Skarvens skadeverkningar i Testeboåns mynning i Gävle

Skriftlig fråga 2024/25:1148 av Linnéa Wickman (S)

till Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)

Skarvens kraftiga utbredning längs våra kuster och i allt högre grad också i inlandet får allvarliga konsekvenser för det kustnära fisket och för återhämtningen av redan utsatta fiskbestånd. I Testeboån har omfattande resurser under årtionden investerats i att återetablera fiskarter som lax och havsöring, men skyddsjägare och fiskevårdare larmar nu i SVT Gävleborg om att detta arbete snart riskerar att vara tillintetgjort på grund av skarvens skadeverkningar i området.

Länsstyrelsen Gävleborg har beviljat skyddsjakt på 1 600 skarvar längs Gävleborgs kuststräcka, men detta gäller inte Testeboåns mynning, som är ett Natura 2000-område där alla ansökningar om jakt avslås. Det här innebär att över tusentalet skarvar kan nyttja naturreservatet som en frizon och äta sig igenom fiskbestånden utan att några genomgripande åtgärder vidtas, vilket kommer att få mycket allvarliga konsekvenser för ekosystemen, den biologiska mångfalden och fiskbestånden i framtiden. Eftersom en skarv äter mer än ett halvt kilo fisk per dag handlar det om omfattande och oåterkalleliga skador så länge detta får fortgå.

Under olika regeringar har initiativ tagits för att komma till rätta med den stora problematik som en växande skarvpopulation medför runt om i vårt land och särskilt längs våra kuster. Men situationen vid Testeboåns mynning i Gävle visar att mycket mer måste göras också i skyddade områden för att underlätta för jakt på skarv och andra insatser som minskar populationen. Att införa allmän jakt på skarv och att arbeta aktivt i EU för att ändra skarvens status i EU:s fågeldirektiv är angelägna åtgärder som skulle göra skillnad.

Mot bakgrund av detta vill jag ställa följande fråga till landsbygdsminister Peter Kullgren:

Vilka initiativ avser ministern och regeringen att ta med anledning av situationen i Testeboåns mynning för att minska skarvens negativa påverkan på fiskbestånden, särskilt med tanke på att det rör sig om ett Natura 2000-område där nuvarande regelverk förhindrar skyddsjakt?