Konsekvenser för kvinnor av kriser och katastrofer
Interpellation 2007/08:148 av Andersson, Magdalena (m)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-11-13
- Anmäld
- 2007-11-13
- Besvarad
- 2007-11-23
- Sista svarsdatum
- 2007-11-27
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 13 november
Interpellation
2007/08:148 Konsekvenser för kvinnor av kriser och katastrofer
av Magdalena Andersson (m)
till statsrådet Gunilla Carlsson (m)
Vid kriser och katastrofer är det tydligt att det är kvinnor och barn som drabbas hårdast. Ändå används deras kunskaper och erfarenheter mycket sparsamt, detta trots att det är just de som har visat sig vara nyckeln i återuppbyggnadsarbete efter katastrofer och konflikter i världen.
Sverige har en unik möjlighet att förbättra situationen för kvinnor och barn i kriser och katastrofer. Vi kan som ledande nation gå före i arbetet, gå till praktisk handling. Ett sätt är att arrangera en internationell konferens om räddningsarbete – att bjuda in, lyssna och framför allt ta till vara erfarenheter från dem som är hårdast drabbade.
En av orsakerna till att kvinnor kommer i skymundan också efter katastrofer är att biståndet ofta hanteras män emellan. Det blir viktigare att hjälpa män till de identitetshandlingar som krävs för att få tillgång till mathjälp, hälsovård, utbildning och annan hjälp. Det finns ibland också lagar eller sedvänjor som förhindrar kvinnors äganderätt till mark och annan egendom, vilket ökar svårigheten att få återuppbyggnadshjälp. Ändå vet många – exempelvis World Food Programme, WFP – att de är oerhört viktiga i återuppbyggnaden. Därför har de sedan länge en policy att 80 procent av katastrofbiståndet ska delas ut till kvinnor.
Kvinnor är långt ifrån bara offer. De är själva nyckeln till återuppbyggnad. Därför bör hjälpprogram innefatta dem redan på planeringsstadiet, där det handlar om att sköta utbildning i både hälsofrågor och möjligheter till arbete. De visar sig dessutom ofta vara bättre lämpade att arbeta över etniska, religiösa och politiska skiljelinjer. De satsar också generellt mer pengar på social återuppbyggnad än vad män gör.
I Sverige har Räddningsverket genom avdelningen i Kristinehamn deltagit i flera internationella projekt för att ta fram en bra kravspecifikation på material och andra förnödenheter som behövs i samband med hjälpinsatser. Men fortfarande bärs mycket av den typen av arbete upp av män – inte minst när det gäller deltagande från de fattigare länderna.
Jag är övertygad om att dessa kravspecifikationer skulle se annorlunda ut om kvinnor var mer involverade i dem från början, om de får komma till tals och ge sin syn på hur man ska arbeta mer effektivt i både hjälp- och biståndsarbete. Här kan svenskt bistånd utvecklas.
Mina frågor till statsrådet är därför:
Avser statsrådet att ta initiativ som syftar till att Sverige blir ledande nation i återuppbyggnads- och räddningsarbeten?
Kan ett svenskt initiativ till en internationell konferens om katastrofer och räddningsarbete ur kvinnors perspektiv vara ett steg på vägen för att situationen för dem ska förbättras vid framtida kriser och katastrofer, och avser statsrådet att ta initiativ till en sådan konferens?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:148
Webb-tv: Konsekvenser för kvinnor av kriser och katastrofer
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:30 Fredagen den 23 novemberProtokoll 2007/08:30 5 § Svar på interpellation 2007/08:148 om konsekvenser för kvinnor av kriser och katastrofer
Protokoll från debatten
Anf. 28 Gunilla Carlsson (M)
Fru talman! Magdalena Andersson har inkommit med en interpellation där hon ställer två frågor relaterade till konsekvenser för kvinnor av kriser och katastrofer. Den första frågan gäller om jag har för avsikt att ta något initiativ för att göra Sverige till ledande nation i återuppbyggnads- och räddningsarbeten. Den andra frågan handlar om möjligheten att arrangera en internationell konferens om katastrofer och räddningsarbeten ur kvinnors perspektiv och om jag avser att ta initiativ till en sådan konferens.
Det finns anledning att instämma i mycket av det som Magdalena Andersson nämner i interpellationen. Kvinnor, och barn, är oftast väldigt utsatta i kris- och katastrofsituationer, och katastrofer påverkar ofta män och kvinnor på olika sätt. Det är min övertygelse att vi särskilt måste värna de utsatta kvinnorna i dessa sammanhang.
Det är också av största vikt att den akuta katastrofhjälpen och återuppbyggnadsinsatserna är utformade så att de når de mest behövande - i praktiken ofta kvinnor. I sammanhanget är det glädjande att allt fler internationella biståndsorganisationer anpassar verksamheten till kvinnornas behov, och Sverige stöder en fortsatt utveckling i denna riktning genom vår nära dialog med dessa organisationer.
På den första frågan om att göra Sverige till ett ledande land inom återuppbyggnads- och räddningsarbetet skulle jag vilja säga att vi redan ligger väldigt bra till vid en internationell jämförelse. Genom Räddningsverkets internationella avdelning deltar Sverige redan nu i de allra flesta större internationella räddnings- och tidiga återuppbyggnadsinsatser.
I och med den utbyggnad av Räddningsverkets verksamhet som påbörjades 2006 har antalet internationella insatser ökat i antal. Räddningsverket har redan en uttalad strategi att tydligare integrera genusperspektivet i sin verksamhet. Sverige har en uttalad målsättning att stärka kvinnors roll inom hela utvecklingssamarbetet.
Jag är helt enig med Magdalena Andersson om att kvinnors villkor i kriser och katastrofer måste förbättras. Det bästa sättet att nå detta mål menar jag är att fortsätta att arbeta aktivt med de organisationer som vi stöder samt i de processer där vi är verksamma.
Sverige, och jag som svensk minister, har tillsammans med Sydafrika varit ordförande i partnerskapet Gender Justice. Detta initiativ arbetar bland annat med kvinnors roll i postkonfliktländer och hur deras intressen tillvaratas i återuppbyggnaden efter en konflikt. Vårt ordförandeskap avslutades i oktober i samband med den årliga FN-debatten om säkerhetsrådets resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet. Sverige anordnade under denna vecka ett seminarium för FN:s medlemmar, internationella enskilda organisationer och FN-organ i New York. Temat för seminariet var hur vi kan ta till vara kvinnors roll i återuppbygganden av länder som genomgått konflikt. Kvinnor är inte bara offer för konflikter utan många gånger även aktörer. Detta ansvar måste också axlas.
Även om det svenska ordförandeskapet i Gender Justice är avslutat kommer Sverige och inte minst Utrikesdepartementet att fortsätta att vara engagerat i frågor rörande kvinnors deltagande i konfliktförebyggande och fredsfrämjande insatser. Det är ett för regeringen prioriterat område. Utöver deltagande med svensk personal och expertis ska Sverige också bidra till verksamhet för att förebygga, dämpa och lösa konflikter och postkonflikter. Här är det angeläget att stärka kvinnors roll och deltagande i internationella fredsprocesser och insatser. Detta arbete bidrar till att genomföra FN:s säkerhetsrådsresolution 1325. Insatser för att stärka kvinnors deltagande, säkerhet och åtnjutande av de mänskliga rättigheterna är en integrerad del av regeringens arbete inom den freds- och säkerhetsfrämjande verksamheten.
Vi, och inte minst jag i min roll som biståndsminister, kommer att fortsätta att stödja initiativ på detta område och delta med kunskap, expertis och finansiellt stöd till enskilda länder eller konferenser för att föra frågan framåt ytterligare.
Anf. 29 Magdalena Andersson (M)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka ministern för svaret. Det är ett svar som visar på ett stort engagemang för kvinnor i utsatta situationer. Det bådar gott inför framtiden, både för kvinnor i konfliktområden och för kvinnor och barn i områden som har drabbats av andra kriser som inte är utförda av mänsklig hand utan är katastrofer av typen jordskalv, torka, översvämningar, tsunamier eller så. För det är inte bara vid krigskonflikter utan också vid andra kriser och katastrofer som det är kvinnor och barn som drabbas hårdast.
Unicef skriver i sin årliga rapport om världens kriser och katastrofer att i de flesta katastrofer drabbas kvinnor och barn hårdast. Kvinnor utsätts för exploatering och våld, skriver de. Beslut tas oftast utan att kvinnor tillfrågas, de berövas rätten till utbildning, hälsovård och näring och diskriminering av kvinnor gör att barnen blir ännu mer utsatta - allt enligt Unicef.
Det arbete regeringen har gjort och gör i partnerskapet Gender Justice är värdefullt och oerhört viktigt. Jag tror att Sveriges roll är betydelsefull där och att vi fortsätter att vara engagerade i detta.
Men jag menar att Sverige har en unik möjlighet att förbättra situationen för kvinnor och barn också i kriser och katastrofer och att vi kan som ledande nation gå före i arbetet. Ett sätt är att arrangera en internationell konferens om räddningsarbete och bjuda in, lyssna och framför allt ta till vara erfarenheter från dem som är hårdast drabbade och att lära av detta.
Räddningsverket har en uttalad strategi att tydligt integrera genusperspektivet i sin verksamhet. De skriver själva på sin hemsida att eftersom kvinnor har olika ansvar och arbetsuppgifter, rättigheter och skyldigheter drabbas de olika i olika länder.
Jag menar, fru talman, att kvinnor är en av nycklarna i återuppbyggnaden. Därför är det nödvändigt att i olika hjälpprogram ha med dem redan på planeringsstadiet. Det handlar om utbildning, hälsofrågor och möjligheter till arbete. Dessutom är kvinnor bättre lämpade på vissa områden, till exempel när det gäller att arbeta över etniska, religiösa och politiska skiljelinjer, och får kvinnor ansvar för pengar satsar de generellt mer på social återuppbyggnad än vad män gör.
Räddningsverket har deltagit i flera internationella projekt för att ta fram en bra kravspecifikation på material och förnödenheter som man behöver i samband med hjälpinsatser. Det är mycket bra. Men fortfarande bärs mycket av denna typ av arbete upp av män, inte minst när det gäller deltagande från fattiga länder. Jag är övertygad, fru talman, om att dessa kravspecifikationer skulle se annorlunda ut om kvinnor var mer involverade i dem redan från början än vad de är och om kvinnorna fick komma till tals och ge sin syn på hur man ska arbeta mer effektivt både i hjälp- och biståndsarbete. Här kan svenskt bistånd utvecklas med Räddningsverket som en av de goda aktörerna, och biståndsministern är en mycket viktig länk i det arbetet.
Anf. 30 Gunilla Carlsson (M)
Fru talman! Tack, Magdalena Andersson, för interpellationen men också för att regeringen drivs på och får både uppmuntran och exempel på vad vi skulle kunna ta vidare!
Jag har inte uteslutit en konferens, jag tror att vi har mycket att både visa upp och diskutera. Det är i min verksamhet många gånger ständigt pågående konferenser och diskussioner.
Låt mig bara säga några saker om detta med kriser och katastrofer. När vi gör humanitära insatser är det oerhört viktigt att vi inte politiserar eller för mycket byråkratiserar det humanitära engagemanget. I de humanitära insatserna som ofta måste ske oerhört fort och effektivt måste behoven hela tiden styra. Det är det viktiga. Vi ska inte på förhand säga att just detta ska vi göra.
Eftersom vi måste agera effektivt och resultatinriktat ställer det krav på bland annat gott humanitärt givarskap, på en mycket bättre samordning i fält och på bra beslutsfattande, som Magdalena Andersson tar upp, men också på fokus på hur de insatser vi jobbar med gör skillnad. Då kommer vi till att även om kvinnor inte är målet är de många gånger - i humanitära insatser men också i återuppbyggnadsinsatser - ett mycket relevant och effektivt verktyg.
Jag tycker mig också märka att det ofta är svåra övergångar från humanitära krisinsatser till en utvecklingsfas. Givarsamordning och givartänkande måste utvecklas. Det är viktigt att redan i de humanitära insatserna väga in både genderperspektiv, perspektivet mänskliga rättigheter och deltagandeperspektiv på många andra sätt. Detta är inte minst tydligt i svåra postkonfliktländer där Sverige nu väljer att öka sitt engagemang. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi, när vi tittar på kris- och konflikthantering, också närmar oss frågan om det politiska deltagandet. Om vi lyckas ha bättre fokus på kvinnor tror jag att vi också når barnen och ungdomarna.
Det handlar om grundläggande demokratiska principer och om att ha ett effektivt arbete och se till att vi använder och inkluderar kvinnorna, inte bara i beslutsfattandet utan också i utförandefasen, och att vi har ett barn- och ungdomsperspektiv på de insatser som behöver göras.
Vi har god nytta av de erfarenheter vi har gjort. Jag skulle vilja säga att inte minst Räddningsverket har en väldigt god ställning internationellt. Även om Sverige nu ligger i framkant i många av diskussionerna kommer det här arbetet att behöva fortsätta att förfinas och utvecklas allteftersom vi nu väljer att göra ännu fler insatser där vi ser till att öka och värna det humanitära stödet. När det gäller katastrofer orsakade av natur och klimat men många gånger katastrofer orsakade av brist på demokrati och god samhällsstyrning har vi anledning att titta på hur vi kan bli ännu duktigare, inte minst i de svårarbetade postkonfliktländerna.
Anf. 31 Magdalena Andersson (M)
Fru talman! Kvinnor har initiativ- och drivkraft och goda idéer. Därför skapar de arbetsplatser både till sig själva och till andra.
Så sade en kvinna som leder en bankinstitution på Sri Lanka. De ger en form av mikrolån, men de gör det helst till kvinnor. Häri ligger själva hemligheten bakom en hög andel av återbetalning från en relativt fattig befolkning, enligt chefen där. Kvinnor är att lita på. De arbetar hårt, de följer avbetalningsplanen. Vi lånar helst ut till dem och vi får ett fungerande Sri Lanka mycket snabbare efter den katastrof som tsunamin var för landet.
Det är ett exempel av många. Kvinnor tar ansvar. De har en särskild kompetens och kunskap. Kvinnor i utsatta länder har också oftast, precis som Gunilla Carlsson sade, ett större ansvar för barnen. Barnen har också ett stort ansvar och mycket att bidra med i återuppbyggnaden av länder. Om man ger barnen möjlighet att vara med i återuppbyggnaden känner de en större trygghet i sitt eget sammanhang.
Det handlar om att ha kvinnans perspektiv i arbetet. Visst handlar det om krig och konflikter, men min interpellation handlar framför allt om katastrofer som inte har tillkommit av mänskliga konflikter.
Hur ska land kunna byggas om halva befolkningens erfarenheter och kunskap inte tas till vara hela vägen ut? För mig är det självklart att de kravspecifikationer som inte har kvinnans perspektiv och erfarenheter i botten är snäppet sämre. De är mindre lyhörda och är därför inte lika kvalificerade som de skulle kunna vara, även om jag önskar det.
Sverige har en unik möjlighet. Vi kan förbättra situationen för kvinnor och barn också i kriser och katastrofer. Vi kan som ledande nation gå före i arbetet och gå till praktisk handling. Ett sätt är att arrangera en internationell konferens om räddningsarbete och bjuda in, lyssna och framför allt ta till vara erfarenheter från dem som är eller har varit i den situationen att de är de hårdast drabbade.
Det gläder mig att biståndsministern här i dag inte utesluter ett sådant arbete. Jag vill uppmana Gunilla Carlsson att ta initiativ och se till att Räddningsverket bjuder in de personer som besitter den största kunskapen om hur vi bäst hjälper kvinnor och barn i kriser och katastrofer - inte för Sveriges skull, inte för vårt ryktes skull, utan för barnens och kvinnornas skull.
Anf. 32 Gunilla Carlsson (M)
Fru talman! Tack, Magdalena Andersson, för engagemanget. Jag känner precis samma sak. Jag har gjort många resor och det känns många gånger hopplöst när man möter svält, katastrofer och brist på demokrati och mänskliga rättigheter. Sedan får jag resa utanför regeringskvarteren och träffa kvinnor och se denna kraft och förmåga att ta ansvar. Det är utsatta kvinnor i flyktinglägren i Darfur som ändå organiserar sig för att lära andra kvinnor att läsa och skriva. På landsbygden i Vietnam har jag träffat kvinnor som jobbar med landsbygdsutveckling och lokalt ägarskap. De diskuterar också rätten att äga sin mark och ha politisk delaktighet för att på så sätt bygga ett mer demokratiskt och fungerande Vietnam. Jag har mött en hivdrabbad mor i södra Sudan som i ett postkonfliktland med stor oro försöker skapa en dräglig tillvaro för sin familj och ändå vågar gå ut och vittna om stigmatisering.
Det finns oändligt mycket kraft och mod bland kvinnor som borde omvandlas till politiskt ledarskap och delaktighet.
Därför har den svenska regeringen som en av sina tre prioriteringar i utvecklingssamarbetet att fokusera på kvinnors roll och deltagande i utvecklingssamarbetet, inte bara för att det är moraliskt rätt utan också för att det blir effektivt och resultatinriktat och eftersom vi kan uppnå bättre resultat. Därmed ser vi till att på bästa sätt jobba med fattigdomsbekämpning och bygga en framtid för kvinnorna, barnen och männen. Det här handlar ju inte om att man gör det mot någon annan. Det handlar om att alla ska ha möjlighet. Det finns i dag ett globalt utanförskap som kan kännetecknas av en omfattande fattigdom. Det finns också ett globalt utanförskap där kvinnor inte får vara med. Därför har vi en viktig roll att med våra prioriteringar se till att jobba med mänskliga rättigheter och demokrati och att kräva kvinnors rättigheter och att se till att vi strategiskt använder detta i vårt humanitära samarbete och utvecklingssamarbetet.
Jag är övertygad om att Räddningsverket nu känner sig uppmuntrat att på egen hand fortsätta att diskutera detta. I våras var jag på en utmärkt konferens som Räddningsverket hade med ett FN-organ där vi diskuterade miljöperspektiven i samband med naturkatastrofer och hur viktigt det är att se till att den här typen av insatser inte förvärrar en redan skör miljösituation.
Vi bör också diskutera hur det humanitära engagemanget tidigt lägger grunden för kvinnligt deltagande och grundbulten för den fortsatta utvecklingen. Jag är inte alls avvisande. Jag ville bara framhålla att en hel del av de här initiativen redan tas inom FN och EU och att Sverige är delaktigt på en mängd områden. Men vi kan göra mer.
När vi nu mycket tydligare säger vad Sverige ska göra och från riksdagen vill höra hur, är jag övertygad om att vi, när man diskuterar den framtida inriktningen, kommer att få många goda idéer om konferenser och andra sätt att utveckla de svenska utvecklingsverktygen.
Anf. 33 Magdalena Andersson (M)
Fru talman! Som Gunilla Carlsson säger är en av orsakerna till att kvinnor kommer i skymundan efter katastrofer att biståndet ofta hanteras män och män emellan. Det blir på något sätt viktigare att se till att män får de identitetshandlingar som krävs för att få tillgång till mat, hjälp, hälsovård, utbildning och annat.
Ibland finns det sedvänjor eller lagar som förhindrar att kvinnor har äganderätt till mark och annan egendom. Det ökar naturligtvis svårigheterna att få återuppbyggnadshjälp.
Trots det vet många, till exempel World Food Programme, att just kvinnor är oerhört viktiga i all återuppbyggnad. De har sedan länge policyn att 80 procent av katastrofbistånd ska delas ut till kvinnor eftersom man vet vad som händer. Då blir det ett engagemang, som ministern talar om. Man hjälper varandra. Man ser inte till att berika sig själv, utan man ser till andra kvinnor, man ser till barn och man ser till familjer. Man ser till att försöka hitta ett fungerande samhällsliv. Ändå används deras kunskaper så sparsamt, trots att man vet att de har varit nyckeln i mycket återuppbyggnadsarbete.
Ministern sade något väldigt bra: Kvinnan är inte målet i biståndsarbetet. Jag vill säga: Kvinnan är ett medel. Kvinnan är ett medel att använda för att vi ska få ett återuppbyggnadsarbete som hjälper både kvinnor, män och barn.
Anf. 34 Gunilla Carlsson (M)
Fru talman! Jag tror att vi står inför en viktig utmaning. Delvis kan vi ta spjärn i den egna svenska utvecklingen. Det fanns tider här när kvinnor skändades grovt och när kvinnor inte hade något som helst inflytande. Men några av framgångsfaktorerna i den svenska fattigdomsbekämpningen tror jag är att man gav kvinnor rätt att äga och ärva, att vi relativt tidigt fick rätt att vara med och rösta och att vi nu håller på med en utveckling i Sverige där kvinnors deltagande och möjligheter ständigt förbättras, inte minst nu med jobbpolitiken.
Vi har alltså historien, när vi tittar på oss själva, men också de vunna erfarenheter vi har. När vi förbättrar och förnyar Sverige så ska vi också bära med oss de svenska värderingarna och också ställa upp för kvinnor internationellt.
Där ser jag att på samma sätt som vi i Sverige måste slåss mot sedvänjor och tradition måste vi se till att ge kvinnor i utvecklingsländerna verktyg att kunna kräva sin rätt. Det handlar om grundläggande mänskliga rättigheter som rätten till sin egen kropp, där Sverige har en viktig uppgift. Få vågar och vill prata om sexualitet och sexuella rättigheter. Där sviker inte vi. Vi diskuterar den frågan.
Men det handlar också om att bygga ett utvecklingssamarbete som främjar mänskliga rättigheter och också demokrati och byggande av rättsstat. Min erfarenhet är också att kvinnor många gånger behöver ta spjärn mot rättsstatens principer för att utmana traditioner och hävda sina rättigheter. Det är en lång väg kvar för många kvinnor i utvecklingsländerna, men de ska kunna lita på Sverige, på vårt engagemang och på våra erfarenheter. Vi ska också utveckla våra verktyg eftersom vi väljer att prioritera det utvecklingssamarbetet för att det ska bli resultatinriktat och verkningsfullt, men också för att kvinnor har en rättmätig roll att ha halva makten och att vara delaktig. Jag tror att vi då får en bättre värld för kvinnorna, för barnen och också för männen.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.