Utbredningen av homofobin i EU-länderna

Interpellation 2006/07:396 av Holm, Ulf (mp)

den 9 mars

Interpellation

2006/07:396 Utbredningen av homofobin i EU-länderna

av Ulf Holm (mp)

till statsrådet Cecilia Malmström (fp)

En av de absolut mest grundläggande bestämmelserna i EU är den fördragsfästa respekten för skyddet av mänskliga fri- och rättigheter. I artikel 6.1 i EU-fördraget anges detta med att ”unionen bygger på principerna om frihet, demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt på rättsstatsprincipen, vilka principer är gemensamma för medlemsstaterna”. Artikel 13 i EG-fördraget innebär dessutom ett gemensamt åtagande att försvara de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna och att utarbeta europeiska instrument för att bekämpa rasism, främlingsfientlighet och diskriminering.

Denna respekt och detta skydd av mänskliga rättigheter är dock långt ifrån verklighet för många homo‑, bisexuella och transpersoner i EU-länderna. Många HBT-personer blir dagligen kränkta och misshandlade på grund av sin sexuella läggning eller identitet.

Jag anser att Sverige måste ha en aktiv roll inom EU för HBT-frågorna, även om jag för den delen inte vill ge EU mer maktbefogenheter. Skälen till detta är uppenbara för alla som följer med i nyhetssändningar och medierna. Vi ser en ökande homo- och transfobi som breder ut sig, och då särskilt i de nya EU-medlemsländerna.

Nu senast har vi nåtts av nyheten från Polen att vice premiärminister Roman Giertych ville ha ett förbud mot både aborter och det som han kallade ”homosexuell propaganda”. Polens premiärminister tog tack och lov avstånd från uttalandena men skadan var redan skedd – jag är tyvärr övertygad om att dessa hatattacker mot HBT-personer uppmuntrar till hatbrott, såväl i Polen som i länder runt omkring. Vi ser också en situation där homo- och transfobi går hand i hand med rasism, främlingsfientlighet och fascism.

Inställningen till homo- och bisexuella samt transpersoner varierar över EU men fortfarande vågar få HBT-personer öppet och utan rädsla visa sin kärlek för sin man eller kvinna. Fortfarande är trygghet för HBT-personer något exklusivt, något som upplevs bland de närmaste, i det närmaste kvarteret eller på Pridefestivaler. I Polen och Lettland uttrycker, som nämnts ovan, företrädare för regeringarna öppet sin avsky och sitt hat mot HBT-personer. I Polen bestraffas personer som undervisar om homo- och bisexualitet samt transpersoner och avskedas av ansvarig minister. I Lettland förbjuder den lagstiftande församlingen äktenskap mellan samkönade och stryker uttryckligen formuleringar som ska skydda HBT-personer mot diskriminering i arbetslivet.

År 2007 har av EU utropats till ett år för lika möjligheter för alla. Det är en bra början. Men detta till trots tror jag att det måste göras mer och jag anser därför att Sverige ska visa att vi tar HBT-frågor på allvar – även på EU-nivå.

Ett sätt vore att Sveriges regering i EU tog initiativ till en pakt för HBT-personers skydd inom EU, på samma sätt som Sveriges före detta statsminister Göran Persson tidigare tagit initiativ till bland annat en pakt för jämställdhet mellan män och kvinnor och en ungdomspakt för att lyfta fram kravet om arbete och utbildning för ungdomar. Stödet för dessa två svenska initiativ i EU blev mycket stort, så det borde finnas stöd för ett initiativ om en HBT-pakt också.

Det finns i dag ingen enhetlig definition av homo- och transfobiska brott i Europa eller EU. Det finns inte heller någon samstämmig definition av vilka aktiviteter som är homo- och transfobiska. Det saknas även statistik och samlad information över hur utbredd homo- och transfobi är i Europa. Vad som finns är de enskilda ländernas lagstiftningar, uppgifter i medierna och personliga upplevelser av enskilda och företrädare för olika organisationer. Bland annat mot bakgrund av avsaknaden av denna kunskap och kunskapen om hur diskriminering och fobi bekämpas inom EU i stort, har EU-kommissionen den 30 juni 2006 föreslagit att ett europeiskt center för grundläggande rättigheter ska inrättas i EU. Centret kommer att arbeta från och med den 1 januari 2007 och ska finnas i Wien. Centret kommer dock inte – enligt vad som hittills är känt – att utreda förekomsten av hatbrott inom EU, situationen för HBT-personer inom EU eller hur homo- och transfobin är utbredd bland medlemsländerna. Det är givetvis mycket olyckligt.

Det borde inte vara omöjligt att EU och dess organ, tillsammans med medlemsländerna, för statistik över utbredningen av hatbrott inom EU, över utbredningen av intolerans riktad mot HBT-personer och över homo- och transfobins utbredning.

En annan viktig åtgärd är att EU-kommissionen avsätter särskilda medel till ILGA-Europa för att organisationen ska kunna bedriva ett aktivt arbete för att tillvarata HBT-personers rättigheter inom EU.

Jag vill mot bakgrund av ovanstående fråga:

2. Är statsrådet villig att lägga fram förslag i EU-kretsen till en pakt för att säkerställa homosexuellas, bisexuellas samt transpersoners rättigheter i EU?

2. Avser statsrådet att verka för att EU ska använda de möjligheter som finns att vidta åtgärder mot medlemsstater som kränker skyddet för HBT-personers mänskliga fri- och rättigheter?

3. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att säkerställa att EU ska ge stöd till HBT-organisationer inom EU och till arbete mot transfobi och för transpersoners rättigheter?