Reglerna för internprissättning vid företags internationella transaktioner

Interpellation 2006/07:277 av Hamilton, Carl B (fp)

Interpellationen är besvarad

Inlämnad:
2007-01-31
Anmäld:
2007-02-01
Besvarad:
2007-02-16
Sista svarsdatum:
2007-02-21

Interpellationen

den 31 januari

Interpellation

2006/07:277 Reglerna för internprissättning vid företags internationella transaktioner

av Carl B Hamilton (fp)

till finansminister Anders Borg (m)

Skatteverket arbetar nu med att ta fram föreskrifter och anvisningar till den lag om internprissättning som den socialdemokratiska regeringen lade fram. Den nya lagen har trätt i kraft den 1 januari 2007 (prop. 2005/06:169).

Syftet med de så kallade internprissättningsreglerna är att säkerställa att uppkomna vinster i en koncern beskattas i det land där de uppkommit och att vinster inte överförs till andra länder med lägre skatt än i Sverige. Kravet i internprissättningsreglerna är sålunda att företag även internt i sina transaktioner ska tillämpa i huvudsak samma priser som de tillämpar externt, det vill säga som skulle ha använts mellan oberoende företag.

Den lag som nu genomförs innehåller en stor mängd betungande detaljregler för företagen. De åläggs att löpande dokumentera alla transaktioner med bolag i så kallad intressegemenskap, alla organisations- och strategiförändringar, ekonomiska och finansiella förhållanden med mera. Bland annat ska mottagande företags behov av en tjänst anges.

Dokumentationskraven innebär ett allvarligt krångel och hinder för regeringens möjligheter att uppfylla sitt viktiga mål att minska företagens regelbörda med 25 %.

Andra sidan av myntet är att detta förslag får allvarliga konsekvenser för svensk företagsamhet och samhällsekonomi. Företagen kommer sannolikt att drabbas av ökade kostnader på flera hundra miljoner kronor, det vill säga lönebetalningsförmåga och vinster minskar i motsvarade mån.

I praktiken kommer förslaget att drabba alla företag, oavsett storlek, som gör affärer med dotterbolag i utlandet. Särskilt allvarligt är dock att de nya reglerna inte gör undantag för små och medelstora företag. Flera andra länder, bland annat Danmark och Finland, har gjort undantag för små och medelstora företag (enligt EU:s definition av SME-företag).

Regeringen har i olika styrdokument bundit sig för att minska regelkrånglet. Dokumentationskraven bör därför vara minimala. Den fiskala nitens intäkter får vägas mot dess samhällsekonomiska kostnader utanför den offentliga sektorn hos skattesubjekten – i detta fall utlandshandlande företag. Reglerna bör vara så enkla att ett företag endast i rena undantagsfall ska behöva anlita extern hjälp för att kunna hantera dokumentationskraven.

En detaljerad redovisning av internprissättningen bör endast kunna krävas in av Skatteverket om en skatterevision gett anledning att ifrågasätta företagets internprissättning. Dessutom bör speciella nya lagregler för SME-företag införas.

Frågor:

Vilka åtgärder avser finansministern att vidta för att säkerställa att de nya internprissättningsreglerna inte ska komma i konflikt med regeringens mål om att minska den administrativa regelbördan med 25 %?

Vilka åtgärder avser finansministern att vidta för att svenska SME-företags oproportionerliga belastning med krångel och kostnader tas särskild hänsyn till i fråga om internationell internprissättning jämfört med stora multinationella koncerner?

Vilka initiativ i övrigt avser finansministern att ta i fråga om proportionalitet i skattekontrollen av internprissättning vid internationella transaktioner?

Debatt

(5 Anföranden)

Protokoll från debatten

Anf. 44 Anders Borg (M)
Herr talman! Jag ber att få tacka finansministern för svaret. Jag ska börja med några påpekanden och frågor. Sedan ska jag ta lite mer principiella synpunkter på slutet. Finansministern säger: "De nya reglerna innebär en precisering och ett förtydligande." Men såvitt jag förstår innebär de också en ökad regelbörda. Det kan vara ökad tydlighet och ökad precision men faktiskt en ökad regelbörda. Det ska då ställas mot regeringens mål om en mindre regelbörda. Det är det första. Det andra är att finansministern säger att utifrån principiella utgångspunkter kan man inte helt undanta mindre företag. Då kommer man till vems principer det är som åsyftas. Är det fiscus eller är det den samhällsekonomiska kalkylen, att väga in företagens kostnader och effektivitet i tidsanvändningen? Begreppet "principiella utgångspunkter" säger ingenting om man inte talar om vad det är för principer man lutar sig emot. Det blir väldigt konstigt i slutet på det stycket när finansministern säger att en del företag är så små att det här regelverket inte omfattar de företagen. Det är inte rätt. Så här säger finansministern: "De allra flesta riktigt små företag har . sannolikt inga transaktioner alls . och omfattas därför inte av kraven." De omfattas inte av kraven, men så länge företagen inte är större än just vad de är för tillfället slår ju inte regelverket till. De har inte utlandstransaktionerna. Men då är min slutsats den motsatta. Om det är så att företag inte drabbas eller kommer i spel i det här regelverket är det ju bättre att ta bort det regelverket för de företagen. Slutsatsen är alltså den motsatta. När företagen är tillräckligt små och regelverket är mindre relevant, avskaffa då regelverket helt och hållet för de företagen! Jag tror att målet med regelförenkling och enklare skattehantering inte kommer att uppnås om man har en attityd och alltid säger att det är bättre för fiscus att ha ett regelverk även om det inte tillämpas än att helt avskaffa detsamma. Jag tror att finansministern förstår hur jag resonerar här beträffande de här småföretagen. De omfattas ju. Fråga 1 är lite som tidigare. Det handlar om arbetet inom departementet för att identifiera och beräkna de samhällsekonomiska kostnaderna och intäkterna. Jag tycker att det var tråkigt att interpellationen om överskottsmålet drogs tillbaks, för jag antar att i det svaret hade finansministern tagit upp tanken med ett finanspolitiskt råd. Jag menar att det finanspolitiska rådet skulle kunna spela en väldigt bra roll, liksom ESO, har gjort tidigare genom att titta lite vidare på just den samhällsekonomiska kalkylen och uppgifterna för olika aktiviteter i ekonomin. Jag kan ta en interpellation på själva det ämnet. Jag tror alltså att det rådet skulle må väl av att även ha som uppgift att syssla med denna typ av frågor; om den samhällsekonomiska kalkylen vad gäller regelverk, bestämmelser, jordbruksreglering, fiskereglering, EU-reglering och så vidare. Den andra, mer precisa frågan, rör att det i avslutningen av det här interpellationssvaret står: Jag kommer naturligtvis att följa utvecklingen. Då är min följdfråga: Hur då? Hur kommer det till exempel att redovisas för riksdagen?

Anf. 44 Carl B Hamilton (Fp)
Herr talman! Jag ber att få tacka finansministern för svaret. Jag ska börja med några påpekanden och frågor. Sedan ska jag ta lite mer principiella synpunkter på slutet. Finansministern säger: "De nya reglerna innebär en precisering och ett förtydligande." Men såvitt jag förstår innebär de också en ökad regelbörda. Det kan vara ökad tydlighet och ökad precision men faktiskt en ökad regelbörda. Det ska då ställas mot regeringens mål om en mindre regelbörda. Det är det första. Det andra är att finansministern säger att utifrån principiella utgångspunkter kan man inte helt undanta mindre företag. Då kommer man till vems principer det är som åsyftas. Är det fiscus eller är det den samhällsekonomiska kalkylen, att väga in företagens kostnader och effektivitet i tidsanvändningen? Begreppet "principiella utgångspunkter" säger ingenting om man inte talar om vad det är för principer man lutar sig emot. Det blir väldigt konstigt i slutet på det stycket när finansministern säger att en del företag är så små att det här regelverket inte omfattar de företagen. Det är inte rätt. Så här säger finansministern: "De allra flesta riktigt små företag har . sannolikt inga transaktioner alls . och omfattas därför inte av kraven." De omfattas inte av kraven, men så länge företagen inte är större än just vad de är för tillfället slår ju inte regelverket till. De har inte utlandstransaktionerna. Men då är min slutsats den motsatta. Om det är så att företag inte drabbas eller kommer i spel i det här regelverket är det ju bättre att ta bort det regelverket för de företagen. Slutsatsen är alltså den motsatta. När företagen är tillräckligt små och regelverket är mindre relevant, avskaffa då regelverket helt och hållet för de företagen! Jag tror att målet med regelförenkling och enklare skattehantering inte kommer att uppnås om man har en attityd och alltid säger att det är bättre för fiscus att ha ett regelverk även om det inte tillämpas än att helt avskaffa detsamma. Jag tror att finansministern förstår hur jag resonerar här beträffande de här småföretagen. De omfattas ju. Fråga 1 är lite som tidigare. Det handlar om arbetet inom departementet för att identifiera och beräkna de samhällsekonomiska kostnaderna och intäkterna. Jag tycker att det var tråkigt att interpellationen om överskottsmålet drogs tillbaks, för jag antar att i det svaret hade finansministern tagit upp tanken med ett finanspolitiskt råd. Jag menar att det finanspolitiska rådet skulle kunna spela en väldigt bra roll, liksom ESO, har gjort tidigare genom att titta lite vidare på just den samhällsekonomiska kalkylen och uppgifterna för olika aktiviteter i ekonomin. Jag kan ta en interpellation på själva det ämnet. Jag tror alltså att det rådet skulle må väl av att även ha som uppgift att syssla med denna typ av frågor; om den samhällsekonomiska kalkylen vad gäller regelverk, bestämmelser, jordbruksreglering, fiskereglering, EU-reglering och så vidare. Den andra, mer precisa frågan, rör att det i avslutningen av det här interpellationssvaret står: Jag kommer naturligtvis att följa utvecklingen. Då är min följdfråga: Hur då? Hur kommer det till exempel att redovisas för riksdagen?

Anf. 45 Anders Borg (M)
Herr talman! Låt mig börja med att konstatera igen att det är viktigt att vi får den här interpellationsdebatten. Vi har en gemensam målsättning att minska regelbördan. Vår bedömning har gällt valet mellan att, som i Danmark eller Finland, ha en lagstiftning som undantar småföretag men omfattar alla interna transaktioner - det är den bedömning de har gjort av vad EU-rätten kräver för att man ska få detta godkänt - och den modell som vi har valt, att det inte ska omfatta alla interna transaktioner men att det däremot omfattar alla utländska, och att det är ett sätt att få en lägre regelbörda. Jag föreställer mig att vi själva kommer att mäta regelbördan, och jag föreställer mig att danskarna kommer att göra det eftersom vi båda har mål om att mäta regelbördan. Då får vi naturligtvis återkomma till vem som hade rätt i den här bedömningen. Skulle det visa sig att det svenska systemet ger en tyngre regelbörda och om det visar sig att gränserna i de tillämpningsföreskrifter som jag föreställer mig att Riksskatteverket har presenterat är satta på ett sätt som gör att man får tyngre regelbörda än i Danmark eller Finland får vi naturligtvis se över detta. Den bedömning som har gjorts på Finansdepartementet är att vi har valt en lösning som ger en lägre regelbörda än i Finland och Danmark. Tanken med det är naturligtvis att vi vill ha en så låg regelbörda som möjligt av de skäl som Carl B Hamilton noggrant utvecklat. Jag kan väl också konstatera att det samhällsekonomiska analysarbete som ESO har gjort var mycket värdefullt. Jag satt själv i styrelsen för den här kommittén under en längre tid. Det är ett viktigt arbete, och där har man nu förändrat inriktning jämfört med den tidigare regeringen. Vi har anledning att se över den frågställningen och återkomma i ärendet. Det är av mycket stort värde för Finansdepartementet att få in den typen av synpunkter och den typ av samhällsekonomisk värdering som man gjorde från ESO:s sida. De exakta formerna för det finanspolitiska rådet tror jag också att vi bör återkomma till. Här har ju tanken varit att det ska vara fråga dels om att utvärdera de mål vi har för de offentliga finanserna, dels om att utvärdera de mål vi har för ekonomiska politiken, som naturligtvis också implicerar samhällsekonomisk effektivitet, och dels om att granska underlagen för den ekonomiska politiken. Det är väl den erfarenhet man har från länder som arbetar med den här typen av råd, som Tyskland, Holland och för den delen Danmark, att det ofta kan bidra till att man får en bredare och tyngre genomlysning av regeringars olika förslag - inte för att regeringen får mer beröm utan mer för att man får en kritik som är sakligt grundad och som man har anledning att ta till sig. Det är naturligtvis så att arbetet med samhällsekonomisk effektivitet är något som jag som finansminister fäster väldigt stor vikt vid på departementet. Det gäller naturligtvis skatteområdet men också andra områden.

Anf. 46 Carl B Hamilton (Fp)
Herr talman! Bara för att klargöra: Jag är ju inte någon förespråkare för det här danska systemet med att man har transaktioner inom landet. Vad som i praktiken naturligtvis blir viktigt här är ju frågan om beloppsgränser. Jag ska inte gå in på det, delvis för att jag inte riktigt behärskar vad man ska se som rimligt och inte rimligt, men jag tror att det är väldigt viktigt om vi ska uppnå det här målet att underlätta för små och medelstora företag att finansministern faktiskt engagerar sig i frågan, att han inte bara överlämnar den till Riksskatteverket eller till skattejurister utan faktiskt själv sätter sig ned och tittar på vad beloppsgränserna är. Det är liksom pudelns kärna här, hur stora företagen är när olika krav på uppgiftslämning slår till. Sedan tror jag att vi uppenbarligen är överens om att ESO var en bra organisation. Jag hade stor nytta av det själv när jag var statssekreterare en gång i tiden. Det gäller även det här finanspolitiska rådet. Jag ska gärna återkomma till det, för jag tror att det är en ganska viktig fråga hur det där läggs upp från början, vilket oberoende det har och vilka uppgifter och instruktioner det har. Det kan vara bra om riksdagen är med på ett hörn där. Jag har i övrigt inte särskilt mycket att tillägga, herr talman, så för min del är debatten avslutad.

Anf. 47 Anders Borg (M)
Herr talman! Jag kan bara tacka Carl B Hamilton för att han lyfter upp de här viktiga frågorna kring arbetet att genomföra en regelförenkling och minska regelbördan i Sverige. Jag tror, och det vet vi också från forskningen, att en väl fungerande produktmarknad och en låg regelbörda är viktigt för både sysselsättning och välfärd i ett land. Det faktum att det har gynnat oss historiskt är bra, men det är också så att vi har betydande sektorer i Sverige där vi har anledning att driva arbetet vidare. Det är naturligtvis allra viktigast när det gäller regleringar som till exempel skatter, som omfattar hela näringslivet. Jag kan alltså bara tacka Carl B Hamilton för att han tar upp de här frågorna. Vi kommer naturligtvis att återkomma till dem och fortsätta diskussionen om hur vi ska få bäst möjligt fungerande skattesystem.

Övrigt om interpellationen

Intressenter

Frågeställare