Klorblekning
Skriftlig fråga 2013/14:683 av Jens Holm (V)
Frågan är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2014-06-12
- Överlämnad
- 2014-06-13
- Anmäld
- 2014-06-16
- Sista svarsdatum
- 2014-06-18
- Besvarad
- 2014-06-24
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Miljöminister Lena Ek (C)
Förekomst av oförstörbara gifter i miljön har länge varit ett stort problem och hotade på 1960- och 1970-talen örn och säl och därigenom också hela Östersjöns ekosystem. Detta har slagit särskilt hårt mot Östersjön på grund av ekosystemets isolerade funktion och stora bestånd av fettrika fiskar som strömming och skarpsill, som lagrar gifterna.
Den pågående övergödningen har inneburit mer fisk av denna typ och en ökad ackumulation av gifter totalt sett. Dioxiner och dioxinlika ämnen tillhör de giftigaste i världen. Dessa ämnen, som oftast produceras som en oönskad biprodukt, är därför i princip förbjudna att släppa ut i miljön.
Massaindustrins klorblekning utgjorde tidigare huvudkällan till utsläppen och efter miljödebatt tog industrin på svenskt initiativ fram klorfria blekmetoder, som drastiskt minskade utsläppen. Denna förändring lyfts ofta fram som det mest lyckade exemplet på hur samspelet mellan brukare och industri leder till stora miljöförbättringar.
Halterna av dessa gifter i främst Östersjön är fortfarande alldeles för höga. Fet fisk från Östersjön får därför inte exporteras eller ges till grisar och kycklingar. Det är därför allvarligt att Södra Skogsägarna nu begär tillstånd att återgå till klorblekning om än i en modifierad version med lägre utsläpp. Detta är i första hand aktuellt för Värö Bruk på västkusten men kommer – om tillstånd ges – att kunna bli aktuellt också för Mörrums bruk och Mönsterås bruk i Östersjön.
Fisken i Västerhavet, inklusive sill, skarpsill och andra fettrika fiskar, har för närvarande mycket låga halter av gifter, vilket utgör ett bra försäljningsargument och bidrar till ett mer lönsamt fiske.
De beräknade utsläppen av dioxinlika ämnen kommer att mångdubblas och halterna av dioxin att öka. Detta hotar både ekosystemen på västkusten och leder till försämrad lönsamhet för de berörda fiskena och ett försämrat näringsliv i glesbygden.
Min fråga till miljöminister Lena Ek är:
Vad avser miljöministern att vidta för åtgärder för att förhindra att industrin återgår till klorblekning?
Svar på skriftlig fråga 2013/14:683 besvarad av Jens Holm (V)
M2014/1478/Ke | ||
Miljödepartementet |
Till riksdagen
Svar på fråga 2013/14:683 av Jens Holm (V) Klorblekning
Jens Holm har frågat mig om vad jag avser att vidta för åtgärder för att förhindra att industrin återgår till klorblekning.
Enligt 9 kap. 1 § miljöprövningsförordningen är framställning av pappersmassa tillståndspliktig och tillstånd prövas av mark- och miljödomstol i första instans. Det finns inget generellt förbud mot användning av klor. Vid prövningen av tillstånd är verksamhetsutövaren skyldig att visa att bland annat kravet på bästa möjliga teknik iakttas (2 kap. 1 och 3 §§ miljöbalken). Till ledning för om detta krav är uppfyllt ska i fråga om massatillverkning som referens användas det s.k. BREF-dokument om bästa tillgängliga teknik (BAT) som gäller för tillverkning av massa och papper. Tillståndsprövningen görs individuellt för varje bruk. I denna process deltar som remissinstanser berörda miljömyndigheter, framför allt länsstyrelsen, Naturvårdsverket samt Havs- och Vattenmyndigheten.
I BREF-dokumentet finns s.k. BAT-slutsatser som dels anger vilken teknik som ska anses vara bästa möjliga och dels utsläppsvärden där det anges hur låga utsläpp som är möjliga att uppnå med bästa teknik. Vad gäller teknik för blekning anges att såväl ECF-blekning (utan elementärt klor, dvs. med klordioxid) som TCF-blekning (helt utan klor) är att anse som bästa tillgängliga teknik (BAT). Vad gäller själva utsläppet så finns BAT-värde för bl.a. utsläpp av AOX som är en samlingsparameter för organiska föroreningar som innehåller klor eller andra halogener.
I dag finns i Sverige, av miljöskäl, inte längre något massabruk som använder klorgas som blekkemikalie. Ett stort antal bruk använder dock klor i form av klordioxid (ECF-blekning). Andra bruk har blekningsprocesser helt fria från klor (TCF-blekning). ECF-blekning har accepterats av miljödomstolarna och av myndigheterna eftersom det, med modern ECF-blekning och rening av avloppsvattnet, inte kunnat påvisas några tydliga skillnader vad gäller toxicitet jämfört med TCF-blekning.
Slutligen vill jag påpeka att varken jag eller något annat statsråd kan ingripa i eller i övrigt kommentera en domstols handläggning eller dom i ett enskilt mål. Det är en grundval i det svenska rättssystemet att varken riksdag, regering eller annan myndighet får bestämma hur domstol ska döma i det enskilda fallet eller hur domstol i övrigt ska tillämpa en rättsregel i ett särskilt fall.
Stockholm den 24 juni 2014
Lena Ek
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.