effekten av arbetsmarknadsutbildning (Interpellation 2007/08:306 av Brink, Josefin (v))

Anf. 68 Sven Otto Littorin (M)

Fru talman! Josefin Brink har frågat mig om jag avser att omvärdera neddragningen av antalet arbetsmarknadsutbildningar. Hon frågar också om jag avser att vidta några av de åtgärder som föreslås i utredningen för att förbättra kvaliteten på arbetsmarknadsutbildningarna. Bakgrunden till Josefin Brinks frågor är det slutbetänkande av Utredningen om en flexiblare arbetsmarknadsutbildning som nyligen överlämnades till regeringen. Utredningen föreslår bland annat en lämplig volym i arbetsmarknadsutbildningen på minst 10 000-15 000 platser. Jag ska ge ett tydligt svar. Jag kommer inte i rådande sysselsättningsläge att medverka till mer resurser för att höja volymerna till de av utredningen föreslagna nivåerna i arbetsmarknadsutbildningen. Däremot tycker jag att de förslag som syftar till att höja kvaliteten i arbetsmarknadsutbildningen ligger i linje med regeringens ambitioner. Att i rådande sysselsättningsläge öka volymerna i arbetsmarknadsutbildningen skulle på kort sikt bara minska antalet sysselsatta, och när de som får utbildning återkommer till arbetsmarknaden kan efterfrågan ha minskat. Dessutom är en av anledningarna till att vi har en hög arbetslöshet i dag, trots högkonjunktur, att tidigare socialdemokratiska regeringar med samarbetspartiernas stöd just gjort det som utredningen säger att vi ska göra. Vi måste i stället pröva andra vägar. I jobb- och utvecklingsgarantin kommer man att kunna få kortare utbildningar, men det är baserat på det individuella behovet och kommer att bli mer jobbrelaterat. Utredningen kommer att vara en del i det fortsatta utvecklingsarbetet av arbetsmarknadspolitiken som pågår inom Arbetsmarknadsdepartementet. Jag avser därför inte att i nuläget gå in på utredningens förslag i detalj.

Sven Otto Littorin (M)

Anf. 68 Sven Otto Littorin (M)

Fru talman! Josefin Brink har frågat mig om jag avser att omvärdera neddragningen av antalet arbetsmarknadsutbildningar. Hon frågar också om jag avser att vidta några av de åtgärder som föreslås i utredningen för att förbättra kvaliteten på arbetsmarknadsutbildningarna. Bakgrunden till Josefin Brinks frågor är det slutbetänkande av Utredningen om en flexiblare arbetsmarknadsutbildning som nyligen överlämnades till regeringen. Utredningen föreslår bland annat en lämplig volym i arbetsmarknadsutbildningen på minst 10 000-15 000 platser. Jag ska ge ett tydligt svar. Jag kommer inte i rådande sysselsättningsläge att medverka till mer resurser för att höja volymerna till de av utredningen föreslagna nivåerna i arbetsmarknadsutbildningen. Däremot tycker jag att de förslag som syftar till att höja kvaliteten i arbetsmarknadsutbildningen ligger i linje med regeringens ambitioner. Att i rådande sysselsättningsläge öka volymerna i arbetsmarknadsutbildningen skulle på kort sikt bara minska antalet sysselsatta, och när de som får utbildning återkommer till arbetsmarknaden kan efterfrågan ha minskat. Dessutom är en av anledningarna till att vi har en hög arbetslöshet i dag, trots högkonjunktur, att tidigare socialdemokratiska regeringar med samarbetspartiernas stöd just gjort det som utredningen säger att vi ska göra. Vi måste i stället pröva andra vägar. I jobb- och utvecklingsgarantin kommer man att kunna få kortare utbildningar, men det är baserat på det individuella behovet och kommer att bli mer jobbrelaterat. Utredningen kommer att vara en del i det fortsatta utvecklingsarbetet av arbetsmarknadspolitiken som pågår inom Arbetsmarknadsdepartementet. Jag avser därför inte att i nuläget gå in på utredningens förslag i detalj.

Sven Otto Littorin (M)

Anf. 68 Sven Otto Littorin (M)

Fru talman! Josefin Brink har frågat mig om jag avser att omvärdera neddragningen av antalet arbetsmarknadsutbildningar. Hon frågar också om jag avser att vidta några av de åtgärder som föreslås i utredningen för att förbättra kvaliteten på arbetsmarknadsutbildningarna. Bakgrunden till Josefin Brinks frågor är det slutbetänkande av Utredningen om en flexiblare arbetsmarknadsutbildning som nyligen överlämnades till regeringen. Utredningen föreslår bland annat en lämplig volym i arbetsmarknadsutbildningen på minst 10 000-15 000 platser. Jag ska ge ett tydligt svar. Jag kommer inte i rådande sysselsättningsläge att medverka till mer resurser för att höja volymerna till de av utredningen föreslagna nivåerna i arbetsmarknadsutbildningen. Däremot tycker jag att de förslag som syftar till att höja kvaliteten i arbetsmarknadsutbildningen ligger i linje med regeringens ambitioner. Att i rådande sysselsättningsläge öka volymerna i arbetsmarknadsutbildningen skulle på kort sikt bara minska antalet sysselsatta, och när de som får utbildning återkommer till arbetsmarknaden kan efterfrågan ha minskat. Dessutom är en av anledningarna till att vi har en hög arbetslöshet i dag, trots högkonjunktur, att tidigare socialdemokratiska regeringar med samarbetspartiernas stöd just gjort det som utredningen säger att vi ska göra. Vi måste i stället pröva andra vägar. I jobb- och utvecklingsgarantin kommer man att kunna få kortare utbildningar, men det är baserat på det individuella behovet och kommer att bli mer jobbrelaterat. Utredningen kommer att vara en del i det fortsatta utvecklingsarbetet av arbetsmarknadspolitiken som pågår inom Arbetsmarknadsdepartementet. Jag avser därför inte att i nuläget gå in på utredningens förslag i detalj.

Josefin Brink (V)

Anf. 69 Josefin Brink (V)

Fru talman! Jag tackar Sven Otto Littorin för svaret på min interpellation. Det är uppenbart att regeringen en gång för alla har bestämt sig för att orsaken till arbetslösheten är dels att de arbetslösa har det för bra och därför inte vill jobba, dels att det är för dyrt att anställa, och därför struntar företagen i att skaffa den personal som de behöver. Följaktligen har regeringen dels sänkt ersättningen och dragit åt tumskruvarna på de arbetslösa, dels gett generösa rabatter på arbetsgivaravgifter och skatter. Sänkningen av a-kassan sker stegvis. Ju längre man har varit arbetslös desto mindre får man i ersättning, samtidigt som ett flertal av de rabatter som ges till arbetsgivarna också gäller när de anställer långtidsarbetslösa. Då vore det logiskt att långtidsarbetslösheten är det som definitivt borde minska om den här analysen av problemet stämmer och om den här politiken fungerar. Men så ligger det inte till. Över 50 000 människor är långtidsarbetslösa i dag. Det är händelsevis exakt lika många som det var innan arbetsmarknadsminister Littorin tillträdde sitt jobb. Varken utsvältningen av de arbetslösa eller rabatterna till arbetsgivarna har alltså gett något som helst resultat på antalet långtidsarbetslösa. Det handlar om 50 000 personer som har sökt jobb efter jobb i minst ett halvår utan att kunna hitta något. Samtidigt uppger fler och fler arbetsgivare inom exempelvis byggbranschen och industrin, framför allt i små företag, att de gärna vill anställa fler personer, men de hittar inte de arbetssökande som de behöver. De har inte rätt kompetens och yrkeskunskaper. En ordentlig satsning på arbetsmarknadsutbildningar som lösning på den här ekvationen är inte precis långsökt. När man läser den utredning som arbetsmarknadsministern refererar till stärks ens argument för att satsa på arbetsmarknadsutbildning precis just nu ytterligare. Den visar att arbetsmarknadsutbildningar är mer effektiva och leder till väsentligt bättre chanser för den enskilde att få jobb än vad man tidigare har trott. Man presenterar dessutom ett antal väldigt kloka förslag på hur kvaliteten i utbildningarna kan förbättras ytterligare. Det säger arbetsmarknadsministern är bra, det är han intresserad av, det vill han genomföra. Men det är bara det att han samtidigt bortser från att utredningen faktiskt säger att en av de viktigaste förutsättningarna för att kunna upprätthålla en hög kvalitet är själva volymen. Oavsett konjunkturläge, säger rapporten, bör arbetsmarknadsutbildningarna ligga på en miniminivå på mellan 10 000 och 15 000 månadsplatser, dels för att man ska kunna hålla en rimlig kvalitet för att inte administrationskostnaderna ska bli orimligt stora i förhållande till vad man får ut, dels därför att det antalet platser behövs för att motverka en arbetslöshet som inte är konjunkturberoende utan strukturell och som handlar om att en viss andel av de arbetssökande inte har de kunskaper som efterfrågas på arbetsmarknaden. Det går alltså inte enligt utredningen att skilja kvalitet och kvantitet åt på det sätt som arbetsmarknadsministern säger. Det är två saker som hänger ihop. Utredningen konstaterar också, precis som exempelvis Konjunkturrådet, att det på lite sikt är helt nödvändigt att satsa på arbetsmarknadsutbildningar om vi ska undvika en utveckling mot en arbetsmarknad med så lågkvalificerade lågbetalda jobb att vi får en stor grupp människor i Sverige som är fattiga trots att de arbetar. För min del misstänker jag att det är vad regeringen vill, men jag antar att arbetsmarknadsministern inte gärna vill tillstå det. Då får han faktiskt komma med lite bättre förklaringar till varför man över huvud taget inte överväger att följa utredningens förslag.

Patrik Björck (S)

Anf. 70 Patrik Björck (S)

Fru talman! Det här svaret ger anledning till en hel del synpunkter, och jag tycker att Josefin på ett föredömligt sätt i och för sig har gått i svaromål. Men det skulle vara spännande att höra arbetsmarknadsministern förklara ett av påståendena i svaret, nämligen: "Dessutom är en av anledningarna till att vi har en hög arbetslöshet i dag .". Det är lite spännande med tanke på hur man normalt brukar beskriva arbetslösheten, inte som hög. Det hände någonting efter regeringsskiftet. Plötsligt var arbetslösheten inte så hög, men nu är den hög igen. Så fortsätter svaret: ". trots högkonjunktur, att tidigare socialdemokratiska regeringar med samarbetspartierna just gjort det som utredningen säger att vi ska göra." Alltså skulle arbetslösheten i dag vara hög bara för att vi har arbetsmarknadsutbildat för tolv år sedan. Det är i sig ett häpnadsväckande påstående. Om man tänker sig det som Josefin är ute efter skulle det fullständigt naturliga vara, om man har en arbetsgivare som söker en viss kompetens och det finns en arbetslös som saknar den kompetensen, att samhällets uppgift är att se till att arbetsgivaren får den kompetensen genom att utbilda den arbetslöse. Precis som Josefin argumenterade är det en självklarhet. Hur kan man få det till att det faktum att vi eventuellt under den socialdemokratiska regeringstiden utbildade byggare för tolv år sedan påverkar så att arbetslösheten är hög i dag? Det är en väldigt märklig kullerbytta i svaret som lite grann visar på arbetsmarknadsministerns desperation i debatten. Det skulle vara spännande att få det utrett. Jag har en fråga till. Jag har lätt att förstå att man från högerhåll vill ha en låglöneklass som putsar skorna och klipper gräsmattan och vaxar bilen. Jag gillar det inte, men jag kan förstå det, för det är klassisk högerpolitik. Men jag kan inte förstå varför man är livrädd att bemöta arbetsgivarnas behov av utbildad arbetskraft. Det förstår inte jag. Det är ologiskt oavsett om man är höger eller vänster. Det är bara dumt. Ytterligare en fråga: Besöker arbetsmarknadsministern aldrig företag, arbetsgivare som ställer de här frågorna? Var finns den utbildade arbetskraften? Vad tänker regeringen göra? De vill anställa, men det finns ingen som motsvarar deras behov. Det finns ingen som de kan ta in nu. Sedan ställer man krav på arbetskraftsinvandring och sådant för att bemöta behoven, som det har kommit förslag på. Så har vi massor med folk som inte vill någonting annat än arbeta men som har fel kompetens. Arbetsmarknadsministern förnekar dem detta, samtidigt som arbetsmarknadsministern förnekar arbetsgivarna att få arbetskraft och kunna utföra sina uppdrag. Som sagt: Ideologin med låglönearbetsmarknad kommer vi att slåss om. Det är politik. Det är vänster och höger, det må vara hänt. Men den här dumheten, som egentligen är fullständigt onödig, att inte tillfredsställa de arbetslösas behov av utbildning och arbetsgivarnas behov av utbildad arbetskraft är för mig en fullständig gåta.

Patrik Björck (S)

Anf. 70 Patrik Björck (S)

Fru talman! Det här svaret ger anledning till en hel del synpunkter, och jag tycker att Josefin på ett föredömligt sätt i och för sig har gått i svaromål. Men det skulle vara spännande att höra arbetsmarknadsministern förklara ett av påståendena i svaret, nämligen: "Dessutom är en av anledningarna till att vi har en hög arbetslöshet i dag .". Det är lite spännande med tanke på hur man normalt brukar beskriva arbetslösheten, inte som hög. Det hände någonting efter regeringsskiftet. Plötsligt var arbetslösheten inte så hög, men nu är den hög igen. Så fortsätter svaret: ". trots högkonjunktur, att tidigare socialdemokratiska regeringar med samarbetspartierna just gjort det som utredningen säger att vi ska göra." Alltså skulle arbetslösheten i dag vara hög bara för att vi har arbetsmarknadsutbildat för tolv år sedan. Det är i sig ett häpnadsväckande påstående. Om man tänker sig det som Josefin är ute efter skulle det fullständigt naturliga vara, om man har en arbetsgivare som söker en viss kompetens och det finns en arbetslös som saknar den kompetensen, att samhällets uppgift är att se till att arbetsgivaren får den kompetensen genom att utbilda den arbetslöse. Precis som Josefin argumenterade är det en självklarhet. Hur kan man få det till att det faktum att vi eventuellt under den socialdemokratiska regeringstiden utbildade byggare för tolv år sedan påverkar så att arbetslösheten är hög i dag? Det är en väldigt märklig kullerbytta i svaret som lite grann visar på arbetsmarknadsministerns desperation i debatten. Det skulle vara spännande att få det utrett. Jag har en fråga till. Jag har lätt att förstå att man från högerhåll vill ha en låglöneklass som putsar skorna och klipper gräsmattan och vaxar bilen. Jag gillar det inte, men jag kan förstå det, för det är klassisk högerpolitik. Men jag kan inte förstå varför man är livrädd att bemöta arbetsgivarnas behov av utbildad arbetskraft. Det förstår inte jag. Det är ologiskt oavsett om man är höger eller vänster. Det är bara dumt. Ytterligare en fråga: Besöker arbetsmarknadsministern aldrig företag, arbetsgivare som ställer de här frågorna? Var finns den utbildade arbetskraften? Vad tänker regeringen göra? De vill anställa, men det finns ingen som motsvarar deras behov. Det finns ingen som de kan ta in nu. Sedan ställer man krav på arbetskraftsinvandring och sådant för att bemöta behoven, som det har kommit förslag på. Så har vi massor med folk som inte vill någonting annat än arbeta men som har fel kompetens. Arbetsmarknadsministern förnekar dem detta, samtidigt som arbetsmarknadsministern förnekar arbetsgivarna att få arbetskraft och kunna utföra sina uppdrag. Som sagt: Ideologin med låglönearbetsmarknad kommer vi att slåss om. Det är politik. Det är vänster och höger, det må vara hänt. Men den här dumheten, som egentligen är fullständigt onödig, att inte tillfredsställa de arbetslösas behov av utbildning och arbetsgivarnas behov av utbildad arbetskraft är för mig en fullständig gåta.

Patrik Björck (S)

Anf. 70 Patrik Björck (S)

Fru talman! Det här svaret ger anledning till en hel del synpunkter, och jag tycker att Josefin på ett föredömligt sätt i och för sig har gått i svaromål. Men det skulle vara spännande att höra arbetsmarknadsministern förklara ett av påståendena i svaret, nämligen: "Dessutom är en av anledningarna till att vi har en hög arbetslöshet i dag .". Det är lite spännande med tanke på hur man normalt brukar beskriva arbetslösheten, inte som hög. Det hände någonting efter regeringsskiftet. Plötsligt var arbetslösheten inte så hög, men nu är den hög igen. Så fortsätter svaret: ". trots högkonjunktur, att tidigare socialdemokratiska regeringar med samarbetspartierna just gjort det som utredningen säger att vi ska göra." Alltså skulle arbetslösheten i dag vara hög bara för att vi har arbetsmarknadsutbildat för tolv år sedan. Det är i sig ett häpnadsväckande påstående. Om man tänker sig det som Josefin är ute efter skulle det fullständigt naturliga vara, om man har en arbetsgivare som söker en viss kompetens och det finns en arbetslös som saknar den kompetensen, att samhällets uppgift är att se till att arbetsgivaren får den kompetensen genom att utbilda den arbetslöse. Precis som Josefin argumenterade är det en självklarhet. Hur kan man få det till att det faktum att vi eventuellt under den socialdemokratiska regeringstiden utbildade byggare för tolv år sedan påverkar så att arbetslösheten är hög i dag? Det är en väldigt märklig kullerbytta i svaret som lite grann visar på arbetsmarknadsministerns desperation i debatten. Det skulle vara spännande att få det utrett. Jag har en fråga till. Jag har lätt att förstå att man från högerhåll vill ha en låglöneklass som putsar skorna och klipper gräsmattan och vaxar bilen. Jag gillar det inte, men jag kan förstå det, för det är klassisk högerpolitik. Men jag kan inte förstå varför man är livrädd att bemöta arbetsgivarnas behov av utbildad arbetskraft. Det förstår inte jag. Det är ologiskt oavsett om man är höger eller vänster. Det är bara dumt. Ytterligare en fråga: Besöker arbetsmarknadsministern aldrig företag, arbetsgivare som ställer de här frågorna? Var finns den utbildade arbetskraften? Vad tänker regeringen göra? De vill anställa, men det finns ingen som motsvarar deras behov. Det finns ingen som de kan ta in nu. Sedan ställer man krav på arbetskraftsinvandring och sådant för att bemöta behoven, som det har kommit förslag på. Så har vi massor med folk som inte vill någonting annat än arbeta men som har fel kompetens. Arbetsmarknadsministern förnekar dem detta, samtidigt som arbetsmarknadsministern förnekar arbetsgivarna att få arbetskraft och kunna utföra sina uppdrag. Som sagt: Ideologin med låglönearbetsmarknad kommer vi att slåss om. Det är politik. Det är vänster och höger, det må vara hänt. Men den här dumheten, som egentligen är fullständigt onödig, att inte tillfredsställa de arbetslösas behov av utbildning och arbetsgivarnas behov av utbildad arbetskraft är för mig en fullständig gåta.

Sven Otto Littorin (M)

Anf. 71 Sven Otto Littorin (M)

Fru talman! Hur vore det om debattörerna läste utredningen? Det skulle underlätta debatten, ska jag säga. Om man gör det ser man att i den här utredningen som är 300-400 sidor lång står siffrorna 10 000-15 000 personer i ett stycke. Sedan står de i ett stycke till tre sidor senare. Det finns inget resonemang om varför man har kommit fram till att det just är 15 000 platser, inte på vilket sätt man har räknat ut att det höjer effektiviteten, utan det är bara ett tyckande. Titta gärna en gång till på s. 236 eller något i den stilen. Om arbetsmarknadspolitiska utbildningar hade svaret på den stora arbetslösheten hade vi inte haft någon arbetslöshet att tala om under den förra mandatperioden, men det var ju inte på det sättet. Läser man vidare i utredningen kommer man också att hitta vad utredningen är väldigt tydlig med, nämligen att arbetsmarknadspolitiska utbildningar ska ha en kontracyklisk dimensionering, det vill säga att när det är lågkonjunktur kan man ha arbetsmarknadsutbildningar i högre omfattning och när det är högkonjunktur i lägre omfattning. Och de ska vara så dimensionerade att när man närmar sig vändningen i konjunkturen ska man helst ett år i förväg dra ned respektive dra på. Det innebär, och jag frågade utredaren om just detta, att den neddragning som vi nu gör förmodligen skulle ha påbörjats redan under 2005. Där någonstans skulle neddragningen av volymen av de arbetsmarknadspolitiska utbildningarna ha gjorts, men det vågade inte den förra regeringen. Men det är vad utredningen föreslår, därför att det låstes fast en massa personer i arbetsmarknadspolitiska utbildningar som borde ha fått ett jobb att gå till redan under 2005 och 2006. Det är svaret på Patrik Björcks fråga. Sedan vill jag påminna om att utöver de drygt 7 000 platser som finns i arbetsmarknadspolitiska utbildningar av mer traditionellt snitt finns det 190 000 platser i jobb- och utvecklingsgarantin och jobbgarantin för unga. Där lägger vi 12,6 miljarder. Det är en väsentlig förbättring just för de grupper som Josefin Brink pekar på, nämligen de som har sett både en och annan lågkonjunktur passera revy under alla år utan att få plats eller utan att hitta en möjlighet att nå en arbetsmarknad. Diskussionen om matchning är oerhört intressant. Utöver det ekonomiska incitamentet att det ska löna sig att arbeta finns det naturligtvis flera olika dimensioner som vi också kan diskutera. Arbetsförmedlingens fokus på att förmedla arbete, inte förmedla friår och vad det nu kan vara för larv som ni höll på med under förra mandatperioden, är en bra idé och att man har en myndighetsstruktur som är enhetlig med ett tydligt mål. Jag har noterat att Socialdemokraterna inte har deltagit så mycket i den debatten, eftersom man förmodligen delar uppfattningen att det är en bra struktur på myndigheten. Därtill är utbildningssystemets förmåga viktig. Det som arbetsmarknadspolitiska utbildningar kan göra är oftast att reparera fel som har begåtts tidigare eller att man av sin arbetsgivare, om man har haft ett arbete tidigare, har fått en omskolning eller hjälp att hitta vidare när det gäller kompetenser och annat. Min utgångspunkt är naturligtvis att Arbetsförmedlingen och de statliga insatserna inte kan göra allt. Men vi ska ha ett utbildningssystem som levererar utbildning av kvalitet och som förbereder unga för att komma ut på arbetsmarknaden. Och vi ska naturligtvis se till att vi har en god omställningsförmåga i övrigt i arbetslivet. Det har vi. Förra året förmedlade Arbetsförmedlingen 830 000 jobb. Vi vet att det i en högkonjunktur motsvarar kanske hälften av de jobb som omsätts under ett år. Det betyder att kanske drygt en och en halv miljon jobb bytte händer förra året. Det är en internationellt sett väldigt hög siffra, och det är jag naturligtvis väldigt glad för. Patrik Björck pratar om låglönemarknad, ett gammalt hederligt knep. Vad är det för nys? Resultatet av förra årets lönerörelse var väl rätt uppenbart. Det är inte direkt en låglönemarknad som vi har sett växa fram. Till och med Irene Wennemo, LO:s näringspolitiska talesperson, sade i en debatt med mig i radion för ett par månader sedan att någon sådan utveckling ser man inte alls, så det kan vi avfärda.

Josefin Brink (V)

Anf. 72 Josefin Brink (V)

Fru talman! Jag noterar inledningsvis att arbetsmarknadsministern inte bemöter det som jag sade inledningsvis, nämligen att antalet långtidsarbetslösa individer är exakt detsamma som när han tillträdde som arbetsmarknadsminister, trots att arbetslösheten som helhet har sjunkit. Med andra ord är det just de personer som har allra svårast att få jobb som fortfarande inte har fått några som helst bättre chanser att komma in på arbetsmarknaden. Det är ganska relevant i det här sammanhanget, får man ju lov att säga. Till skillnad från vad arbetsmarknadsministern insinuerar har jag faktiskt läst utredningen. Det som utredningen konstaterar är något som arbetsmarknadsministern inte gillar att höra, och det är att det finns ett visst antal personer som är strukturellt arbetslösa, alltså personer som inte har de kvalifikationer och yrkeskunskaper som krävs på dagens arbetsmarknad. Jag begriper inte varför det är så orimligt för arbetsmarknadsministern att ta in detta. Det här är alltså personer som bevisligen - ungefär 50 000 personer i dag precis som när arbetsmarknadsministern började - trots att de söker jobb efter jobb inte kan hitta jobb, trots att det samtidigt finns en jättestor efterfrågan på arbetskraft. Det här är personer som behöver rustas för att ha en chans att komma ut på arbetsmarknaden. Men arbetsmarknadsministern vill inte se arbetslöshetsbekämpningen på det sättet utan vill hålla fast vid att det handlar om att människor är för lata, inte vill jobba, tycker att det inte lönar sig att arbeta och jag vet inte vad. Vi har olika inriktning på arbetsmarknadspolitiken, olika syn på vad som är samhällets roll när det gäller arbetsmarknadspolitiken. Är det vår roll att pressa och stressa människor att ta jobb på vilka villkor som helst, och går det inte får man skylla sig själv och gå in i något slags evighetsgaranti fram till livets slutskede? Eller är det samhällets uppgift att faktiskt se till att människor kan arbeta, att det finns plats för människor på arbetsmarknaden? Vi är alla överens om att utbildningssystemet har misslyckats nu precis som det alltid har gjort och att det säkert kan bli mycket bättre. Men varför ska inte samhället erbjuda en chans till, två chanser till, tre chanser till? Nej, därför att det gillar inte arbetsmarknadsministern som politik. Vad den här utredningen pratar om är att man kan använda arbetsmarknadsutbildningar för att undvika långtidsarbetslöshet, inte sitta och vänta in den, som ministern förespråkar, utan faktiskt se vilka personer det är som löper stor risk att bli långvarigt arbetslösa. Det finns väldigt tydliga indikationer på vilka det är, som nämns i utredningen och på många andra håll. Det är personer som saknar gymnasieutbildning och det är personer som saknar yrkesutbildning. De här personerna är de som har bäst chanser att öka sina möjligheter att få ett jobb genom att gå en kort yrkesutbildning som är anpassad efter de behov som finns på arbetsmarknaden. Den logiken tycker jag är solklar, och den stärks av utredningen. De 10 000-15 000 platser som föreslås i utredningen är visst belagda. En försiktig uppskattning är att 10-20 procent av de individer som löper störst risk att bli långtidsarbetslösa skulle bli ungefär 10 000-15 000. Det är angivet här. Om arbetsmarknadsministern anser att utredningen är nys och puckon får han naturligtvis gärna hävda det. Men det här står i alla fall angivet i utredningen. Det är inte hämtat ur luften. Det är i vart fall inte jag som har hittat på det. Är det nu så att man inte har som mål att åstadkomma en låglönearbetsmarknad där människor inte finner en plats på dagens arbetsmarknad, utan det i stället ska tillskapas jobb med låga löner och låga kvalifikationer, ja då är det ju detta som man måste satsa på.

Patrik Björck (S)

Anf. 73 Patrik Björck (S)

Fru talman! Jag får ge arbetsmarknadsministern rätt i en sak. Någon gång får man vara generös och göra det. Det är klart att vi ska ha en bra, god grundutbildning och en bra, god gymnasieutbildning och så vidare som ger så många ungdomar som möjligt en bra start i livet. Så långt är det rätt. Hur det sedan ska ske är vi inte överens om. Jag tror inte en sekund på att vi kommer att få en bättre utbildning bara för att vi jagar barnen med betyg när de går i förskolan eller drar ned på utbildningskraven för vissa elever, de där som ska borsta arbetsmarknadsministerns skor. Hur den utbildningen ska se ut är vi alltså inte överens om, men att vi måste ha en bra utbildning är helt okej. Sedan vet vi att oavsett hur bra den blir - den kan bli bättre, och vi har naturligtvis mycket som vi skulle kunna göra bättre även i vår politik - kommer många att behöva en andra och en tredje chans. Det är det vi pratar om. Kraven kommer att förändras. Den utbildning som man har är kanske inte så relevant för den nya arbetsmarknaden om man 20-30 år senare drabbas av arbetslöshet. Då behöver man den andra och den tredje chansen. Det är precis det vi pratar om och ingenting annat. Vi måste som medborgare få den möjligheten till ytterligare chanser. Sedan är det detta klassiska att tajmningen är fel, fast arbetsmarknadsministern använder en annan term. Han säger att den är kontracyklisk eller någonting, om man vill cykla baklänges, eller jag vet inte vad det betyder. Det är lite humor. Vi stod här för ett år sedan och hade samma debatt. De som jag pratade om då, människor av kött och blod som inte fick sin utbildning på ett utbildningscenter i Skövde, hade i dag kunnat vara färdigutbildade byggnadsarbetare och kunnat jobba på byggena i Skövde. Det förmenade arbetsmarknadsministern dem. Dålig tajmning, javisst. Var det dålig tajmning också för ett år sedan? Den utbildningen hade varit slutförd nu.

Sven Otto Littorin (M)

Anf. 74 Sven Otto Littorin (M)

Fru talman! Patrik Björck borde kanske ha tittat på Aktuellt i går. Det var jätteintressant. Konkurrensverket undersöker just nu kartellbildningar mellan byggarbetsgivare och byggfack när det gäller att stänga ute just byggelever från praktikplatser i byggindustrin. Det spelar ingen roll hur många platser Arbetsförmedlingen köper. Det går inte att få ut dem, för det finns tydligen hemliga strukturer där som gör det omöjligt. Så låt oss lämna den saken därhän. Ni läser utredningen som fan, ursäkta, hin håle läser Bibeln. Ni läser den ena sidan men inte den andra. Läser ni 10 000-15 000 platser borde ni kanske läsa detta med kontracyklisk dimensionering också. Det går inte bara att dra på varje sekund med Amsutbildningar, som ju traditionellt sett är er lösning på alla livets problem. Det är precis det utredningen säger, nämligen dimensionera dem efter konjunkturen, dra ned när det går bra på arbetsmarknaden och lite innan så att folk kommer ut i arbete snarare än att gå en arbetsmarknadspolitisk utbildning. Det är precis det vi har gjort. Det var tyvärr för sent, för valet skulle helst ha varit några år tidigare så att vi hade kunnat göra det redan 2005. Josefin Brink pratar om långtidsarbetslösheten. Den öppna långtidsarbetslösheten ligger kvar på ungefär samma nivåer. Men den totala långtidsarbetslösheten har gått ned med ungefär 20 000 personer. Där har vi det kött och blod som Patrik Björck pratar om. Vi räknar nämligen den som ingår i arbetsmarknadspolitiskt program som arbetslös, för det är det man är om man inte har ett reguljärt arbete. Men ni väljer att gömma arbetslösheten i olika Amsåtgärder, så det är självklart att ni vill ha fler sådana när ni träder till, om ni någon gång gör det, för att kunna dölja arbetslösheten med statistik, precis som ni brukar - tricksa bort den helt enkelt. Det tänker jag inte medverka till. Patrik Björck och Josefin Brink pratar om den andra chansen. Jag delar helt den uppfattningen. Det finns ganska många personer - 50 000 står det i utredningen, det är förmodligen en låg siffra, det är säkert ännu fler - som har sett en och annan lågkonjunktur passera revy utan att få kontakt med arbetsmarknaden. Det är dem vi ska hjälpa. Det är därför vi lägger 12,6 miljarder på jobb- och utvecklingsgarantin och jobbgarantin för unga - det är närmare 90 000 platser - just för den kategorin som har det riktigt besvärligt och som behöver det som det tyvärr inte finns några bra svenska begrepp för, nämligen targeting , profiling och coaching . Vad det egentligen handlar om är att när man kommer in i programmen ska man få en ordentlig genomgång av vad man behöver komplettera med för att kunna fungera på arbetsmarknaden. Man ska sedan ha en ordentlig uppföljning och få det stöd som man behöver. Det kan vara praktikplats, det kan vara utbildning i form av en kompletterande grundskole- eller gymnasieutbildning eller vad man nu behöver för att komma ut på arbetsmarknaden. I andra ändan ska vi göra det billigare att anställa den som har varit långtidsarbetslös. Det är helt riktigt. Nystartsjobben är en sådan åtgärd där över 13 000 personer, varav hälften har varit borta i mer än två år och var tionde i mer än fem år från arbetsmarknaden, har fått jobb. Det är en bra sak. Nu expanderar vi det från den 1 januari till att gälla offentlig sektor och deltidsarbetslösa. Och det kommer mer kan jag lova! Går man tillbaka till grunderna för interpellationen, som handlar om en lägsta nivå på 10 000-15 000 platser, vidhåller jag att när man läser utredningarna finns det ingen genomgång av varför detta skulle vara den effektivt lägsta nivån. Det står inget om styckkostnader, upphandlingskostnader eller kvalitetsuppföljning som har lett till att man kan leda det i bevis att det just är 10 000-15 000. Varför inte 20 000 eller 5 000? Det finns ingen som resonerar om detta. Utan man resonerar baklänges att det finns 50 000 personer och då ska det alltså vara 10 000-15 000 platser. Det är inte seriöst att ha det som utgångspunkt. Det som däremot är seriöst, och som vi tittar mycket noggrant på, är allt det andra som står i utredningen och som Josefin Brink också klokt pekar på i sin interpellation, nämligen kvalitet, uppföljning, olika typer av sätt att verifiera och legitimera utbildningar och vad det nu kan vara. Alla de sakerna är oerhört intressanta, och det plockar vi också in i det framtida arbetet och i diskussionerna med Arbetsförmedlingen om hur vi kan förbättra de arbetsmarknadspolitiska utbildningarnas kvalitet och innehåll.

Sven Otto Littorin (M)

Anf. 74 Sven Otto Littorin (M)

Fru talman! Patrik Björck borde kanske ha tittat på Aktuellt i går. Det var jätteintressant. Konkurrensverket undersöker just nu kartellbildningar mellan byggarbetsgivare och byggfack när det gäller att stänga ute just byggelever från praktikplatser i byggindustrin. Det spelar ingen roll hur många platser Arbetsförmedlingen köper. Det går inte att få ut dem, för det finns tydligen hemliga strukturer där som gör det omöjligt. Så låt oss lämna den saken därhän. Ni läser utredningen som fan, ursäkta, hin håle läser Bibeln. Ni läser den ena sidan men inte den andra. Läser ni 10 000-15 000 platser borde ni kanske läsa detta med kontracyklisk dimensionering också. Det går inte bara att dra på varje sekund med Amsutbildningar, som ju traditionellt sett är er lösning på alla livets problem. Det är precis det utredningen säger, nämligen dimensionera dem efter konjunkturen, dra ned när det går bra på arbetsmarknaden och lite innan så att folk kommer ut i arbete snarare än att gå en arbetsmarknadspolitisk utbildning. Det är precis det vi har gjort. Det var tyvärr för sent, för valet skulle helst ha varit några år tidigare så att vi hade kunnat göra det redan 2005. Josefin Brink pratar om långtidsarbetslösheten. Den öppna långtidsarbetslösheten ligger kvar på ungefär samma nivåer. Men den totala långtidsarbetslösheten har gått ned med ungefär 20 000 personer. Där har vi det kött och blod som Patrik Björck pratar om. Vi räknar nämligen den som ingår i arbetsmarknadspolitiskt program som arbetslös, för det är det man är om man inte har ett reguljärt arbete. Men ni väljer att gömma arbetslösheten i olika Amsåtgärder, så det är självklart att ni vill ha fler sådana när ni träder till, om ni någon gång gör det, för att kunna dölja arbetslösheten med statistik, precis som ni brukar - tricksa bort den helt enkelt. Det tänker jag inte medverka till. Patrik Björck och Josefin Brink pratar om den andra chansen. Jag delar helt den uppfattningen. Det finns ganska många personer - 50 000 står det i utredningen, det är förmodligen en låg siffra, det är säkert ännu fler - som har sett en och annan lågkonjunktur passera revy utan att få kontakt med arbetsmarknaden. Det är dem vi ska hjälpa. Det är därför vi lägger 12,6 miljarder på jobb- och utvecklingsgarantin och jobbgarantin för unga - det är närmare 90 000 platser - just för den kategorin som har det riktigt besvärligt och som behöver det som det tyvärr inte finns några bra svenska begrepp för, nämligen targeting , profiling och coaching . Vad det egentligen handlar om är att när man kommer in i programmen ska man få en ordentlig genomgång av vad man behöver komplettera med för att kunna fungera på arbetsmarknaden. Man ska sedan ha en ordentlig uppföljning och få det stöd som man behöver. Det kan vara praktikplats, det kan vara utbildning i form av en kompletterande grundskole- eller gymnasieutbildning eller vad man nu behöver för att komma ut på arbetsmarknaden. I andra ändan ska vi göra det billigare att anställa den som har varit långtidsarbetslös. Det är helt riktigt. Nystartsjobben är en sådan åtgärd där över 13 000 personer, varav hälften har varit borta i mer än två år och var tionde i mer än fem år från arbetsmarknaden, har fått jobb. Det är en bra sak. Nu expanderar vi det från den 1 januari till att gälla offentlig sektor och deltidsarbetslösa. Och det kommer mer kan jag lova! Går man tillbaka till grunderna för interpellationen, som handlar om en lägsta nivå på 10 000-15 000 platser, vidhåller jag att när man läser utredningarna finns det ingen genomgång av varför detta skulle vara den effektivt lägsta nivån. Det står inget om styckkostnader, upphandlingskostnader eller kvalitetsuppföljning som har lett till att man kan leda det i bevis att det just är 10 000-15 000. Varför inte 20 000 eller 5 000? Det finns ingen som resonerar om detta. Utan man resonerar baklänges att det finns 50 000 personer och då ska det alltså vara 10 000-15 000 platser. Det är inte seriöst att ha det som utgångspunkt. Det som däremot är seriöst, och som vi tittar mycket noggrant på, är allt det andra som står i utredningen och som Josefin Brink också klokt pekar på i sin interpellation, nämligen kvalitet, uppföljning, olika typer av sätt att verifiera och legitimera utbildningar och vad det nu kan vara. Alla de sakerna är oerhört intressanta, och det plockar vi också in i det framtida arbetet och i diskussionerna med Arbetsförmedlingen om hur vi kan förbättra de arbetsmarknadspolitiska utbildningarnas kvalitet och innehåll.

Sven Otto Littorin (M)

Anf. 74 Sven Otto Littorin (M)

Fru talman! Patrik Björck borde kanske ha tittat på Aktuellt i går. Det var jätteintressant. Konkurrensverket undersöker just nu kartellbildningar mellan byggarbetsgivare och byggfack när det gäller att stänga ute just byggelever från praktikplatser i byggindustrin. Det spelar ingen roll hur många platser Arbetsförmedlingen köper. Det går inte att få ut dem, för det finns tydligen hemliga strukturer där som gör det omöjligt. Så låt oss lämna den saken därhän. Ni läser utredningen som fan, ursäkta, hin håle läser Bibeln. Ni läser den ena sidan men inte den andra. Läser ni 10 000-15 000 platser borde ni kanske läsa detta med kontracyklisk dimensionering också. Det går inte bara att dra på varje sekund med Amsutbildningar, som ju traditionellt sett är er lösning på alla livets problem. Det är precis det utredningen säger, nämligen dimensionera dem efter konjunkturen, dra ned när det går bra på arbetsmarknaden och lite innan så att folk kommer ut i arbete snarare än att gå en arbetsmarknadspolitisk utbildning. Det är precis det vi har gjort. Det var tyvärr för sent, för valet skulle helst ha varit några år tidigare så att vi hade kunnat göra det redan 2005. Josefin Brink pratar om långtidsarbetslösheten. Den öppna långtidsarbetslösheten ligger kvar på ungefär samma nivåer. Men den totala långtidsarbetslösheten har gått ned med ungefär 20 000 personer. Där har vi det kött och blod som Patrik Björck pratar om. Vi räknar nämligen den som ingår i arbetsmarknadspolitiskt program som arbetslös, för det är det man är om man inte har ett reguljärt arbete. Men ni väljer att gömma arbetslösheten i olika Amsåtgärder, så det är självklart att ni vill ha fler sådana när ni träder till, om ni någon gång gör det, för att kunna dölja arbetslösheten med statistik, precis som ni brukar - tricksa bort den helt enkelt. Det tänker jag inte medverka till. Patrik Björck och Josefin Brink pratar om den andra chansen. Jag delar helt den uppfattningen. Det finns ganska många personer - 50 000 står det i utredningen, det är förmodligen en låg siffra, det är säkert ännu fler - som har sett en och annan lågkonjunktur passera revy utan att få kontakt med arbetsmarknaden. Det är dem vi ska hjälpa. Det är därför vi lägger 12,6 miljarder på jobb- och utvecklingsgarantin och jobbgarantin för unga - det är närmare 90 000 platser - just för den kategorin som har det riktigt besvärligt och som behöver det som det tyvärr inte finns några bra svenska begrepp för, nämligen targeting , profiling och coaching . Vad det egentligen handlar om är att när man kommer in i programmen ska man få en ordentlig genomgång av vad man behöver komplettera med för att kunna fungera på arbetsmarknaden. Man ska sedan ha en ordentlig uppföljning och få det stöd som man behöver. Det kan vara praktikplats, det kan vara utbildning i form av en kompletterande grundskole- eller gymnasieutbildning eller vad man nu behöver för att komma ut på arbetsmarknaden. I andra ändan ska vi göra det billigare att anställa den som har varit långtidsarbetslös. Det är helt riktigt. Nystartsjobben är en sådan åtgärd där över 13 000 personer, varav hälften har varit borta i mer än två år och var tionde i mer än fem år från arbetsmarknaden, har fått jobb. Det är en bra sak. Nu expanderar vi det från den 1 januari till att gälla offentlig sektor och deltidsarbetslösa. Och det kommer mer kan jag lova! Går man tillbaka till grunderna för interpellationen, som handlar om en lägsta nivå på 10 000-15 000 platser, vidhåller jag att när man läser utredningarna finns det ingen genomgång av varför detta skulle vara den effektivt lägsta nivån. Det står inget om styckkostnader, upphandlingskostnader eller kvalitetsuppföljning som har lett till att man kan leda det i bevis att det just är 10 000-15 000. Varför inte 20 000 eller 5 000? Det finns ingen som resonerar om detta. Utan man resonerar baklänges att det finns 50 000 personer och då ska det alltså vara 10 000-15 000 platser. Det är inte seriöst att ha det som utgångspunkt. Det som däremot är seriöst, och som vi tittar mycket noggrant på, är allt det andra som står i utredningen och som Josefin Brink också klokt pekar på i sin interpellation, nämligen kvalitet, uppföljning, olika typer av sätt att verifiera och legitimera utbildningar och vad det nu kan vara. Alla de sakerna är oerhört intressanta, och det plockar vi också in i det framtida arbetet och i diskussionerna med Arbetsförmedlingen om hur vi kan förbättra de arbetsmarknadspolitiska utbildningarnas kvalitet och innehåll.

Josefin Brink (V)

Anf. 75 Josefin Brink (V)

Fru talman! Det är lite märkligt att arbetsmarknadsministern hävdar att sådana verktyg som på modern "svenska" heter targeting , profiling och coaching ska användas när folk redan har blivit arbetslösa. Detta är verktyg som ska användas för att undvika att människor ska bli långtidsarbetslösa. Detta är verktyg som har tagits fram för att man tidigt ska se vad en person löper för risk att bli långtidsarbetslös. Att sätta in det i jobb- och utvecklingsgarantin är i det närmaste löjligt. Man ska sätta in det direkt. Då kan man identifiera vilka personer som löper stor risk att bli långvarigt arbetslösa och vilka personer som skulle ha hjälp av att få en arbetsmarknadsutbildning. Dem erbjuder vi en sådan utbildning. Att sitta och vänta in långtidsarbetslöshet och sedan konstatera att en person löper stor risk att bli långtidsarbetslös är lite löjligt. Vad det handlar om, och som står i utredningen, är att de lågutbildades sysselsättningsproblem kan snarast uppfattas som ett strukturellt än ett konjunkturellt problem. Det handlar om att arbetsmarknaden, Sven Otto Littorin, har förändrats. Det finns inte jobb för personer som saknar rätt kompetens. I klartext hjälper inga sänkta ersättningsnivåer eller hårdare sökkrav ett dyft om man inte har de yrkeskunskaper som efterfrågas av arbetsgivarna. Det spelar ingen roll om man får noll kronor i a-kassa. Har du inget att erbjuda arbetsgivarna som de vill ha får du inte jobb. Det är bara att konstatera att där skiljer vi oss åt. Vi tycker att det är samhällets uppgift att erbjuda den utbildning som behövs för att man ska ha en chans att få ett jobb, medan arbetsmarknadsministern framhärdar mer av den medicin som inte gett några som helst resultat, nämligen mer av hårdare tag och tuffare villkor för de arbetslösa. Jag kan bara konstatera att här skiljer vi oss mycket åt. Jag hoppas att arbetsmarknadsministern tänker om. Men jag misstänker att han tyvärr inte kommer att göra det.

Sven Otto Littorin (M)

Anf. 76 Sven Otto Littorin (M)

Fru talman! De som har kort tid i arbetslöshet ska ha ett jobb att gå till, inte ett Amsprogram. Det måste vara min utgångspunkt. Därför ska vi ha en politik för arbete, inte en politik för höjd a-kassa eller fler Amsutbildningar. Resultatet pratade Josefin Brink om på slutet. Det kan vi läsa oss till. Var fjärde minut har en svensk som tidigare befunnit sig i arbetslöshet eller utanförskap lämnat det utanförskapet och kommit in på arbetsmarknaden, fått ett jobb att gå till, en arbetsgemenskap att känna trygghet i, en lön att leva på och en framtid att se fram emot. Det är inte bara statistik, det är människor av kött och blod. Det är tre Borlänge tillbaka i arbete eller tolv Söderhamn eller vad jag nu ska jämföra med. Det är människor som har just det vi alla pratar om, nämligen en arbetsgemenskap. Det är precis just det som sker.

Sven Otto Littorin (M)

Anf. 76 Sven Otto Littorin (M)

Fru talman! De som har kort tid i arbetslöshet ska ha ett jobb att gå till, inte ett Amsprogram. Det måste vara min utgångspunkt. Därför ska vi ha en politik för arbete, inte en politik för höjd a-kassa eller fler Amsutbildningar. Resultatet pratade Josefin Brink om på slutet. Det kan vi läsa oss till. Var fjärde minut har en svensk som tidigare befunnit sig i arbetslöshet eller utanförskap lämnat det utanförskapet och kommit in på arbetsmarknaden, fått ett jobb att gå till, en arbetsgemenskap att känna trygghet i, en lön att leva på och en framtid att se fram emot. Det är inte bara statistik, det är människor av kött och blod. Det är tre Borlänge tillbaka i arbete eller tolv Söderhamn eller vad jag nu ska jämföra med. Det är människor som har just det vi alla pratar om, nämligen en arbetsgemenskap. Det är precis just det som sker.

Sven Otto Littorin (M)

Anf. 76 Sven Otto Littorin (M)

Fru talman! De som har kort tid i arbetslöshet ska ha ett jobb att gå till, inte ett Amsprogram. Det måste vara min utgångspunkt. Därför ska vi ha en politik för arbete, inte en politik för höjd a-kassa eller fler Amsutbildningar. Resultatet pratade Josefin Brink om på slutet. Det kan vi läsa oss till. Var fjärde minut har en svensk som tidigare befunnit sig i arbetslöshet eller utanförskap lämnat det utanförskapet och kommit in på arbetsmarknaden, fått ett jobb att gå till, en arbetsgemenskap att känna trygghet i, en lön att leva på och en framtid att se fram emot. Det är inte bara statistik, det är människor av kött och blod. Det är tre Borlänge tillbaka i arbete eller tolv Söderhamn eller vad jag nu ska jämföra med. Det är människor som har just det vi alla pratar om, nämligen en arbetsgemenskap. Det är precis just det som sker.

Störningar på webbplatsen

Effekten av arbetsmarknadsutbildning

Interpellationen är besvarad

Händelser

Interpellationer

Interpellationen

Debatt

Webb-tv: Effekten av arbetsmarknadsutbildning

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 68 Sven Otto Littorin (M)

Anf. 68 Sven Otto Littorin (M)

Anf. 68 Sven Otto Littorin (M)

Anf. 69 Josefin Brink (V)

Anf. 70 Patrik Björck (S)

Anf. 70 Patrik Björck (S)

Anf. 70 Patrik Björck (S)

Anf. 71 Sven Otto Littorin (M)

Anf. 72 Josefin Brink (V)

Anf. 73 Patrik Björck (S)

Anf. 74 Sven Otto Littorin (M)

Anf. 74 Sven Otto Littorin (M)

Anf. 74 Sven Otto Littorin (M)

Anf. 75 Josefin Brink (V)

Anf. 76 Sven Otto Littorin (M)

Anf. 76 Sven Otto Littorin (M)

Anf. 76 Sven Otto Littorin (M)

Intressenter

Frågeställare

Besvarad av

Interpellationer