Till innehåll på sidan

Avvisningar till Grekland enligt Dublinförordningen

Interpellation 2007/08:238 av Larsson, Kalle (v)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2007-11-27
Anmäld
2007-11-27
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Sista svarsdatum
2007-12-11
Svar fördröjt anmält
2007-12-11
Besvarad
2008-01-15

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 27 november

Interpellation

2007/08:238 Avvisningar till Grekland enligt Dublinförordningen

av Kalle Larsson (v)

till statsrådet Tobias Billström (m)

TV 4-nyheterna har i en rad reportage avslöjat att Sverige avvisar ett stort antal asylsökande till Grekland, trots att de här riskerar att utsättas för misshandel och omänskliga förhållanden och att de dessutom sänds tillbaka med risk för tortyr och dödsstraff i hemländerna.

De avvisningar som gjorts från Sverige har beslutats med hänvisning till Dublinbestämmelserna inom EU.

I februari 2003 antogs den förordning som ersätter Dublinkonventionen. Den innebär att alla grundprinciper i Dublinkonventionen med dess stötande och inhumana konsekvenser blir kvar. Detta är bärande del av ”Fästning Europa” – alltså EU-ländernas gemensamma strävan att hålla människor borta och att stänga gränserna för asylsökande. Principen är att det EU-land som den asylsökande först rest in i blir ansvarigt för asylprövningen och mottagandet. Detta leder till att de asylsökande koncentreras till de länder som gränsar mot områden varifrån många flyktingar kommer. Som en konsekvens av detta försöker länderna göra sina gränser så ogenomträngliga som möjligt.

Det är länderna i norra delen av EU som påtvingat EU:s medlemmar vid Medelhavet principen för att uppnå en koncentration av flyktingarna i dessa länder och i görligaste mån motverka etnisk mångfald i Nordeuropa. Förordningen motverkar alltså en någorlunda jämn fördelning av flyktingar i olika EU-länder och koncentrerar dem till frontstaterna.

Mottagningsvillkoren i flera länder kring Medelhavet, däribland Grekland, har mycket allvarliga brister. Människor tvingas leva under fängelseliknande och inhumana förhållanden utan tillräckliga medel för att klara sin försörjning. Flera länder återsänder också personer som, om de hade haft tillgång till en rättssäker prövning i Sverige, skulle ha haft goda möjligheter att få asylansökan beviljad.

Enligt min och Vänsterpartiets mening medverkar Sverige genom Dublinförordningen till att ännu en byggsten i ”Fästning Europa” kommit på plats och till att asylsökande utsätts för omänsklig behandling.

Den enda rimliga principen för att avgöra vilket land som ska handlägga en asylansökan är att låta den asylsökande själv fatta beslutet – alltså själv välja asylland. Även FN:s flyktingkommissariat har i sitt yttrande över EU-kommissionens grönbok om ett gemensamt asylsystem gett uttryck för att man skulle föredra att Dublinförordningens principer ersätts med att den asylsökandes eget val av asylland ska vara avgörande.

Mot bakgrund av de avslöjanden som gjorts beträffande förhållandena för återsända till Grekland är det enligt vår mening nödvändigt att skyndsamt avbryta avvisningar dit.

Jag vill mot bakgrund av det som anförts ställa följande frågor till statsrådet Tobias Billström:

1. Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att Sverige ska frånträda Dublinförordningen och låta asylsökande själva fatta beslut om vilket land som ska handlägga asylansökan?

2. Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att skyndsamt stoppa avvisningar till Grekland med hänvisning till Dublinbestämmelserna och att prövningen av dessa ärenden i stället ska genomföras i Sverige?

Debatt

(15 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2007/08:238, Avvisningar till Grekland enligt Dublinförordningen

Interpellationsdebatt 2007/08:238

Webb-tv: Avvisningar till Grekland enligt Dublinförordningen

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 81 Tobias Billström (M)
Herr talman! Kalle Larsson har frågat mig om jag är beredd att vidta åtgärder för att Sverige ska frånträda Dublinförordningen och låta asylsökande själva fatta beslut om vilket land som ska handlägga asylansökan. Han har också frågat vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att skyndsamt stoppa överföringar till Grekland med hänvisning till Dublinförordningen, så att asylprövningen i stället sker i Sverige. Dublinförordningens syfte är att garantera att den som kommer till EU och söker asyl får sin sak prövad i någon av medlemsstaterna. Förordningen har löst ett tidigare problem inom Europa, där det hände att asylsökande fick resa från stat till stat utan att deras asylansökningar prövades i sak - så kallade refugees in orbit . Grundprincipen för förordningens ansvarsregler är att en person som flyr sitt hemland ska söka skydd i det första land där han eller hon har möjlighet till det. Det finns dock en rad andra kriterier som kan vara viktigare vid fastställandet av vilken medlemsstat som är ansvarig för prövningen. Förordningens ikraftträdande 2003 innebar till exempel att var den sökandens familj och släktingar befinner sig fick ökad betydelse som ansvarsgrund jämfört med vad som gällde enligt den tidigare Dublinkonventionen. Mot bakgrund av den problematik som rådde innan Dublinregelverket fanns finns det all anledning att hålla fast vid den nu rådande grundprincipen för ansvarskriterierna. Jag vill också framhålla att FN:s flyktingkommissariat UNHCR, i det svar som Kalle Larsson hänvisar till, välkomnar antagandet av Dublinförordningens ansvarskriterier. Dublinförordningen bygger på det faktum att alla medlemsstater är bundna av 1951 års Genèvekonvention om flyktingars rättsliga ställning, som utgör grunden för den internationella asylrätten. Alla medlemsstater är rättsstater med samma förutsättningar att tillvarata asylsökandes rättigheter. Genom det europeiska samarbetet har vi mellan 1999 och 2005 antagit ett regelverk med miniminormer på EU-nivå, regler som lyft upp standarden för asylprövning och asylmottagande i många medlemsstater. Genom denna första fas av harmoniseringen av EU:s asyllagstiftning har vi också skapat en gemensam rättslig grund och framför allt ett system för övervakning - genom kommissionen och ytterst EG-domstolen - av att reglerna genomförs och tillämpas i hela unionen. Nästa steg mot ett fördjupat europeiskt samarbete är ett gemensamt asylsystem med gemensamma regler, som vi förutsett till utgången av år 2010. Regeringen stöder aktivt strävan mot ett sådant system, baserat på en fullständig och allomfattande tillämpning av Genèvekonventionen och andra för asylområdet relevanta folkrättsliga instrument. Jag är övertygad om att även detta gemensamma system ska innebära en fortsatt förbättring både för de individer som söker skydd här och för medlemsstaterna. De bilder från Grekland som vi sett i medier och som Kalle Larsson utgår ifrån i sin fråga indikerar det UNHCR redan rapporterat, nämligen att det finns klara problem vad gäller mottagningsstandarden för den kraftigt ökande strömmen av migranter. Nya anläggningar byggs nu i Grekland. Den misshandelsincident från 2006 som visades har däremot inte något direkt samband med mottagningsvillkoren och rörde inte heller asylsökande. Händelsen har för övrigt, enligt den information jag har fått, lett till snabba rättsliga påföljder. Sådana händelser är förstås inte acceptabla men kan samtidigt inte heller tas till argument för att inte gå vidare med ett förstärkt europeiskt samarbete. Vad gäller Kalle Larssons andra fråga, om att stoppa överföringar till Grekland, vill jag framhålla att regeringen inte har den roll som Kalle Larsson tycks förutsätta i frågan. Det är Migrationsverket och, vid överklagande, migrationsdomstolarna som självständigt har att handlägga asylärenden individuellt och utifrån detta besluta om hur relevanta bestämmelser ska tillämpas.

Anf. 82 Kalle Larsson (V)
Herr talman! Låt mig inleda med att välkomna att den här debatten slutligen äger rum. Det var den 27 november som jag inlämnade min utmaning till Tobias Billström för att få till stånd en debatt. Det är tacksamt att vi slutligen kan få ha den här i kammaren. Låt mig också välkomna övriga debattörer, som jag i dag hoppas få svar från om var man står. Det var lätt att inför tv-kamerorna säga en sak, men vad är svaret i dag när det gäller avvisningar till Grekland? Jag har förstått, efter medieinslag, att Socialdemokraterna nu har ställt sig bakom vårt krav att man ska försöka göra vad man kan för att stoppa avvisningarna. Det välkomnar vi. Jag vet att Miljöpartiet tidigare har gjort liknande uttalanden. Bakgrunden till det här är det som vi från Vänsterpartiet under många år tidigare har kritiserat, att människor i dag sänds tillbaka både till mottagningsförhållanden i en del länder inom EU och därifrån, ibland, tillbaka till länder där man riskerar förföljelse, trakasserier och tortyr. Det är ingen nyhet för oss att det här sker, men visst var det nya avslöjanden som flera olika mediekanaler under senare delen av hösten lyckades presentera. Från Vänsterpartiet har kravet länge varit att avskaffa eller omförhandla Dublinförordningen. Vår grunduppfattning är att den asylsökande själv måste få välja i vilket land man vill söka asyl. Det är inte nödvändigtvis det vi behöver diskutera i dag. Vi kan väl söka lite efter möjligheterna att göra det som redan i dag är möjligt. Det är nämligen redan i dag möjligt att använda den undantagsparagraf som finns i Dublinförordningen. Det står där i 2 kap. artikel 3 punkt 2 att genom undantag från punkt 1, det vill säga den punkt där man beskriver att man ska prövas i det land där man först sätter sin fot, får varje medlemsstat pröva en ansökan som lämnats in av en tredjelandsmedborgare. Det betyder att det är fullt möjligt för Sverige att i sak pröva de ansökningar som i dag lämnas in. Det skulle också kunna innebära att var och en av dem som annars skulle avvisas till Grekland i stället fick sin prövning i Sverige. Hur ställer sig de olika riksdagspartierna till denna möjlighet? Det vi i dag kritiserar från Vänsterpartiet är bland annat att människor sänds tillbaka till mottagningsförhållanden som är oacceptabla. Många har vänt sig till mig på olika sätt för att berätta vad man har varit med om i Grekland. Man vittnar om att man under tre månaders vistelse på ett förvar inte får rast utomhus vid något tillfälle och att man är alldeles för många i de skabbiga och smutsiga lokaler som man tvingas befinna sig i. Man vittnar om misshandel och trakasserier. Det är den ena delen, att ingen ska från Sverige sändas tillbaka till ett land där man riskerar en sådan behandling. Den andra delen är att oerhört många människor också sänds tillbaka till länder där man riskerar förföljelse. I dag kan vi konstatera att förra året sändes 900 personer tillbaka från Sverige till just Grekland. En majoritet av dem var irakier. Nio av tio av de irakier som kommer till Sverige får beslut om asyl här, men ingen får det i Grekland. Då borde väl vän av rättssäkerhet fråga sig: Vad kan det bero på att så få som sänds tillbaka får möjlighet att ens få en realistisk prövning i Grekland? Det som i dag behöver besvaras av ministern och de borgerliga debattörerna i kammaren är: Vad är man beredd att göra, om något? Eller vill man bara blunda nu när tv-kamerorna för ögonblicket har stängts av?

Anf. 83 Fredrick Federley (C)
Herr talman! Jag vill börja med att önska alla en god fortsättning på det nya året. Det är kul att debatten är i gång igen. Jag vill också be om ursäkt för att jag tyvärr säkerligen inte hinner med mitt andra inlägg, eftersom jag måste åka och föra en annan debatt i Aktuellt om en stund. Det jag skulle vilja att vi lyfter upp här och verkligen tittar på är vad interpellanten verkligen säger i sin inledning. Den är ganska insinuant, och det finns ganska hårda skrivningar som det finns all anledning att titta lite närmare på. Man måste fråga sig: Vad menar man egentligen från Vänsterpartiets och dess talesmans sida i de här frågorna? Det finns också all anledning för oss andra inom majoritetspartierna men också inom Socialdemokraterna att ställa frågan: Delar man den världsuppfattning som Kalle Larsson verkar ha? I sin iver och längtan tillbaka till ett samhälle som fanns före Europeiska unionen, är man från Vänsterpartiet uppenbarligen beredd att återigen skicka ut människor i detta virrvarr man befann sig i, där man inte visste att man hade rättigheten att få sin sak prövad i ett land utan i många länder omedelbart sattes på transporter vidare till ett annat land. Många länder var transportsträckor, men man fick aldrig chans att söka asyl någonstans. Det är en rättighet som är internationellt reglerad och som respekteras av alla länder inom Europeiska unionen. Med din modell skulle vi gå tillbaka till den typ av samhälle där den enskilda människa som vill söka asyl faktiskt inte vet om hon får den rätten tillgodosedd, inte heller om hon kan få det på ett rättssäkert sätt. När jag ser på de skrivningar som Kalle Larsson gör i texten blir jag faktiskt mörkrädd. Det är ganska grova anklagelser som läggs fram. Han skriver om "'Fästning Europa' - alltså EU-ländernas gemensamma strävan att hålla människor borta och att stänga gränserna för asylsökande". Det är så Vänsterpartiet ser på det europeiska samarbetet, och det är så man ser på de intentioner som man har i Dublinförordningen om att garantera människor möjligheten till en prövning i åtminstone ett land i Europeiska unionen utan att transporteras vidare utan att få sin sak prövad. UNHCR har, precis som ministern tidigare påpekade, också välkomnat de ansvarskriterier som finns med i Dublinförordningen. Tar Kalle Larsson avstånd från UNHCR:s välkomnande av ansvarskriterierna? Menar du att UNHCR gör felaktiga bedömningar, och finns det i så fall fler fall där du tycker att vi inte bör lyssna till de välkomnanden som UNHCR gör? Vidare i interpellationen säger du: "Det är länderna i norra delen av EU som påtvingat EU:s medlemmar vid Medelhavet principen för att uppnå en koncentration av flyktingarna i dessa länder och i görligaste mån motverka etnisk mångfald i Nordeuropa." Menar du alltså att det är vi i exempelvis Sverige och Holland som har tvingat på länderna kring Medelhavet Dublinförordningen för att vi vill hålla etniskt rena länder? Det är ganska grova anklagelser som Vänsterpartiet kommer med. Nu vet jag ju att ni säkert inte menar detta, utan det är ren och skär populism som så många andra gånger. Men det finns all anledning att ta upp det här i kammaren så att vi får det dokumenterat. Det finns all anledning för exempelvis Socialdemokraterna, om Kalle Larsson har rätt i att de ansluter sig till hans linje, att tala om ifall de också ställer sig bakom denna typ av uttalanden från Vänsterpartiet. Det är också graverande att Kalle Larsson menar att Grekland, som är bundet av Genèvekonventionen från 1951, bryter mot den konventionen. Då bör det också finnas en tydlig internationell kritik med en tydlig avsändare och en tydlig mottagare. Jag upplever inte att den riktigt finns i dag. Det ska bli trevligt att under en stund framöver få höra hur Kalle Larsson förhåller sig till dessa uttalanden och särskilt till de skrivningar han själv har gjort i sin egen interpellation.

Anf. 84 Mikael Cederbratt (M)
Herr talman! Jag vill påminna om det som ministern sade. Dublinförordningen är till för att säkerställa möjligheten till asylprövning. Vi får aldrig glömma det. Jag ska också nämna en del av de kriterier i förordningen som inte så ofta kommer fram i debatten. Där ingår att barn som har släktingar i ett land har möjlighet att få sin sak prövad. Har man släktingar i kärnfamiljen har man också möjlighet att välja. Det finns ett antal olika kriterier som jag tycker är bra. Dublinförordningen är en del av samarbetet och harmoniseringen. Det ställer en majoritet i den här kammaren upp för. Varför gör man det? Jo, för att det är en stor utmaning i framtiden och för att de flesta i den här salen gör bedömningen att vi måste samarbeta för att kunna lösa de problemen. Låt mig ge ett litet räkneexempel. Om alla EU-länder i relation till sin befolkning skulle ta emot lika många kvotflyktingar som vi gör i Sverige skulle man komma upp till 95 000 kvotflyktingar i hela EU. Hur ska Sverige kunna göra nytta och lämna avtryck på migrationsområdet om man inte samarbetar? Ni som inte vill samarbeta blir då faktiskt svaret skyldiga. Hade vi inte haft samarbetet hade vi med stor sannolikhet inte fått signaler som indikerar bristerna, och vi hade absolut inte haft verktyg för att kunna påverka dem. Det är till gagn för alla asylsökande, inte bara för dem som genom Dublinförordningen kommer till Grekland eller något annat land. När detta är sagt ser jag personligen och mina alliansvänner mycket allvarligt på de uppgifter som har kommit fram. Vad har vi då gjort med det? Från socialförsäkringsutskottet har vi inbjudit den socialdemokratiska EU-parlamentarikern och ledamoten i EU-parlamentets LIBE-utskott, Inger Segelström, och fört ett resonemang med henne. I allianspartierna har vi träffat EU-parlamentariker i vår egen krets. Göran Lindblad, moderat riksdagsman, har till Europarådet ställt frågor om hur man ska säkra skyddet för asylsökande och hur man ska kunna förbättra mottagandet. Fyra av alliansens ledamöter i socialförsäkringsutskottet har haft en träff med den grekiske ambassadören och fört resonemang med honom. Därför skulle jag vilja fråga statsrådet: Vad har statsrådet haft för kontakter på EU-nivå angående det här ärendet? Min bedömning är att Dublinförordningen i grunden är bra, för den säkerställer asylprövningsrätten. Med samarbetet ska vi göra att systemet fungerar bättre. Människor som hanterar system måste känna och veta att de kan komma att bli granskade. Jag skulle vilja avsluta med att be om att få höra statsrådets syn på vad interpellanten skriver om att förordningen alltså "motverkar . en någorlunda jämn fördelning av flyktingar i olika EU-länder och koncentrerar dem till frontstaterna". Jag tycker inte att det stämmer. Jag vill höra vad statsrådet tycker.

Anf. 85 Ulf Nilsson (Fp)
Herr talman! Låt mig börja med att säga att jag tror att vi alla i den här kammaren nog är överens om att det är väldigt positivt med rörlighet över gränserna. Sedan kanske vi i alliansen är mer positiva än exempelvis vänsterpartierna när det gäller att människor kommer hit för att arbeta eller söka arbete. Men vi tycker att de flyktingar som Sverige har tagit emot genom åren har varit ett positivt inslag i svenskt samhällsliv och varit en resurs. Vi borde också vara överens om att flyktingpolitiken under många år fungerade mindre bra, inte minst för de flyktingar som kom hit. Det var långa väntetider. Man kunde få vänta på beslut i åratal. Det fanns barn som växte upp här och vande sig vid Sverige och sedan fick avslag och så vidare. Det var dålig integration och svårt att komma in på arbetsmarknaden. Nu har det hänt två saker. De hände 2006. Vi har fått en ny processordning med rättssäkerhet och möjlighet till överklagande i domstol. Det bestämde vi med bred politisk majoritet. Vi har också slagit fast att politiker inte ska fatta beslut i enskilda ärenden. Det handlar inte om att vi ska smita undan vårt ansvar. Tycker vi att lagar och regler fungerar dåligt kan vi här i riksdagen besluta att vi ändrar dem. Så var det när vi ville komma från det gamla systemet där politiker genom att skapa opinion plötsligt kunde få den gamla Utlänningsnämnden att ändra sig och fatta ett annat beslut än det ursprungliga. Det var inte rättssäkert. Det andra viktiga är att en ny gemensam flyktingpolitik i EU börjar växa fram. Vi ser fram emot och hoppas på att 2010 ha sjösatt den fullt ut. Det finns många saker där. Man diskuterar gemensamma regler, gemensamma principer för asylansökan och om ekonomisk ersättning till länder som har särskilt stort tryck. Vi har redan fått ett beslut i EU om att Sverige får ett visst stöd för att vi tar emot så många irakiska flyktingar till exempel. Grekland, som hade ett tryck på 100 000 flyktingar förra året, borde också ha möjlighet till ett visst ekonomiskt stöd. Grundtanken är alltså att vi ska få en gemensam flyktingpolitik. Det tror jag är den enda vägen för att få en rättssäker flyktingpolitik och för att Europa som helhet ska kunna ta emot fler flyktingar. Det går inte att ett, två eller tre länder tar extremt stort ansvar medan många andra länder smiter undan. För första gången på länge verkar det nu som att dessa möjligheter finns. Grekland har med rätta kritiserats för en del inslag i sin politik, och man har själv tagit upp den till debatt på hemmaplan, i Grekland, helt offentligt. Men det finns säkert all anledning till kritik. Men vad är nyckeln - är den att Sverige eller något annat enskilt land agerar visavi Grekland, eller är den att EU och kommissionen sätter press på Grekland? Det är naturligtvis det sistnämnda som är det vettiga. De frågor som jag har kommit fram till är: Vad är avsikten med Vänsterpartiets och Kalle Larssons inställning här? Ska vi sluta med samarbetet, eller ska vi - fast vi ska lämna EU, som Kalle Larsson vill - ändå fortsätta att ha ett samarbete i flyktingfrågor? Ska vi avbryta strävandena för att ha en gemensam asylpolitik 2010? Ska vi lämna det rättssäkra system där politiker inte fattar beslut i enskilda frågor? Det vore naturligtvis väldigt intressant att höra vad Socialdemokraterna säger om dessa två frågor. Ska vi fortsätta med en gemensam EU-politik om flyktingar? Ska vi fortsätta med den rättssäkra beslutsordning som vi har?

Anf. 86 Magdalena Streijffert (S)
Herr talman! Ibland känns det tråkigt att vi måste skriva under en rad konventioner och lagar om hur vi människor ska behandla varandra. Sunt förnuft borde kanske säga att jag som medmänniska behandlar en annan medmänniska med respekt, på ett sjyst och rättvist sätt, humant och på lika villkor. Tyvärr vet vi att verkligheten är annorlunda, och det är alltid lika fel, lika upprörande och lika tragiskt när det händer. Jag som medmänniska och vi som land har en skyldighet att göra vad vi kan för att konventioner och lagar verkligen följs. Denna interpellationsdebatt handlar om det reportage som TV 4:s Nyheterna gjort och som visar på en rad grymheter mot asylsökande i Grekland. De har utsatts för misshandel och omänskliga förhållanden och sänds dessutom tillbaka med risk för tortyr och dödsstraff i hemländerna. Vi skickar enligt Dublinkonventionen tillbaka asylsökande till Grekland. Jag är glad att Kalle Larsson och Vänsterpartiet fört upp denna fråga till diskussion i kammaren för den är mycket viktig. Vad jag förstår handlar diskussionen inte om ifall man är för eller emot EU. Inte heller handlar den om ifall man är för eller emot Dublinkonventionen. Där kanske jag och Kalle Larsson har olika åsikter. Den handlar i stället om hur vi behandlar varandra. Förutom reportaget i TV 4 har även FN:s flyktingorgan UNHCR riktat kritik mot Grekland som i dag är det land inom EU som efter Sverige tar emot flest irakiska flyktingar. Enligt UNHCR får inga irakier asyl i Grekland. Flyktingar direktavvisas ofta vid gränsen utan att få sin sak prövad. Asylsökande får heller ingen rättshjälp. I ett brev till EU-kommissionen före jul skriver UNHCR att bristerna är mycket allvarliga och uppmanar därför EU-länderna att överväga möjligheten till undantag från den så kallade Dublinförordningen om första asylland just när det gäller irakier. Det tycker jag är ett ganska tydligt svar på Fredrick Federleys fråga. Visst måste konventionen om mänskliga rättigheter och rätten för människor att söka asyl och en fristad undan förföljelse sättas i första rummet. När det inte följs måste Sverige som land göra allt det kan för att ett annat medlemsland i EU ska följa dessa lagar. Ett sätt skulle kunna vara att Sverige tills vidare stoppar avvisningar av asylsökande till Grekland enligt undantaget i Dublinordningen, alltså tills det att en förändring skett. Herr talman! Det är bra att medierna granskar och visar när något inte står rätt till. Det är dock olyckligt när det ibland snävas in så att endast ett visst land eller en viss händelse uppmärksammas. Vi vet att Genèvekonventionen och konventionen om mänskliga rättigheter inte alltid följs på andra ställen heller. Vi får rapporter om hur asylsökande behandlas på Kanarieöarna och hur de som kommer till Malta utan giltiga resedokument hamnar bakom lås och bom i upp till ett och ett halvt år, tills identitet och asylskäl utretts. När oegentligheter sker måste vi politiker både i Europaparlamentet och i EU:s medlemsländer hitta verktyg att kunna använda oss av. Det gäller framför allt nu när vi inom en snar framtid ska ha en gemensam flykting- och asylpolitik i EU, något som vi socialdemokrater ställt oss bakom. För att Sverige ska följa Dublinkonventionen, vilket vi socialdemokrater också ställer oss bakom, måste vi vara säkra på att konventionerna om mänskliga rättigheter och rätten till asyl följs av de länder som vi avvisar asylsökande till. Herr talman! Min fråga till migrationsministern är vilka åtgärder den svenska regeringen kommer att vidta för att exempelvis Grekland, som vi avvisar asylsökande till enligt Dublinkonventionen, ska följa de konventioner som medlemsländerna i EU skrivit under, det vill säga Genèvekonventionen och konventionen om mänskliga rättigheter. Och om så inte sker undrar jag vilka åtgärder Sverige som medlemsland då kan vidta.

Anf. 87 Tobias Billström (M)
Herr talman! Först och främst ska jag tacka för och instämma i de kloka synpunkter som mina kolleger Mikael Cederbratt, Fredrick Federley och Ulf Nilsson framfört. När det gäller mina kontakter med kommissionen, som Mikael Cederbratt efterlyste, med anledning av det som varit har jag den 28 november kontaktat den ansvarige kommissionären Franco Frattini, detta med utgångspunkt från de saker som då visades i tv. Jag vill gärna veta vad kommissionen gjort och kommer att göra i frågan. Det framgick mycket tydligt i dialogen med representanten för kommissionen att kommissionen haft ögonen på Grekland och kommer att fortsätta att ha det vad gäller dessa frågor. Interpellanten Kalle Larsson hävdar att flera Dublinstater återsänder asylsökande som, om de fått sin sak prövad i Sverige, skulle haft goda möjligheter att få ansökan beviljad här. Det är självfallet en förenkling. Alla stater är bundna av 1951 års Genèvekonvention om flyktingars rättsliga ställning som utgör grunden för den internationella flyktingrätten. Det innebär att personer som uppfyller Genèvekonventionens kriterier för flyktingskap också ska få det efter prövning av ansökan, oavsett vilken medlemsstat prövningen sker i. Det innebär vidare att principen om non-reformant gäller i alla medlemsstater, det vill säga att ingen person avvisas till ett land där hans eller hennes "liv eller frihet skulle hotas på grund av personens ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller politisk åskådning" eller till ett land där han eller hon riskerar att sändas vidare. Dublinförordningen omfattar personer som söker skydd enligt Genèvekonventionen och reglerar vilken medlemsstat som ska pröva en sådan ansökan. EU:s medlemsstater har tidigare inte haft harmoniserade regler om vad som ska menas med internationellt skydd. Genom skyddsgrundsdirektivet som antogs 2004 har medlemsstaterna i större utsträckning harmoniserat vilka grunder som ger status som flykting eller skyddsbehövande i övrigt och gemensamt definierat hur Genèvekonventionens begrepp ska tillämpas. Det stämmer att statistiken visar att en betydligt större andel av asylsökande får uppehållstillstånd i Sverige än i Grekland, men om man jämför de skyddsgrunder som är likadana i Sverige och Grekland finner man att erkännandegraden är relativt lika i de två länderna. Återigen: Dublinreglerna är en forumregel, det som avgör ansvaret för att pröva en persons ansökan om skydd inom EU. En sådan regel medför även att man måste reglera vilka typer av ansökningar regeln ska tillämpas på. Nu har vi genom Dublinförordningen ansökningar om skydd enligt Genèvekonventionen som gräns. Genèvekonventionen var den gemensamma juridiska grund som gällde i alla medlemsstater när Dublinförordningen antogs. Detta tycker jag att vi måste understryka i diskussionen. När det sedan gäller den vidare diskussionen tycker jag att man bör peka på vikten av att om domstolar eller Migrationsverket kommer till slutsatsen att man bör tillämpa ett sådant undantag som tagits upp till diskussion i dag, det vill säga fatta beslut om överföring till den ansvariga staten, hindrar detta inte en sakprövning av asylsökningar i Sverige. Det är dock Migrationsverket och domstolarna som självständigt, utifrån utlänningslagen och annan relevant lagstiftning, avgör när och hur dessa regler tillämpas, inte politiker genom politiska beslut. Vad beträffar frågan om koncentration som Mikael Cederbratt ställde återkommer jag till den senare.

Anf. 88 Kalle Larsson (V)
Herr talman! Fredrick Federley, Mikael Cederbratt och Ulf Nilsson vill att jag ska debattera EU-frågan i allmänhet. De vill att jag ska redogöra för min syn på harmoniseringen av flyktingpolitiken inom EU. Så enkelt kommer jag inte att göra det för er! Den debatten tar jag gärna med den som så önskar vid lämpligt tillfälle, men jag låter mig inte luras till att föra den debatten när detta är en debatt initierad av mig för att Tobias Billström ska svara på frågor beträffande den huvudfråga som jag riktat till honom. Huvudfrågan gäller följande: I dag avvisar Sverige personer till Grekland. När de anländer till Grekland möter de mottagandevillkor som är fullständigt undermåliga, problematiska, oroväckande. Man kan använda olika uttryck för detta. Dessutom avvisas ett stort antal personer till andra länder varifrån de ursprungligen kom och där de riskerar förföljelse, tortyr och trakasserier. Ulf Nilsson sade: Om vi tycker att lagar och regler fungerar dåligt ska vi ändra på dem. Min huvudfråga i dag till er är: Tycker ni att lagar och regler här fungerar dåligt eller inte? Om ni tycker att de fungerar dåligt och om ni menar någonting med de uttalanden ni gör om att ni är oroade över situationen - är ni då beredda att göra någonting för att förändra detta? Jag talar inte om att vi från riksdagen eller regeringens sida ska lägga oss i enskilda ärenden. Men visst finns det stora möjligheter för såväl riksdag som regering att agera utan att göra sig skyldig till att lägga sig i domstolarnas eller myndigheternas självständighet. Jag har i en mängd tidigare debatter gett förslag till migrationsministern om hur sådant går till. Jag börjar tro, herr talman, att det snarare handlar om att migrationsministern inte är så intresserad av att vara migrationsminister - i alla fall inte om det handlar om att man ska ha några åsikter, tycka någonting eller göra någonting. För vad är det egentligen vi får för svar? Tobias Billström har tagit upp frågan med kommissionär Frattini. Ja, det är väl jättebra! Det är alldeles utmärkt att man pratar med varandra i den internationella kretsen av ansvariga politiker för de här frågorna. Men det kan väl ändå inte vara det enda som migrationsministern har möjlighet att göra? Inte ens Fredrick Federley, Mikael Cederbratt och Ulf Nilsson kan väl vara nöjda med att migrationsministerns svar på vad han tänker göra när vi alla tycker att detta är så oroväckande är: Det är lugnt - den 28 november talade jag med kommissionär Frattini om den här saken! Inte ens ni kan vara nöjda med det svaret. Frågan som Tobias Billström fortfarande har att svara på är: Vilka åtgärder är du beredd att vidta? Eller är du inte lika oroad som vi andra här över hur mottagandeförhållandena och risken för återsändande ser ut i dag? Det räcker inte att hänvisa till att alla länder inom EU har undertecknat Genèvekonventionen. Vi vet ju att ländernas rättssäkerhet på området ser helt olika ut. Hur skulle det annars kunna förklaras att Sverige sänder tillbaka 900 personer - de flesta av dem irakier - till Grekland? I Sverige får nio av tio uppehållstillstånd. Men i Grekland får ingen irakier det. Tobias Billström och andra borgerliga debattörer kan väl inte på fullt allvar hävda att de som råkar ha satt sin fot i Grekland innan de kom till Sverige är helt andra typer av fall än dem som kommer direkt till Sverige? Flera av de borgerliga debattörerna har gjort UNHCR till en viktig fråga. Men lyssna då på vad UNHCR säger i dag och tidigare i sitt brev till EU-kommissionen! De uppmanar länderna att avbryta avvisningar till Grekland.

Anf. 89 Fredrick Federley (C)
Herr talman! Jag måste säga, Kalle Larsson, att som centerpartist och en del av alliansregeringen är jag väldigt nöjd med migrationsminister Tobias Billström. Han agerar så som en minister bör agera, det vill säga inte som Magdalena Streijffert nu gjorde i sitt anförande. Hon tillhör ett parti som är det mest statsbärande i svensk historia. Hon säger nu att vi ska gå på ett brev som vad jag förstår är hemligstämplat. Jag har inte sett det, fastän jag har frågat efter det. Säkerligen har ingen av er andra sett det heller. Inte ens vederbörlig journalist på P 1, som framförde det här i debatten, har sett det utan har bara fått det uppläst för sig. Jag hoppas vid Gud - om vi nu vore religiösa - att det inte var så här Socialdemokraterna skötte Sverige under de nästan 72 år som ni satt vid regeringsmakten. Jag hoppas att ni inte slog till så fort ni hörde något glunkas om ett brev och sade till andra demokratiska länder inom Europeiska unionen: Vi kan inte sända människor till era länder trots att vi har ett ingånget avtal med er därför att vi har hört glunkas om ett brev. Det här är ett brev som jag fortfarande inte har sett. Ni kanske har sett det. Ni får gärna publicera det i så fall så att vi andra kan se det. Inte kan väl statsbärande partier lyssna till brev som man inte har sett och med dessa som grund välja att stoppa avvisandet av människor till länder enligt regler som vi gemensamt har gjort upp om? Det kan knappast vara meningen. Kalle Larssons oförstånd kanske är förståeligt eftersom han tillhör ett parti som är ett av de absolut minst statsbärande. Men du svarar fortfarande inte på mina frågor. Menar du att Sverige och Holland är rasistiska länder som har som syfte att stänga människor ute och därför har ingått detta avtal? Menar du att EU:s syfte är att hålla människor som inte är födda inom EU:s gränser utanför dessa gränser? Det är dina egna ord. Jag förutsätter att det är du själv som har skrivit dem. Det vore skönt att höra dig förklara dem.

Anf. 90 Mikael Cederbratt (M)
Herr talman! Det var ingen debatteknik när jag tidigare frågade Kalle Larsson om alternativet till samarbete. Jag har ställt den frågan vid flera tillfällen och aldrig fått svar. Jag tycker att vi ska fortsätta på den inslagna vägen med fortsatt samarbete och rättssäker prövning vilket innebär att vi i politiken inte kan hoppa in när vi tycker, tror eller vill. Om vi ska ha en rättssäker prövning måste vi hålla oss till de lagar och regler som gäller. Jag tror att man kan säga att även om vi säkert inte är nöjda på många områden när det gäller mottagningen har den i alla fall inte blivit sämre. Den blir bättre och bättre på grund av samarbetet. Vi har ett system för övervakning, vilket vi inte alls hade haft om vi inte hade haft med. Det ska användas vid behov, när brister i hanteringen indikeras. UNHCR resonerar ungefär på samma sätt, vad jag kan förstå. Det går långsamt, men det går - och det blir bättre och bättre. Vi har mycket engagerade svenska EU-parlamentariker som med sitt breda kontaktnät försöker påverka andra EU-parlamentariker. Samarbetet och harmoniseringen måste fortsätta. Dublinföreningen är en grundsten för att säkerställa asylprövningsrätten.

Anf. 91 Ulf Nilsson (Fp)
Herr talman! Jag tycker aldrig att det finns anledning att skryta eller slå sig för bröstet för att man är human. Men jag tycker att vi kan konstatera att Sverige både tidigare när det gäller flyktingmottagande, även om det inte fungerade så bra, och nu ändå tar sitt ansvar. Under det år som har gått har Sverige beviljat fler uppehållstillstånd än vad jag tror att vi någonsin har gjort. Och det är rätt. Det ska vi göra. Men jag tycker att det är fel att antyda att Sverige ligger bakom någon politik som skulle syfta till etnisk flyktingpolitik eller kraftigt återhållsam flyktingpolitik, som någon sade här. Sådan är inte vår flyktingpolitik. Herr talman! Jag ska fatta mig kort. Kalle Larsson sade att vi inte skulle lura honom att diskutera EU-politik. Och det är klart - jag tycker att det vore rätt ointressant att diskutera EU-politik i största allmänhet med Kalle Larsson i dag. Men vad som är intressant att få veta är om Kalle Larsson och Vänsterpartiet tycker att vi även i fortsättningen ska sträva mot en gemensam EU-politik för flyktingmottagande. Det är en nyckelfråga. Om man tycker att vi ska utveckla en sådan politik är det på EU-kommissionsnivå som man kan ha någon kraft bakom orden. Det är på den nivån som vi kan påverka Grekland eller andra länder om vi tycker att de hanterar frågorna felaktigt. Det är inte Sverige som land som kan lösa de problemen. Däremot är detta naturligtvis viktigt. Det är den frågan det gäller. Har vi ett gemensamt intresse från Vänsterpartiet och alliansen av att utveckla en gemensam EU-politik för flyktingfrågor? Den andra frågan är att vi kan ändra på lagar och regler. Kalle Larsson antyder att vi säger det men inte menar något. Vi ska ha en utvärdering om ett år. Det är mycket möjligt att flera av oss kommer att tycka att det finns saker som bör förbättras. Då kommer vi att föra fram det i en debatt både inom alliansen och offentligt. Men vi kan inte göra brandkårsutryckningar för varenda sak som händer. Då är EU ett mycket kraftfullare redskap.

Anf. 92 Magdalena Streijffert (S)
Herr talman! Det vi diskuterar i interpellationsdebatten i dag är den kritik som har framförts gentemot hur Grekland behandlar asylsökande som kommer dit. Bland andra Sverige skickar enligt Dublinkonventionen asylsökande till Grekland. Då är det viktigt, anser jag, att också de länder som finns inom EU och som har skrivit på Genèvekonventionen och konventionen om mänskliga rättigheter följer dessa lagar och förordningar. Det som har hänt är att vi har sett ett reportage från TV 4:s Nyheterna. Hård kritik har riktats från UNHCR. Det finns också en grupp parlamentariker som har varit nere i Grekland, och de har också riktat kritik i sin rapport. Migrationsministern har också framfört detta till kommissionär Frattini. De har också haft ögonen på landet. Det vi får som svar av migrationsministern är att man kommer att fortsätta att hålla ögonen på Grekland. Men vad innebär det egentligen? Jag tycker att Dublinkonventionen kan vara bra, men då gäller också att medlemsländerna följer Genèvekonventionen och konventionen om mänskliga rättigheter. Tobias Billström svarade inte på min fråga. Det handlar kanske inte bara om Grekland utan om andra länder i Europa som inte heller följer konventionen om mänskliga rättigheter och Genèvekonventionen. Vilka verktyg kan vi använda oss av? Vilka åtgärder kan Sveriges regering vidta när vi skickar tillbaka människor som söker asyl till Grekland dit de först har kommit och som inte följer lagar och konventioner? Människor behandlas väldigt dåligt? Vilka åtgärder kan Sverige vidta förutom att ringa till kommissionär Frattini som kommer att fortsätta att hålla ögonen på Grekland? Vad innebär det? Jag hoppas att migrationsministern svarar på de här frågorna.

Anf. 93 Tobias Billström (M)
Herr talman! Först och främst har vi den fråga från Mikael Cederbratt angående den jämna fördelningen i EU som jag lovade att svara på. Interpellanten hävdar att Dublinförordningen motverkar en någorlunda jämn fördelning av asylsökande mellan EU-länderna och koncentrerar dem till frontstaterna. Kommissionen presenterade en utvärdering av förordningen i juni 2007. Det är kommissionens uppgift att göra detta eftersom det är kommissionen som äger frågan och övervakningsmekanismerna. Utvärderingen visar att Dublinsystemet inte bidragit till att medlemsstaterna vid EU:s yttre land- eller sjögräns generellt får ta emot fler asylsökande än medlemsstater som inte ligger vid en yttre land- eller sjögräns. Fördelningen av överföringar i enlighet med förordningen verkar vara ganska jämn mellan stater vid en yttre gräns och stater som inte ligger vid en yttre gräns. Det faktum att ungefär hälften av alla irakier som söker asyl i Europa gör det i Sverige talar tydligt mot påståendet att Dublinförordningen leder till en koncentration av sökande till länder vid EU:s yttre gräns. Sedan har vi frågan om Grekland. Grekland har vid ett flertal tillfällen kritiserats för att inte efterleva de krav som direktivet om mottagningsvillkor för asylsökande ställer. Efter den kritik som framförts under hösten har det framkommit att åtgärder kommer att vidtas i syfte att förbättra mottagningsvillkoren. Mottagandedirektivet genomfördes i Grekland genom lagstiftning i november 2007. UNHCR pekar på att ett tryck för förbättringar kan komma som ett resultat av att direktivet nu genomförts. Såväl Kalle Larsson som Magdalena Streijffert har uppehållit sig väldigt mycket vid kommissionen. Det är bra. Det är kommissionen som äger de här frågorna och övervakningsmekanismerna. Anledningen till att jag kontaktade kommissionären var just detta. Vi kan inte ha 27 olika medlemsstater som för 27 olika dialoger. Vi måste ha en centralpunkt för detta, och det var kommissionen som också stämde Grekland inför EG-domstolen 2005 för bristande genomförande av mottagandedirektivet. Jag tycker att det kan vara värt att peka på detta. EG-domstolen fastslog i en dom från den 19 april 2007 att Grekland underlåtit att införliva direktivet. Kommissionen har även väckt talan mot andra medlemsstater för att inte ha införlivat mottagandedirektivet på ett vederbörligt sätt. Det är positivt att de länder som inte införlivar det som är ålagt dem riskerar juridiska och ekonomiska påföljder. Det kan vara värt att understryka i den här kammardebatten. Sedan tycker jag också att vi ska ta upp den fråga som har berörts om vad UNHCR har sagt och inte sagt. UNHCR anser inte att Grekland generellt inte är ett säkert första asylland. När det gäller irakier vill man hänvisa till siffrorna, skillnaderna i erkännandegrad samt studien om tillämpningen av skyddsgrundsdirektivet. Klart är också att UNHCR inte har riktat någon uppmaning till länder att utnyttja möjligheten till undantag i Dublinkonventionen när det gäller just Grekland och pröva ärendena själva. Detta är en generell uppmaning, en allmän uppmaning, till länder att i större utsträckning nyttja undantaget när det skulle gynna den asylsökande. Jag tycker kanske att interpellanten och även Magdalena Streijffert borde fundera över vad det egentligen är som UNHCR har sagt respektive inte sagt offentligt. Avslutningsvis kan jag bara konstatera att det är angeläget och viktigt att fortsätta att bedriva harmoniseringsarbetet i unionen. Den naturliga fortsättningen på EU:s asylsamarbete är ytterligare standardhöjningar som förverkligas genom helt gemensamma regler, och den utvecklingen stöder regeringen aktivt. Det är någonting som också UNHCR välkomnar när det gäller den fortsatta harmoniseringen. På senare tid har den inställningen också kommit till uttryck i till exempel UNHCR:s svar på kommissionens grönbok om det framtida europeiska asylsystemet, där UNHCR uttrycker tillfredsställelse över de mål som satts upp för det fortsatta arbetet med de här frågorna.

Anf. 94 Kalle Larsson (V)
Herr talman! Några av de borgerliga debattörerna i debatten har nu argumenterat utifrån att om provokationerna inte fungerar, låt oss öka graden av provokation och se om han nappar då. Det gör jag inte. Jag skulle kanske kunna svara så här: Om jag vore varm EU-anhängare och stark anhängare av ett gemensamt, harmoniserat asylsystem inom EU vore jag den första att säga att det är fullständigt avgörande att vi har lika rättssäkerhet i samtliga medlemsländer, och det före eller åtminstone samtidigt som vi instiftar en regel som säger att det är i det land som man först sätter sin fot i som man också ska söka asyl. Är det inte så kommer det här systemet att haverera, eller möjligen kommer samtliga länder att tvingas att ha de sämsta reglerna. Det kommer att bli en anpassning nedåt i rättssäkerhet för att systemet ska kunna fungera. Låt oss återvända till huvudfrågan. I dag avvisar Sverige personer till Grekland. Förra året var det 900 personer, de flesta irakier. De återsänds till villkor i Grekland som är fullständigt människoovärdiga. Flera oberoende källor har vittnat om trakasserier, misshandel, överbefolkning, en mängd sanitära problem och också problem med att få sin sak prövad. Ett stort antal personer har också återsänts, till exempel till Irak. Ingen irakier får ju asyl i Grekland i dag. De har alltså återsänts till länder där de riskerar förföljelse och tortyr. Det är personer som vi i Sverige med största säkerhet hade beviljat asyl. Jag har i den här debatten letat efter möjligheterna att hitta några rimliga svar på vad vi ska göra åt det. Vi har presenterat vad vi tycker att man ska göra. Det enda jag har hört, det enda som är sagt faktiskt från regeringens och de borgerliga partiernas sida, är att man ringer ett samtal och pratar med en kommissionär, och det duger faktiskt inte om man vill driva en flyktingpolitik värd namnet.

Anf. 95 Tobias Billström (M)
Herr talman! Det är fantastiskt att allt det jag sade om vikten av att fortsätta att arbeta med harmonisering av reglerna i Europeiska unionen och allt det jag sade om vikten av att kommissionen fullgör sitt uppdrag att hålla ögonen på medlemsstaterna så att de uppfyller de direktiv som vi gemensamt kommit överens om tydligen helt har undgått Kalle Larsson. Men så är det naturligtvis, man lyssnar efter bästa förmåga, och man avstår också från att lyssna när man inte vill göra det. Det jag framför allt tycker har kommit fram under den här debatten, som har varit viktig och angelägen, är alla fördelar som finns med ett gemensamt samarbete jämfört med om varje stat själv skulle agera på egen hand. Det gäller inte minst den externa dimensionen av asylpolitiken. Ska vi upprätthålla den internationella flyktingskyddsregimen krävs åtgärder för internationellt ansvar och bördefördelningen. Det löses bäst om fler stater samarbetar. Villkoren för detta kan, bör och ska diskuteras, men man kan aldrig någonsin komma runt det när man diskuterar de här frågorna. Avslutningsvis vill jag återigen säga att Dublinregeln är en forumregel som avgör ansvaret för att pröva en persons ansökan om skydd inom EU. En sådan regel medför även att man måste reglera vilka typer av ansökningar som regeln ska tillämpas på. Regeringen stöder en fortsatt harmonisering av EU:s lagstiftning på området. Vi verkar därför för att den gemensamma asyllagstiftningen ska omfatta alla skyddskategorier och inte bara flyktingar enligt Genèvekonventionen. Det är också den inriktningen som pekas ut i Haagprogrammet. Jag tycker att det har varit en intressant och givande debatt, även om jag måste säga att upprinnelsen till den, det som inleds i Kalle Larssons interpellation och de bilder som visades i ett tv-program senare visade sig vara felaktiga. Trots detta tycker jag ändå att den här debatten har varit angelägen och viktig.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.