Smältande Antarktis
Skriftlig fråga 2013/14:626 av Hannah Bergstedt (S)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2014-05-19
- Överlämnad
- 2014-05-19
- Anmäld
- 2014-05-26
- Besvarad
- 2014-05-28
- Sista svarsdatum
- 2014-05-28
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Miljöminister Lena Ek (C)
Antarktisfördraget skrevs på 1959 i Washington och trädde i kraft den 23 juni 1961. De ursprungliga signatärerna var sju stater med territoriella anspråk: Argentina, Australien, Chile, Frankrike, Nya Zeeland, Norge och Storbritannien. Dessutom var det de två supermakterna USA och Sovjetunionen samt Belgien, Japan och Sydafrika. I dag omfattas fördraget av ett femtiotal nationer, och Sverige anslöt sig 1984.
Fördraget, som ligger utanför FN:s ramverk, stadgar att Antarktis endast ska användas för fredliga ändamål. De undertecknande staterna avstår från att hävda territoriella anspråk på Antarktis. Vidare ska kontinenten ägnas vetenskaplig forskning. Fördraget var till en början giltigt till 1991 men innan perioden var avslutad förlängdes avtalet till 2041. Ett sekretariat finns i Buenos Aires sedan 2004.
Glaciärisen i västra Antarktis smälter snabbare än vad forskarna tidigare trott. Den globala uppvärmningen bidrar till det och den smälta isen kommer att höja havsnivån i hela världen, enligt två nya rapporter. Orsaken är givetvis den globala uppvärmningen som i sin tur orsakas av vår oförmåga att begränsa utsläppen av växthusgaser.
Vilka nya initiativ i fråga om att begränsa utsläppen av växthusgaser i Sverige och inom EU avser miljöministern att ta samt vilka initiativ tar Sverige som signatärmakt utifrån Antarktisfördraget?
Svar på skriftlig fråga 2013/14:626 besvarad av Hannah Bergstedt (S)
Dnr M2014/1305/Kl | ||
Miljödepartementet |
Miljöministern |
Till riksdagen
Svar på fråga 2013/14:626 av Hannah Bergstedt (S) Smältande Antarktis
Hanna Bergstedt har frågat mig vilka nya initiativ i fråga om att begränsa utsläppen av växthusgaser i Sverige och inom EU som jag avser att ta samt vilka initiativ som Sverige tar som signatärmakt utifrån Antarktisfördraget.
Klimatfrågan är en av vår tids stora utmaningar och effekterna av klimatförändringen är redan synliga, särskilt i polarområdena. Den internationella klimatpanelen IPCC:s senaste rapporter konstaterar att Arktis havsis smälter fortare än tidigare med successiva nya minimum av isens utbredning och att det sker en accelererad smältning av glaciärer och landisar på Grönland och Antarktis. De senaste forskningsrapporterna som pekar på risken för att delar av Antarktis isar kan komma att smälta mycket fortare än vad som tidigare förutspåtts och därmed bidra till en kraftfull havsnivåhöjning understryker allvaret ytterligare. Jag delar Hannah Bergstedts oro för vilka konsekvenser detta kan få. Risken för en sådan utveckling visar tydligt hur viktigt arbetet med att minska klimatpåverkan är. För det finns, som IPCC också påpekar, möjlighet att bromsa uppvärmningen. Det finns åtgärder att göra. Att minska utsläppen av växthusgaser är en global utmaning som kräver insatser av Sverige, av EU och av hela världen.
Sverige är och ska fortsätta vara ett föregångsland i klimatpolitiken. Vi ska vara ett föregångsland med det vi gör här hemma – och visa att det går att minska utsläppen av växthusgaser kostnadseffektivt samtidigt som tillväxt, jobb och välstånd ökar. Sedan 1990 har Sveriges utsläpp av växthusgaser minskat med 23 procent samtidigt som bruttonationalprodukten ökat med mer än 60 procent. Det visar att 2020 målet är inom räckhåll. Men vi vill gå längre. Regeringens vision är att nå noll nettoutsläpp till 2050. För att tydliggöra den fortsatta vägen mot 2050 beslutade regeringen den 3 april i år om utredningen Klimatfärdplan 2050 – strategi för hur visionen att Sverige år 2050 inte har några nettoutsläpp av växthusgaser ska uppnås (dir. 2014:53).
Sverige ska också vara ett föregångsland internationellt. En ny kraftfull, rättsligt bindande, global överenskommelse för tiden efter 2020 är avgörande för att få alla länder att bidra. Sverige är pådrivande inom EU för en hög ambition. Vi har också, för att stödja förhandlingarna, aktivt medlat mellan förhandlingsparterna, ordnat särskilda möten i den viktiga frågan om skador och förluster från klimatförändringarna och i den komplicerade frågan om rättvisa åtaganden. Vi ska fortsätta visa ledarskap och vara pådrivande i förhandlingarna och arbeta för mer samsyn och förtroende inför slutförhandlingen i Paris 2015.
Sverige är även mycket aktivt i processer som kompletterar och underlättar FN-förhandlingarna. Inom det internationella projektet New Climate Economy som regeringen initierat tillsammans med Norge och Storbritannien byggs nu kunskap upp kring samhällsekonomiska kostnader och vinster av klimatåtgärder. En slutrapport ska levereras inför FN:s generalsekreterares toppmöte om klimat i september. Sverige deltar även aktivt i arbetet med utfasning av subventioner till fossila bränslen inom den internationella samarbetsgruppen Friends of Fossil Fuels Subsidy Reform (FFFSR).
Jag vill även särskilt nämna de initiativ som Sverige tar när det gäller kortlivade klimatpåverkande luftföroreningar. Koalitionen för ren luft och klimat (Climate and Clean Air Coalition, CCAC) har funnits i drygt två år, har 82 medlemmar och har etablerat sig som en kraft i det globala klimatarbetet. Kortlivade klimatgaser, och särskilt sot, påverkar även polarområden och istäckena där i särskilt stor utsträckning. Det är något vi har tagit fasta på vad gäller Arktis. Under det svenska ordförandeskapet i Arktiska rådet initierade vi ett arbete för att utveckla ett avtal om reduktioner av kortlivade klimatpåverkande ämnen såsom sot. Minskade utsläpp av sot är viktigt även för att skydda Antarktis ismassor.
Antarktisfördraget har en betydelsefull roll när ett förändrat klimat riskerar att förändra förutsättningarna drastiskt för Antarktis. Att värna kontinentens unika ställning som helt demilitariserad och tillägnad fred och vetenskap är viktigt.
Stockholm den 28 maj 2014
Lena Ek
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.