Det nationella ansvaret för den fotografiska bilden

den 25 maj

Svar på fråga

2010/11:538 Det nationella ansvaret för den fotografiska bilden

Kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth

Berit Högman har frågat mig om jag är beredd att initiera en utredning för att ge svar på frågor om det nationella ansvaret för den fotografiska bilden.

Låt mig först kommentera de mer specifika frågor Berit Högman har tagit upp i sin fråga. Berit Högman förefaller ha tagit sin utgångspunkt i att det som kallats Fotosekretariatet på Nordiska museet har lagts ned under 2011 och att detta skulle innebära att det inte längre finns ett samlat ansvar för fotografi på nationell nivå. Ansvaret för fotografin på nationell nivå delas sedan länge av Nordiska museet och Moderna museet. Jag har under hand erfarit att det har skett en organisatorisk förändring som innebär att verksamheten vid Fotosekretariatet numera är en del av den nya avdelningen Nya medier inom Nordiska museet och att den tidigare verksamheten med kulturhistorisk fotografi bedrivs inom denna avdelning med minst lika goda förutsättningar som tidigare. Inom området kulturhistorisk fotografi är det därför min uppfattning att omhändertagande, forskning och utveckling snarare utvecklas än försämras.

Moderna museet har inom området 1900- och 2000-talets konst ansvar för att samla, vårda, vetenskapligt bearbeta och göra sin samling tillgänglig för allmänheten. I detta uppdrag innefattas även den fotografiska bilden. Moderna museets samling omfattar ca 100 000 fotografier från 1840 och fram till i dag. Vid museet finns även Fotografibiblioteket med en omfattande samling fotografisk litteratur samt tidskriftsbestånd. Moderna museet har under sin nya överintendent visat fotografiet ett mycket stort intresse och museet visar nu mer fotografi än man gjort på mycket länge. Under 2011 har den permanenta samlingen hängts om med ett tydligt fokus på fotografi för att visa konsthistorien i ett nytt perspektiv.

Det bör kanske också nämnas i sammanhanget att vi är många som gläder oss åt att intresset för fotografi förefaller ha ökat hos både utställningsarrangörer och allmänhet på senare tid. Tydligast har detta kanske kommit till uttryck i de framgångar den nya verksamheten Fotografiska i Stockholm har haft sedan verksamheten öppnade förra året.

Vad gäller annan, som Berit Högman kallar det, ”avancerad fotohistorisk forskning och utbildning” faller en viktig del under utbildningsministerns ansvar.

Sammanfattningsvis vill jag svara Berit Högman att jag, efter att ha lyssnat till de två huvudansvariga institutionerna på nationell nivå, Nordiska museet och Moderna museet, inte finner någon anledning att initiera en översyn av fotografiområdet.