Tillgång till receptbelagd medicin
Skriftlig fråga 2011/12:323 av Larsson, Lars Mejern (S)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2012-01-25
- Anmäld
- 2012-01-25
- Besvarad
- 2012-02-01
- Svar anmält
- 2012-02-01
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 25 januari
Fråga
2011/12:323 Tillgång till receptbelagd medicin
av Lars Mejern Larsson (S)
till socialminister Göran Hägglund (KD)
Samhällsklimatet har hårdnat betydligt under de senare åren för de individer som är i störst behov av samhällets stöd. Vi vet sedan tidigare att det är oerhört svårt att få exempelvis ett hyreskontrakt eller banklån om man har en betalningsanmärkning. Jag vill uppmärksamma ett annat problem som följer i betalningsanmärkningens kölvatten, nämligen att det då är omöjligt att få betala sin receptbelagda medicin via faktura.
Visserligen finns möjligheten att ansöka om avbetalning, men efter avregleringen av apoteksmarknaden kan det vara svårt att få tag i rätt medicin. Det är inte ovanligt att det apotek där kunden i fråga brukar handla inte har medicinen inne. Att i det läget ansöka om avbetalning hos den kedja som för tillfället tillhandahåller medicinen, är givetvis inte en optimal lösning.
Den privata ekonomin får inte stå i vägen för den enskildes hälsa. Är man i behov av receptbelagd medicin behöver man givetvis denna alldeles oavsett hur den privata ekonomiska situationen ser ut. Det är inte värdigt en välfärdsstat, och till dessa hör Sverige ännu, att enskilda individer inte får tillgång till receptbelagd medicin på grund av ekonomiska problem.
Min fråga till socialministern är därför:
Vilka åtgärder avser socialministern att vidta med anledning av att enskilda individer med svag ekonomi har svårt att få tillgång till sina receptbelagda mediciner?
Svar på skriftlig fråga 2011/12:323 besvarad av Socialminister Göran Hägglund
Svar på fråga
2011/12:323 Tillgång till receptbelagd medicin
Socialminister Göran Hägglund
Lars Mejern Larsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta med anledning av att enskilda individer med svag ekonomi har svårt att få tillgång till sina mediciner.
I 2 kap. 6 § p. 10 lag (2009:366) om handel med läkemedel anges att den som har tillstånd att bedriva detaljhandel på begäran ska erbjuda konsumenter delbetalning av läkemedel och varor som omfattas av lagen om läkemedelsförmåner med mera. Av 12 § konsumentkreditlagen (2010:1846) framgår att en näringsidkare ska pröva om konsumenten har ekonomiska förutsättningar att fullgöra vad han eller hon åtar sig enligt kreditavtalet. Kreditprövningen ska grundas på tillräckliga uppgifter om konsumentens ekonomiska förhållanden. Krediten får beviljas endast om konsumenten har ekonomiska förutsättningar att fullgöra sitt åtagande. Regleringen syftar till bland annat att enskilda inte ska överskuldsätta sig.
För det fall en kund nekas att ingå avtal om kredit med ett öppenvårdsapotek återstår möjligheten att betala kontant. Vad gäller enskildas möjlighet att få ersättning för sådan kontant betalning framgår av 4 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) att den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt. Av Socialstyrelsens allmänna råd om ekonomiskt bistånd (SOSFS 2003:5) framgår att ekonomiskt bistånd bör omfatta skäliga kostnader för bland annat läkemedel som omfattas av lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner med mera och som förskrivits av behörig hälso- och sjukvårdspersonal. Av domstolspraxis framgår att även kostnader för läkemedel som inte ingår i läkemedelsförmånerna kan ersättas om utgifterna varit påkallade för att den enskilda skulle uppnå en skälig levnadsnivå.
Mot bakgrund av det anförda har jag i dagsläget inte för avsikt att vidta några särskilda åtgärder med anledning av Lars Mejern Larssons fråga.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.