Gömda kvinnor utsatta för våld
Interpellation 2007/08:211 av Olofsson, Eva (v)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-11-23
- Anmäld
- 2007-11-27
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Sista svarsdatum
- 2007-12-07
- Svar fördröjt anmält
- 2007-12-07
- Besvarad
- 2007-12-18
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 23 november
Interpellation
2007/08:211 Gömda kvinnor utsatta för våld
av Eva Olofsson (v)
till integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp)
Kvinnor som har utsatts för våld, eller som känner fruktan för och hot om våld, från män de har levt ihop med eller står i nära relation till måste få möjlighet till hjälp från samhället. Men gömda kvinnor som lever i Sverige utan uppehållstillstånd och som misshandlas får sällan skydd eller hjälp. Det är få kvinnojourer som har möjlighet att ta emot dessa kvinnor. Anledningen är ofta att kommunerna inte ger jourerna någon ersättning för skydd till gömda kvinnor, men också att behoven ser annorlunda ut och att många jourer varken har kompetens eller resurser att möta upp detta.
Gömda kvinnor utsatta för våld är en extra utsatt grupp. Det är oklart hur många kvinnor i Sverige som gömmer sig undan myndigheter och våldsamma män. Att leva utan grundtrygghet och dessutom utsättas för misshandel gör det extra svårt att bryta sig loss och söka hjälp. Risken att stå utan tak över huvudet, utan några pengar och med rädslan att bli upptäckt och avvisad ur landet är stor.
Enligt en rad internationella konventioner som Sverige har anslutit sig till är det samhällets skyldighet att ge alla våldsutsatta kvinnor rätt till skydd. Det handlar om grundläggande mänskliga rättigheter. Nyligen presenterade regeringen en handlingsplan mot mäns våld mot kvinnor men några insatser och åtgärder riktade till gömda kvinnor fanns inte med.
Med anledning av vad som anförts vill jag fråga jämställdhetsminister Nyamko Sabuni:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att främja arbetet med mänskliga rättigheter i Sverige genom att ge relevant skydd, stöd och hjälp till gömda kvinnor utsatta för våld?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:211
Webb-tv: Gömda kvinnor utsatta för våld
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:46 Tisdagen den 18 decemberProtokoll 2007/08:46 23 § Svar på interpellation 2007/08:211 om gömda kvinnor utsatta för våld
Protokoll från debatten
Anf. 226 Nyamko Sabuni (Fp)
Fru talman! Eva Olofsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att främja arbetet med mänskliga rättigheter genom att ge skydd, stöd och hjälp till gömda kvinnor utsatta för våld.
Utgångspunkten måste vara att kvinnor och män som har fått sin begäran om uppehållstillstånd prövad enligt gällande regler och inte beviljats uppehållstillstånd ska rätta sig efter de avgöranden av myndigheter och domstolar som vunnit laga kraft.
De mänskliga rättigheterna gäller för alla som befinner sig i ett land, men statens metoder för att tillförsäkra gömda kvinnor deras rätt till skydd och stöd måste ställas i relation till att de befinner sig temporärt och utan tillstånd i landet.
Enligt socialtjänstlagen har socialnämnden det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får den hjälp och det stöd de behöver. Socialnämnden ska särskilt beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld kan vara i behov av stöd och hjälp.
När socialnämnden prövar en ansökan om bistånd ska den alltid undersöka om behovet kan tillgodoses på något annat sätt. Socialnämnden kan vid sin bedömning ta hänsyn till om personens behov kan tillgodoses i hemlandet. För en våldsutsatt kvinna som vistas olovligen i Sverige innebär det att socialnämnden kan erbjuda bistånd i form av att kvinnans resa till hemlandet ersätts. Fram till dess att återresa kan ske eller problemen kan lösas på annat sätt har dock kommunen ansvar för att personer i nödsituation tillfälligt erbjuds grundläggande stöd, till exempel i form av ett boende.
Mot bakgrund av detta avser jag inte att vidta några ytterligare åtgärder.
Anf. 227 Eva Olofsson (V)
Fru talman! Jag kan konstatera att även om jag är glad för svaret tillför det ingenting när det gäller den utsatta livssituation som flera gömda papperslösa kvinnor som lever i Sverige har. Jag skrev interpellationen när jag noterade att handlingsplanen mot mäns våld mot kvinnor inte på något sätt tagit upp deras situation.
I grunden vill Vänsterpartiet ha papper åt papperslösa. Vi har motionerat om en engångsåtgärd om amnesti från och med den 1 januari 2007 för dem som inte gjort sig skyldiga till grov brottslighet så att de fick möjlighet att stanna. Det skulle ge möjlighet till ett värdigt liv för de papperslösa kvinnorna och männen. Om detta är vi oeniga, men jag tycker att vi över partigränserna borde kunna enas om att förbättra situationen för de kvinnor som lever mitt ibland oss men inte har uppehållstillstånd.
Många av dem har ett väldigt utsatt liv. De måste försörja sig på något sätt. Får de ett jobb är det ofta underbetalt. Ofta kopplas krav på sexuella tjänster till detta. Jag har träffat kvinnor som har berättat att de många gånger får byta svarta jobb när de här kraven ställs. Tyvärr måste nog en del av de här kvinnorna i stället välja att låta sig utnyttjas, då de annars inte har någonstans att bo eller någonting att leva på.
Inför interpellationen pratade jag med några av dem som jobbar med detta och träffar de här kvinnorna. Läkare utan gränser startade 2004 en sjukvårdsmottagning för gömda, eftersom man egentligen inte har tillgång till den svenska sjukvården, för man ska betala den själv. Som alla förstår har man inte så bra ekonomi om man lever gömd och får väldigt lite betalt, kanske 15-20 kronor i timmen.
Det är Röda Korset som driver mottagningen nu. Läkare i världen har också en sådan här mottagning. Röda Korset säger att man har haft 870 patienter sedan man startade, ungefär två tredjedelar kvinnor. Läkare i världen säger att en kvinna i veckan med utsatt livssituation kommer till dem.
Självklart har dessa kvinnor olika liv och olika situationer, men en sak har de gemensamt: De har det väldigt tufft. Flera av dem är utsatta för våld och övergrepp och kan inte gå till polisen, för då riskerar de att bli utvisade. Sjukvården har de inte alltid råd med.
Då ska man åka hem, säger jämställdhetsministern. Men för en ung kvinna som utsatts för sexuellt utnyttjande eller våldtäkt - vilket man kunnat konstatera på sjukvårdsmottagningarna - och kanske blivit oönskat gravid är det inte ett alternativ att åka hem till Irak, Iran eller andra liknande länder. Där blir kvinnor som har varit med om detta eller kommer ensamstående med ett barn utstötta ur både familj och samhälle och kan inte överleva. Vad ska en sådan kvinna göra?
Vilka handlingsalternativ anser jämställdhetsministern egentligen att en kvinna har som lever i en familj här, kanske med barn, och är utsatt för våld av den man hon lever med? Man har också träffat på fall där barnen bor hos mannens föräldrar i hemlandet. Vilket handlingsutrymme har kvinnan då? Hur det är att leva i en våldssituation beskrivs väldigt väl av dem som jobbar med de här kvinnorna. Det är att leva i rädsla, i förvirring, i kaos. Man har nog med att överleva dagen. Men jämställdhetsministern anser att de här kvinnorna ska ta ett livsavgörande beslut om huruvida de kan åka hem eller inte, när de har nog med nuet i den hotfulla situation de lever i.
Jag vill avsluta med att ställa en fråga till jämställdhetsministern. Jag har av henne fått höra att det är bra som det är. Är då jämställdhetsministern nöjd med det stöd och skydd som de här kvinnorna får i Sverige i dag?
Anf. 228 Carina Hägg (S)
Fru talman! Den 30 maj förra året höll jag tillsammans med Amnesty, Kvinnoforum och Fonden för mänskliga rättigheter ett seminarium här i riksdagen, där vi belyste just frågan om asylsökande kvinnor. Då hade FN-rapporten kommit som hade uppmärksammat att det finns en särskild utsatthet hos kvinnliga flyktingar. De är utsatta för våld på ett annat sätt, och asylsökande kvinnor får inte tillräckligt skydd och stöd. Kvinnorna lever isolerade i samhället.
FN ville också särskilt uppmärksamma situationen för samiska kvinnor, och det kan jag säga att vi har försökt att hantera och lyfta fram här i riksdagen. Jag är alldeles övertygad om att också regeringen känner engagemang för detta. Jag har läst statsrådets tal till Sametinget, tror jag det var.
De två delar man lyfte fram i FN:s rapport försökte vi föra in i riksdagen genom att belysa detta och öka vår kunskap. Det handlar inom den här gruppen om våld i nära relationer, våldtäkt och sexuellt våld, våld mot asylsökande kvinnor och kvinnor med invandrarbakgrund samt våld mot prostituerade kvinnor.
I rapporten kan man läsa att samhället inte fullt ut agerar rättsligt mot övergrepp inom den här gruppen. Det kan bero på att många av dessa kvinnor enligt vad som kan utläsas ur brottsofferjourens och kvinnojourernas information lever utanför samhället, är papperslösa och har gått under jorden. Är man asylsökande har man lite mer kontakt med samhället.
Kvinnor i den här situationen är inte trygga i samhället av olika skäl. De kanske inte har ett socialt skyddsnät eller nödvändig kunskap. De kanske bär med sig rädsla och erfarenheter som gör att det blir svårare att tala om de här frågorna. Börjar man öppna sig vet man inte heller hur det tas emot och på vilket sätt det ska kunna hanteras.
Det finns många olika skäl till att det finns en särskild utsatthet för de här grupperna. Därför måste vi också från riksdagens och regeringens sida bemöta deras problem med en särskild uppmärksamhet. Det var väldigt intressant att lyssna på Halida Nasic när hon var här och talade om detta. Det är också intressant att få någon som utifrån granskar det vi gör i Sverige, ser på det med nya ögon och pekar på vad vi behöver göra.
Jag tror inte att man kan känna sig nöjd. Det tas initiativ, men jag känner mig inte nöjd. Jag befarar att situationen fortfarande är ett bekymmer. Vi måste tillsammans försöka hitta ytterligare vägar för att göra så att alla kvinnor som befinner sig inom landets gränser kan känna trygghet i att de kan söka och få hjälp. Man måste kunna överbrygga språkklyftor och kunskapsbrister i hur man förhåller sig till samhället och vilka kontaktvägar man kan ta.
Därtill kommer också en helt annan grupp. Det är kvinnor som har drabbats av trafficking och ska stanna här en period under utredningstiden och kanske längre om de får individuell prövning med positivt resultat - om de vill stanna här.
Jag hoppas att statsrådet Nyamko Sabuni har mer information om den uppmärksamhet regeringen visar de här grupperna och också gärna om åtgärder regeringen har tänkt vidta för att hantera frågan och säkra fler kvinnors vardag.
Anf. 229 Nyamko Sabuni (Fp)
Fru talman! Eva Olofsson frågar om - eller påstår kanske att - jag är nöjd med situationen som den är. Det är klart att jag inte är nöjd med situationen som den är, för jag menar att lagar ska följas. Det bästa vore om man återvände om man får ett nej. Får man ett ja blir man samhällsmedborgare.
Nu är det inte så, och jag förstår de svårigheter som finns. Det är inte alltid så att det bästa alternativet är att åka tillbaka; jag förstår det. Men det måste väl också finnas en förståelse för att en rättsstat med regelverk måste hitta en balans mellan att ge vård, omsorg och kanske utbildning för barn som är gömda och att signalera att de människor som väljer att gömma sig gör fel. Det är den balansen vi försöker hitta hela tiden.
Det finns inte en möjlighet att vi skulle lösa de här problemen. Carina Hägg läser upp en massa saker som vi ska göra för de här kvinnorna. Men det är precis de saker vi gör för samhällsmedborgarna. Låt oss diskutera fri invandring i så fall. Vi kan ta den debatten. Men vi är över partigränserna för en reglerad invandring. Vi antog en ny asyllag här 2006 som vi menar är rättssäker. Den lagen måste följas av såväl myndigheterna som de individer som söker asyl i Sverige. Om man inte gör det, vad ska vi då ha för regelverk när det gäller invandringen?
De ideella organisationerna gör ett viktigt jobb. Jag tror att de gömda människorna inte vågar ta kontakt med myndigheterna. Gör de det finns det enligt lag möjlighet att få hjälp. Men i det ingår också att man eventuellt får stöd och hjälp att flytta och lämna landet. Det är det många inte vill. Då måste det finnas andra krafter i samhället, det civila samhället till exempel, som ställer upp för de här människorna, så jag är glad att de ideella organisationerna finns.
Men jag tycker också att vi i regeringen och ni lagstiftare har ansvar för att se till att det finns en balans. De lagar vi stiftar ska också följas av dem som söker asyl och eventuellt får nej. De ska då lämna landet.
Anf. 230 Eva Olofsson (V)
Fru talman! Jämställdhetsministern pratar om att hitta balansen. För mig ingår i den balansen att kvinnor som är utsatta för våld, våldtäkt och sexuella övergrepp ska få skydd och stöd oavsett om de är här med eller utan uppehållstillstånd. För mig är det här en viktig fråga. Det är en mänsklig rättighet att inte behöva leva med misshandel, sexuella övergrepp eller våldtäkt utan att få hjälp och stöd. Vi kanske har olika syn på var balansgränsen går.
Visst tycker jag att det är jättebra att de ideella organisationerna ger den här hjälpen. Men när man talar med dem säger de att de känner en oerhörd vanmakt över att det är så lite de kan göra och hur illa många av dessa kvinnor far.
Vad ska man säga när det kommer en kvinna som blivit utsatt för våldtäkt när man har så lite resurser som en sjukvårdsmottagning för det man ska göra?
Vad ska man säga när man möter kvinnor som mår psykiskt dåligt över pressen att leva gömda och som för sitt liv inte vågar åka tillbaka till sitt land eftersom de inte ser att de kan överleva och klara sig där?
Man förstår att dessa kvinnor blivit utsatta för övergrepp. Men det är inte så lätt att berätta. De kanske tvingas leva under sexuellt utnyttjande för att överleva. Det är inte heller något som är lätt att berätta.
Jag talade med Läkare i världen och Röda Korset. Det fanns några saker som de tyckte var väldigt viktiga. Det var för det första rätten till sjukvård och inte bara till akutvård man betalar själv. Man förstår att dessa människor inte har råd att göra det.
Blir jag våldtagen ska jag naturligtvis kunna få läkarhjälp. Behöver jag göra en abort ska jag inte behöva göra den illegalt i Sverige. Jag ska inte behöva betala för den själv.
Detta tycker jag inte att ideella organisationer ska göra. Det tycker jag att Sveriges hälso- och sjukvård ska göra. Vi ska ha en lagstiftning om att man inte ska behöva betala det själv.
Det andra man sade från Röda Korset var följande. Hur kan man ställa kravet att en kvinna som lever mitt i misshandel, hot och våld ska fundera och behöva fatta beslutet: Är det bäst att stanna i Sverige, eller är det bättre för mig att åka hem? I den situationen vet vi att man inte kan tänka klart.
Livet är ett kaos, livet är ett nu, och livet är att överleva. Har man dessutom barn blir det ännu svårare. Man sade på Röda Korset: De här kvinnorna skulle behöva komma till trygghet, till ett skyddat boende och till människor som kan mäns våld mot kvinnor och förstår deras speciella situation.
De behöver få vara där under bestämd tid några veckor, någon månad för att kunna landa i sig själva och få en möjlighet att i varje fall tänka. Vi vet att mäns våld mot kvinnor innebär att det är väldigt svårt att bryta sig loss från en man som misshandlar även när man lever som svensk medborgare och kvinna.
Det handlar om kontroll, att bryta ned självförtroendet, att kontrollera kvinnan och hela tiden ha hotet på gång. Jag tycker att det är ganska självklart att man inte kan ställa kravet på dessa kvinnor att de ska sitta och fundera: Kan jag åka tillbaka till Iran, eller något land i Latinamerika? De ska få chansen att göra det i lugn och ro.
De två kraven tycker jag är de minsta krav som vi borde kunna ställa upp på och bli överens om här i Sverige för att det ska bli en rimlig situation för de kvinnor som är utsatta.
Det behöver göras mycket mer för kvinnors skyddsbehov och asylskäl. Man har förstärkt de delarna, men det är fortfarande stora brister. Det är stora brister i att inte se det som ett privat familjeproblem.
Kommer man från ett land där familjen och det sociala nätverket står för hela möjligheten att existera kan man inte säga att en kvinna som är ensamstående med ett barn ska åka dit och klara sig.
Är det polisen som har våldtagit någon kan man inte säga att kvinnan ska åka tillbaka till det landet och få skydd av polisen. Här finns det också mycket mer att göra.
Jag vill avsluta med att fråga: Finns det inte något här som jämställdhetsministern tycker att vi borde kunna göra tvärsöver partigränserna?
Anf. 231 Carina Hägg (S)
Fru talman! Det här är väldigt svåra frågor. Det är svårt därför att det är asylsökande kvinnor, flyktingkvinnor och gömda kvinnor. Det är kvinnor som är svåra att nå och också grupper som det kan vara svårt att ha kunskap och kännedom om.
Det ska naturligtvis vara en balans i vad staten och samhället kan göra. Det ska också vara en balans i och förväntningar på att människor som lever här ska följa lagar och förordningar. Men det kan inte exkludera att vi uttalar och bejakar att alla människor har rätt att leva ett liv fritt från våld och övergrepp. Vi måste också överväga det. De här grupperna kan inte tala för sig själva.
Det finns en FN-rapport som jag refererade till, och det har varit ett seminarium. Det framkom saker vid diskussioner som var under det seminariet, och jag har lyssnat på kvinnojourer och brottsofferjouren. Det finns en dokumentation, och vi har fått kritik. Det är utifrån den som det är viktigt inte minst för mig att delta i den här debatten.
Det finns konkreta åtgärder som man kan vidta som är direkt applicerbara på den här gruppen, och det finns indirekta åtgärder. Vi har nu en tolkutredning som är tillsatt. Vi vet att det finns kritik från Rikskriminalen och från andra håll mot hur tolkningen går till. Jag tror också att Socialstyrelsen hade synpunkter på detta.
Tolkar har inte alltid den kompetens som behövs för att vidarebefordra information om samhället. De kan ibland också reproducera kulturella eller patriarkala föreställningar om förhållanden mellan män och kvinnor som kan leda till problem.
Kvinnan i sin tur kan också vara rädd att över huvud taget berätta. Hon är kanske också rädd att mannen som hör till en viss gruppering kring henne i sin tur ska sprida information om kanske sexuella övergrepp och sådant som har varit i hemlandet hon har flytt från.
Tolkfrågan är ett exempel på någonting konkret som man skulle kunna lyfta in när det gäller att förstärka kvinnors rätt i det här hänseendet.
Anf. 232 Nyamko Sabuni (Fp)
Fru talman! Jag försöker att vara tydlig med att det finns hjälp och stöd att få. Det är lagstiftat om att det gäller också de gömda kvinnorna. Utsätts de för våld har vi skyldighet att ge dem hjälp, och den hjälpen finns att få.
Problemet är självklart att den hjälpen inte betyder att de nödvändigtvis får stanna kvar i Sverige. De kommer fortfarande att få krav på sig att lämna landet eftersom de har fått nej när de har ansökt om asyl.
Jag förstår att de här kvinnorna inte alltid vill uppsöka myndigheterna. Jag har ingen lösning på den frågan. Jag måste ställa frågan tillbaka till er deltagare i interpellationsdebatten, Carina Hägg och Eva Olofsson: Hur vill ni se våra asylregler? Ska det finnas några eller inte?
Det är bara om vi har fri invandring som vi kan slippa den här diskussionen. Så länge det är reglerad invandring kommer det alltid att finnas personer som får nej, därmed personer som kommer att gömma sig och därav denna balans som måste hittas.
Tala om för mig hur ni vill se våra asylregler. Därmed kanske denna debatt ska föras med migrationsministern snarare än med mig.
Anf. 233 Eva Olofsson (V)
Fru talman! Jag har inte gett mig in på hela flyktingfrågan eller anmestifrågan, som jag nämnde. Då skulle jag inte ha ställt interpellationen till jämställdhetsministern.
Vi vill ha en generös flyktingpolitik där vi också kan se kvinnors skyddsbehov. Vi inser naturligtvis också att det finns människor som ska åka hem. En del av dem kommer av olika skäl att välja att inte åka hem.
En del av dem som inte får åka hem i dag har väldigt goda skäl att inte åka hem. Det finns brister både i flyktingpolitiken och inte minst i att se kvinnors asylskäl.
Det hindrar inte att man inser att de människor som lever och har valt att leva i en väldigt svår och tuff situation, kanske gömda under många år, har skäl för att göra det. Det är ingen dans på rosor att leva gömd i Sverige i dag.
De som lever här som gömda ska också ha vissa mänskliga rättigheter. Det ska självklart gälla alla i Sverige. En sådan sak är sjukvården. De ska ha rätt till sjukvård. Det finns länder där man har det.
En annan sak är att man när man blir våldsutsatt som kvinna ska ha möjlighet att få hjälp, skydd och stöd under en period där man kan vara i trygghet utan att behöva söka hjälp där man riskerar att bli utvisad.
I den situation där jag är utsatt för våld och övergrepp är det vad jag behöver ta tag i innan jag kan avgöra om jag är beredd att kontakta myndigheter som kommer att se till att jag blir utvisad eller inte och om det är ett bättre alternativ för mig eller inte.
Jag tycker att det finns inom den balans som vi ska ha i Sverige för mänskliga rättigheter att ge stöd också till dessa kvinnor. Jag hade hoppats att jämställdhetsministern också skulle ge de kvinnorna möjligheten att få skydd och hjälp med stöd från staten.
Anf. 234 Nyamko Sabuni (Fp)
Fru talman! Jag vill återigen säga att det finns skydd och stöd att få för våldsutsatta kvinnor. Det är till och med så att de inte utvisas på en gång. Det handlar om att de självklart får tillfälliga uppehållstillstånd så att de kan få den hjälp och det stöd de behöver. Så fungerar det i dag.
Problemet är inte att det inte finns rättigheter. Problemet är att kvinnorna inte vågar söka sig till myndigheter. Jag kan förstå det. Men det löser vi inte med den debatt ni nu för.
Allt du säger att de ska ha rätt till har de redan i dag rätt till. Jag vill också ha en generös flyktingpolitik. Jag tror att alla riksdagspartier vill ha det. Men en generös flyktingpolitik och fri invandring är två skilda saker. Så länge vi inte har fri invandring kommer vi alltid att ha människor som får nej och därmed alltid människor som kommer att gömma sig.
Återigen: Vilken är er lösning? Allt det du ber mig ställa upp på finns redan i dag. Det är därför jag säger att jag inte avser att återkomma ytterligare i frågan. Det finns hjälp och stöd att få. Det finns både sjukvård, polishjälp, socialhjälp och bostad vid behov. All denna hjälp finns för de gömda kvinnorna, och jag hoppas att de söker den hjälpen. Men det betyder också att när de har återhämtat sig kommer de att utvisas. Det problemet kan varken du eller jag lösa så länge vi har reglerad invandring.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.