Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Registrering av flygpassagerardata inom EU

Interpellation 2007/08:150 av Åström, Alice (v)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2007-11-13
Anmäld
2007-11-13
Besvarad
2007-11-20
Sista svarsdatum
2007-11-27

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 13 november

Interpellation

2007/08:150 Registrering av flygpassagerardata inom EU

av Alice Åström (v)

till justitieminister Beatrice Ask (m)

EU-kommisionären Franco Frattini lade den 6 november fram förslag om ett nytt system för registering av flygpassagerardata inom EU. Systemet är väldigt likt det som finns i USA och som EU:s medlemsländer enligt bestämmelser skickar uppgifter till. Nu ska alltså EU och EU:s länder själva registrera och analysera samtliga flygpassagerare som reser inom, till eller från området. I förslaget nämns även att det kan diskuteras att införa systemet även för andra transportmedel.

I systemet ska lagras uppgifter såsom namn, personnummer, kreditkortsnummer, e-postadress och hotellbokningar. Lagringen sker under sammanlagt 13 år. Information ska bland annat användas för att identifiera riskpersoner eller personer som på något sätt kan kopplas till dessa, samt att genom intelligenta system analysera rörelsemönster hos personer och slå larm när någon beter sig på ett visst sätt. Detta begränsas inte till att enbart gälla misstänkta terrorister, utan förslaget talar även om andra brottslingar utan att precisera detta närmare.

Detta är bara ett av de stora språng som tas mot övervakningssamhället, som tas utan nämnvärd analys av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Det tas utan att man har hunnit analysera vare sig redan tagna beslut för att förbättra säkerheten eller det system som redan finns i USA. Den oerhörda mängd information som ska sparas under en besynnerligt lång tid kan omöjligt stå i en rimlig proportion till de vinster som kan uppnås genom att möjligen förhindra något enstaka terrordåd.

Min fråga till justitieminister Beatrice Ask är:

Avser justitieministern att vidta åtgärder för att stoppa förslaget om ett nytt system för registrering av flygpassagerardata inom EU?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2007/08:150, Registrering av flygpassagerardata inom EU

Interpellationsdebatt 2007/08:150

Webb-tv: Registrering av flygpassagerardata inom EU

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Beatrice Ask (M)
Anf. 48 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Alice Åström har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att stoppa förslaget om ett nytt system för registrering av flygpassagerardata inom EU. Insamling av information om flygpassagerare som finns i flygbolagens bokningssystem, så kallade PNR-uppgifter, pågår redan i dag. Efter avtal mellan EU och USA samt Kanada överförs PNR-uppgifter från flygbolagen till amerikanska och kanadensiska tull- och gränsskyddsmyndigheter i samband med transatlantiska flygningar. Australien vill gärna ingå ett liknande avtal med EU. Jag ska inledningsvis också säga att lufttrafikföretag redan i dag har en skyldighet enligt ett direktiv från 2004 att på begäran från behöriga myndigheter lämna ut förhandsuppgifter om flygpassagerare för gränskontrolländamål och för att bekämpa den olagliga invandringen. Sådan information omfattar biografiska data såsom resehandlingar, nationalitet, namn och restider. Inom ett PNR-system är avsikten att ytterligare informationstyper, till exempel kreditkortsnummer och ändringar i flygplaneringen, ska göras tillgängliga i ett tidigare skede. Syftet med detta är att skapa möjligheter för polisen att göra riskbedömningar av passagerare för att förhindra terroristbrott och annan allvarlig organiserad brottslighet. Kommissionens nu aktuella förslag om PNR är en del i ett paket med förslag som också omfattar en handlingsplan om säkerhet rörande sprängmedel och en revidering av 2002 års rambeslut om bekämpande av terrorism. Kommissionen har också aviserat att ytterligare ett paket med förslag avses att läggas fram under det första halvåret 2008. EU:s agerande mot terrorism omfattar alltså flera planerade åtgärder. När det gäller PNR är en majoritet av medlemsstaterna positiva till att ett EU-system inrättas. Flera medlemsstater har också initierat åtgärder i den riktningen på nationell nivå. När vi nu analyserar detta nya förslag måste vi naturligtvis ägna särskild uppmärksamhet åt balansen mellan säkerhetsaspekter å den ena sidan och integritetsskydd och respekt för mänskliga rättigheter å den andra. En ytterligare fråga som rests i sammanhanget handlar om effektiviteten och mervärdet av ett PNR-system i förhållande till den stora mängd information som avses att behandlas. Den frågeställningen måste belysas ingående såväl i vår egen analys som i de kommande förhandlingarna. Rätten till privatliv är inte en absolut rättighet. Intrång i privatlivet får man göra, men det får endast ske om åtgärden har stöd i lag och är nödvändig i ett demokratiskt samhälle för att uppfylla vissa legitima mål. Åtgärden måste även stå i rimlig proportion till det mål som eftersträvas. Det krävs dessutom att lagen är tillräckligt tydlig för att dess adressater ska kunna rätta sig efter den och att den är förutsägbar. I det sammanhanget står det klart att inte minst de föreslagna lagringstiderna, men även avgränsningen av ändamålen och informationstyperna, kommer att behöva analyseras ingående.
Alice Åström (V)
Anf. 49 Alice Åström (V)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka justitieministern för att hon har tagit sig tid att besvara interpellationerna här i dag. Detta säger jag mot bakgrund av den händelse som har inträffat i dag och som berör oss alla som jobbar med frågor i rättsväsendet. Vi är väldigt angelägna om att se till att vi i ett demokratiskt samhälle kan skydda dem som representerar rättssamhället för vår räkning. Jag är väldigt tacksam att justitieministern ändå har tagit sig tid att ta debatterna. Jag förstår att det är många tankar i huvudet som upptar justitieministern just nu och att hon kanske inte just nu är så fokuserad på just den här frågan. Herr talman! Vi kommer att återkomma till frågan vid flera tillfällen. Anledningen till min fråga är att jag på en mängd områden ser allt fler förslag som rör den personliga integriteten. Vi måste också ställa oss frågan om varje sådan åtgärd egentligen fyller det syfte vi vill uppnå. Det handlar om att den är proportionerlig, att det är rimligt att vi kan använda oss av den och att den är effektiv på något sätt. Man ser skillnaden mellan de uppgifter som finns i dag enligt avtalet mellan EU, USA och Kanada. Det nya förslaget skulle gälla alla resor till tredjeland, inresa till tredjeland eller utresa till tredjeland. Det innebär en oerhört mycket större mängd data. Jag vill inte utvidga debatten ytterligare. Men i det sammanhanget måste jag säga att när det gäller att bekämpa terrorism och grov organiserad brottslighet finner jag det lite underligt att det gäller just ut och in från tredjeland och inte inom EU-länderna. Vi vet att terrorism också kan förekomma inom EU-länderna och inte bara mellan tredjeland. Man kan ställa sig frågan: Ett system som blir så oerhört omfattande, blir det över huvud taget så täckande att det kan fylla den funktionen? Den andra frågan som justitieministern tar upp är att lufttrafikföretagen redan i dag har en skyldighet enligt ett direktiv att lämna ut förhandsuppgifter om flygpassagerare för gränskontrolländamål och för att bekämpa den olagliga invandringen. Där är det heller inte samma lagringstid. Där har jag en konkret fråga till justitieministern. Jag har läst en artikel som var ett referat från kommissionen att kommissionen också ska titta på en samkörning mellan den typen av register som finns och Schengensystemet. Vi börjar få en oerhört stor mängd register utan att man också tittar på en samkörning. Det innebär ett väldigt stort steg när det gäller skyddet för den personliga integriteten. Herr talman! Min förhoppning är att justitieministern i det fortsatta arbetet när det gäller förslagen från kommissionen framför allt lyfter fram frågan om den personliga integriteten och också frågan om hur proportionerligt det är. Visst får man göra intrång när det gäller skyddet för den personliga integriteten och begränsa människors rättigheter, men det ska vara proportionerligt. Ett sådant datalagringssystem kommer att vara oerhört omfattande och beröra alla människor som egentligen befinner sig på resa till eller från tredjeland. Dessutom ska materialet sammanlagt lagras i 13 år. Om man tänker på all flygtrafik mellan tredjeland och Sverige eller från tredjeland till Sverige är det en oerhörd mängd data. Inte kan väl justitieministern anse att det kan vara ett effektivt sätt att bekämpa brottsligheten och samtidigt ha respekt för den personliga integriteten?
Beatrice Ask (M)
Anf. 50 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Låt mig börja med det jag hoppade över på s. 3 i interpellationssvaret, som ändå är en bra inledning. Sammanfattningsvis anser jag att det är alldeles för tidigt att ta ställning till det förslag som nu florerar. Det har kommit alldeles nyligen. Arbetet med att analysera det har precis påbörjats. Vi kommer att få anledning att återkomma till det. Det bör understrykas att förslaget ligger på bordet efter önskemål från medlemmarnas stats- och regeringschefer. Syftet är att man vill öka säkerheten för våra medborgare. Det är en fråga som vi tar på stort allvar. Inom EU, precis som inom riksdagen, är det ständigt en mängd olika förslag som bollas i diskussionerna. Det gäller detta med samkörning mellan olika register. Det finns alla möjliga olika tankar lite här och där. Jag har inte sett något sådant konkret förslag om jag ska vara riktigt ärlig. Det finns anledning att fråga sig om det kommer ett sådant. Många idéer visar sig mindre hållbara när man ska sätta dem i sjön, och det är väl tur det, höll jag på att säga. Vad det visar är att det finns en väldigt målmedveten inställning hos medlemsstaterna att öka informationsutbytet. För att det brottsbekämpande samarbetet inom EU ska vara effektivt behövs ett fungerande informationsutbyte. Vi har fattat en hel del beslut på området, och det pågår en hel del modernisering. Det är viktigt, som jag framhöll i mitt svar, att man tittar på proportionaliteten och effektiviteten i systemen. System som blir alltför omfattande blir lite grann som att leta nålar i en höstack. Det kostar mycket och ger lite, och det tycker jag är en aspekt som alldeles för ofta glöms bort när man diskuterar informationssystem och utbyte av dessa. Det här skiljer sig naturligtvis från en del andra system, möjligen med undantag av lagring av trafikdata som vi också har på vårt bord för att diskutera i riksdagen så småningom. Det handlar om information som tas upp av privata aktörer och som sedan används i brottsbekämpande syfte. Det kräver en särskild mässa och ett särskilt regelverk när det handlar om hur man ska ha det med den typen av system. Jag är intresserad av hur förslaget ser ut, men framför allt av att analysera de olika delarna. För svenskt vidkommande är vi med när det gäller att samarbeta för att bekämpa grov brottslighet. Vi tycker att det är viktigt att Sverige ställer upp tillsammans med andra länder för att motarbeta terrorism och annat. Men jag tycker också att vi har en skyldighet att se till att informationsutbytet är effektivt och relevant. Det ska också bygga på rule of law och därmed det som hör ihop med rättssäkerhet och aspekter som har att göra med mänskliga fri- och rättigheter. Det finns något slags gräns för hur långt man kan gå i olika syften även om det är oerhört behjärtansvärt att göra vad man kan för att stoppa den ytterst grova kriminalitet som den här typen av åtgärder riktas mot.
Alice Åström (V)
Anf. 51 Alice Åström (V)
Herr talman! Jag börjar i änden med den grova brottsligheten och terrorismen. Det är det flygregistret ska kopplas till; man skydda sig mot grov organiserad brottslighet och terrorism. Man måste också koppla det till rambeslutet om bekämpande av terrorism som är ett av de tre paket som ligger här. Vi vet att det redan i dag finns en kritik mot att just terroristdefinitionen är alldeles för vid. I det liggande ramförslaget om ändring finns också det här med offentlig uppmaning, rekrytering och utbildning när det gäller terrorism. Just offentlig uppmaning är någonting som ligger väldigt nära gränsen till yttrandefrihet och hur man ska definiera det hela. Det har riktats en del kritik från MR-organisationer mot utkastet till ändring. Om man kopplar ihop det här och går tillbaka till flygregistret, där man ska lagra data under fem år i ett första skede och upp till 13 år om det finns ett tydligt terroristhot, så måste man också titta på definitionerna och hur man ser på det hela. Man kan se på de tre förslagen ihop. Det andra handlar om sprängämnen, där jag tycker att det finns många saker som är rätt bra och rimliga när det gäller att hålla koll på hanteringen. Det handlar också om definitionen av terrorism; det är då man ska använda sig av registren. Det kan innebära grov stöld, urkundsförfalskning och sådant som kan kopplas till terrorism eller till syftet att stödja terrorism. Med de vida begreppen finns det en mängd andra brottsrubriceringar som kan kopplas till terrorism. Därför har jag en fråga till justitieministern. När det gäller förhandlingarna om de tre olika förslagen, framför allt det som gäller flygregistret, måste det hela vara tydligt. Justitieministern sade i sitt svar att det måste vara tydligt, förutsägbart och avgränsat. Jag tycker att man också måste lyfta upp frågan om vid vilken typ av terroristbrott som man ska kunna använda sig av registret mellan 5 och 13 år. Det är väldigt otydligt. Vad tycker justitieministern?
Beatrice Ask (M)
Anf. 52 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Jag tycker att man ska eftersträva en tydlighet. Det finns definitioner, och det finns nog mer att göra åt dem. I många av debatterna under senare tid har det funnits en risk för att man kallar alla för terrorister. Samtidigt får man inte underskatta allvaret i detta, vilket jag tycker att interpellanten kanske gjorde i sin interpellation när hon pratar om att väga detta mot något enstaka terroristdåd. Jag tycker att det är ganska många allvarliga saker som har hänt under de senaste åren, och vi har anledning att ta dem på allvar. Men det är klart att det ska definieras. Jag tror att det är viktigt att se de tre olika delarna av förslaget eller paketet i en helhet. Man måste försöka anstränga sig för att se helheten. Men vår utgångspunkt måste vara att vi också ordentligt analyserar de förslag som lagts fram. Jag kommer ganska väl ihåg de diskussioner som fördes när man tecknade avtalet med USA om PNR-uppgifterna. Det var ganska besvärliga diskussioner av det enkla skälet att motparten mer eller mindre kunde säga: Då kan ni slippa flyga till USA! Då är man lite bunden, och därför var det viktigt att få en ömsesidighet i det hela. Jag kan ha stor respekt för att man vill ha en del uppgifter i flygtrafiken, som ju är känslig. Men det jag tycker är bekymmersamt är tanken att man ska spara information och börja kartlägga hur folk rör sig och reser i tid och evinnerlighet. Det leder för långt. Det är klart att man vill veta att man inte har farliga personer på det flygplan man kliver ombord på och att man vill ha kontroller. Vi har redan i dag ganska noggranna kontroller när man ska ut och flyga. Det är rimligt och det är bra. Men man måste verkligen diskutera hur långt man ska utsträcka det och vilka olika system vi kan ha för att utvidga insamlingen. Jag tror att det handlar mycket om proportionaliteten och att analysera det här. Man måste också göra det praktiskt för myndigheter och människor att röra sig fritt och att leva ett någorlunda fritt liv. Detta står inte i underlaget, men jag tror också att om man går för långt i olika typer av kontrollsystem riskerar man att lägga så mycket energi på att tro att man kontrollerar allting att man sedan inte har någon kraft att ta tag i saker som faktiskt händer. Man kanske kan hitta andra lösningar. Vi måste ha tid, ork, resurser och människor som kan arbeta med det som kommer därutöver och som händer fast vi inte hade tänkt på det. Man riskerar att förlora den flexibiliteten om man bygger in sig i alldeles för många byråkratiska kontroller och annat. Det tar mycket energi. Proportionerna, omfattningen och effektiviteten känns oerhört viktiga. De är i sig också skyddsmekanismer för att arbeta för att inte få alltför integritetskränkande administration och system för detta.
Alice Åström (V)
Anf. 53 Alice Åström (V)
Herr talman! Jag kan instämma i mycket av det som justitieministern säger. Man riskerar att bygga in sig i system som man tror skapar någon trygghet. Man lägger kraft och tid på det och har därför inte kraft och tid att arbeta mer på gräsrotsnivå - men så kanske man inte ska säga. Men om alla blir upptagna med att sitta och analysera datautskrifter i stället för att vara ute i verksamhet tror jag att man riskerar att förlora mycket. Det som justitieministern tog upp och som kanske var lite provocerande i min interpellation var det här med att det omöjligt står i rimlig proportion till de vinster som kan uppnås genom att möjligen förhindra något enstaka terroristdåd. Ja, det var provocerande och medvetet provocerande! Jag och Vänsterpartiet upplever att man till slut hamnar farligt nära den diskussion som till exempel har funnits i USA. Där undrar man om det är möjligt att använda tortyr. Ska vi inte kunna göra det, säger man. Om vi torterar ett visst antal människor med grymma metoder och om vi då skulle lyckas förhindra ett terroristdåd - ska vi då inte använda oss av den metoden? Helt plötsligt har vi fått en debatt i världen där man börjar säga att det här går att ställa i relation till varandra. Flygregister är kanske inte det som är det allra största där. Men vi måste hålla debatten ständigt levande. Visst kanske det vore möjligt för oss att förhindra hemska saker som händer i världen, men vi kanske också betalar ett för högt pris på vägen dit. Om man förenklar det mycket så vore det oerhört mycket lättare om vi satte ett litet chips i nacken på alla barn som föds världen över. Sedan skulle vi kunna följa dem och kartlägga dem. Då skulle vi kunna klara upp i stort sett alla brott. Men frågan är: Är det ett samhälle vi vill ha? Den gränsen måste man ständigt dra, även om det är en jobbig och obehaglig fråga att ställa sig. Om man kan förhindra ett terroristdåd - ska man då göra allt?
Beatrice Ask (M)
Anf. 54 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Jag tror att det är viktigt visavi medborgarna att man kan säga att man har gjort allt som har stått i ens makt, men jag tycker snarast att man måste fundera över om det finns andra insatser som skulle ge ett bättre resultat. Vi politiker tvingas ju alltid att väga olika insatser emot varandra. Skapar man för stora system eller för krångliga system riskerar de att kosta mycket och kräva mycket energi och kraft, och då kanske man inte hinner eller orkar med annat som skulle vara nog så verkningsfullt. Det är den svåra avvägningen vi har att göra. Jag tycker att det ska sägas i den här diskussionen att det finns ett stöd för den här typen av åtgärder hos flertalet medlemsstater. I en del fall är det också på goda grunder beroende på hur man utformar ett system. Ett av skälen är att det retar upp Europa att andra kontinenter ställer så många krav på våra medborgare, och vi har ingenting att sätta emot. Det gör att vi får det svårare i förhandlingarna. Det kan också finnas skäl att säga att vi har det här systemet, vi gör på det här sättet, och det är den motprestation vi har. En aspekt som man också ska ha med är om man kan ha ömsesidig nytta av det eller kan man använda saker till något annat. Det förslag som har kommit på begäran av regeringscheferna är alldeles nytt. Det fordrar en ingående analys och beredning och en diskussion om vad som är bra och mindre bra. Det finns också anledning för oss att lyssna på andra medlemsstater och höra hur de ser på sakerna. Det är inte alltid vi är så långt ifrån varandra även om en del väldigt snabbt säger att de vill se ett förslag förverkligat.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.