Norrsundets Bruk

Interpellation 2007/08:285 av Andersson, Ulla (v)

den 17 december

Interpellation

2007/08:285 Norrsundets Bruk

av Ulla Andersson (v)

till näringsminister Maud Olofsson (c)

Stora Enso har beslutat att Norrsundets Bruk ska läggas ned. 325 personer förlorar sina jobb och årtionden av de anställdas arbete, kunnande, engagemang och slit verkar inte ha någon betydelse för ägarna. Hela samhället påverkas av nedläggningen – service, samhällstjänster, underleverantörer, huspriser med mera – men för ägarna är priset på virke viktigare än samhällsansvar.

Den 1 december offentliggjorde Lennart Holm, som har ett förflutet inom Stora Enso, sitt intresse för att köpa fabriken. År 1994–97 var han vd på Stora Cell, där både Norrsundet och Skutskär ingick. Nu har han ett riskkapitalbolag bakom sig, PAI Partners, som är intresserade av att köpa fabriken. Fabriken beräknas ge en vinst på ca 250 miljoner kronor i år.

Den 5 december genomfördes en stor manifestation mot nedläggningen. Genom Norrsundets gator lyste facklorna, leden var långa och täta av människor som var både upprörda och bedrövade. Fabriksledningen spelar med deras framtid som insats.

Efter manifestationen lovade fabriksledningen, som tidigare vägrat att träffa intressenten, att de ändå skulle träffas. Men de var samtidigt tydliga med att de inte trodde att det i sig skulle ändra på något.

Regeringen har ett särskilt ansvar i situationer som den här och möjligheter som inte andra har att påverka Stora Ensos ägare. Regeringen kan agera dels gentemot ägaren i Sverige och dels gentemot den finska staten som är delägare. Regeringen har därför också ett ansvar att sätta sig in i frågan och ta del av de olika förslag som finns.

Det är dags för näringsministern att inse att ett besök på plats vore det bästa i denna situation. Allt annat vore ett klart budskap om att regeringen inte bryr sig om den svåra situation som uppstått. Dessutom borde näringsministern utse en förhandlare som kan bidra till en konstruktiv lösning.

En av huvudorsakerna till att Stora Enso agerar som de gör är den bristande konkurrensen på virkesmarknaden. Det är uppenbart att något inte står rätt till i ekonomin när Stora Enso väljer att lägga ned lönsamma enheter för att minska sin egen efterfrågan på virke och därmed sänka priset. I nationalekonomisk litteratur används termen monopsoni för att beskriva den här sortens monopolproblem på efterfrågesidan.

Utifrån vad som anförts vill jag fråga ansvarigt statsråd, näringsminister Maud Olofsson, följande:

Avser näringsministern att kontakta den intressent som vill köpa fabriken för att sätta sig in i frågan och därefter ta kontakt med ledningen i Stora Enso?

Är det näringsministerns ställningstagande att denna har ett ansvar att vid sådana här tillfällen göra ett besök på plats?

Avser näringsministern att utse en förhandlingsperson?

Avser näringsministern att vidta några åtgärder på EU-nivå för att försöka skärpa konkurrenslagstiftningen så att den här sortens problem med monopsoni kan begränsas?