Korttidsstudiestöd och det livslånga lärandet
Interpellation 2006/07:636 av Carlsson, Gunilla i Hisings Backa (s)
Interpellationen är besvarad
- Anmäld:
- 2007-05-31
- Inlämnad:
- 2007-05-31
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält:
- 2007-06-15
- Sista svarsdatum:
- 2007-06-15
- Besvarad:
- 2007-06-18
Interpellationen
den 31 maj
Interpellation
2006/07:636 Korttidsstudiestöd och det livslånga lärandet
av Gunilla Carlsson i Hisings Backa (s)
till statsrådet Jan Björklund (fp)
Ända sedan 1930-talet har ett viktigt inslag i den svenska välfärden varit att ge människor en andra chans. Den som en gång har misslyckats med studier som ung ska få möjlighet att komma igen senare. För många väcks viljan att börja studera igen efter ett antal år i arbetslivet.
Men alla är inte beredda och har inte ekonomiska möjligheter att studera på heltid. Därför infördes korttiddstudiestödet, ett ekonomsikt stöd som möjliggör att man tar ledigt från arbetet någon dag i veckan för att ägna sig åt studier. Det har visat sig att detta har varit ett lyckat sätt att få fler yrkesarbetande att studera vidare.
I vårbudgeten aviserade regeringen att korttidsstudiestödet ska avskaffas. Detta är bara ett exempel i raden av försämringar för vuxna som vill ta del av det livslånga lärandet. Tidigare har regeringen minskat på anslagen till vuxenutbildning och avveckling av rekryteringsstöd för arbetslösa och funktionshindrade.
Min fråga till statsrådet Björklund är:
Hur ska statsrådet se till att fler får del av det livslånga lärandet, när man försämrar förutsättningarna för dem som har störst behov av kompetensutveckling?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:636
Webb-tv: Korttidsstudiestöd och det livslånga lärandet
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 125 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Gunilla Carlsson i Hisings Backa har frågat mig hur jag ska se till att fler får del av det livslånga lärandet, när förutsättningarna för dem som har störst behov av kompetensutveckling förändras.
Ett system för finansiering av studier för vuxna med behov av grundläggande och gymnasial utbildning måste vara enkelt, hållbart och uppfattas som rättvist. Regeringen strävar efter ett samordnat och sammanhållet studiestödssystem. Alla vuxenstuderande ska därför omfattas av det reguljära studiemedelssystemet, ett system som redan i dag medger mer förmånliga villkor för vuxna studerande på grundskole- eller gymnasienivå. Dessa studerande kan få ett högre bidrag som utgör ca 80 procent av totalbeloppet. Studiemedel kan även lämnas för deltidsstudier. Studiemedelssystemet ger därmed goda möjligheter till livslångt lärande och återkommande kompetensutveckling.
Som Lars Leijonborg sade i debatten den 22 maj är ambitionen att ett antal av de problem som har identifierats när det gäller de studerandes studiesociala situation ska kunna lösas under mandatperioden. Frågorna bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Regeringen har aviserat att en studiesocial utredning ska tillsättas.
Sverige har världens mest generösa villkor för studier i vuxenutbildningen och på högskolan. Få länder ger sina medborgare samma möjligheter till livslångt lärande. Med regeringens planerade åtgärder kommer dessa möjligheter dessutom att ytterligare förstärkas.
Det livslånga lärandet är en viktig utgångspunkt i regeringens utbildningspolitik. Människor ska under hela livet ha möjlighet att skaffa sig nya kunskaper och färdigheter. Med studier kan den enskilde, av egen kraft, stärka sin ställning i samhället och i arbetslivet.
Regeringen strävar efter att stärka det livslånga lärandet genom en rad åtgärder. Det handlar om större valfrihet och mångfald, bland annat genom fristående vuxenutbildning och en utvecklad svenskundervisning för invandrare, men också om införandet av en särskild yrkeshögskola. Nästa vår ska regeringens utredare återkomma med förslag på dessa områden. I dag finns också en rättighet för vuxna att få en utbildning som motsvarar grundskolan. Regeringen kommer att utreda hur en liknande rättighet skulle kunna införas på gymnasienivå.
Anf. 126 Gunilla Carlsson i Hisin (S)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka skolministern för svaret, även om jag tycker att svaret är lite tunt. Jag tycker också att det är synd att skolministern inte på något sätt i svaret lyfter upp frågan om hur man kan nå dem som står längst ifrån studier. Med hjälp av det korttidsbidrag som fortfarande finns kvar har sedan början av 2000-talet tusentals människor haft möjlighet att börja studera utifrån sina egna villkor. Detta har varit ett framgångsrikt sätt att få fler med kort utbildning eller personer som inte har suttit i skolbänken på länge att återvända till studier. Det har gjort att människor har kunnat ta ledigt till exempel en dag i veckan för att läsa engelska, samhällskunskap eller matte samtidigt som de har varvat detta med arbete. Det är också många deltagare som själva säger att de aldrig hade tagit steget att sätta sig i skolbänken om de inte hade fått möjlighet till korttidsbidraget.
Nu vill den nya regeringen ta bort möjligheten att läsa med korttidsbidrag. Man har aviserat att det försvinner den 1 januari 2008. I dag är det LO och TCO som har fördelat korttidsbidraget till sina medlemmar men även till andra. Det har inte ställts krav på att man måste ha varit fackligt ansluten för att få korttidsbidraget. De ska nu inte längre kunna fördela bidrag till de grupper som har valt att läsa på det sättet.
Jag ställer återigen frågan till skolminister Björklund: Varför väljer den nya regeringen att ta bort ett studiestödssystem med korttidsbidraget som faktiskt har fungerat bra, som har gjort att människor har vågat ta steget att sätta sig i skolbänken kanske en dag i veckan och ändå har behållit kontakten med arbetet och arbetskamraterna? Jag har mött många som har sagt att om inte korttidsbidraget hade funnits hade de inte tagit steget. För dem har det varit ett alldeles för stort kliv att söka studiemedel, ta studielån, för att börja studera. Många har gått förberedande studiecirklar till exempel inom ABF-skolan men även på folkhögskolor med mera. De har fått pröva på att läsa samhällskunskap, engelska och matte. De har efteråt kunnat säga att de nu äntligen kan hjälpa barnen med läxorna. Det är också flera som utifrån de förberedande kurserna sedan har tagit klivet att gå vidare till studier och då känt att de är beredda att söka studielån för att läsa vidare.
Min fråga till skolministern blir återigen: Varför plockar man bort ett bidrag som lyckats få människor som har varit väldigt tveksamma till att börja plugga att våga göra det?
Anf. 127 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Det finns en rad olika bidragsformer för vuxna människor som vill studera. Ett antal av dem infördes under den väldiga lågkonjunkturen för mellan fem och tio år sedan, i samband med att Kunskapslyftet byggdes ut. Man kan väl inte säga att de när de infördes någonsin var avsedda att vara permanenta bidragsformer, utan det var i en situation när väldigt många människor hade förlorat eller riskerade att förlora sina jobb och man tänkte att det var bättre att människor studerar än att bara gå arbetslösa.
Problemet när man permanentar alla dessa bidragsåtgärder är att i en och samma utbildningsgrupp, till exempel inom vuxenutbildningen, sitter det några vuxenstuderande i klassrummet som går på studielån, andra som går på studiebidrag, någon tredje som går på rekryteringsstöd och någon fjärde som går på korttidsbidrag. En del har lön medan andra får låna för att betala sitt uppehälle under studietiden. Det skapar väldiga orättvisor i skolan att i en och samma skolklass har bänkgrannen betalt för att gå där medan man själv måste låna.
Det har inte varit problemfritt. Det har varit en hel del reaktioner mot dessa orättvisor.
Det är ett skäl till att vi nu väljer att föreslå att alla ska gå via samma bidragssystem, nämligen studiemedelssystemet. Det kommer att uppfattas som mer rättvist. Det är jag helt övertygad om.
När jag läser det socialdemokratiska partiets vårmotion ser jag att det inte föreslås att man ska behålla det här. Vi föreslår i vårpropositionen att detta ska avskaffas. Jag ser att Gunilla Carlssons eget parti inte skriver att man tänker bibehålla det. Man föreslår inte att det ska behållas och återinföras, och det måste väl bero på att även Gunilla Carlssons parti av någon anledning har kommit fram till att det finns problem med detta. Jag uppfattar inte att interpellantens eget parti direkt här i kammaren tar strid för det här.
Detta infördes vid en viss tidpunkt i ett visst läge. Det har fördelar och det har nackdelar, men till sist har nu nackdelarna övervägt. Det skapar stora orättvisor bland de studerande eftersom en del har betalt för att studera medan andra måste låna.
Anf. 128 Gunilla Carlsson i Hisin (S)
Fru talman! Återigen kommer jag till frågan: Hur ska man få dem som står längst ifrån att börja studera, att sätta sig på skolbänken igen? Detta har varit ett sätt.
Jag får inte något konkret svar, men skolministern kanske nu kan tydliggöra om man ska ha ett samordnat och sammanhållet studiestödssystem. Vi lyfter också upp att man har aviserat en studiesocial utredning som ska tillsättas. När ska den bli klar? Här blir det ett glapp, kan jag känna, utifrån att man tar bort korttidsbidraget.
Finns det en tanke från skolministern att man ska försöka hitta ett annat bidragssystem, som gör att man i så fall får in denna grupp som väljer att stå utanför?
Man har gjort en undersökning som visar att åtta av tio säger så här: Om korttidsbidraget inte hade funnits hade jag inte tagit steget. För vissa är inte steget speciellt svårt att ta, men för väldigt många är det ett stort steg och en hög tröskel.
Kanske man kan få dem att börja läsa någon studiecirkel en dag i veckan, läsa någon enstaka kurs på gymnasiet eller vad det nu kan vara som gör att de går vidare. Det är trots allt väldigt många som börjar med det här bidraget. De kan inte få det hur lång tid som helst, utan det är begränsat. Vill de sedan gå vidare får de söka studiemedel precis som alla andra.
Jag kan känna att det är en viktig fråga att få så många som möjligt att ta del av det livslånga lärandet. Det kanske kan upplevas som orättvist. Men risken är att vi i stället får en grupp som aldrig kommer in i det livslånga lärandet efter att de har gått ut grundskolan eller lämnat gymnasiet. Oftast handlar det om människor som har lämnat grundskolan och sedan inte tagit klivet och börjat läsa igen.
Jag känner att det är jätteviktigt att man får fler chanser i livet. Hur många vet när de är 16-17 år vad de vill bli när de blir stora? Väldigt många kommer på när de blir lite äldre att de skulle kunna tänka sig att börja plugga. Då kanske man har familj och barn, och det gör att den dag i veckan som man i så fall måste lämna arbetet för att läsa blir ett så stort steg och man tappar så mycket i lön att man inte ens har det alternativet. Det är det första steget. Sedan man kanske prioriterar om.
Vi vet att det finns grupper som kommer från studieovana hem och annat, och för dem är det inte så naturligt att ta ett studielån i första skedet. De behöver bearbeta det för att gå vidare.
Min fråga blir igen: Hur tänker sig skolministern att man ska nå den här gruppen? Eller säger skolministern så här: Väljer de att inte gå in och läsa och ta studielån är vi inte intresserade, utan då får de stå på utsidan - de är inte en viktig grupp som ska ta del av det livslånga lärandet.
Anf. 129 Jan Björklund (Fp)
Fru talman! Den sista frågan ställdes väldigt polemiskt: Struntar jag i dem därför att jag vill ta bort det här stödet? Men ditt eget parti vill göra samma sak - i vårmotionen föreslås det inte att det ska återinföras. Ni accepterar att det tas bort. Vill ni att de ska stå utanför? Jag kan ställa den frågan tillbaka polemiskt. Det är en diskussion som är poänglös att föra i de termerna.
Vi vidtar rader av åtgärder från samhällets sida för att hjälpa människor att få en andra chans, och en tredje chans och en fjärde chans. Vuxenutbildningen existerar. Vi inrättar en yrkeshögskola, och vi har tänkt satsa på yrkesvuxenutbildning så småningom. Vi har världens mest generösa studiemedelssystem.
Men till sist är det väl så att om människor vill studera krävs det av människor själva att de gör en insats. Så är det. Det är väl därför både regeringssidan och Socialdemokraterna nu är beredda att ta bort det här stödet. Det är studiemedelssystemet som står till buds.
Det finns rader av system vid sidan av det, med alla möjliga bidrag från samhällets sida om man har särskilt stora försörjningsbörda, dyra hyreskostnader och allt vad det är som man kan använda sig av.
Vi har världens mest generösa studiemedelssystem. Det räcker inte, säger Gunilla Carlsson, utan vi måste ge mer betalt till vissa för att studera. Ja, vi har kommit fram till att vi inte tycker att det är rättvist att en del får lön när de studerar medan andra måste ta lån. Det gläder mig att även Gunilla Carlssons parti har kommit till samma slutsats, eftersom man i vårmotionen inte föreslår ett återinförande av de stödformer vi nu diskuterar.
Anf. 130 Gunilla Carlsson i Hisin (S)
Fru talman! Det är inte så att de får mer betalt för att de tar ledigt en dag i veckan och studerar med korttidsbidrag. Många får mindre än om de hade varit på arbetsplatsen. De tjänar inte på att börja läsa med korttidsbidrag.
Du sade att de som vill läsa vidare ska kunna göra det och att ni inte bryr er om de andra. Det handlar om att försöka möjliggöra även för de människor som känner att det där steget är lite svårt att ta. Det är lite grann att locka i samband med att man plockar bort de uppsökande pengar som LO förut har haft för utbildningsverksamhet. Det handlar många gånger om att få en dialog och försöka få människor att våga ta steget.
För mig är det en jätteviktig demokratisk fråga att möjliggöra för fler att ta del av det livslånga lärandet. Men det handlar också om en utveckling för det här landet. Ju fler som utbildar sig, lär sig mer och vill gå vidare i utbildning, desto större tillgång är de även för landet - det mänskliga, tillgången för människan, för arbetslivet och för samhället i stort.
Vad jag förstår har inte skolministern något förslag om hur man i så fall ska försöka nå människor. Det är väldigt många som läser med korttidsbidrag som man nu slår undan fötterna för om de inte är beredda att ta studielån. Jag lovar dig att det är väldigt många av dessa människor som fortfarande inte är riktigt inställda på att det nog är så att det är värt pengarna.
Anf. 131 Jan Björklund (Fp)
Fru talman! Jag tackar Gunilla Carlsson för frågan och för engagemanget. Det är dock lite märkligt att hon skäller så våldsamt på mig för detta, eftersom hennes eget parti tycker samma sak. Riksdagens största oppositionsparti har i sin vårmotion inte föreslagit något återinförande av det stöd som Gunilla Carlsson nu så häftigt pläderar för. Ett tips är väl att hon börjar övertyga den egna riksdagsgruppen.
Ja, jag tycker att det är oerhört viktigt att människor får en andra chans, och också en tredje och fjärde chans för den delen, att återvända till studier. Men det krävs också att människor själva engagerar sig för detta. En del i det är naturligtvis att man när man studerar inte har riktigt samma ekonomiska villkor som om man arbetar. Så är det. Vi måste våga säga det tydligt.
Däremot kan man hoppas att man om man studerar och förkovrar sig blir mer attraktiv på arbetsmarknaden och kan höja sin inkomst på något sätt. Det är därför man inte har betalt för att studera, utan vi har studiemedelssystemet i Sverige. Det är världens mest generösa studiemedelssystem, som Leif Pagrotsky alltid brukade säga i motsvarande debatter. Vi är stolta över det. Vi ska utveckla det ytterligare. Vi kommer att tillsätta en studiesocial utredning.
Men man har med rätta kritiserat ett system där en del i en skolklass i 30-40-årsåldern har lön för att studera medan andra får ta lån för att göra precis samma sak. Det handlar om personer med ungefär samma bakgrund som har blivit föremål för olika bidragssystem. Det är inte rättvist. Det rättar vi nu till. Alla ska in i det normala studiemedelssystemet. Jag blir glad när jag i Socialdemokraternas vårmotion läser att man ansluter sig till den synpunkten.
