Ledsagning i särskild lagstiftning

Skriftlig fråga 2024/25:1153 av Ewa Pihl Krabbe (S)

till Statsrådet Camilla Waltersson Grönvall (M)

I juni 2023 lämnade Socialstyrelsen en rapport till regeringen där de förklarade att LSS och Socialtjänstlagen inte längre garanterar synskadade rätt till ledsagning i den omfattning som de behöver och som internationella konventionsåtaganden binder Sverige till. Socialstyrelsen konstaterade att det behöver lösas och rekommenderade regeringen att låta utreda en ny lag om ledsagning. I juni 2024 beslutade riksdagen i en bred majoritet av partier (S, V, MP, C och SD) om ett tillkännagivande, som kräver att regeringen ser över möjligheten att reglera ledsagning i en särskild lag. Riksdagen gav ett klart besked till regeringen i denna fråga, men någon reaktion i form av tidsplan eller annat besked har fortfarande inte kommit från regeringens sida.

Det är extremt otillfredsställande att regeringen låter funktionshindrade personer med stort behov av ledsagning fortsätta leva utan besked under så lång tid. Det är lika otillfredsställande att regeringen lägger ansvaret för ledsagning på familj och andra närstående, om det nu finns några anhöriga. Att som ung funktionsnedsatt behöva ha mamma eller pappa med när man ska träffa kompisar är knappast något en ung person utan funktionshinder skulle acceptera. Det finns nu synskadade i landet som beskriver sin situation som att de ”rastas” men i övrigt helt har avskurits från möjligheten att leva som andra. Synskadades riksförbund har i olika omgångar beklagat sig över att lidandet är stort hos målgruppen och vädjat till regeringen om att vidta åtgärder.

FN:s övervakningskommitté för konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning har i sina granskningar av Sverige uttryckt oro över brister i lagstiftningen som begränsar rätten till tillgång till ledsagningstjänster. Kommittén har särskilt påpekat att nedskärningar och restriktioner i ledsagningstjänster kan inskränka individers rätt till självständighet och full delaktighet i samhället, vilket strider mot artikel 19 i konventionen.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Camilla Waltersson Grönvall:

Hur länge menar statsrådet att synskadade ska behöva vänta på att en utredning som kan leda till en ny lagstiftning tillsätts?