EPA-avtalens framtid

den 20 oktober

Svar på fråga

2010/11:4 EPA-avtalens framtid

Statsrådet Gunilla Carlsson

Hans Linde har frågat mig om EPA-avtalens framtid (Ekonomiska Partnerskapsavtalen).

EPA-förhandlingarna är en komplex process där handel och utveckling ska kombineras. Regeringen lägger stor vikt vid att förhandlingarna förs i en atmosfär av respekt för parternas skilda intressen och utvecklingsnivåer. Sveriges engagemang i EPA-förhandlingarna drivs av utvecklingspolitiska hänsyn. Den svenska regeringen verkar för ett konstruktivt förhandlingsklimat där utvecklingsaspekterna, tillsammans med partnerskap och regional integration ska utgöra hörnstenarna.

Studier pekar på att den främsta utvecklingspotentialen i EPA-avtalen finns i den breda agendan; investeringar, konkurrens, tjänster. Vi ser också ett intresse för dessa frågor från många AVS-länder (Afrika, Västindien och Stilla havet). Ett fullödigt EPA har slutits mellan EU och Karibien redan 2007 och ett antal interimsavtal har undertecknats. Under 2010 har dock få framsteg uppnåtts. Regeringen är angelägen att aktiviteten i förhandlingarna ökar för att nå fram till fullödiga EPA-avtal, i enlighet med den överenskommelse som finns sedan tidigare med AVS-länderna.

Sverige verkar för att partnerskapsavtalen främjar utveckling och att de bidrar till bättre förutsättningar för AVS-ländernas integrering i världsekonomin. Därigenom kan avtalen bidra till målet för den svenska politiken för global utveckling. Genom kombinationen av utvecklingsfrämjande avtal och utvecklingssamarbete kan vi gemensamt arbeta för att AVS-länderna ska kunna dra största möjliga nytta av avtalen och samtidigt hantera de övergångseffekter som uppstår. Denna princip har varit styrande för regeringens politik under förhandlingarna.

Under såväl förhandlingsprocessen som implementeringsperioden är det centralt att AVS-länderna identifierar sina behov av handelsrelaterade biståndsinsatser, för att kunna vara en aktiv förhandlingspart och dra största möjliga nytta av avtalen. EU har kollektivt tagit ett ansvar att möta dessa behov. Sverige har bidragit till ett beslut om att EU:s handelsrelaterade bistånd ska öka till 2 miljarder euro per år. Sverige är en av EU:s största givare av handelsrelaterat bistånd, och en betydande del av dessa medel går till AVS-länderna.

Regeringens uppfattning är att avtal, som omfattar ett bredare område än enbart handel med varor, ger bättre förutsättningar för utveckling. Alternativet tullnedsättning enligt EU:s ensidiga preferenssystem, GSP, (Generalized System of Preferences, Allmänna preferenssystemet) ger inte tillräckliga förmåner för AVS-länderna. Sverige har drivit i EU att GSP ska bli mer generöst, men det har inte funnits förutsättningar att komma överens om ett GSP-system som kan ge tillnärmelsevis de fördelar för AVS-länderna som kan finnas i ett EPA.

Samtidigt som Sverige är pådrivande för att breda och utvecklingsvänliga EPA-avtal ska kunna ingås med AVS-länderna verkar vi för att EU ska reformera handelsstörande och direkt utvecklingshämmande regler och system på egen hand. Delar av den gemensamma jordbrukspolitiken är bland de tydligaste exemplen, men även EU:s ursprungsregler och de handelspolitiska skyddsinstrumenten måste förändras.

En fortsatt dialog med AVS-länderna för att identifiera deras intressen och svårigheter, samtidigt som det handelsrelaterade utvecklingsstödet ökar, är den lämpligaste vägen för att gå vidare i förhandlingarna om EPA.