Fördröjda biståndsinsatser

Skriftlig fråga 2012/13:503 av Linde, Hans (V)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2013-05-14
Anmäld: 2013-05-15
Fördröjd: Ärendet var fördröjt
Besvarad: 2013-05-27
Svar anmält: 2013-05-28

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 14 maj

Fråga

2012/13:503 Fördröjda biståndsinsatser

av Hans Linde (V)

till statsrådet Gunilla Carlsson (M)

Tidningen Omvärlden rapporterade 29 april om hur Sida tvingats skjuta upp biståndsinsatser i flera länder. Enligt Georg Andrén, chef för Sidas avdelning för programsamarbete, som citeras i Omvärlden, lever Sida under en styrningsosäkerhet. Denna osäkerhet, som enligt Andrén är resultatet av att regeringen inte formulerat en tydlig biståndspolitik, tvingar Sida att skjuta på beslut och insatser.

Bland de styrdokument Sida väntar på finns den biståndspolitiska plattformen. Ett av de beslut Sida väntar på att UD ska fatta gäller det långsiktiga biståndet till Burma. Den personal som Sida anställt för att genomföra detta bistånd har väntat i månader på att kunna börja arbeta.

Den handlingsförlamning som Sida drabbats av får även konsekvenser för det svenska folkrörelsebiståndet. I januari 2012 gick ansökningstiden ut för de organisationer som ville söka status som ramorganisationer. De sökande har dock ännu inte fått något besked om vilka organisationer som Sida kommer att välja att ha ett långsiktigt samarbete med.

Jag vill därför fråga statsrådet:

Avser statsrådet att ta några initiativ för att förtydliga UD:s styrning av Sidas verksamhet för att förhindra ytterligare förseningar av svenska biståndsinsatser?

Svar på skriftlig fråga 2012/13:503 besvarad av Statsrådet Gunilla Carlsson

den 27 maj

Svar på fråga

2012/13:503 Fördröjda biståndsinsatser

Statsrådet Gunilla Carlsson

Hans Linde har frågat mig om jag avser att ta några initiativ för att förtydliga UD:s styrning av Sidas verksamhet för att förhindra ytterligare förseningar av svenska biståndsinsatser.

Jag vill inleda med att säga att 2013 utgör ett viktigt år i regeringens arbete för en tydligare och mer resultatorienterad styrning av biståndet. Regeringen avser i år att besluta om flera nya långsiktiga resultatstrategier för Sveriges fortsatta samarbete i länder och regioner enligt en ny modell där biståndets resultat sätts i fokus. Dessutom ska resultatstrategier för tematiska områden och multilaterala organisationer antas.

Samtidigt som det är viktigt att de nya strategierna kommer på plats, är regeringen mån om att resultatstrategierna ger goda förutsättningar för ett långsiktigt bistånd. Regeringens ambition är att resultatstrategierna ska kunna omfatta en längre tidsperiod än de nuvarande samarbetsstrategierna. Den 16 maj 2013 beslutade regeringen om de två första resultatstrategierna – strategierna för Tanzania och Zambia. Detta i god tid före den 31 december 2013 då de föregående strategierna enligt regeringsbeslut skulle löpa ut. Detta utgjorde startskottet för en lång rad beslut. Arbetet med att ta fram fler resultatstrategier har högsta prioritet och fram till dess att nya strategier beslutas, styrs Sidas verksamhet av de nu gällande samarbetsstrategierna. För de länder där det för närvarande inte finns någon strategi för biståndet, vilket är fallet för Myanmar, Sudan och Sydsudan, kan Sida fortsätta att betala ut medel på basis av tidigare ingångna avtal. Förutsättningarna för biståndet i dessa länder har förändrats vilket ger nya möjligheter som regeringen nogsamt överväger. Att biståndet till dessa länder nu är utan strategi innebär alltså inte att det är ostyrt eller att det finns grund för att hålla inne utbetalningar. Bilden av fördröjningar och ett ostyrt bistånd stämmer därmed inte.

I sin fråga hävdar Hans Linde att regeringen har försenat beslut som rör bistånd genom svenska organisationer i det civila samhället. Här vill jag vara tydlig. Detta är formellt sett en fråga för Sida och inte för regeringen. Att Sidas beslut om vilka organisationer som kommer att beviljas behörighet som ramorganisation dragit ut på tiden beror alltså inte på regeringen. Förseningen förklaras för regeringen i stället av fördröjningar i Sidas upphandling av organisationsbedömningar. Sida har nu kommit vidare i arbetet och är i färd med att gå till beslut.

Regeringen har bland andra av OECD-Dac och Statskontoret kritiserats för svårgenomtränglig och otydlig styrning av det svenska biståndet. Genom den biståndspolitiska plattformen kommer regeringen att åtgärda de problem som har lyfts fram. Förutsättningarna för genomslag för regeringens politik kommer genom plattformen därmed att bli än bättre. Plattformen är inte avsedd att vara ett direkt styrande dokument för Sidas verksamhet. Dess försening kan därför inte förklara varför verksamhet har stoppats eller stannat av på Sida. Den operativa styrningen av Sida sker genom direkt styrande regeringsbeslut såsom myndighetsinstruktion, regleringsbrev eller genom särskilda beslut, till exempel resultatstrategier. Det är dessa Sida ska förhålla sig till och rapportera mot – inte plattformen. Det råder därför inte något politiskt vakuum i väntan på den biståndspolitiska plattformen. Vi har många policyer och styrdokument där våra politiska prioriteringar framgår.

Farhågan att det svenska biståndet kommer att vara ostyrt är därmed obefogad. Regeringen arbetar intensivt för att få till stånd en mer konkret resultatmodell, vilket inte minst skulle gynna riksdagsledamöternas möjlighet till ansvarsutkrävande men som framför allt skulle gynna människor som lever i fattigdom och ofrihet.

Jag är glad över det engagemang Hans Linde visar för det svenska biståndet och behovet av styrning, något som regeringen länge hävdat behövs.