Åtgärder för yrkesutbildning inom kriminalvården

Interpellation 2006/07:677 av Olsson, Lena (v)

den 16 augusti

Interpellation

2006/07:677 Åtgärder för yrkesutbildning inom kriminalvården

av Lena Olsson (v)

till justitieminister Beatrice Ask (m)

Kriminalvårdens uppdrag är att återanpassa sina klienter till ett vanligt samhällsliv; därför är resurser för återanpassning också väldigt centrala.

En åtgärd som underlättar för dömda att återanpassas är permanentade verksamheter med bidrag från Ams som kallas Krami när det gäller män och Moa när det gäller kvinnor. De är ett samarbete mellan frivården, socialtjänsten och arbetsförmedlingen för att få ut klienter i arbetslivet och finansieras från dessa tre parter. Hur fördelningen ser ut sinsemellan varierar över landet.

Vi har låtit riksdagens utredningstjänst titta på framtiden när det gäller detta och den ser tyvärr mycket dyster ut. Det nätverk som skapats mellan de kommuner där Krami och Moa bedrivs är oroade. På flera ställen har man fått indragna anslag. Nätverket framhåller att länsarbetsnämndernas minskade anslag och prioriteringar hotar Kramis och Moas existens och att länsarbetsnämndernas framtida deltagande i projekten är oklart. Nätverket efterlyser även en långsiktig samordning mellan myndigheterna och ett övergripande ansvar för verksamheterna.

Inom kriminalvården erbjuds på vissa håll yrkesutbildningar som finansieras av Ams. Dessa yrkesutbildningar är populära hos de intagna och när det gäller Stockholmsregionen får hela 90 procent av dem som gått dessa utbildningar ett arbete, och det ser också liknande ut i resten av landet. Utbildningarna leder i många fall till yrken där det är brist på arbetskraft, ett flertal är hantverksjobb.

Jag har mött många som är rädda att dessa utbildningar ska dras in efter de minskade resurserna till Ams. Det har förekommit uppgifter om att de ska dras in helt. Enligt riksdagens utredningstjänst kan Ams inte svara på hur mycket som ska avsättas, utan det ska diskuteras med Kriminalvården. Att denna viktiga verksamhet lever under så osäkra former är självklart inte tillfredsställande.

I tidigare debatter som jag och justitieministern haft om dessa båda frågor har hon lovat att bevaka dessa och framhållit vikten av dem. Dock har hon inte utlovat några konkreta åtgärder och hon har menat att regeringens arbetsmarknadspolitik inte har med saken att göra, trots att det är de minskade anslagen som är den direkta orsaken till situationen. Regeringens kriminalvårdspolitik riskerar att ytterligare förvärra situationen, eftersom talet om straffskärpningar hittills inte åtföljts av förslag på nya pengar.

Min fråga till justitieministern är:

Avser justitieministern att vidta åtgärder för att det i budgetproposition eller regleringsbrev till myndigheterna ska tillföras och säkras resurser för att hjälpa intagna eller före detta intagna inom kriminalvården till arbete?