Konjunkturpolitik
Interpellation 2006/07:485 av Ringholm, Bosse (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-04-24
- Anmäld
- 2007-04-24
- Besvarad
- 2007-05-14
- Sista svarsdatum
- 2007-05-15
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 24 april
Interpellation
2006/07:485 Konjunkturpolitik
av Bosse Ringholm (s)
till finansminister Anders Borg (m)
Enligt regeringens vårbudget föreslås nya utgifter och skattesänkningar för 13 miljarder kronor som inte motsvaras av intäkter eller kostnadsbesparingar.
Detta förfaringssätt strider mot vad både statsministern och finansministern uttalat i tidigare sammanhang där båda velat framstå som ansvarsfulla och tagit avstånd från den tidigare moderata politiken som innebar just stora ofinansierade reformer.
Sveriges ekonomi går som bekant på högvarv just nu, inte minst som ett resultat av tidigare års ansvarsfulla och framgångsrika ekonomiska politik. Enligt all ekonomisk teori – och finansministern brukar ofta hänvisa till den ekonomiska forskningen – bör finanspolitiken i detta läge vara återhållsam för att inte medverka till obalanser i ekonomin.
Men regeringen och finansministern gör tvärtom! Finanspolitiken är extremt expansiv och riskerar därmed att bidra till överhettning i ekonomin och inte minst snabba räntehöjningar. Det senare bekräftar också regeringen i sin egen prognos i vårbudgeten.
Jag vill därför fråga finansministern:
1. Varför har regeringen övergivit principen om att alla ökade utgifter och sänkta skatter inte längre ska finansieras?
2. Vilken ekonomisk forskning – och vilka forskare – lutar regeringen sig emot när den i brinnande högkonjunktur bedriver en extremt expansiv finanspolitik?
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:485
Webb-tv: Konjunkturpolitik
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:106 Måndagen den 14 majProtokoll 2006/07:106 5 § Svar på interpellation 2006/07:485 om konjunkturpolitik
Protokoll från debatten
Anf. 19 Anders Borg (M)
Fru talman! Bosse Ringholm frågar mig för det första vad skälet är till att jag har övergett principen om att alla ökade utgifter och sänkta skatter inte längre ska finansieras, för det andra vilken ekonomisk forskning - och vilka forskare - regeringen lutar sig emot när den i brinnande högkonjunktur bedriver en extremt expansiv finanspolitik.
Låt mig börja med att säga att regeringen inte övergett principen om att reformer endast ska genomföras om det offentligfinansiella och ekonomiska läget så tillåter. Sparandet under perioden 2007-2010 uppgår i genomsnitt till 2,5 procent av bnp. Mot slutet av mandatperioden ligger överskottet på över 3 procent av bnp. Det är det största överskottet på ett decennium. Rensar man bort konjunktureffekterna uppgår det så kallade strukturella sparandet till 2,3 procent av bnp under samma period. Det tycker jag är en ansvarsfull och väl avvägd politik.
När det gäller Bosse Ringholms andra fråga kan vi konstatera att resursutnyttjandet på arbetsmarknaden börjar bli något ansträngt. Problemet är dock inte överhängande, men det understryker på ett tydligt sätt vikten av att politiken fortsätter att vara inriktad på att få ut fler på arbetsmarknaden och förhindra att bristsituationer uppstår. Den inriktningen tror jag finner stöd bland såväl politiker som forskare.
De reformer som regeringen har genomfört och aviserat i budget- och vårpropositionen väntas medföra att sysselsättningen varaktigt ökar med 70 000 personer eller 1,6 procent. Svensk ekonomi fungerar alltså bättre och kan växa snabbare, och fler kan få arbete utan att priserna riskerar att ta fart. Regeringen är inte ensam om att göra bedömningen att förbättringarna är i denna storleksordning. Exempelvis gör Konjunkturinstitutet en liknande bedömning av effekterna.
I dag har vi en av de lägsta inflationstakterna i Europa och lägre styrräntor än de flesta jämförbara länder, till exempel USA, euroområdet och Storbritannien, detta trots en rekordhög tillväxt. Regeringens politik ska bidra till att svensk ekonomi fortsätter att utvecklas gynnsamt.
Anf. 20 Bosse Ringholm (S)
Fru talman! Tack, Anders Borg, för ett uppenbarligen felaktigt svar på min första fråga. Tack för ett uteblivet svar på min andra fråga.
Min första fråga till Anders Borg var varför inte regeringen finansierar alla sina skattesänkningar. Regeringen har ju erkänt att den slopade förmögenhetsskatten finansieras bara till en tredjedel. Ändå står Anders Borg här och säger att man finansierar alltihop. Regeringen kan inte ha en uppfattning ena dagen och en annan uppfattning en annan dag. Jo, förresten, det kanske regeringen kan ha - i varje fall nuvarande regering.
Ni har inte finansierat den slopade förmögenhetsskatten fullt ut. Det har Anders Borg erkänt. Jag kan ta fram citat, från både Anders Borg och andra, som belägger att ni inte finansierar förmögenhetsskatteslopandet fullt ut. Men sedan säger Anders Borg att vi har ett stort offentligfinansiellt överskott i vår ekonomi, som gör att vi kan bränna av massor av skattesänkningar.
Anders Borg borde kanske lära lite grann av det som hände i Europa runt 2000-2001, då vi hade den senaste högkonjunkturen. Då fanns det ett antal borgerliga finansministrar i Frankrike, Italien och andra länder som sade: Oj, vi har ett finansiellt överskott! Vi sänker skatterna. Det ökar säkert jobben i oerhört stor utsträckning.
Det var de länderna som sedan gick på knä och fick de största ekonomiska problemen åren efteråt. De sänkte skatterna och knäckte den offentligfinansiella ekonomin. De offentliga finanserna blev klart sämre. De hade inga muskler kvar när lågkonjunkturen kom, ingenting att möta den med.
Det är en lektion som i varje fall det borgerliga Europa lärde sig, tror jag, i början på 2000-talet. Men det tycks inte ingå i Anders Borgs kunskapsarsenal. Det är lite pinsamt att Anders Borg inte kan ta till sig denna enkla kunskap. Och det är lite pinsamt att han står här och förnekar det som tidigare sagts och säger att regeringen finansierar alla sina skattesänkningar, när regeringen uppenbarligen själv i sitt förslag om förmögenhetsskatten säger att det bara är en tredjedel som finansieras. Jag tar detta enda exempel; det finns många fler.
Min andra fråga ställde jag mot bakgrund av att Anders Borg ofta hänvisar till den ekonomiska forskningen. Ibland får jag intrycket att Anders Borg egentligen inte vill vara finansminister utan ekonomisk expert, därför att det är mycket viktigare att vara ekonomisk expert än att vara finansminister. Den ekonomiska expertisen och den ekonomiska forskningen har svar på alla frågor. Han tycker att det är viktigt att hänvisa till ekonomiska forskare och forskningen som sådan.
Jag har ställt frågan var i den ekonomiska forskningen och litteraturen och av vilka forskare det sägs att man ska ha den mest expansiva finanspolitiken när man har högkonjunktur. Jag har inte läst 20 poäng nationalekonomi, men det har väl Anders Borg gjort, kanske till och med 40 och ännu fler poäng. Grundläggande i alla nationalekonomiska studier är att man ska vara något återhållsam när det är högkonjunktur och ekonomin går på högvarv.
Anders Borg gör precis tvärtom. Nej, inte Anders Borg - regeringen gör tvärtom. Jag är inte säker på att Anders Borg gillar det regeringen gör, för Anders Borg som ekonom kanske borde inse att man inte ska bränna i väg skattesänkningar och vräka ut ännu mer pengar när ekonomin går på högvarv. Då får man till resultat precis det som Finansdepartementet och regeringen nu tvingas erkänna i vårbudgeten: ökad inflation, högre räntor och högre tryck på arbetsmarknaden. Risken är naturligtvis att det ganska snart slår över i en försämrad ekonomi längre fram under mandatperioden. Då står Anders Borg där utan de där resurserna som han redan har bränt på olika skattesänkningar.
Jag tolkar det uteblivna svaret som att det inte finns någon ekonomisk forskning som Anders Borg vill åberopa till stöd för sin expansiva ekonomiska finanspolitik i dagens högkonjunktur.
Anf. 21 Christin Hagberg (S)
Fru talman! Återigen kan man inte låta bli att reagera på interpellationssvaret. Denna gång gäller det svaret till Bosse Ringholm om konjunkturpolitiken. Finansministern lyfter fram resursutnyttjandet på arbetsmarknaden. Han säger att det börjar bli ansträngt och att vi måste få ut fler på arbetsmarknaden.
Jag tycker att regeringens politik slutar att hänga ihop. Man drar ned på arbetsmarknadsutbildningen samtidigt som många företag säger att de behöver anställa men har svårt att hitta någon som passar rent utbildningsmässigt. Dessutom har vi många arbetslösa som kanske är lite äldre och långtidsarbetslösa som har åsamkats arbetsskador i sitt forna jobb och har svårt att hitta ett arbete som passar dem som så att säga är lediga.
Jag tycker att det känns lite knepigt när man pratar om konjunkturpolitiken och säger att det går väldigt bra just nu och så vidare, för samtidigt stoppar man folk från att vidareutvecklas och vidareutbilda sig så att de passar för de nya jobb som finns. Jag tycker att det känns mycket märkligt, och jag hoppas att finansministern kan svara på hur man får det att gå ihop. Det är inte bara så, hoppas jag, att man vill ha ut folk i låglönejobb. Man vill nog också att företagen ska ha anställda som har en bra utbildning och en bra kompetens och som passar för vad som söks på arbetsmarknaden.
Anf. 22 Anders Borg (M)
Fru talman! Låt oss börja med att konstatera hur socialdemokrater under de gångna åren har hanterat frågan om finansierade och ofinansierade utgiftsökningar och skattesänkningar. Inte minst i en diskussion med Bosse Ringholm är det relevant, eftersom Bosse Ringholm i sin roll som finansminister var med om att genomföra mycket omfattande ofinansierade skattesänkningar och ofinansierade utgiftsökningar.
Konjunkturinstitutet har presenterat siffror som har uppdaterats av riksdagens utredningstjänst och visar att det i runda tal handlade om i genomsnitt 30 miljarder i ofinansierade utgifter och skattesänkningar. Det handlade om kompensation för egenavgifter, avskaffad arvs- och gåvoskatt och en lång rad andra saker.
Jag skulle naturligtvis i den här talarstolen kunna stå och läsa upp relevanta avsnitt ur de många budgetpropositioner som Bosse Ringholm har lämnat till riksdagen, där det här resonemanget finns med på många platser. Det finns till och med i några av de senare resonemang där man pratar om att man vill späda på efterfrågan, trots att resursutnyttjandet stiger, med argumentet att arbetslösheten annars riskerar att permanentas på en hög nivå. Det finns också resonemang om att man varaktigt måste höja sysselsättningsnivån och så vidare.
Det grundläggande i en offentlig ekonomi - det vet Bosse Ringholm väl - är att vi upprätthåller våra sparandemål, att vi ser till att vi har överskott i de offentliga finanserna och att vi driver en finanspolitik som bidrar till att vi stabiliserar ekonomin. Det gör regeringen. Vi har mycket högt ställda krav på ansvar när det gäller offentliga finanser.
Det finns en eller två regeringar i Europa som har större överskott i de offentliga finanserna än vad den nuvarande regeringen har. Det blir, som sagt, de största överskotten under en tioårsperiod vi har att se fram emot om sparandeprognoserna håller i sig.
När det gäller resursutnyttjandet är den avgörande frågan naturligtvis hur mycket vi kan lägga om politiken så att det lönar sig bättre att arbeta, så att det blir fler som vill vara på arbetsmarknaden, fler som aktivt söker arbeten, fler som är beredda att vara med och möta det stigande utbud av jobb som nu kommer när företagen efterfrågar personal. Här har vi olika syn.
Christin Hagberg nämner arbetsmarknadspolitiken. Den ska utvidgas nu när det är högkonjunktur. Då kan man möjligtvis tro att den ska dras ned när det är lågkonjunktur. Men så är det inte. I den socialdemokratiska världen ska alltid arbetsmarknadspolitiken utvidgas. När det är lågkonjunktur ska man bygga ut den, och när det är högkonjunktur ska man bygga ut den. Det blir naturligtvis en omöjlig politik.
Det är också en sak som forskare, om jag får hänvisa till dem, många gånger har konstaterat. När människor går in i arbetsmarknadsutbildningar söker de färre jobb. Det är färre som är med och söker arbetena, och då försämras resursutnyttjandet. De utbildningar som arbetsmarknadspolitiken tillhandahåller har ofta visat sig inte vara ett bra sätt att möta flaskhalsar på arbetsmarknaden. De har snarare ofta varit ett sätt att omkvalificera sig för en ny kontantersättningsperiod än ett sätt att få ett nytt arbete.
Det kan vi naturligtvis beklaga, och vi skulle kunna hoppas att vi nu kan göra om Ams. Men vi har en lång erfarenhet av arbetsmarknadspolitik i Sverige, och den är rätt tydligt sådan att det är effektivare och lönar sig bättre att arbeta, att det blir enklare att anställa och mer attraktivt att driva företag. Det är den samlade politiken för en högre sysselsättning som regeringen står för. Den ska naturligtvis drivas under en tydlig restriktion att vi ska ha ett högt offentligt sparande.
Det är här som vår politik framträder i sin tydlighet. Vi prioriterar sysselsättningen, bland annat därför att det är viktigt att hålla ihop samhället, bland annat därför att det är så man bygger ett samhälle med små klyftor. Det är den entydiga inriktningen. Det ska löna sig bättre att arbeta. Det ska bli mer attraktivt att anställa. Det ska bli mer attraktivt att starta företag. Det är en politik som steg för steg tar oss tillbaka mot full sysselsättning.
Anf. 23 Bosse Ringholm (S)
Fru talman! Den nya borgerliga regeringen ärvde ett stort överskott i de offentliga finanserna av den tidigare socialdemokratiska regeringens ekonomiska politik. Det är riktigt. Det var naturligtvis en väldig fördel för den borgerliga regeringen att ta över en välskött svensk samhällsekonomi.
Det var annorlunda 1994, när Socialdemokraterna tog över en ekonomi i kaos efter de borgerliga. På den tiden var statsskulden över 80 procent av bruttonationalprodukten, och den här gången var den hälften. Då var det underskott i de offentliga finanserna, och nu var det överskott.
Men det överskott i de offentliga finanserna som finns just nu under en god konjunktur är inte evigt, Anders Borg. Det kan man fördärva på kort sikt. Med lite mer energi och fortsatta skattesänkningar kan det här överskottet i de offentliga finanserna snart vara ett minne blott.
När konjunkturen vänder står Anders Borg och den borgerliga regeringen där utan någon form av resurser, utan någon form av insatser för att stärka de arbetslösas möjligheter att få jobb, få sysselsättning och få utbildning, därför att man redan har använt pengarna till stora skattesänkningar för dem som egentligen inte behöver skattesänkningar, som redan har en god inkomst och en god förmögenhet. Man hade inte behövt vare sig slopa förmögenhetsskatten eller göra de här stora, kraftiga skattesänkningarna för dem med de allra högsta inkomsterna.
Det där var en läxa som Europa fick lära sig i början på 2000-talet. De länder som då gjorde som Anders Borg och den moderatledda regeringen Reinfeldt nu gör kom sämst ut ur konjunktursvackan. Det tycks inte Anders Borg och den nuvarande borgerliga regeringen bekymra sig om, att det där tricket är gjort en gång och har misslyckats. Ändå försöker man göra om tricket, och man vill uppenbarligen misslyckas en gång till.
Socialdemokraterna lämnade över inte bara ett stort överskott i de offentliga finanserna utan också 300 000 fler människor i arbete, Anders Borg, jämfört med det vi tog över 1994 efter den dåvarande borgerliga regeringen. Det var 300 000 fler människor i arbete. Utan att vi hade sänkt standarden för förtidspensionärer, sjuka, arbetslösa och föräldralediga och utan att vi hade infört en särskild straffskatt för bilister lyckades vi få 300 000 fler människor i arbete jämfört med när vi tog över från de borgerliga i början på 90-talet.
Ni ska åstadkomma ett par hundratusen jobb under den här perioden, säger ni. Men det är till priset av att ni föröder de offentliga finanserna tidigt, även under högkonjunkturen. Det finns ingenting kvar att möta med i ett senare läge.
Det är generande, Anders Borg, som ofta hänvisar till den ekonomiska forskningen. Vilken typ av ekonomisk forskning säger att när det är högkonjunktur ska man driva den mest expansiva ekonomiska politiken? I vilken lärobok står det, Anders Borg? Vilket nationalekonomiskt seminarium har Anders Borg varit på där de har lärt ut att man ska bränna på så mycket som möjligt i form av utgifter och skattesänkningar när det är högkonjunktur, att det är den bästa konjunkturpolitiken? Vad fick man för betyg på det ekonomiska seminariet, Anders Borg, där de kom fram till den slutsatsen?
Det är generande att ha en regering som går in i en ekonomisk politik som är prövad i Europa och som har misslyckats, men som dessutom - jag vill upprepa det en gång till - gör det till priset av det jag tycker är förödande, att de arbetslösa och de som har lägst inkomst i samhället ska tryckas ned än en gång ytterligare i botten och klyftorna ska bli ännu större.
Vi socialdemokrater åstadkom 300 000 nya jobb utan att trycka ned de arbetslösa, sjuka och förtidspensionerade på det sätt som ni nu gör.
Anf. 24 Christin Hagberg (S)
Fru talman! Finansministerns svar till mig var tydligt: Räkna inte med att få någon kompetensutveckling! Ta ett låglönejobb i stället!
Jag vet många i min ålder, snart 50 år, som kanske inte har den högre utbildning som många i finansministerns ålder har fått och som blir arbetslösa till följd av en strukturförändring på arbetsmarknaden. Jag känner många som är i den situationen. Det handlar inte om att utvidga arbetsmarknadspolitiken utan om att se till att folk får den kompetens som behövs för de jobb som företagen söker i dag.
Jag tycker att det är en konstig inställning till hur människor ska klara sin försörjning. Ut och jobba! Ta vilket jobb som helst! Det kan vara bra i vissa lägen, men det känns mer stimulerande om man har ett jobb som man känner att man har fått en bra utbildning för och där man utvecklas. Det är då vi för Sverige framåt. Det är inte när man säger "gå ut och ta vilket jobb som helst", utan det är att se till att folk får jobb som de har utbildning för och där man känner att det är tillfredsställande att jobba.
Många äldre arbetslösa kände verkligen att de fick en utbildning, kom ut i arbetslivet och fick en ny chans när vi satsade på Kunskapslyftet på 90-talet. Det är det som det handlar om. Det handlar inte om att gömma några personer i en statistik som man tycker är felaktig.
Anf. 25 Monica Green (S)
Fru talman! Du har gjort dig känd, Anders Borg, för att gilla siffror och statistik och forskning. Men man undrar lite vad som är bra med det du står för, när du ger gåvor till de rika och inte ger någonting till de fattiga.
Era samlade skattesänkningar är historiska. Mellan 2006 och 2007 minskar skatteintäkterna med 65 miljarder kronor, och det är på så sätt som ekonomin i den offentliga sektorn långsiktigt undergrävs.
Det går ju an nu, när det är goda tider. Det går an när det är tillväxt i samhället, med den goda ekonomi som vi lade grunden för. Men hur gör ni när konjunkturen vänder, Anders Borg?
Regeringens politik, din politik som du står för, är ekonomiskt oansvarig - att mitt under brinnande högkonjunktur genomföra en expansiv finanspolitik. Totalt uppgår ofinansierade skattesänkningar och utgiftsökningar i vårpropositionen till 13 miljarder kronor.
Dessutom står du här och säger att det inte är bra att människor går i arbetsmarknadspolitiska utbildningar, att det är bättre att de är öppet arbetslösa för då ska de ta de där låglönejobben som du är ute efter att pressa fram.
Du säger också att du inte ska göra något för de långtidsarbetslösa ungdomarna, som har ökat i antal från 2 300 till 10 000 bara under den korta tid som ni har regerat.
Anders Borg säger att det inte är bra med arbetsmarknadspolitiska program. Det är fult med åtgärder, tycker ni. Det är bättre att folk är öppet arbetslösa, så att de inte tar tillfället i akt att förkovra sig medan de är arbetslösa.
Jag vill ta ett exempel. Byggsoft i Skövde utbildar byggarbetare. De får faktiskt jobb efter sin utbildning. Byggsoft har varit mycket framgångsrikt. Även om du har läst i dina siffror att människor inte får jobb vet jag att människor som har gått på Byggsoft får jobb. Dessa människor behövs just nu. Det behövs golvläggare, kakelläggare, snickare och andra tjejer och killar i byggbranschen.
Nu får Byggsoft i Skövde, som är ett privat företag - du gillar ju privata företag, Anders Borg - inga uppdrag längre av vare sig komvux eller arbetsförmedlingen. Ni har minskat komvux med en tredjedel i hela landet, så där kan man inte lägga ut några uppdrag på Byggsoft längre.
För innevarande år har arbetsförmedlingen plötsligt fått dra in på alla typer av åtgärder eftersom de åtgärder som ni nu har lagt fram inte är finansierade. Då måste arbetsförmedlingen dra ned på alla de åtgärder som de har för innevarande år.
Jag tycker inte att detta är en bra politik. Man sätter tvärstopp för alla de utbildningar som behövs i dag. Ni stoppar de arbetsmarknadspolitiska programmen bara för att ni tycker att det är fult att människor går i åtgärder. Ni tycker att det är bättre att de är öppet arbetslösa. För mig går detta inte ihop. Jag tycker att det är oansvarigt mot de människor som faktiskt vill göra en insats och använda sin tid som arbetslösa till att skaffa sig en utbildning. Ni hanterar dem oansvarigt. Det är oansvarigt både mot människorna och mot de offentliga finanserna, som nu inte kommer att gå ihop om några år.
Jag har också en direkt fråga. Det gäller den fördelningspolitiska analysen. Hur tror du att den kommer att se ut i budgetpropositionen 2008? Kommer ni alls att ha någon sådan analys, eller kommer ni att ta bort analysen om det visar sig att det blir ett så stort utfall för de allra rikaste? Hur tror du att den fördelningspolitiska analysen kommer att se ut?
Anf. 26 Anders Borg (M)
Fru talman! Låt oss börja med att konstatera att vi har stärkt det finansiella sparandet kraftigt för 2007-2008 jämfört med de prognoser som den gamla regeringen lämnade efter sig. Om man säger att vi har ärvt ett stort överskott ska man komma ihåg att vi därefter har förstärkt överskottet kraftigt. Det handlar om ett finansiellt sparande på ungefär 1 procent i de tidigare prognoserna. Nu ligger vi på ungefär 3 procent om man mäter på samma sätt. Det är alltså en mycket kraftig förstärkning av det finansiella sparandet.
Detta är en viktig politisk prioritering. Ska vi ha stabila offentliga finanser, stabil välfärd och bra villkor för produktion och företagande i Sverige måste vi varje år kämpa för att klara av ett bra sparande. När jag hör Bosse Ringholm med något av längtan i rösten säga att de stora överskotten ska bli ett minne blott under den borgerliga regeringen måste jag göra honom djupt besviken. När vi 2014 eller 2018 lämnar ifrån oss ansvaret kommer vi att kunna lämna ifrån oss lika stora överskott som vi fick ta över när vi gick in, eller förhoppningsvis ännu större.
Resonemanget haltar. Man säger att den här regeringen blåser på så mycket som möjligt. Men när vi tittar på det socialdemokratiska alternativet ser vi att a-kassan ska höjas, a-kasseavgiften ska sänkas, avdragsrätten för fackföreningsavgifter ska återinföras, trafikförsäkringsskatten ska sänkas, jobbavdraget ska utvidgas till äldre och Amspolitiken ska utvidgas. Om man får tro det socialdemokratiska alternativet finns det utrymme för tiotals och tjugotals miljarder i ökade offentliga utgifter som direkt skulle stimulera konsumtionen.
Det finns inga ekonomiska modeller där en kraftig utvidgning av Ams, en mycket kraftig höjning av arbetslöshetsförsäkringen och en ökning av den privata konsumtionen genom en utvidgning av jobbavdraget inte skulle leda till ett stigande resursutnyttjande och på sikt en väsentligt sämre sysselsättningsutveckling. Det är precis detta vi skulle få se.
När det gäller Christin Hagbergs synpunkter på Ams vill jag försvara den gamla socialdemokratiska regeringen. Det har under en lång tid funnits en tendens mot att man skalar ned prioriteringen av de arbetsmarknadspolitiska utbildningarna och i stället prioriterar anställningsstöd. Det är en erfarenhet av att de som deltar i åtgärderna söker ungefär hälften så många jobb - ett par tre färre i veckan. Mycket talar för att sannolikheten för att man ska få behålla ett jobb inte förbättras särskilt mycket av att man deltar i till exempel ett kunskapslyft.
Att i det här läget, i en stark konjunktur, bygga ut en arbetsmarknadspolitik är inget jag tror på. Man kan hamna i situationer med en svag efterfrågan, där olika typer av beredskapsarbeten eller utbildningar kan vara bra för att det är ett alternativ till att människor helt befinner sig i arbetslöshet. Men jag tror inte på att göra det i en högkonjunktur.
Här ser vi att socialdemokratin och den borgerliga alliansen är två skilda läger. Socialdemokraterna vill förneka att vi har några samhällsproblem i Sverige. Trots att man misslyckades i valrörelsen vill man upprepa detta. Det finns inget utanförskap, säger man. Arbetslösheten är inte högre än den var för 30 år sedan, säger man, och vi har inte fler i förtidspension eller ett utanförskap som också har spridit sig till sjukförsäkringar som också har ett tydligt inslag av arbetsmarknadspolitik. I stället skäller man på oss.
Monica Green tar upp den öppna arbetslösheten. Den omfattar i dag 38 000 färre än för ett år sedan. Det är naturligtvis delvis ett resultat av den tidigare socialdemokratiska regeringen, delvis ett resultat av konjunkturen och delvis ett resultat av det vi gör.
Vi är beredda att gå vidare och arbeta för att fler människor ska komma i arbete. Socialdemokraterna vill inte ompröva någonting utan fortsätta med utgifter och skattesänkningar i en högkonjunktur. Där har vi en grundläggande skillnad.
Vi står för en politik med full sysselsättning. Socialdemokraterna står för en politik som på sikt leder till stigande klyftor.
Anf. 27 Bosse Ringholm (S)
Fru talman! Det är bra att Anders Borg nu erkänner att den moderatledda regeringen tog över ett mycket stort överskott i de offentliga finanserna från den tidigare socialdemokratiska regeringen. Det blev till och med ett större överskott än den tidigare regeringen hade prognostiserat. Skälet till att det blev ett större överskott och att det nu till och med är ett växande överskott är att fler människor har kommit i arbete - till och med fler än vi socialdemokrater i valrörelsen sade att det skulle bli när de nya jobben kom. När vi sade att de nya jobben kommer uppfattades det som skryt, men det visade sig att det har överträffats med råge. Det är därför det har blivit överskott i de offentliga finanserna.
Hotet mot överskottet är Anders Borg och den moderatledda regeringen. Om man sänker skatter med 65 miljarder kronor ökar väl inte det offentliga överskottet? Det minskar det offentliga överskottet. Det minskar möjligheten att när konjunkturen vänder ha någon ekonomisk potential att kunna möta konjunkturnedgången.
Jag har ställt frågan vilken ekonomisk forskning och vilka ekonomiska teorier det finns som säger att vi när vi har en stark högkonjunktur ytterligare ska öka tempot i högkonjunkturen via skattesänkningar. Anders Borg blir mig svaret skyldig. Han har ingen sådan forskning att hänvisa till.
Att jag är orolig beror på att ekonomin riskerar att komma i olag om man har en högkonjunktur och sedan späder på med ytterligare insatser. Det är bra med högkonjunktur och snabb omsättning på arbetsmarknaden, för det ger många chansen att komma in i jobb. Men det får inte komma i olag. Man kan inte brassa på hur mycket som helst, för då går det helt enkelt över styr.
Det är bra att köra fort, men inte för fort. Det måste man försöka inse. Det kan leda till att vi kommer tillbaka till det ekonomiska klimat vi hade för tio år sedan.
Anf. 28 Monica Green (S)
Fru talman! Visst är det skillnad, Anders Borg. Det håller jag med om. Ni har en annan syn när det gäller hur man ska hantera ekonomin och människorna i det här landet.
Vi vill minska klyftorna och se till att folk kommer i arbete. Ni vill öka klyftorna och trumma fram låglönejobb. Det finns citat från Anders Borg där han uttrycker det så att det är låglönejobben som ska fram och att det på det sättet ska bli större klyftor.
Du talar inte om klyftor utan om incitament. Det är ett mycket finare ord. Incitamenten måste öka, säger du, men det betyder att klyftorna måste öka. Du brukar använda dig av de orden för att människor inte ska märka den politik som ni just nu genomför.
Du säger att ni vurmar för de öppet arbetslösa. Ni gör det inte för de unga i alla fall, inte för de långtidsarbetslösa unga. De har ju ökat från 2 300 till 10 000 på den här korta tiden. Jag undrar vad ni tänker göra för dem.
Dessutom har du fortfarande inte svarat på min fråga om ni kommer att ha en fördelningspolitisk analys i samband med budgetpropositionen 2008. Kommer ni att ta bort den om ni ser att det blir för stora skillnader i samhället? Är det så att ni inte vill berätta om det?
Vi sade under hela valrörelsen, precis som Bosse Ringholm sade, att jobben kommer att komma. Då påstod ni att det bara var dumt prat och att jobben skulle komma om ni tog över. Nu håvar ni in det som vi har åstadkommit genom ordning och reda i ekonomin. Vi såg till att det var ett gott företagsklimat. Vi har jobbat med det under en lång tid, och vi har sett till att människor kommer i arbete. De jobben strömmar till just nu. Det är tack vare socialdemokratisk politik. Och det kommer ni inte att kunna leva på hur länge som helst. Rätt vad det är kommer ni att uppleva en lågkonjunktur. Då undrar jag vad du gör.
Anf. 29 Anders Borg (M)
Fru talman! Jag ska gärna ge Socialdemokraterna och Bosse Ringholm ett erkännande i så måtto att man har lämnat efter sig offentliga finanser i god ordning. Jag förstår naturligtvis att Bosse Ringholm har ägnat många nätter och kvällar åt att kämpa för att upprätthålla det resultatet, och det ska han naturligtvis ha ett erkännande för.
Men om nu allt vi gör är så ansvarslöst och allting handlar om stora ofinansierade skattesänkningar väcks ju ändå frågan: Hur kan överskotten vara så väsentligt mycket större nu än vad de var när Socialdemokraterna gjorde prognoser för samma år? Jag förstår att en del av det beror på en starkare tillväxt och en del andra saker. Men om nu regeringens politik handlar om att bränna på med allting som över huvud taget är möjligt, om jag nu rätt återger vad Bosse Ringholm tidigare sade, är det ändå märkligt att överskotten samtidigt blir större än vad Socialdemokraterna ansåg var ansvarsfullt och vad de ansåg var höjden av ekonomisk vishet. Jag skulle säga att vi för en mycket ansvarsfull ekonomisk politik.
Det andra som gör mig konfunderad är hur hotet mot överskotten skulle kunna minska genom att man höjer a-kassan, tar upp taket till tio basbelopp, återställer sjukförsäkringen, lägger 10 miljarder på Ams - eller vi vet inte riktigt hur mycket det är för tabellerna är inte direkt tydliga i det socialdemokratiska budgetalternativet - och tar bort trafikförsäkringspremien. Om det handlar om 20 miljarder eller 30 miljarder i ökade utgifter med Socialdemokraterna vet vi inte, men det är klart att det är ett hot mot överskottet att Socialdemokraterna driver en överbudspolitik i opposition.
Sedan undrar Monica Green om fördelningen. Ja, det är här vi inte riktigt når varandra, känner jag. När vi ökar sysselsättningen får vi en bättre fördelning. När ni missköter sysselsättningen får vi en sämre fördelning. Det är naturligtvis det valrörelsen 2010 ska handla om. Vår politik ska då ha minskat inkomstskillnaderna genom att fler människor är på arbetsmarknaden och arbetslösheten har minskat. Det kommer vi att ha olika syn på. Det är nog ofrånkomligt.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.