Sverige, EU, Turkiet och Istanbulkonventionen

Skriftlig fråga 2020/21:35 av Amineh Kakabaveh (-)

till Utrikesminister Ann Linde (S)

Sverige ratificerade Istanbulkonventionen i maj 2014, och den trädde i kraft i november 2014. I ingressen till Istanbulkonventionen listas Europarådets medlemsstater och övriga stater som har undertecknat denna konvention. Konventionen fördömer alla former av våld mot kvinnor och stadgar att ett stopp för våld mot kvinnor i hemmet är av avgörande betydelse för att man ska kunna uppnå såväl formell som reell jämställdhet mellan kvinnor och män. Enligt konventionen är våld mot kvinnor ett uttryck för historiskt ojämlika maktförhållanden mellan kvinnor och män, och dessa förhållanden har medfört att män dominerar och diskriminerar kvinnor och inneburit  att kvinnor hejdas i sin utveckling. Istanbulkonventionen konstaterar också att våld mot kvinnor är könsrelaterat på strukturell nivå och att våldet mot kvinnor är en av de viktigaste orsakerna till att kvinnor är underordnade män, och den konstaterar med stor oro att kvinnor och flickor ofta utsätts för allvarliga former av våld, såsom våld i hemmet, sexuella trakasserier, våldtäkt, tvångsäktenskap, hedersrelaterade brott och könsstympning, vilket är allvarliga kränkningar av kvinnors och flickors mänskliga rättigheter och utgör stora hinder för att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män.

Ironiskt nog har Turkiets president nyligen föreslagit att man ska lämna Istanbulkonventionen, som landet stod som värd för. Detta har lett till massprotester i flera veckor, där kvinnorörelserna är på gatorna i flera städer i Turkiet. Kvinnorna är fortfarande på gatorna nästan varje dag. Protestmanifestationer har väckt stor uppmärksamhet under de senaste veckorna, och därför har Erdoğan backat lite. Men risken är fortfarande stor att Erdoğan ignorerar den viktiga lagen som skyddar kvinnor från mäns våld.

Turkiet har tidigare både undertecknat och ratificerat Istanbulkonventionen. Nu avser Erdoğan och hans regering att överge den, varför man kan förvänta sig försämrade levnadsvillkor i praktiskt taget alla avseenden. När president Erdoğan proklamerade regimens avsikt att frångå Istanbulkonventionen ledde det till omfattande dagliga demonstrationer och protester bland Turkiets kvinnor. Med den kännedom vi har om den turkiska regimens bristande känslighet för folkliga krav och protester finns det skäl att oroa sig för ökat våld i allmänhet och ökat våld mot kvinnor i synnerhet i spåren av president Erdoğans förslag att Turkiet ska lämna Istanbulkonventionen. Turkiska feministiska organisationer har påpekat att mord på kvinnor är ett permanent fenomen i landet. Under pandemin har våldet mot kvinnor ökat i alla samhällen runt om i världens alla länder. Hittills i år har 245 kvinnor i Turkiet mördats av sina män, av sina före detta män eller av familjemedlemmar i hederns namn. Detta enligt tidningen Hürriyet. 

Därför vill jag fråga utrikesminister Ann Linde:

Vad avser ministern att göra för Sveriges del och inom EU för att förmå Turkiet att ta tillbaka sin proklamerade avsikt att överge Istanbulkonventionen och i stället förverkliga vad den stadgar?